¡Hola! Barcelona

Det viktigaste som hände i kväll var förstås att superettanlaget Hammarby får en representant i fotbolls-VM i sommar. Förre Bajenmittfälaren Sebastian Eguren spelade hela matchen när Uruguay hoppade på sista tåget mot Sydafrika.

Men även spanjorerna hade kul i Wien även om David Villa och kompani inte hade anständigheten att gå ner lite i tempo när siffrorna började bli besvärande stora för hemmalaget.
Å andra sidan är det ganska tydligt att Österrikes backlinje hade lagt mer tid på



än

dagen innan match och då får man faktiskt skylla sig själv. 

De flesta av er förstår ju att jag är stationerad i Spanien på grund av en viss lång malmöit och hans klubbyte i somras. Innan dess bodde jag i Italien, och om man ska tro Zlatans agent Mino Raiola (vilket man generellt inte ska, men ändå) så kan jag alltså få anledning att ta mina pinaler och paddla tvärs över Medelhavet igen i framtiden.

Jag tror verkligen inte att Zlatan vill tillbaka till Inter. Just för tillfället befinner jag mig dessutom i bella Italia och kan inte påstå att folk här är så där särskilt sugna på att ta honom tillbaka heller.
Därför undrar jag 
1) vad i Jesus, Josef och Marias namn Raiola sladdrar om
och
2) hur nöjd Ibra själv är med den här typen av utsagor

När det började pratas om klubbyte för Zlatan i våras sa Inter-mogulen Massimo Moratti lite syrligt att han börjat vänja sig vid att 'signor Raiola' vill göra sin röst hörd ungefär en gång om året. Zlatan själv hänvisade kärleksfullt till Raiola som 'min tjocke agent' i brevet han skrev i Sportbladet efter guldbollen häromsistens. 
Jag tror att vi har att göra med en man med många ansikten.
Men jag fattar verkligen inte vad han vill förmedla med det här.

På tal om kärleksfullt är ni ganska många som mejlat och undrar var man kan köpa den här smickrande Zlatan-dockan. Prova här.

 Skitkul. 

Just det, Andres Iniesta hörde av sig och tyckte att han inte nämnts på ett tag i bloggen. Jag lovade honom att länka direkt till hans fråga i Laul Calling häromdagen mot att han nämner mig i sin blogg som också finns på engelska. Ni kan väl hojta när det händer.

Det har mullrats länge i Spanien om svininfluensan, som går under det spanska täcknamnet Gripe A, utan att något egentligen hänt. Ni vet hur det blir. Till slut har man ropat på vargen så många gånger att det inte känns som allvar längre.
Men svinet har bidat sin tid och väntat på rätt läge att hugga. Och när den spanska fotbollseliten tänkt att faran blåst förbi och spelarna slutat tvätta händerna i desinficerande medel har Gripe A gjort en rejäl offensiv. 
I Barcelona ska två b-lagsspelare, varav den ene har tränat med a-laget i veckan, ha drabbats av svinliknande sympton.
Men Gripe A hade större planer än så och i dag föll la ligas förste tränare offer för sjukdomen. Och enligt principen 'titta, här ligger ett lag på marken och kippar efter luft, det sparkar vi lite på' blev det så klart Atlético Madrid som fick svinbesök. Det är alltså Kicki Flores som däckat ihop och inte kan coacha laget de närmaste två matcherna.

I Barcelona gillar man att spekulera i när Cesc Fabregas ska återförenas med sin moderklubb (man hade kunnat kalla den klubben som inte tog vara på hans talang, men den benämningen brukar katalanerna hoppa över). Senast att spä på ryktena om Arsenal-mittfältarens framtid är bekante backen Gerard Piqué.
I veckan fick la Rojas spexare numero uno själv intervjua Cesc för katalanska TV 3 och Gerard välkomnade tittarna med orden: ”Hej, jag skulle vilja presentera en framtida Barcelonaspelare: Cesc Fabregas”

 Småkillar gör saker tillsammans. Foto: Sport

Spanjackerna reser vidare på sin sergerturné för spel mot Österrike på onsdag och de som inte spelar med landslaget från storklubbarna kan vila sig i form.
Som Zlatan Ibrahimovic som gör en medieoffensiv av sällan skådad like.
Som Guti, som spelat in en skiva med Spaniens mest bredbente folkrockare Joaquín Sabina. Har ni vassa öron och bra gehör kan ni urskilja Real Madrid-spelarens röst i bakgrundskören på låten 'Tiramisu de limón'.

Diego Maradona får inte coacha Argentina på två månader efter det orala utbrottet för några veckor sedan. Jag är inte säker på att det är rakt igenom negativt för laget. På Vicente Calderón i går spatserade han ändå mest fram och tillbaka med händerna i fickorna medan han fick se sitt Argentina bli uppätna av Spanien i första halvlek.
På presskonferensen efteråt fick han frågan hur han tyckte att Argentina lyckats hantera de bollskickliga spanjorerna. Tråkigt nog var 'bollsugande' det ord som hoppade ur munnen på journalisten i fråga. Det är ett idiomatiskt spanskt uttryck för 'bollhållande', men Maradona hörde 'sugande', tog en repa i minnesbanken och visade tydligt att han inte tänkte bli lurad nedför den gatan igen.
– Men det betyder 'bollskicklig', jag lovar, försökte journalisten.
Det var för sent.
Man får inte så många försök med Diego och de få man får är det bäst att inte bränna.
Nu ändrade detta inte det faktum att Maradona fick, tadadam, applåder när han lämnade pressuppbådet. Jo men visst.

 Sorry, bilden suger lite.

Och innan ni frågar, nej, jag klappade inte.

Andres Iniesta och Xavi Hernandez är ju emellanåt så samspelta att man undrar om de separerades strax efter födseln och hittade varandra 25 år senare. För att verkligen förstärka den känslan byter de tröjnummer med varandra i landslaget. Pressplatserna på Atléticos hemmaarena är placerade ungefär 1,7 kilometer från mittcirkeln, så jag får väl skylla på det, men jag tyckte att Spaniens nummer åtta hade en ovanligt tät kalufs för att vara Andy. Det var det alltså inte. Det var Xavi.
Man undrar ju om de också har ett delat silverhjärta i en länk runt halsen som ett tecken på sin vänskap. Jag ska försöka få klarhet i det efter match.

Hur som helst har de båda inlett den här fajten piggt och precist, liksom Gerard Piqué, som inte varit sig själv riktigt i Barcelona de senaste omgångarna. Kanske hjälps han av att det inte finns någon Dimitro Tjigrinskij att slå sidledsbollar till i Spaniens elva.

I kväll vänds många oroliga och hoppfulla blickar mot Portugal, Frankrike och andra fotbollsstormakter i Europa. Men vi har ju en regerande EM-mästare att ta tempen på och just detta gör att jag sitter och häckar på Vicente Calderón-stadion i väntan på avspark mellan Spanien och Argentina.
Spaniens startelva är ju bekant på rätt många punkter om man är van vid att följa Barcelona. Några små avvikelser här och där, men på det hela kan nog Pep G se kvällens äventyr som en träningsmatch för katalanerna.

Casillas

Ramos
Piqué
Puyol
Capdevila

Xavi
Alonso
Busquets 

Iniesta
Villa
Silva

Jesus Navas får inte vara med och leka från start, men han kommer komma in i andra halvlek. Det vågar jag nästan ta gift på.

Maradona har satt Pablo Aimar och svärsonen Kun Aguëro på bänken, men i alla fall lämnat Sebastian Veron hemma denna gång. Messi och Higuaín får härja loss up front.

