Nerslagen men inte utslagen!

Gumman har sportlov denna vecka! Har ett par av mina småtroll hemma på besök! Vilket gör att bloggen får vila! Nu blir det pulka o snötumling för hela "slanten"!

Håll tummarna för lite mildare väder bara så vi verkligen kan njuta av utelivet denna vecka!

Var rädda om er o om varandra

Kram/ gumman

Att vara sjuk är bara det idag en prövning! Du måste orka att föra din talan gentemot försäkringskassan, orka protestera, överklaga men framförallt måste du vara verbal, inte bara muntligt, utan även duktig att uttrycka dig i skrift. Har du inte dessa talanger har du förhoppningsvis en vän, anhörig som kan hjälpa till!

Men vad händer om du saknar allt det där? Du är inte särskilt verbal, du har svårt att uttrycka dig även skriftligt, men mest av allt är du ensam? Finns inga anhöriga som stöttar, inga vänner som ”hejar” på i kulissen?

Vi talar om ensamhet, men ärligt, hur många av oss VET hur det är att vara fullständigt ensam? Vi kan tro, tycka och tänka, men vi kan aldrig i vår vildaste fantasi sätta oss in i hur det egentligen är att vara fullständigt utan support!

Finns människor som av olika anledningar söker ensamhet, som blivit svikna, besvikna eller helt enkelt utstötta av oss, av samhället!

Vi talar om orättvisor, vi är snar att reagera när det händer människor vi inte känner, som vi inte behöver engagera oss i, vi behöver ”bara” sitta på avstånd och tycka att det är för jäkligt! Vi behöver inte ”handla”, göra något! 

Vi vet att det idag är en bister verklighet för många att plötsligt ställas utanför vårt samhälle, av en enda anledning, dom är sjuka!

Vi är många som drabbas och vi tycker allihop att det är vidrigt, hemskt, känner oss utlämnade, svikna och besvikna, på samhället, på politikerna! Vi som sitter i den här ”sitsen” kan nog alla intyga att det är en oerhört jobbig situation, näst intill omänsklig att klara, då du redan är utsatt pga sjukdom! Men vi är sällan fullständigt ensamma! Dom allra flesta av oss har någon som faktiskt bryr sig om oss, vad som händer, som stöttar, hjälper! Som kan hjälpa, kanske rent praktiskt men framför allt ger oss tröst, uppmuntran! Som även tar ett stort ekonomiskt ansvar för dig när ”bilan” faller!

Vad händer med alla dom som inte har ”någon”? Som inte har släkt, vänner som ställer upp? Som inte kan föra sin egen talan, som inte kan uttrycka sig skriftligt? Som är fullständigt utlämnade till myndigheternas dom?

Vem för deras talan? Vem slåss för deras rättigheter?

Vi lever i en sk demokrati, ett land där alla ska vara lika mycket värda, vi ”värnar” om dom mänskliga rättigheterna, vi dömer snabbt vår omgivning, andra länder, där människor ”kränks”, men hur ser det ut på vår egen ”bakgård”?

När sjuka människor fråntas sitt ”värde”, straffas, just för att dom är sjuka, är inte det en ”kränkning” av deras rättigheter?

Solidaritet, jämlikhet och broderskap har bara blivit ”ord”, är inte längre en självklarhet i vårt land! Våra värderingar har fullständigt ändrats, nu handlar det bara om den enskilda individen!

Du ska vara frisk, välutbildad, inte alltför ung, inte för gammal heller, du ska inte bry dig om någon annan än dig själv, på sin höjd, din familj! Du ska ha en sparad slant på banken, en pensionsförsäkring, helst en sjukförsäkring också!

Du ska INTE vara låginkomsttagare och framför allt ska du vara FRISK! Annars är du riktigt illa ute! Har du dessutom inget annat ”skyddsnät”, då ställs du obarmhärtigt utanför vårt samhälle och ingen, INGEN bryr sig! Det är i sanning ”demokrati” det!

Hur kan vi vara så "fartblinda"? Så omdömeslösa, så ansvarslösa, så fullständigt utan samvete att vi röstar fram en dylik politik?

Kram/ Gumman

Är det bara jag som känner sig instängd, inklämd av all snö? Jag avundas björnarna, är kloka djur det, som går i ide under vintern för att sen komma fram när våren kommer! Även om jag visst kommer ut, går min promenad med hundarna varenda dag, känns det som om jag bara går på ”vänt” just nu!

