Senast Skrivet
- En dos underhållande läsning
- 2012-05-24 17:21
- Fick en teckning
- 2012-05-24 17:11
- Så fuskas det i pressomröstningen
- 2012-05-24 17:09
- Så laddar svenska fansen - med Jónsis hjälp
- 2012-05-24 16:49
- Mauds nära medarbetare – nu Miljöpartist
- 2012-05-24 16:40
- Strindberg och lastbåten
- 2012-05-24 16:38
- MANIFESTING: GET ANYTHING YOU WANT IN LIFE
- 2012-05-24 16:29
- - Det är en mur framför, men han bara kör!
- 2012-05-24 16:28
- Litauen blir en bra avslutning
- 2012-05-24 16:19
- Bosnien flyger förbi utan ett spår
- 2012-05-24 16:14
- Tooji är stabil
- 2012-05-24 16:10
- Toppbetyg för Ibra...
- 2012-05-24 16:09
- Slovakien var stabilt glamrocktråkiga
- 2012-05-24 16:07
- Tack för hjälpen
- 2012-05-24 16:07
- Kommer inga bilder från Loreens sista rep
- 2012-05-24 16:05
Senast skrivet
Skyddet för ALLA barn måste stärkas !!!! Skynda dig! Bara en månad kvar!
Tiden håller på att rinna ut. Idag är det en månad kvar för att kunna anmäla sig till utredningen staten håller på med.
Utredningen om "vanvård i den sociala barnavården".
Det är en statlig utredning som söker vittnesmål om vanvård i den sociala barnavården.
Påminnelse!
Anmälan till utredningen om vanvård måste ske senast
den 1 mars 2009
Utredningen påminner nu om att personer som vill berätta om sina erfarenheter måste anmälan sig till intervju senast den 1 mars 2009, annars går den möjligheten förlorad.
-Det är viktigt att så många som möjligt nås av denna information, så att deras erfarenheter kan dokumenteras om de vill det, säger Göran Johansson, särskild utredare. /
Jag kopierar lite från statens egen sida. Lite fakta och lite av vad som framkommit i utredningens början. /
Mellan 1920 och 1995 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem av den sociala barnavården i Sverige. Många fick det bra, men andra utsattes för misshandel, sexuella övergrepp och slavarbete.
– Det är viktigt att synliggöra och dokumentera denna mörka del av vår moderna historia. Mitt ibland oss har övergrepp kunnat fortgå utan att någon vuxen ingripit.
Delrapport - 2007-08-17
Den vanvård och de övergrepp som intervjupersoner berättar om skulle även med dåtidens mått ha ansetts som övergrepp eller brottsliga handlingar om det upptäckts.
Intrycket från de första intervjuerna är att de som varit placerade i fosterhem varit mest utsatta. Övergrepp och vanvård har kunnat fortgå utan att någon vuxen har ingripit. Ibland har andra i omgivningen känt till övergreppen, men inte velat eller vågat ingripa. Starka intryck av svåra upplevelser.
Det som allra först kommer för oss är inte knutet till någon speciell persons berättelse, utan en samlad reaktion på intervjuerna. Vi känner oss förtvivlade och vanmäktiga, ibland rasande, inför vad vi fått ta del av, över hur barn har varit utsatta för så mycket godtycke, nonchalans, ointresse, slarv, inkompetens, och låt-gå. Låt vara att det var i en tid när talesätten exempelvis var att barn skulle "ses men inte höras", "se men inte röra", när man "agade den man älskade".
Vi har mött människor som genom samhällets försorg och underlåtenhet hamnat i livslånga utanförskap när det gällt utbildning, arbetsmarknad, sociala och medicinska handikapp, drogberoende och kriminalitet. I våra reflexioner gör vi inte anspråk på vetenskaplig evidens när det gäller samband, orsak och verkan. Men har man som litet barn placerats i fosterhem där fosterföräldrar utan insyn kunnat misshandla, våldta och förnedra det barn de haft samhällets uppdrag att vårda framstår ett liv i psykologisk social och ekonomisk misär som en högst rimlig konsekvens.