Ni har märkt att Zlatan Ibrahimovic gjort en fin morgontidningsoffensiv (det är den nya svenskan, vad ska jag göra?) i veckan. Men det var ju inte längesen han gjorde en, förvisso lite mer aggressiv, kvällstidningsdito. 
Sedan dess har Robert Lauls program blivit en het snackis i Barcelona, ja i hela Spanien, skulle jag vilja påstå, och fotbollsfolket står i tur för att få medverka.
Andres Iniesta har varit på mig i flera veckor och efter matchen mot Cultural Leonesa gled han förbi mig i mixade zonen med en blick som sa 'jalla, Frändén, du har ju lovat'.
Så det var bara att plocka upp fickvideokameran och låta Andy snacka (ni får spola 27 minuter och 45 sekunder in i klippet om ni har bråttom, annars tycker jag att ni ska ta tillfället i akt att se Simon Bank gå i polemik för första gången sedan...ja, kanske någonsin).

Annars hängde jag runt på las Rozas i dag där Spaniens landslag hade samling inför Argentina-matchen i morgon. Svenka-Gara hade ett spännande samtal med Iker Casillas, som firar 100 matcher med la Roja, om att han gjorde sitt livs första landskamp mot Sverige. Iker försökte komma på vem som stod i mål i blågult på den tiden.
– Magnus Hedman? försökte jag.
– Hm, kanske, sa Iker.
– En blond typ, förtydligade jag.
– Aha, svarade Iker.

Men vi säger inte det till Magnus Hedman, att han fallit lite i glömska i Spanien. Är det okej med alla? 

Jag börjar frukta lite för Gutis framtid faktiskt. Det som såg ut att vara en mindre kris i relationen med míster har utmynnat i att Real Madrids vice lagkapten varit petad ur truppen i fyra matcher på raken. Dessutom får han ovett för att han syns för mycket i Madrids nattliv just nu.
I en intervju med Intereconomía förklarar huvudpersonen sin syn på saken:
– Jag gillar att vara ute kvällstid. Det är inte när jag är sextio som jag ser mig själv gå på klubb och komma hem klockan sex på morgonen, det är nu, säger den 33-årige tvåbarnspappan.

Jag tror inte att han plockar så många poäng hos Real Madrids ledning (eller för den delen hos Spaniens Förenade Familjemoralister) med det uttalandet.
Den spanska fotbollen är lite fattig på riktiga primadonnor just nu och borde hålla hårt i de som finns kvar så att de inte tar sina Lamborghini och försvinner till Italien, där deras manér uppskattas på riktigt.

Hola Barcelona (som över helgen byter namn till Hola Madrid) hoppas få se Guti dansa disco i den spanska huvudstaden redan i kväll. Jag är här för att lösa biljett till cirkus Maradona och samtidigt spana in Jesus Navas debut i la Roja.

 Jesus har landat.

Om nu Navas blivit kvitt sin ångest så är det möjligt att den gjorde comeback redan i dag. Det var inte det lilla pressuppbådet som väntade på Sevillaspelaren på las Rozas i Madrid.

Det har varit en del Real Madrid bashing i spansk press på slutet, men vi ska inte glömma av Barcelona tog en poäng på två möten med Rubin Kazan. Det tycker i alla fall inte Marca, som i dag upplyser sina läsare om att lagkaptenen Sergeij Semak i de ryska mästarna har döpt sin dotter till – Barcelona.

De några tusen som hittat till Camp Nou i går fick se en rätt kul match till slut. Om man nu tycker att 5–0 till Barcelona är kul, men det tenderar ju los culés att tycka. 

 Alla 13 som var där tyckte att det var en bra match.

Cupmatcher mot smålag och lojala amigos i Alcorcón gör killarna i Barcelona mycket mer lätthanterliga efter match. I går fick jag till och med byta några ord med blogg-favoriten Andres Iniesta. Dessvärre hade tiden runnit ut när jag ville börja prata väsentligheter. Vilket riojavin man ska satsa på till helgen och sånt. Nåväl.

