Tänk vad livet kan vara förgängligt!! Ta inget för givet!!!!

I morse var vi med om en otäck sak , maken och jag!

Vaknade, jag satte på kaffe, gick ut med hunden. Maken låg kvar i sängen, han har varit krasslig ett tag med huvudvärk, yrsel, och bröstsmärta och allmänt "emlig".

Saken är den att det går massor av virus, samt att vi tillbringar varje ledig stund i huset vi skall flytta in i och håller på att renovera.

Vi har som sagt haft fullt upp och önskar att dygnet hade 48 timmar minst!!!

Nåväl, maken har en hemsk huvudvärk och känner sig inte okey i morse, att han ligger kvar kvar i sängen bådar inte gott, men men  tänkte jag han är trött, tänkte jag ( är ju sjuksköterska/Distriksköterska och jobbar ju just nu på SVR=Sjukvårdrådgivningen)

Ger honom 2 Panodil, sedan kommer han upp efter ett tag.

Det hinner gå ca 10 min, då rasar han ihopa och svimmar och är okontaktbar i ca 2-3 min=långa min. Andningen är minimal och jag får i tanken att häva ner honom på golvet och ge 1:a hjälpen.

Jag slår honom hårt i ansiktet och "lyckas" få honom till medvetande, efter alla konstens regler, ringer 112 han har bröstsmärtor och är ej okey!!!!

itt i alltihop ringer jag till jobbet och talar om att jag ej kommer i em.

I väntan på Ambulans, och koll på maken som är som en spagetti i soffan dit jag lyckats baxa honom. Så springer jag omkring och plockar i det  hem vi bor kvar i som är en massaker i väntan på flytten  till nya huset, nåväl ett helt irrationellt beteende, beroende på chock förstår jag........

Prio 1 bilen kommer, vi bor ju på landet, sedan ambulansen . Skönt men det tog tid ca 20 min innan de kom, så jag tackar Gud att han inte hade ett hjärtstille!!!!

Nåväl han är under säkra händer, med EKG bevakning och många undersökningar gjorda i Falun!!!