Senast Skrivet
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 3
- 2012-02-10 02:54
- Blixtar och dunder på Manhattan, del 2
- 2012-02-10 01:51
- Blixtar och dunder på Manhattan
- 2012-02-10 00:52
- Kalaset som maktfaktor
- 2012-02-09 23:37
- Boy n da Hood
- 2012-02-09 23:25
- Fryser
- 2012-02-09 23:12
- Webbläsaren Chrome till Androidmobiler
- 2012-02-09 23:03
- De har koreograferat Lundstedt
- 2012-02-09 22:56
- Husdansarna!
- 2012-02-09 22:52
- Fint folk kommer sent
- 2012-02-09 22:47
- David Lindgren med sina låtskrivare
- 2012-02-09 22:43
- Di Leva i festkaftanen
- 2012-02-09 22:41
- Fina på festen i Göteborg
- 2012-02-09 22:38
- Mimi Oh i sällskap med "det onödigt långa efternamnet"
- 2012-02-09 22:26
- Det här är vad du missar, Andreas!
- 2012-02-09 22:21
Senast skrivet
Populära nyckelord
barn alkoholism blogga stress depression livet känslor blogg terapi trötthet kärlek beroenden utbrändhet utmattning tankar familj psykologi pengar missbruk samhälle barndom sorg ironi mamma drömmarArkiv
Vad händer i hjärnan?
Jag kan märka att hjärnan inte fungerar som den ska. Depressionen tar tag i mig med full kraft ibland och jag får svårt att tänka klart.
Depressionen gör:
- Att jag blir en trafikfara då det helt plötsligt slår slint och jag inte vet hur jag ska köra i en korsning med mötande trafik.
- Att jag vill isolera mig för att mina tankar säger att världen har det bättre utan mig.
- Att jag får värk i hela kroppen.
- Att jag inte tycker någonting är roligt.
- Att jag tänker massa negativa tankar som är svåra att slå bort.
- Att jag är ständigt trött. Extremt trött.
- Att jag får huvudvärk.
- Att jag tvivlar på allt. Ifrågasätter allt.
- Att jag känner mig separerad från kroppen.
- Att jag inte känner igen mig själv och frågar mig VEM ÄR JAG???
- Att jag inte orkar med mina barn eller min man, vänner osv.
- Att det är svårt att ta sig ut genom dörren.
- Att inget känns bra; När jag är ensam vill jag vara med andra, och när jag är med andra vill jag vara ensam.
- Att jag inte klarar av att sköta ett arbete.
- Att jag dömer mig själv stenhårt för att jag inte klarar av en vardag.
- Att det känns som ett berg att duscha, sminka sig eller laga middag.
Just nu tvivlar jag starkt på medicinsk hjälp, för jag är rädd att jag bara ska hamna här igen varje gång jag slutar med medicinen.
Jag söker efter alternativ och försöker göra det som är rätt, men VAD ÄR RÄTT????
Vad ska man lita på?
Det känns som jag har seg gröt i hjärnan. Jag vill ut. Måste fokusera på något BRA, LÄKANDE.
kram
Crina
Men vet du vad? Utan tabletterna hade jag aldrig blivit frisk. Folk sa efter en månad att de såg skillnad på mig i mina ögon, att de var mer livande. Jag fick dem för ett år sedan, nu för en månad sedan kunde jag sluta, och mår bättre än någonsin. Nej, tabletter gör en inte lycklig, men det återställer de balanser som saknas i hjärnan, och de gör att du kan tänka mer klart och känna dig som en lite mer normal människa. Det gör dig även mer tillgänglig för samtalsterapi.
Det är inte för ingenting läkare säger att den bästa metoden att bli frisk är en blandning av medicin samt kognetiv beteende terapi. Och om medicin inte är någonting för dig - sluta? Du har ingenting att förlora.
Lycka till!
Jag har åkt upp och ner och sista gången jag slutade med medecinen, så förstod jag att detta gör jag inte om!!
Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!!
det var bara att jag orkade inte leva!!!
visste inte vad jag skulle ta vägen till slut, började med en annan antidepp. och började kravla mig upp. Jag har fått den insikten att jag måste alltid stå på en dos i hela livet. Det är bara att acceptera! Samma för diabetiker eller andra som måste ha medicin.
Hellre må stabilt än denna berg och dalbana. jag har ändå ett ansvar för mina barn.
Vill bara ge dig min syn på det hela, och hoppas att du kommer fram till vad du är villig att prova.
Medicinen cymbalta är jättebra! Inga biverkningar som är jobbiga.
Kraaamm på dig!
Man har prövat olika behandlingsmetoder på mig men nu givit upp. Den enda metod som fungerar i mitt fall och som håller mig på benen är att jag själv helt får styra min dag så som den faller sig. Det ger mig ett ansvar för mitt eget liv som inte är tyngre än jag orkar med det och jag slipper utifrån pålagda krav och kontakter jag inte orkar med. Mina egna behov är svåra nog att uppfylla utan att därutöver tvingas umgås med folk.
Idag väntar jag på att lägga mig för sista gången och till dess fördriver jag tiden med sånt jag för stunden finner meningsfullt och försöker fullborda eller avsluta gammalt ouppklarat eller påbörjat. Det ger mig än så länge en mening.