Brita Bloggar i Benares

Jag väcker liv i den här gamla bloggen igen efter 2 års vila. Nu är det nämligen en ny Benares-resa på gång. Det blir den 8:e i ordningen. Hämtade ut mitt visum igår och då kändes det verkligen att jag snart är på väg. Eller, snart och snart, om en dryg månad åker jag till Stockholm för vidare transport till Helsingfors, Delhi och till slut Benares. Kommer ströblogga lite inför resan för att få in vanan. Blir väl lite om mina förberedelser och förväntningar inför resan. Just nu kretsar tankarna mest kring värmen. Det är redan 45 grader på dagarna och jag planerar att spendera dagarna inne under takfläkten med bra böcker och sedan ge mig ut när solen gått ner. Får se hur det blir med det.

Nej, nu får det räcka för idag. Viller ju egentligen bara se om den gamla bloggen fortfarande fanns kvar.

Shubhratri

Nu är jag hemma igen. Nådde slutdestinationen Hagfors klockan 00:40 igår natt. Då hade nästan 31 timmar passerat sedan jag lämnade hotellet i Delhi. Efterflyg från Delhi till London, London till Stockholm, buss från Arlanda till Cityterminalen, buss från Cityterminalen till Karlstad och sedan bil från Karlstad till Hagfors (tack lilla mamma för att du hämtade mig) var jag hemma igen och befann mig i en helt ny värld. Det är jättekonstigt att vara hemma igen och jag vet sedan tidigare år att det kommer ta en stund innan jag anpassar mig. Det är tystnaden och folktomheten som är svårast att hantera. När jag satt på Cityterminalen och väntade på bussen var jag nästan rädd ett tag, det kändes så ödsligt. Saknar Indien väldigt mycket, men vet att jag snart kommer att anpassa mig till livet här (även om det känns väldigt avlägset just nu).
De närmaste veckorna skall jag hålla mig upptagen genom att åka runt och hälsa på nära och kära. Det blir resor till Kristinehamn, Örebro, Töreboda, Mariestad och Skinnskatteberg (för att se brorsonen tävla i UKM-finalen). Efter det väntar en sommar på Konsum och sedan får vi se vad som händer. Kanske återupptar jag denna blogg snabbare än ni tror.
Hur som helst vill jag tacka er som följt min blogg (baserat på sidvisningsstatistiken vet jag att ni är rätt många. Många fler än jag räknat med),  Ert intresse har värmt mitt hjärta.
Nu avslutar jag den här bloggen och säger hej då! Hoppas att jag snart får anledning att blogga igen.

Tack!
Brita

britrina77@yahoo.se

Skrivet kring midnatt 25-26/5-09

Sitter just nu på Indira Gandhi International Airport. Jag har varit här i 2 timmar och har 2 timmar kvar till lift off. Hade tänkt lägga upp det här inlägget på bloggen direkt, eftersom flygplatsen numera är utrustad med WiFi, men jag kommer inte ut på nätet. Jag kopplas upp på det trådlös nätverket utan problem , men kommer inte åt internet. Jag tyckte väl att det verkade för bra för att vara sant.
Hursomhelst, nu är datorn igång och då kan jag ju lika gärna passa på att skriva lite. Jag kom alltså hit strax efter klockan 22 igår kväll. Flygbolagen rekommenderar att man är här 3 timmar i förväg, men idag var jag lite tidig så att Pinku skulle hinna med att både åka med mig hit ut och sedan hinna med sitt tåg hem.
Vakten i entrédörren tvekade att släppa in mig eftersom jag var så tidig, men jag förklarade på hindi att jag var ensam och då sade han med ett leende åt mig att gå in och sätta mig ner och vänta. Jag gick in, men jag satte mig inte att vänta. Istället letade jag reda på ett pengaväxlingskontor för att växla in mina sista rupees till pund som jag kan använda på Heathrow. Vid växlingskontoret var det kaos. Folk trängde sig före och efter 20 minuter hade jag inte flyttat mig en millimeter. Mannen bakom mig i kön tröttnade då och frågade, artigt, om jag stod i kön eller inte. ”Jo, jag står i kön” svarade jag ”men ingen verkar bry sig om det”. ”Du måste vara på hugget och inte släppa före dem” förklarade han för mig och under resten av köandet gav han mig med jämna mellanrum kommandon att flytta framåt. När det bara var 3 personer framför mig i kön kom en representant från Thai Airways och frågade om det fanns några passagerare till Bangkok i kön, alla utom jag, mannen bakom och en man till, skulle med det flyget. Flygbolagsrepresentanten sade då bestämt åt dem att lämna kön och gå igenom säkerhetskontrollen för att komma med sitt flyg. Folket i kön protesterade, men fick då klart för sig att de fick välja på att komma med flyget, eller att växla pengar och då försvann alla snabbt. Nu var det min tur – trodde jag. Nu trängde sig plötsligt mannen bakom mig före. Han som under hela köandet beklagat sig över att folk inte stod i kön ordentligt och som högljutt grälat på en sikhisk man som trängde sig först i kön. Mannen bakom växeldisken märkte dock vad som hände och ignorerade fuskaren och lät mig växla mina futtiga rupees och gå vidare till incheckningen.
Incheckningen var i full gång när jag kom, men eftersom jag var så tidig var där inga köer och jag var incheckad på 3 minuter. Eller, inte riktigt 3 minuter, för när själva incheckningen var klar skickades jag till en annan disk där jag fick betala en ny flygplats-avgift på 1300 rupees (jag som precis gjort mig av med mina, tur att det finns betalkort) och först efter att jag hade betalat den fick jag mitt boarding pass. Sedan var det dags att fylla i de obligatoriska pappren för passkontrollen och sedan fortsätta dit. Passkontrollanten var en charmerande man som verkade ha tråkigt för han flirtade och pratade om Sverige och Skandinavien och vädret där. När han väl öppnade mitt pass lät han blicken vandra mellan mig och passfotot flera gånger och sedan sade att han inte kunde släppa iväg mig, för kvinnan som stod framför honom (d.v.s. jag) var mycket vackrare än den i passet och det kunde omöjligt vara samma person. Jag fnittrade och spelade med och till slut, med en blinkning, stämplade han mitt pass och jag fortsatte mot säkerhetskontrollen.
Säkerhetskontrollen gick lätt och smidigt. Faktum är att det verkar vara lättare att komma in på en flyplats i Indien än att handla i vissa butiker (se tidigare inlägg om Khan Market). Nu har jag vandrat runt här inne på terminalen en stund. Delhis flygplats är inte stor. Här finns 5 caféer och 2-3 butiker. Men OJ vad flygplatsen har förbättrats sedan sist jag flög härifrån! Jag var chockad när jag kom hit igår kväll över alla förändringar. Alla till det bättre, det här stället är mycket lättare att hantera nu och så himla mycket fräschare.
Nu skall jag läsa lite i min Hindi-Bibel och sedan hoppas jag att de snart påbörjar boardingen.

Skrivet 25/5-09

Sista dagen i Delhi, sista dagen i Indien för den här gången. Känns tungt. Vi har precis kommit tillbaka till hotellet efter lunch på Subway (var annars?) och en liten promenad kring Connaught Place under vilken Pinku köpte skor på Gandhi Ashram (butiker grundade i Gandhis anda som säljer produkter producerade i Indiens byar). Vi tittade även in på ett bageri som vi passerat massor av gånger (under en massa år), men aldrig gått in i. Idag gick vi alltså in och vilket ställe det var! Gottegrisens förlovade land. Vi köpte med oss två bakverk var och nu skall vi se på film (Delhi 6) och äta dessa. Stället heter Wenger's ( http://www.wengerspastry.com/home.html ) och är berömt här i Delhi, jag kan inte fatta att vi aldrig gått in där förut.
Det blir bra med film och tröstätande nu, det kan skingra mina tankar lite. Annars är hemfärden det enda jag tänker på just nu och då blir jag så ledsen...

Skrivet 24/5-09

Suck! Royal Challengers fick stryk och Deccan Chargers vann IPL. Matchen var väldigt jämn och var underhållande att titta på, men jag är lite besviken över resultatet. Vad som dock är upplyftande är att dagens finallag var sist och näst sist i IPL förra året. I år blev mina Kolkata Knight Riders sist, det innebär att de borde ha god chans att vara i final nästa år. Det verkar väl logiskt, eller hur?
Nu pågår en överdådig avslutningsceremoni. Jag skall kolla på den och sedan sussa. Det är sista natten i Indien, inte kul...