Väntar på vår, vill ha tillbaka min tomt, dessa stora ytor som nu är fullständigt oåtkomliga för all snö! Hundarna har visserligen gjort gångar lite här o där, men inte ens min stora ”dam” som normalt älskar snö, brukar kasta sig runt i den, hoppa, skutta och leka, när till och med hon tycker att det blivit för mycket ja, då är det verkligen FÖR mycket! Till på köpet kommer det bara mer, tittar ut genom fönstret och ser hur flingorna bara fortsätter komma!

Vi har inte haft en enda dag av blidväder sen långt före jul, tror inte att jag upplevt en så lång, kall och tröstlös vinter som nu! Jag vet, det säger vi varje år, men i år ÄR det bara så, så det så!

Jag vill kunna öppna ytterdörren, släppa in lite frisk härlig luft utan att få köldskador på kuppen! Vill sitta ute, lyssna på fåglarna, NJUTA lite, men nej, inte att tänka på! Efter en halvtimme ute tar nog gubben fel på mig och en snödriva, skottar upp mig i en annan hög, eller kör över mig med snöslungan!

Funderar på att gå ut i vild strejk mot vintern, har bara inte räknat ut hur det hela ska gå till! Nån som har lite förslag, kanske en ”proteststrategi” att komma med? Alla tips emottages tacknämligt!

Nästa år ska jag banne mig gå i ide jag också! Måste bara kolla med björnarna hur jag ska bära mig åt!

Kram/ Gumman 

Har fått en oönskad hyresgäst, som näst intill skrämde slag på denna gumma!

Har väl anat att det har huserat någon jag ogärna har inomhus, men har försökt ignorera” signalerna” ! Diverse spår på nedersta hyllan i mitt skafferi, likaså under diskbänken där jag, som dom allra flesta, har sophinken, har väl fått mig att bli lite fundersam! Men jag har slagit bort det!

Mitt lilla troll, jack russeln, får rena spelet på nätterna ibland! Tokskäller, far som en liten galning i köket, men jag har bara slagit ”dövörat” till!

Vi bor i ett äldre hus, har bott här i bra många år nu, så jag vet att dessa små liv brukar smyga in på hösten, vintern! Men dom har för det mesta ”skött” sig, men i fjol stökade dom till ordentligt under diskhon, så då sattes ett par musfällor ut! Sorgligt nog fick vi napp, men sen var det lugnt!

Nåväl, jag stökade som vanligt i köket för att fixa kvällskaffe till ”gubbs” och mig! Har en perkulator-kokare, slänger sumpen i sopkärlet!  Öppnar alltså skåpluckan för att slänga sumpen, när det i samma sekund som jag sätter ner handen hoppar upp en mus o FLYGER rätt upp mot mig, sen upp på hyllan och försvinner!

Alla har väl sett skämtbilder på just kvinnor som står på en stol uppskrämd av en mus, men jag tror att jag på något vis ”slog” den bilden! Nej, jag hoppade inte upp på en stol, men jag ryckte åt mig handen o VRÅLADE rakt ut, samtidigt som kaffesumpen sprutade över mig o hela köket! ”Gubbs” kommer som skjuter ur en kanon, upp ifrån sängen där han låg o tittade på OS, ut i köket, blir stående i dörröppningen, han stirrar på mig, full av kaffesump, min mun på vidgavel, mina ögon säkerligen stora som tefat och börjar gapskratta.......... ”vad gör du” ??? Ahhhhh skriker jag, pekar på sophinken, han tittar på den, på mig igen, ”jaha…..vadå”??

En MUUUUS vrålar jag, vilt pekandes!!

Han flinar lite väääl mycket och säger ”trodde taket rämnat där ute” nickar ut mot garaget! Något vi talat om en liten stund tidigare, vi har nämligen enorma mängder snö där!

Jag är stel som en pinne i kroppen, inser sakteliga, det var bara en liten mus!!!.......... Jag får tillbaka lite rörlighet i kroppen, slår igen dörren och sjunker ner på en stol, försöker andas! Phuuuuuust !! 

”Men gumman, du vet ju att vi brukar få in dom på vintern, säger ”gubbas”! Jodå, svarar jag, ”men dom brukar hålla sig utom synhåll, inte FLYGA framför ögonen på mig”! Han skrattar, ”undrar vem som blev mest skrämd, du eller musen”?  Han ”skrockar” när han går tillbaka till sängen och OS.

