Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Leva Livet
En historia om att växa upp med en missbrukande mamma. Om utbrändhet, depression och vägen tillbaka till glädjen.

EnQ's svar ang. depression

Jag fick fina svar på mitt senaste inlägg, Tack! Och väljer här att kommentera i ett nytt inlägg.

Jag köper inte riktigt teorin att depression måste vara en sjukdom som man får dras med i hela livet OM man inte äter medicin. Därmed inte sagt att jag är emot medicinering! Jag har själv ätit SSRI tidigare som jag har skrivit om i min blogg. Det hjälpte mig och jag slutade i februari 2007 och har sedan dess varit medicinfri.

Dock har depressionen kommit tillbaka med alla de symtom som jag nämnde i föregående inlägg. Och jag var nära att starta med medicinering igen, men hela mitt väsen skriker att det inte är den rätta vägen för mig. Dumt kanske? Men får man lov att be om lite tid?

Tid att hitta min väg. Tid att läka genom alternativa vägar.

För den som inte listat ut det redan så arbetar jag med mig själv genom frigörande andning och samtal. Jag tar emot så mycket stöd och hjälp som jag orkar, och försöker göra bra saker för mig själv.

Jag cyklar, är med i en stödgrupp av andra orsaker, samt arbetar med mina tankar och på att leva i nuet. Jag fördjupar också min andlighet.

Frågan är vad som är vad. Vad ÄR en depression. Är det sviter från barndomen och gammal förträngd sorg och ilska som riktats inåt, eller ÄR det verkligen ett fel som sitter i hjärnan som enbart medicin kan hjälpa till med? NEJ jag tror inte på detta.

Hur lyckliga är alla dom människor som äter medicin? Visst, det tar bort de djupaste dalarna, men även de högsta topparna. Så vad finns det för alternativ?
-Finna sig i att leva ett halvdant liv eller söka andra vägar för att få det bästa liv man någonsin kan få?

Flytta till Bali? (Hur många käkar medicin för depression där?)

Jag erkänner min egen lathet, som f.ö kanske hänger ihop med depressionen? Svårigheten att motionera, då det är svårt att komma utanför dörren vissa dagar. Men villigheten finns där.

Jag tror det är extremt viktigt att man i samhället inte tillåts isolera sig för länge. Att det finns träffpunkter samt stöd för oss som lider av depression osv. Mötesplatser där vi får skapa, prata, motionera, tid för samtal och massage och möjlighet till alternativa behandlingar som yoga, massage, frigörande andning (andning rensar hjärnan och kroppen!), avslappningsövningar... åka och fiska?

Tja... tusentals svenskar lider. Mitt i den ljusa sommaren. Det jag önskar är fler alternativ och information om olika vägar. Det är så enkelt att tro att medicin är den enda rätta vägen. Kanske är det så? Jag kan idag inte för mitt liv välja att tro på det för egen, personlig del, men klandrar ingen som väljer att gå eller tro på den vägen.

Tack för mig.
EnQ

5 (+1) kommentarer
30 maj 2008, kl 09:08
jag säger som du, när jag bl deprimerad igen efter medicinering, valde jag att inte ta fler tabletter... precis som du säger, man går omkring som i en bubbla..inga toppar inga dalar. jag jobbar så gott d går m mig själv, känner när en depression är på gång o gör vad jag kan för att förebygga o arbeta utifrån den o mitt "välmående" finna en väg att "vara frisk i sin depression".. ok, skulle jag gå ner mig totalt säger jag inte att jag inte skulle förlita mig till tabletter, men de senaste 12 åren har jag klarat mig utan, o hoppas att d fortsätter så. kraaaaam till dig o lycka till=)=)=)
EnQ
30 maj 2008, kl 09:11
Tack. Förstår dig precis och tänker samma sak. Det är som själen göms lite då jag äter medicin och varför ska jag behöva gömma mig? Tror depression är något man kan läka utan medicin men läk.vetenskapen är inte där ännu.
30 maj 2008, kl 09:10
Hej ...

Kan man klara det utan medicin så är det ju jättebra....gäller bara att hitta en annan väg innan depr tar ett riktigt tag om en....

Vid min utr berätta dom att hjärnan förstörs av en djup depr..man kan aldrig träna upp den till den kapacitet man hade innan vad gäller ork o uthållighet...och det märs vill jag lova tyvärr...man vill så mycket medans hjärnan vill ngt helt annat...

kram

//Carola
5 juni 2008, kl 11:20
Vad kan det vara för ide du har tro?

Nyfiken.

kram Carina
3 juli 2008, kl 22:37
tittar in och ger en uppmuntrande knuff,

hoppas att du hittar en väg som passar dig:-)

Kram
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna