Klimatbloggen

Efter att ha seglar lång tid genom ett nästan öde hav har de nu nått kusten vid Tjukotka. Mina "hemtrakter" där jag för några år sedan "fastande" i en månad på grund av snöstormar som aldrig verkade ta slut. Det var här som jag insåg graden av klimatförändringarna betyder för Arktis.

Skinnarmos Nordostpassageexpedition seglar över ett öppet hav, som annars fläckvis borde vara täckt av havsis. Det är i denna del av Arktis som klimatförändringarna har slagit till hårdast. Inom någon dag bör vi få direkt rapport från när Ola när han besöker Vankarem - byn som invaderades av 200 isbjörnar för tre vintrar sedan - när havsisen inte frös till som vanligt och orsakade kaos för urinvånarna.

Varför inte följa Olas blogg eller WWFs isbjörnsexpert Geoff Yorks blogg som också finns ombord båten "Explorer of Sweden".

Tyvärr, ser inte klimatförändringarna ut som de har avstannat, utan det går fortare och fortare. Om du har tid så läs den kortfattade summeringen av den färska rapport Arctic Feedbacks. Det är skrämmande läsning. Dessutom kom det nu även en rykande färsk film från NASA som förklarar vad som händer vid polerna just nu.

Tom WWF

Jag har följt Ola Skinnarmos Nordostpassage mot Stilla Havet under de senaste veckorna. Sista veckan har varit frustrerande för expeditionsmedlemmarna - hård blåst, dimma, regn, snö och havsis har gäckat dem gång på gång. Denna del att komma förbi Cape Chelyuskin kan vara den hårdaste biten på hela färden, så länge det gäller havsisen - det är här som isen smälter sist på hela resan. Men det verkas som om de har klarat den - se karta som visar deras sista position.

Nu börjar den del av färden som är mest intressant - många olika folkslag som det oftast bara finns spillror kvar, valar, valross och för oss Västeuropeer  fågelarter som sällan ses hos oss.

Vill du följa vad som händer på expeditionen kan du också gå in här och läsa Neil Hamiltons blogg från båten.

Havsisen i Arktis smälter av i rasande takt just nu och det verkar bli ännu en säsong som kommer tillhöra de med misnt havsis på sommaren - om det bllir ett nytt rekord beror på den närmaste månadens väder. Den oranga linjen visar hur utbredningen av havsisen tidigare var. 

Tom WWF

För någon vecka sedan stötte jag på isbjörn vid Svalbard. Jag mönstrade av båten och är nu i norra Finland på gränsen mot Ryssland. Satt i natt i ett gömsle för att se på björn. Turen var nära och totalt såg jag björn vid 14 tillfällen på mindre än fem timmar, troligen minst fem olika björnar. Men det mest fantastiska är att tre olika vargar sprang på myren, den närmaste inom 50 meters avstånd.

Ger mig nu ännu en natt. Se filmen.

Tom WWF

Jag är nu på väg hem efter att ha seglat runt Svalbard med Ola Skinnarmos Nordostpassagexpedition. Det är en mix av glädjande och tråkiga erfarenheter. Det bästa är att just nu går det riktigt bra för valrossarna och troligen även isbjörnarna. De ses i större antal på Svalbard än tidigare. Anledningen är att sedan jakten förbjöds så har de ökat i antal. Det stämmer definitivt för valrossen, för isbjörnen är det mer osäkert. Det kan vara så att isbjörnar som tidigare var långt ute i packisen nu istället håller till i närheten av Svalbard. Framtiden får visa när nästa isbjörnsräkning genomförs.

Tyvärr är inte allt bra på denna fantastiska plats i Arktis. Vi seglade runt Svalbard i mitten av juli – för tjugo år sedan skulle det varit en sensation om du tog dig runt denna ögrupp med en segelbåt. Havsisen låg ofta fast på norra och östra sidan av Svalbard och hindrade alla båtar som inte kunde bryta is. Idag blir det isfritt allt tidigare på sommarsäsongen. Vissa år kommer det vara mera havsis, men trenden visar på mindre och mindre havsis – och det går fortare än vad alla forskare förutspått.

Vi besökte glaciärer som dragit sig tillbaka mer än 4 km på hundra år och nya rapporter visar att avsmältningen av landisen på Grönland och Antarktis och satt fart. Klimatforskarna förutspår att havsytan kommer att öka någonstans mellan 0,5 och 1,5 meter inom detta århundrade. Det är dubbelt så mycket som senaste rapporten från 2007 av IPCC (FN:s Internationella Klimatförändringspanel). Vad det innebär riktigt är svårt att greppa, med fortsätter det på samma sätt så kommer exempelvis Bangladesh få enorma problem i framtiden. Vad händer om 10 miljoner människor flyr undan  översvämmade områden och vill in i Indien? Skrämmande framtidsscenario – klimatflyktingar.