Efter en stund kan nog även jag se det ”lustiga” i situationen, torkar upp, tvättar av mig, byter kläder, men sen blir det snabbkaffe, jag öppnar inte den dörren mer idag, muttrar jag!

På måndag morgon blir det att inhandla en ”musavskräckar” mojäng, jag avskyr vanliga musfällor! Undrar om hundarna tål dom? Det får vi ta reda på! Men nu så det får bli ”vräkning” av denna inneboende, nu har dom härjat klart hos mig i alla fall! Jag är en rättvis men hård hyresvärd! Håll er utom syn o hörhåll, skita inte ner för mycket, då kan jag acceptera att ni finns där! Men när ni börjar FLYGA ur soporna har ni gått för långt! BASTA!!!

Ha en riktigt skön alla hjärtans dag  

Kram/ Gumman  

 Till alla som kämpar!

Oj, vad jag saknar denna fantastiska man

kram/ Gumman

Mobbing, något som dom allra flesta av oss tar ”avstånd” ifrån, ett ord, som väcker många tankar, känslor, men även minnen hos oss!

Vi har nog alla, på något vis, sett, hört, upplevt eller deltagit i detta under vår uppväxt eller till och med som vuxna! När vi uppmärksammar och talar om det, är det oftast om barn, mer sällan om vuxna!

Var går skillnaden, gränsen, mellan misshandel och mobbing? Kan det vara så att ordet ”mobbing” är mindre ”laddat” än ordet misshandel? Att det blir lite mindre allvarligt om vi använder oss av ”mobbing”  i stället för att kalla det för vad det faktiskt är, nämligen MISSHANDEL?

Om du som vuxen blir knuffad, slagen då rubricerar vi det klart som fysisk misshandel ! Om du blir verbalt utsatt kallar vi det för psykisk misshandel ! När våra barn blir utsatta för något dylikt av någon vuxen, ja, då handlar det om barnmisshandel! Men när våra barn råkar ut för detta i skolans värld, då kallas det mobbing! Vad är det för skillnad ?

Misshandel regleras av lagstiftning, du FÅR alltså inte slå någon annan individ, är olagligt!

Barn står på ett vis utanför detta regelverk, dom är inte straffmyndiga förrän dom uppnått viss ålder! Men om dom gör sig skyldiga till något som är lagvidrigt kopplas socialtjänsten in, dom utreds och där bestäms också vilka åtgärder som ska sättas in för att ”stävja” beteendet!

Men när det handlar om ”mobbing”, då lämnas helt plötsligt ansvaret över på skolan, då ska lärare, rektorer alltså avgöra hur det ska bemötas! Skolorna ska ha en ” handlingsplan”, en speciell ”policy” för att handskas med detta!  Varför då?

Om en lärare blir slagen av en elev, då blir det genast misshandel och anmälan!  Vari ligger skillnaden, när ett barn slår ett annat barn? Tål barnet det bättre eller vadå??

Varför vägrar vi vuxna att se det hela för vad det egentligen handlar om?

 I vuxenvärlden, när vi talar om ”mobbing” handlar det om verbala övergrepp, utfrysning! Fysisk mobbing existerar inte här eftersom det är olagligt att ”klappa” till någon, då är det genast misshandel! Men den psykiska misshandeln är tydligen ”legal” för många, så även vårt regelverk!

Hur många av oss står passiva när samtalet plötsligt tystnar när en speciell person kommer in i rummet? Dom allra flesta, tyvärr! Hur många av oss ber vänligen vår kollega, vän, att”knipa” käft, sluta prata skit om någon annan person när denna inte är närvarande och kan försvara sig? 

Mobbing i den vuxna världen kan vara ruskig, subtil, näst intill osynlig utåt, men gör desto mer skada på den som råkat i onåd av någon anledning! Där just det där dagliga, lilla hackandet, utfrysningen, skitpratet blir ”legalt”, ”hon är ju en konstig människa, märklig” ? Vi ingriper sällan, vi håller oss ”utanför”, tror vi! Men gör vi det? Är inte sanningen den att vi är precis lika delaktiga som den som ”öppet” utför handlingen i och med att vi är passiva?

 Mobbing är och förblir ett ” maktövergrepp”, en FYSISK såväl som PSYKISK MISSHANDEL!

Så länge vi vuxna inte kallar saker för vad det är, inte uppträder själva som vi borde, så länge kommer inte heller våra barn att lära sig vad man får eller inte får göra, eller hur man uppträder i ett civiliserat samhälle!

