Djävla svennerasister!

Fridolin, den där miljöpartisten, han har hittat sanningen, sanningen om svenne svensson och hans rasism.
Den beror inte på att svenne bor i en förort ockuperad av diverse människor från världens alla hörn men med ett och samma problem, att följa de skrivna och oskrivna regler som varje kultur byggs upp av utan svennes rasism, den beror på att han är ättling till de som handlade med slavar.
Det har Fridolin klurat ut!
Linné och de Geer och Gustav den tredje hade tillsammans med en massa andra maktgalna figurer kläckt den geniala ideén att man kunde dra ner till Afrika och inhandla ett par stycken slavar, infångade av en lika maktgalen men till hudfärgen olik person som gjorde allt för lite glaspärlor, musköter och brokiga tyger, till och med sålde sina egna världsdelsmänniskor för länder rexisterade inte, ännu, i Afrika.
De som halshöggs, steglades, pryglades och svalt i Sverige, alltså svennarna, de hade ju direkt skuld till detta eftersom de bodde i Sverige och alltså gynnades av de rikas allt ymnigare rikedom. Kanske på så sätt att de fick slita än värre i gruvorna, på fälten och i skogarna för att inte tala om i dessa mansslukande armeér som knallade runt och inte bara avrättade sig själva utan även så många andra som möjligt.
De som vägrade att lyda plågades till döds under former som en negerslav skulle anse vara rena semestern men det låtsas vi inte om, för då stämmer ju inte Gustav Fridolins världsbild, den att svenne är rasist, okunnig och ovetande sådan.
Med köpta knektar påtvingades svenne förr att blint lyda överheten som bestod av tjyvar som kallade sig kungar och adel, tjyvar som kallade sig präster och biskopar och tjyvar som kallade sig storbönder.
Dessa överhetspersoner kunde sätta en svenne på vatten och väldigt lite bröd resten av svennens liv i en mycket mörk källare om svennen hade dristat sig till att svära åt överheten.
Svennens barn tvingades småningom in i skolor där tukt och förmaning inpiskades, ibland så svennens barn aldrig mer kom tillbaks utan avled på grund av misshandeln.
Idag, när slavättlingarna fast vi kallar ju de svenska slavarna för statare, dristar sig till att protestera mot att alldeles för många invandrare kommer in till Sverige och sabbar och förstör, då kommer överheten dragande från sina gods och herresäten, sina våningar och fascionabla villakvarter, och i skenet av en påhittad demokratisk ordning som uteslutande gynnar dem själva vräker de nedlåtande omdömen om varje person som vågar yttra sig med anledning av invandrarnas övergrepp.
Då är svenne rasist, och slavhandelsman.
Gustav Fridolin vet det, det har han upptäckt i sina  forskningar.
Han förstår det som ingen annan förstår.
Svennen är rasist för att Lineé, Gustav den tredje och de Geer och deras bekantskapskrets försökte göra sig en förmögenhet på slavar från Afrika. Negerslavar som tillfångatagits av andra negrer, sålts för glaspärlor och som sedan den svenska överklassen kunde göra sig svindlande vinster på.
Och i Sverige, på sjuttonhundratalet, gick svenne omkring och började formulera rasistiska slagord under tiden som han pillade naveln, latade sig i hängmattan och drack brännvin.
För att sedan, tre hundra år senare, framföra de färdiga villfarelserna.
Det har den där Fridolin kommit på.
Gud vad trött jag är på sådana överklassmänniskor.
Deras absolut största skräck är den dag då vi enar oss, vi slavättlingar, och gör upp räkningen med dem.
Överheten.
Inte en lögn till.
Inte ett piskrapp.
För då djäklar, på ren svennesvenska!