Va!

Först har man kört hela natten, ja, nästan i alla fall och så kommer man hem, drar igång bilspelet och kör några varv för att varva ner, innan sömnen tar över, det är ju en dag imorgon också, hoppas jag.

Det är han värd, vår prins. Lite partaj, dra runt i racerbilar och festa upp 100 000 pix på krogen.
Skönt att ha något att se upp till, att sträva mot, att få bli prins själv, eller kung kanske.
Stamma fram krystade meningar och bli slickad i arschlet hela dagarna, låta piplet pröjsa och aldig mer behöva skita, inte ens en liten korv.
Och om man gjorde det kunde man ju alltid sälja den på auktion.

Undrar vad en kunglig skitkorv skulle inbringa i rena pengar?

Fridolin, den där miljöpartisten, han har hittat sanningen, sanningen om svenne svensson och hans rasism.
Den beror inte på att svenne bor i en förort ockuperad av diverse människor från världens alla hörn men med ett och samma problem, att följa de skrivna och oskrivna regler som varje kultur byggs upp av utan svennes rasism, den beror på att han är ättling till de som handlade med slavar.
Det har Fridolin klurat ut!
Linné och de Geer och Gustav den tredje hade tillsammans med en massa andra maktgalna figurer kläckt den geniala ideén att man kunde dra ner till Afrika och inhandla ett par stycken slavar, infångade av en lika maktgalen men till hudfärgen olik person som gjorde allt för lite glaspärlor, musköter och brokiga tyger, till och med sålde sina egna världsdelsmänniskor för länder rexisterade inte, ännu, i Afrika.
De som halshöggs, steglades, pryglades och svalt i Sverige, alltså svennarna, de hade ju direkt skuld till detta eftersom de bodde i Sverige och alltså gynnades av de rikas allt ymnigare rikedom. Kanske på så sätt att de fick slita än värre i gruvorna, på fälten och i skogarna för att inte tala om i dessa mansslukande armeér som knallade runt och inte bara avrättade sig själva utan även så många andra som möjligt.
De som vägrade att lyda plågades till döds under former som en negerslav skulle anse vara rena semestern men det låtsas vi inte om, för då stämmer ju inte Gustav Fridolins världsbild, den att svenne är rasist, okunnig och ovetande sådan.
Med köpta knektar påtvingades svenne förr att blint lyda överheten som bestod av tjyvar som kallade sig kungar och adel, tjyvar som kallade sig präster och biskopar och tjyvar som kallade sig storbönder.
Dessa överhetspersoner kunde sätta en svenne på vatten och väldigt lite bröd resten av svennens liv i en mycket mörk källare om svennen hade dristat sig till att svära åt överheten.
Svennens barn tvingades småningom in i skolor där tukt och förmaning inpiskades, ibland så svennens barn aldrig mer kom tillbaks utan avled på grund av misshandeln.
Idag, när slavättlingarna fast vi kallar ju de svenska slavarna för statare, dristar sig till att protestera mot att alldeles för många invandrare kommer in till Sverige och sabbar och förstör, då kommer överheten dragande från sina gods och herresäten, sina våningar och fascionabla villakvarter, och i skenet av en påhittad demokratisk ordning som uteslutande gynnar dem själva vräker de nedlåtande omdömen om varje person som vågar yttra sig med anledning av invandrarnas övergrepp.
Då är svenne rasist, och slavhandelsman.
Gustav Fridolin vet det, det har han upptäckt i sina  forskningar.
Han förstår det som ingen annan förstår.
Svennen är rasist för att Lineé, Gustav den tredje och de Geer och deras bekantskapskrets försökte göra sig en förmögenhet på slavar från Afrika. Negerslavar som tillfångatagits av andra negrer, sålts för glaspärlor och som sedan den svenska överklassen kunde göra sig svindlande vinster på.
Och i Sverige, på sjuttonhundratalet, gick svenne omkring och började formulera rasistiska slagord under tiden som han pillade naveln, latade sig i hängmattan och drack brännvin.
För att sedan, tre hundra år senare, framföra de färdiga villfarelserna.
Det har den där Fridolin kommit på.
Gud vad trött jag är på sådana överklassmänniskor.
Deras absolut största skräck är den dag då vi enar oss, vi slavättlingar, och gör upp räkningen med dem.
Överheten.
Inte en lögn till.
Inte ett piskrapp.
För då djäklar, på ren svennesvenska!

Äntligen hemma, regnet som hållit på hela sommaren kunde inte hålla sig denna natt heller, torkarna på bilen har fått slita hund, precis som jag, det känns i ögonen efter 50 mil på regnvåta vägar med möten som inte förstår att femhundranittioåtta slöfockar med helljus är en pina.
Men ändå, allt har ju ett slut och vilket då inkluderar det jag har gjort.
Lite häftigt är det att för några timmar sedan satt jag i en helt annan landsända, folk pratade en annan dialekt än vad man gör här, gjorde andra saker och såg faktiskt ut på ett annat sätt.
Ja, jag vet, alla har jeans och så där men detaljer skiljer faktiskt, annorlunda på något sätt fast svårt att förklara.
Kanske så att en del tittar påmig och tänker, jahaja, den där kommer inte härifrån, det syns, på tröjan, sådana säljer man inte på COOP här inte och inte heller hos Davidssons herrekipering eller vad det heter just där.
Nu ska jag bara skriva ett mail till en bekant, slafsa i mig en Yoghurt naturell, borsta tänderna och krypa ner i sängen, läsa lite i en bok som jag gillar och sedan somna sött.
Javisst ja, klappa hunden, det får jag inte glömma, det ska jag också.

Ja jädrar vad gott, det ska jag grädda några, innan jag sticker och knegar i natt, med lite soppa och en macka först.
Varför jag skrev det här?
Tja, kanske för att göra er andra avundsjuka på mitt fina liv, våfflor med grädde, mitt i veckan och inte är jag överviktig ens, eller, ni som är lite yngre, ni vet väl inte vad våfflor är mitt i kebaben och latten så ni kommer ju att sitta där resten av dagen och undra, vad farao är våfflor?
Ha de!

Alltså, på fullt allvar, vajar man lite hit och dit utan kontroll eller har man möjlighet att välja själv.
Är det inte så att det här samhället är ju precis ett sådant samhälle vi vill ha?
Är det inte så att det här livet är precis ett sådant liv som man vill leva?
Annars idiotförklarar man ju inte bara sig själv utan alla andra också?

Jag har varit gift i tjugo år nu för den delen. Med världens underbaraste människa.
Näst underbarast menar jag, hon har varit gift med den underbaraste!

Om två timmar så sitter man där igen, folk ska ha sitt och jag med och något ska man ju syssla med så varför inte köra en sväng då, om man får betalt.
Lite drygt femtio mil, vårfina vägar och glest mellan bilarna gör att det som många tror att tråkigt och enahanda istället blir en upptäcktsfärd med älgar, dimmor och resliga granskogar.
Här och där tunnar nysådda åkrar ut den täta skogen och rådjuren tittar inte ens upp när jag mullrar fram genom vårnatten.
Ibland har jag haft kameran med, har haft tid att stanna och inte bara njutit av den kyliga råkalla luften utan även av motiv som få människor får glädjas åt.
I lastbilshytten saknas inga bekvämligheter, jo, för den delen, toalett finns inte men vad gör det, en liten paus och en snabb vända ut i skogen är ju bara nyttigt enligt de som vet och känslan när man kliver upp i hytten igen är obeskrivlig.
Det enda jag kan bli galen på är nattpratarna i radion, värre skitsnack får man leta efter och många är de böcker som jag läst där i dieselmullret.
Ja, hört på då.
Bästa hittills är Livläkarens besök, den har jag hört två gånger och vill höra den en gång till, ofattbart bra men mannen utan minne ligger tätt efter.
Det skulle vara häftigt om åkerierna kunde bygga upp ett ljudbibliotek så man slapp köpa så många själv, några hundringar kan ibland vara mycket för lönen är ju inte hisnande.
Radion har ju följetonger som håller enormt hög kvalitet men man missar för många avsnitt eftersom det händer saker utefter vägarna och ibland är man ju ledig vilket automatiskt innebär att man gör något annat.

Då lever man bara upp till de ideal som man förväntas anamma i vår kultur.
Våldskulturen.
Att gå emot den anses vara nördigt och fegt.
Att inte ta en smäll, att inte våga klappa till, att fega ur.
Ta idrotten som exempel;
Där bärs var och varannan utövare alldeles sönderslagen ut på bår.
Våldet ingår i spelet och utan det skulle allt spännande stanna av.
Säger dom som kan det där.
Trots att det är emot reglerna och inte alls tillför sporten något annat än en fadd känsla av äckel.
Ta teven som ett annat exempel;
Alla program idag handlar om hur man tillfogar varandra eller någon annan smärta eller rentav död.
Ingen vill se filmer utan våld.
Det händer ju ingenting.
Våldet uttrycker så mycket.
Man kan ju visa nakna kvinnokroppar utan att någon gnäller.
Men porr är hemskt.
Ta datorerna som ett tredje exempel;
Alla spel handlar om att döda en eller flera.
Våldsamma dödanden är själva poängen med nästan alla spel.
Om man tittar lite noga på teves datorspelsrecensent så har hand stånd.
Vissa får det av våld.
Upphetsat värre.
Om man ska komma till rätta med våldet riktat mot kvinnor måste man först förstå hur hela våldsproblematiken ser ut i vårt samhälle.
Var vår egen våldstolerans inom olika områden finns.
Sedan kan man börja fundera över hur vi förändrar hela denna snedvridna inställning till våld i olika sammanhang.
Hur vi metodiskt och sammanbitet arbetar för ett våldsfritt samhälle.
På alla plan.
Därför anser jag att det kanske inte leder någon stans om vi bara fokuserar på en form av våld.
För, som statistiken ändå kan visa, våldet mot kvinnor är oändligt mycket mindre än det våld som i alla sammanhang riktas mot män.
153 kvinnor mot tusentals män.

Inte alls här hos oss, ett liiitet glas vin, såga lister, måla väggar, skämmas lite över att det behövde ta fem år att få arschlet ur vagnen, slipa lite till, mura lite, beskära nåt träd, prata bort några timmar och sedan sova gott på en kudde av gjorda föresatser.
Om man inte tar ett liiitet, litet glas till förstås.
Då blir det mest snack och njutning och kanske ett till men då känner vi oss som hemma vilket vi ju är för så lever vi våra liv här hos oss.
Varför göra något idag som du kan skjuta upp till imorgon!
Men nån brasa brukar vi spana in, oftast varandras men det låter lite fräckt så det säger vi inte.
Häpp!