BARN GÖR INTE SOM DU SÄGER, DOM GÖR SOM DU GÖR!

Var rädda om er o om varandra!

Kram/ Gumman 

Läs detta! Ett riktigt bra inlägg! Visste vi att det verkligen kommer att bli så här illa?? Vet alla handikappade, rörelsehindrade, människor med psykiska diagnoser att det är så här det kommer att slå??

// Gumman

”Politik är konsten att hindra en människa att lägga sig i vad som angår henne”…….

Dessa, faktiskt, kloka ord fick jag höra en gång när jag hamnat i en diskussion om politik!

Kan bara inte bestämma mig för om dagens politik är ”framgångsrik” i detta, eller rättare sagt, jag hoppas att det som händer, bl.a  här ute på bloggen hos många, är ett bevis på att dom misslyckats totalt !

Visst kan jag misströsta emellanåt, men sen dyker det alltid upp någon med väldigt kloka ord, med lika många ”visa” kommentarer som visar att det finns många där ute som vill förändra, även andra som ”vaknat” upp till en verklighet dom inte gillar, inte vill vara delaktiga i!

Kanske är jag naiv, men jag vill gärna tro att människor kan förändras, men även att vi faktiskt kommer till insikt om att vi, allesammans, är beroende av varandra!

Ensam är inte stark och definitivt inte i längden!

Moder natur visar oss vad som händer när vi inte inser att allt är beroende av det lilla, att vi måste ha en balans, både i vårt förhållande till vår jord, såväl som till vår medmänniska!

”En droppe i livets älv

 Har ingen kraft att flyta själv
 Dock finns ett krav på varenda droppe
 Hjälp till att hålla de andra uppe."

Var rädd om er o om varandra!

Kram/ Gumman 

"Gumman" är en aning satt ur spel av en bitsk halsfluss, men jag läser era bloggar i alla fall!

Tar en genväg idag o rebloggar ett riktigt bra inlägg från "Vargen"!

Så här ser verkligheten ut i Sverige 2010! Är detta det samhälle vi vill ha?

Kram/ gumman   

Vill uppmärksamma detta inlägg, samtidigt som jag åter igen vill uppmärksamma vikten av att lyssna på våra ungar!

När jag började blogga var det för att uppmärksamma våra barns rätt till rättvisa! Jag var/är starkt engagerad i mitt lilla bonusbarnbarns öde, hans kamp för att bli hörd, lyssnad på!

En kamp som idag står still, vi bara ”väntar” nu ! Väntar på att han ska bli tillräckligt gammal för att bli tagen på allvar!

Vi har kört fast, fullständigt! Råkat ut för nästan exakt det som tas upp i K-Å s inlägg! En mamma som ihärdigt kämpat för att hennes son skulle höras, synas!

En liten kille vars bön till mig ”snälla farmor, gör så farbröderna som bestämmer lyssnar på mig” för alltid kommer att finnas etsad i min själ!

En bön jag inte kunnat hörsamma! Han är idag sju år gammal, än har ingen myndighetsperson lyssnat på honom, kommer inte att göra heller, då det nu gått prestige i fallet!

Vi gjorde nämligen det fatala misstaget att ifrågasätta ett par socialsekreterare, deras utredning och därmed är du ”dömd”! Eller rättare sagt är pojken DÖMD, ohörd, utan chans att kunna försvara sig, göra sig hörd!

Som vuxna värnar vi starkt om våra ”rättigheter” som medborgare! Vi hävdar vår RÄTT att bli hörda, tagna på allvar! Att lagen ska vara lika för alla!

Men detta gäller inte våra barn! Dom kan vi skyffla undan med orden ”dom är för små”, ”dom vet inte vad dom vill”!

Då dyker dessa bokstavskombinationer upp överallt, allt för att ”förenkla” det faktum att vi inte ”behöver”, inte ”ska”, lyssna på våra barn! När någon av en eller annan anledning inte VILL att vi ska lyssna på ungarna!

Barn är och förblir rättslösa! Hur kan vi som medborgare i ett sk demokratiskt land låta detta fortgå? Varför är det inte lika självklart att dom, liksom oss övriga medborgare har ett rättsskydd som är värd namnet?

Varför får inte våra ungar EGNA ombud när dom hamnar i dessa situationer? Dom har INGEN som värnar om deras bästa, deras rättigheter! Dom är fullständigt RÄTTSLÖSA!

Barnen är vår framtid, hur kan vi negligera deras rätt till en egen röst?

Kram/ Gumman