Men vi kan gör något åt saken och minska klimatförändringarna och ett steg är ett bra långtgående klimatavtal i Köpenhamn om ett halvår.

Jag kommer att följa och dela med mig vad som händer vidare på Ola Skinnarmos expedition i Nordenskiölds fotspår längs Nordostpassagen - om de har tur kommer de vara framme vid Stilla Havet i månadsskiftet september och oktober.

Men det häftigaste på resan förutom alla suveräna människor ombord var när isbjörnen kom fram till segelbåten (se filmen).

Nu ger jag mig upp till norrlands myggor på semester,

Tom WWF

Alkehornet, sen kväll. Den illgröna marken nedanför det klassiska fågelberget är faktiskt en produkt av fisk och småkräftdjur! Det pågår ett ständigt pendlande mellan havet och berget när fåglarna hämtar mat till ungarna. Avföringen är full av gödningsämnen som ramlar ned från klipporna – därför växer det så pass bra intill alkornas och måsarnas stora kolonier. Här på Svalbard finns det nästan alltid även en fjällrävsfamilj som håller till och äter vad som ramlar ned från berget. Drivkraften är det rika havet i Arktis.

Flera av världens rikaste fisken finns i Arktis. I Alaska står pollack för nästan 40% av den amerikanska fiskmarknaden och i Barents Hav hämtar Europa enorma mängder fisk. Det gäller att förvalta detta och inte fiska ut bestånden – men jag tror inte det kommer att ske.

Det som har börjat ske är att fisken har börjat förflytta sig norrut – speciellt vid Alaska – vilket innebär att det amerikanska fisket riskerar att bli ryskt när havsvattnet blir varmare, som troligtvis beror på grund av klimatförändringarna. Ännu, en potentiell politisk konflikt. 

I Alaska har fiskerinäringen tagit ett beslut att inte fiska på de nya områden som nu öppnas upp när havsisen smälter av. Fiskarna vill att först ska man ta reda på hur mycket det går att fiska, och därefter sätta kvoter – annars brukar man fiska på tills myndigheterna säger stopp och som oftast har då bestånden redan fiskats ut.

Tom

Vi passerar den polska forskningsstationen i Hornsund. I Ny-Ålesund ligger en norsk, kinesisk och koreansk forskningsstation. Vid Kinnevika håller svenskarna till osv. Att forska i Arktis är kanske inne just nu, det är inte bara av en tillfällighet.

När havsisen minskar i Arktis så öppnas ny möjligheter för att utvinna naturresurser. Det handlar om mineraler, gas, olja och fiske. Det pågår ett intensivt arbete med att kartlägga bottnarna för att bevisa att visa områden tillhör exempelvis Grönland. Anledningen är att lägga under sig så stora områden som möjligt för eventuell framtida utvinning av naturresurser. Dessutom kommer troligen även sjöfarten öka betydligt, för att minska transportsträckan från Asien till Europa och Nordamerika.

Idag finns det ingen övergripande förvaltning av Arktis resurser. Många länder hänvisar till FN:s Havsrättskonvention, men den har många hål och det bygger som oftast på frivillig reglering. Världsnaturfondens arktiska arbete handlar inte bara om isbjörn utan vi arbetar intensivt med att få fram ett förslag till ett ramverk för en gemensam förvaltning av Arktis.

För tjugo år sedan var Arktis mest intressant för de som bodde där och polarforskare. Idag pågår ett intensivt geopolitiskt spel där säkerhets politiken står i fokus. Grönland och Kanada tvistar om vem som äger några öar, Kanada och USA har helt olika åsikter om vem som har rätt till Nordvästpassagen och Ryssland hävdar att stora områden i Arktis tillhör dem.

I alla fall så är de otroligt vackert här i Hornsund. Vi ger oss iväg norrut och hoppas slippa de hårda vindarna som väderprognosen förutspår.

Tom WWF

Vi red ut stormen och kom i lä. Som mest blåste det 26 m/s och som sagt vattnets temperatur låg på en minus. Vi letade oss vidare längs Edgeöya och besökte idag Disco. Ett fågelberg. Tretåig mås häckade i ”en masse” i en kanjon och vi hade turen att stöta på en ganska nyfiken fjällräv i sin bruna sommarpäls. Se film

De är hälften så stora som rödräven och på vintern är de helt vita. Här på Svalbard går det bra för fjällrävarna, hemma i Skandinavien är det däremot kris på fjällrävsfronten – även om det var en liten ljusning förra året. Efter en intensiv jakt på fjällräv i Sverige och att gnagaråren uteblev i tjugo år så var den svenska fjällrävsstammen under hundra djur.

I Finland har inga ungar fötts på flera år och i Norge finns det endast en spillra kvar. Tack vare stödutfodring och att rödrävar skjuts bort runt fjällrävslyorna har fjällrävarna ökat något i Sverige. Framtiden ser dock dyster ut för de skandinaviska fjällrävarna om klimatförändringarna fortsätter – trädgränsen klättrar allt högre upp och tränger bort fjällräven och med träden kommer även rödrävarna närmare. Men här uppe på Svalbard frodas fjällrävarna, i alla fall sommartid, vid fågelbergen – mängder med ägg och ungar.

Tom WWF

Efter det adrenalinstinna mötet med isbjörnen ger vi oss iväg söderut. Vi märker att vinden tar i mer och mer när vi tar oss söderut i Hinlopen, på östra delen av Svalbard. Kuling blir styv kuling och till slut har vi full storm, det blåser mer än 24 m/s och vattentemperaturen sjunker ned till under en minusgrad (ja, det stämmer för saltvatten kan bli några minus innan det fryser). Knappast någon plats att bada på just nu. Det är isande kallt och man går inte frivilligt ut på däck. Självklart är det flytväst som gäller.

 Beslutet tas att vi måste gå runt Svalbard, den norra vinden trycker ned den arktiska fastisen mot kusten och att gå mot vinden när havet ryker är dumdristiskt. Efter en natt i stormen går vi igenom en small passage mellan några öar – och vinden lägger sig  på en gång. Vi kan andas ut.

Vi tar oss förbi en stor glaciärkant och man känner sig otroligt liten. Läste just att den arktiska havsisen har minskat i tjocklek med nästan 20 cm per år mellan åren 2004 och 2008. Det motsvarar ungefär 65 cm. Utbredningen av flerårig havsis minskade under samma tid med hela 42% - SKRÄMMANDE SNABBT.

Det innebär att den ettåriga isen är det som dominerar stort nu i Arktis och därmed kan smälta av mycket snabbt bara de ”rätta” förhållandena kommer. När havet öppnar sig drar det åt sig mer solenergi och vattentemperaturen ökar – vilket i sin tur smälter av mer is. En process som är svår att stoppa, men det går om vi vill.

Ett steg är ett långtgående klimatavtal i Köpenhamn i december i år.

Går nu i land för att titta på en fågelkoloni. Återkommer.

Tom WWF

Vi kör in stäven i isen och lägger oss och väntar. På havsisen några hundra meter från oss ligger världens största landlevande rovdjur en kritvit isbjörn. Den verkar inte bry sig, ibland har den alla tassarna i luften och kliar ryggen mot iden hårda isen. Se filmen på mötet.

Plösligt ändrar den beteende. Doftar och tittar mot oss. Sakta går den i en zig-zag bana med riktning åt vårt håll. Den kommer närmare och närmare – hundra meter blir femtio meter, tjugo meter – vi håller andan och viskar till varandra. Både Ola och Per-Magnus har vapen och knallpatroner redo ifall…

 Isbjörnen blir allt mer nyfiken och så är den framme vid båten. Det känns pirrigt och adrenalinet flödar i mina ådror. När den lägger ramarna på båtfören känns det som hit men inte längre – isbjörnen är otroligt snabb och stark – så man behöver marginaler.

 Ola använder båttutan och hoppas att björnen skall ge sig iväg, men det fungerar inte. Då slänger Per-Magnus iväg ett knallskott som den enorma smällen överraskar björnen. På mindre än en sekund vänder isbjörnen och rusar sedan iväg innan den stannar av på över hundra meters avstånd. Den tar en sista titt på oss innan isbjörnen sakta lunkar av mot glaciären i fjärran. Ett närmöte utan like – både för oss och isbjörnen.

Det blåser nu hårt, mer än upp mot 18 m/s och vattentemperaturen har sjunkit under noll grader. Det är isande kallt.

Tom WWF

 Eter ännu en lugn natt under midnattsolens sken, purras jag 07:00 för frukost. Det är första gången i mitt liv som jag äter müsli som jag samtidigt ser två isbjörnar. Den ena är ute och jagar vikarsäl. Isbjörnen står fastfrusen vid ett andningshål i havsisen. På håll ser jag hur vikaren dyker upp i olika hål runt isbjörnen, men det stora vita rovdjuret rör sig inte en millimeter – utan är som fastfrusen. Efter 15 minuter ger isbjörnen upp och vandrar vidare. Fantastiskt att få se på.

Annars har det blivit kallare, långkalsongerna är ständigt på och nu när nordvästan brassar på ordentligt skär den iskalla vinden genom kläderna. Vi har bestämt att gå söderut och runda Svalbard för att inte fastna mot land av packisen som nu driver söderut med stor fart.

En som inte bryr sig om kylan i vattnet är Hannibal som tog sig ett bad på 80de breddgraden. Se film.

Återkommer,

 Tom WWF

 Se film: Kallbad