Förmåga till överlevnad
Många av de människor vi har mött har visat en imponerande förmåga till överlevnad, mot alla odds. Vi har mött människor som trots usla förutsättningar för ett självständigt och värdigt liv, ändå haft kraften att uppfostra egna barn, på egen hand utbilda sig vidare, upprätthålla relationer, sysselsättning och arbete utan att tappa fotfästet. Det är viktigt att understryka att vi har mött dem som fortfarande lever. Vi vet av forskningen på området att det finns en stor överdödlighet i gruppen samhällsvårdade barn. Därför kommer många livsöden aldrig att kunna beskrivas.
Obeskrivligt lidande
Det finns gemensamma drag. De flesta berättar om bestraffning, övergrepp, misshandel, förnedring, lidande, förvirring, ensamhet och obesvarade frågor. Att stapla sådant på hög, lösryckt från sitt sammanhang kan ge ett groteskt intryck, som ett slags frosseri i elände. "Obeskrivligt lidande" brukar det heta, men lidande går visst att beskriva. Det måste beskrivas för att göra det mindre overkligt, för att göra lidandet möjligt att hantera. Det gäller både för den som varit utsatt och för den som varit förövare. Det gäller också för den som ska se till att det aldrig händer igen, för den som ska bidra till säkra uppväxtmiljöer för barn.
Det handlar om barn
Det som beskrivs av merparten av våra intervjupersoner var långt mer än aga, det var grov misshandel, grovt utnyttjande av underåriga. Många vittnar om systematiska övergrepp utförda av dem som skulle vårda och skydda barnen. Inte heller barnarbete var förbjudet, men många fosterbarn har satts i hårt kroppsarbete från tidig ålder, före och efter skolan och under villkor som vid tiden det skedde skulle vara fullständigt oacceptabelt i samhället.
Misshandel och övergrepp
Flera intervjupersoner berättar hur de har blivit slagna, i ansiktet, på kroppen, med eller utan kläder. De har slagits med sopkvastar, mattpiskare, kedjor, galgar, piskor, brädor eller med händerna. Många personer berättar att detta skett, inte en gång utan systematiskt och upprepat, utan någon annan förklaring än att de skulle vara "onda" "besatta av djävulen", "horungar", "tattarungar", "hopplösa fall", "dumma i huvet".
Många har berättat att de tvingats att anpassa sig till meningslösa regler, blivit nypta, fått kroppsdelar omvridna, blivit dragna i håret, hånade och sparkade, kastade upp i luften för att ramla fritt mot golvet, sparkade nerför trappor, fått sina ägodelar och leksaker förstörda som "straff" för någon förseelse. Det finns exempel på hur barn har blivit spottade på, inlåsta i garderober, toaletter, pannrum, utelåsta i snön, med nedkissade kläder, fått stryk och blivit hånade för sängvätning, tvingats äta upp uppspydd mat, tvingats titta på när småsyskon blivit plågade. Barn har också blivit hotade med skjutvapen, med knivar, har hållits utanför fönster på hög höjd.
Flera berättar att de som barn blivit tafsade på, tvingats att utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndare, annan personal, blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.
Fosterbarn har tvingats upp i gryningen för att hinna mjölka kor och mata grisar innan det var dags att sova sig igenom en skoldag, för att sedan ta itu med potatisskalning, tvätt och städning, innan det var dags att sova i något som av och till kanske inte ens var en egen säng eller en egen vrå.
Psykiskt sjuka fosterföräldrar och institutionspersonal har utsatt barn för systematiska övergrepp för att tillfredsställa sadistiska och perversa böjelser. En man berättar för oss hur hans fostermor av och till tvingade honom att skära sig själv med rakblad medan hon stod bredvid och övervakade att det verkligen blödde ordentligt.
Många berättar om att de inte förstått varför de har ryckts upp ur sina sammanhang, hur de har skilts från sina syskon, kamrater och anhöriga. Det har inte funnits någon där som förklarat för dem. De har inte fått veta varför, för hur lång tid, eller vad som kommer att hända. Det handlar om barn som barnavårdens företrädare eller tillsynen inte sett, inte talat med. Intervjupersoner berättar att de som barn har flyttats från det ena fosterhemmet till det andra, från den ena institutionen till den andra utan att förstå varför.
Anmälningstiden är snart slut! Utredningen om vanvård i den sociala barnavården. Skynda att anmäla dig! Alla ska med! klicka på länken
Din hjälp att stoppa barnpornografi! -
Namninsamling - Förbjud att barn hängs ut på nätet! - Hänger du med på det här? Namnlista för namninsamlingen
Tack Always för viktig information.
Verkligen värt att tänka på.
Läs gärna mitt inlägg om Göran Hägglund
http://blogg.aftonbla...
Här kommer mitt svar på din kommentar:
Bra idé där att skriva anonymt så att såna här fina herrar kan låtsas som att de själva kommit på idén!
Men nu är det nog tyvärr redan för sent att göra det eftersom alla i ”branschen” redan vet att det är jag som håller på och mailbombar om det här och att det var jag som lyckades driva igenom att det blev nationella riktlinjer för avnavling.
Jag hade faktiskt inte räknat med att få något smart svar från Göran Hägglund. Innan jag började skriva till honom och andra i regeringen och oppositionspartierna hade jag skickat flera hundra mail till olika personen på Socialstyrelsen, och till Barnombudsmannen, Rädda barnen, m.fl. m.fl. Och de få svar jag fick var rena rama ”god dag yxskaft”. Jag skrev förstås även till massor av personer inom förlossnings- och neonatalvården. De flesta antingen svarade inte alls eller så gav de korkade svar. Men en förlossningsläkare och en barnläkare lyssnade faktiskt, och dessa 2 personer såg då till att avnavlingsfrågan togs upp till diskussion under Svensk perinatalmedicinsk förenings årliga konferens i oktober 07, vilket sedan ledde till att nationella riktlinjer togs fram, som presenterades i Läkartidningen och Barnmorskeförbundets hemsida i oktober 08. Det är alltså sen avnavling ska gälla nu. Men fortfarande vägrar flera förlossningschefer i Västa Götaland (Anders Fasths polare) att ändra sina rutiner eftersom , som de påstår, pH-provet är så viktigt och de anser inte att det blir tillräckligt säkert om man inte tar det från avklippt navelsträng som klampats före första andetaget. Till saken hör att det där provet inte tas för barnens skull utan för fl- personalens; om de kan bevisa genom det provet att barnet inte hade syrebrist vid födelseögonblicket så har de ingen skuld om det skulle få en förlossningsskada eller dö. Att det får syrebrist av så här extremt tidig avnavling är uppenbarligen ovidkommande.
Jo jag lägger faktiskt ner massor av tid och energi på att upplysa blivande föräldrar, främst på Familjelivs diskussionsforum http://www.familjeliv..., och det har verkligen gett goda resultat (har försökt här på bloggen också men det har inte gått något vidare). Flera av föräldrarna på FL har faktiskt hjälpt till och ställt sig bredvid mig på barrikaderna, och massor av barn har tack vare det här sluppit bli tidigt avnavlade.
Eftersom de missade det allra viktigaste i nationella riktlinjerna , nämligen HLR med intakt navelsträng, så lägger jag nu min mesta tid och energi på det..
Sverige var ett helvete för dessa barn.
De ska ha upprättelse!
Att vissa har överlevet och blivit bra människor, är ett under.
Många har tagit sitt liv.
kram
wirginiella
Genom att åka till statens utredning inom det sociala nätet. Var det att lätta bördan man hade inom sig av detta lidande som varit. Såren dom såren som varit dom finns ärren dom finns...
Så nu får man bara hoppas arr staten dom som hade alla ställen ansvarade för alla ställen. Att dom i dag fattar hur det var och att det verkligen skall bli bättre för barn som måste komma till fiosterfamiljer andra ställen. Man verkligen hoppas att detta granskas från botten.
Inget barn skall behöva lida. Bara för att ingen ölyssnar...