Tyvärr har vi alldeles för sällan anledning att prata om José Manuel Pinto. Barças karismatiske andremålvakt gjorde succé i spanska cupen förra säsongen och har hittills fått stå i cupmatcherna även i år. I går efter match gled han glatt runt och pratade med tv och radio och tidningar och så lite radio till.
Själv stod jag mest och spanade in hans rejviga nylonbyxor (för er under 25; rejv var en umgängesform på 90-talet då kids i färgglada kläder samlades i lador på landet, poppade farliga piller och dansade till repetitiv musik alldeles för många timmar i sträck).
Pinto är alltid lika tacksam när han får sina 15 sekunder i strålkastarna. När han var färdig med ett gäng journalister gick han först förbi mig, men stannade sen till (antagligen för att jag glodde rätt intensivt) och frågade:
– Undrade du något?
En nanosekund funderade jag på att ställa frågan som upptar mer av min vakna tid än ni tror: "Vem flätar ditt hår?". Men det finns kanske bättre öppningsfraser, så jag sa bara:
– Nej nej.
– Nähä, konstaterade Pinto lite besviket och gled vidare.

 Bra balsam eller bra gener?

Dani Alves hade annars en rätt spännande utläggning om hur snacket går med Zlatan. De två är ju vänner sedan dag ett (i alla fall enligt Alves själv) och brassen menar att det beror på att Ibra är halvsvensk och halvbrasiliansk till sitt sätt. Vad mer är sa Alves i går att de kommunicerar på "lite italienska, lite spanska och lite portugisiska'.
– Ibland pratar Zlatan engelska, då får Maxwell översätta, berättade Alves.
Hur är din engelska då? undrade Gara på 'Svenka Dagbladet'.
– Katastrofal, svarade Alves.

Jag tror faktiskt att jag hört de enda ord brassen kan. I somras när USA-turnén var slut gled han ut från omklädningsrummet och skrek 'BYE BYE!' med hög och stolt stämma till de utländska journalisterna innan han hoppade in i bussen. 

Livet går vidare i Barcelona, men hemma har det stannat upp en aning, det förstår man. Ett svenskt landslag utan Zlatan är lite svårt att föreställa sig.
Som om Mick Jagger skulle lämna Rolling Stones eller Kung Carl XVI Gustav skulle tröttna och hoppa av kungahuset.
Man vill ha svar. Varför blev det så här? Vem bär skulden?

För att gå till botten med allt avslöjar en annan kvällis att 'Barcelona INTE stoppar Zlatan från landslaget'. No shit.
Här har man hamnat på efterkälken, det är bara att erkänna.
Därför vill jag ta tillfället i akt att revanschera mig lite. Så jag ringde runt till lite centralt placerade källor i klubben på morgonkvisten och kan avslöja att:

* Barcelona stoppar INTE Zlatan från att prata vidare med Erik Hamrén (som jag förstår det är han helt i sin rätt att svara på i princip alla samtal OCH eventuella sms från den nye svenske förbundskaptenen, men det där måste jag först få helt bekräftat).
* Barcelona stoppar INTE Erik Hamrén från att komma och träffa Zlatan i Barcelona.
* Barcelona stoppar INTE Helena Seger från att rådgöra om pojkvännens landslagsframtid. Vad som gäller för Maximilian och Vincent har jag inte lyckats få fram. Än. 

Zlatan Ibrahimovic vet hur man gör en snygg entré. Eller ja, sorti snarare. Han är ju kvar här i Barcelona och tvingas hoppa fotbollsgalan, något som väldigt många hade väldigt svårt att acceptera hemma. Men från klubben var signalerna entydiga: Vi släpper inte i väg spelare före match och vi gör inte undantag för stora spelare. Eller små (Messi).

Jag såg Ibra för bara några timmar sedan på träningsanläggningen, han såg ut som vanligt, det var inget som skvallrade om att det var Zlatan post landslaget som hoppade in i sin Merca och körde hem.
Men redan i helgen hade man kunnat ana oråd. Zlatan fick frågan vad han tycker om Erik Hamrén och sa:
– Jag vet inte så mycket om honom. Vi har inte pratat.
Det uttalandet kommer i ett litet nytt ljus nu.

Zlatan Ibrahimovic är inte på fotbollsgalan i kväll, men räkna med att kvällstidningarnas sida 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 & mitten kommer handla om honom imorgon.
Starkt jobbat för någon som inte dyker upp.

Och vilka vinner på det här då? Barcelona så klart. Under hösten har samtliga tre tänkta startanfallare i klubben (Messi, Ibra och Henry) haft det rejält tungt på hemmafronten. Pep Guardiola klarar sig nog fint utan slitna landslagsben framöver.

Gara på 'Svenkan' är inne på samma linje som jag. Hon har också kollat hur Messi himself tog emot beskedet om Zlatans beslut.

Helgens mest underhållande match spelades mellan Sevilla och Villarreal och gick just i mål med 3–2. Andaluserna behåller tätkänning och har ett drömspelschema framför sig.
Real Madrid ska slå Alcorcón med 5–0 och rulla sig vidare i Champions League. Barcelona ska ta emot Inter och kriga hem tre europapoäng i Ukraina. Däremellan ska de två giganterna mötas i årets första Clasico.
Sevilla är redan vidare i CL och kan lugnt låta b-laget torrspela mot både Urinera Urz... Unirea Uiz... de här rumänerna och Rangers, samtidigt som man möter i tur och ordning Tenerife, Malaga, Valladolid och Sporting under hösten. Det är ju inte lagen som ger akut spänningshuvudvärk på förhand.

Vi gratulerar också vännerna i Xerez till årets första bortapoäng. Det skedde mot Valladolid i en match som slutade, håll er i nu, 0–0. Därmed har man spatserat förbi Malaga i bottenträsket. Den nya tabelljumbon grejade ändå 2–2 på Teneriffa i går och adhd-barnet Weligton drog på sig säsongens fjärde gula kort.
Gult kort fick också Boateng när han tog noll poäng med Getafe mot Deportivo. Han var inte ensam om det direkt. Domaren med det nästa nästan overkligt spanska namnet José Luis Gonzalez Gonzalez flaxade med det gula kortet tio gånger och luftade även det röda vid två tillfällen.

Lärdomar av helgen:
* Robert Pirès är fortfarande Robert Pirès. Just nu i alla fall.
* Atlético Madrid är och förblir Atlético Madrid. Tyvärr.
* Zlatan är Zlatan. Men Barcelona är inte Inter.

Det var ett ganska avslappnat Barça som gled igenom den mixade zonen i kväll. Dimitro Tjigrinskij är truppens a-barn och svarar redan på alla frågor på spanska. Jag skulle säga att han rentav är bättre på spanska än fotboll just nu.

Eric Abidal är väldigt bra på franska och sken upp när två landsmän ville intervjua honom efter match. Jag tjuvlyssnade lite och konstaterade att vänsterbacken var i full färd med att med yviga gester ge en vägbeskrivning till journalisterna.
– Till en skoaffär i stadsdelen Born, förklarade den ene för mig efteråt.

Expressens junior Forssell har ägnat veckan åt att få oss andra att förstå varför Abidal är lagets bästa och mest kompletta fotbollsproffs rent estetiskt, med sina Dolce Gabbana-tröjor, 'diviga jeans' och feta Hummer. (Att. Expressens sportredaktion; han har jobbat lite också)
Det här var ett läge jag helt enkelt inte fick missa, kände jag. 
Det utmynnade i en av de mest bisarra konversationer jag haft.

Jag: Så det är i Born man ska köpa skorna?
Eric Abidal: Nej, nej, inte där.
Jag: Nähä, var ligger butiken då?
EA: Eh, det är en sajt på internet.
Jag: Som du gav en vägbeskrivning till?
EA: Ja, eller nej, jag kan inte säga det, då kommer alla gå dit.
Jag: Vadå, är det en butik som inte vill sälja skor?
EA: Jo jo, men det kommer ju inte finnas några kvar till mig då.
Jag: Men jag köper väl inte samma storlek som du.
EA (spanar på mina fötter): Vad har du, 36?
Jag: Exakt, du har väl större fötter än så.
EA: Jag har standard.
Jag: Standard?
EA: 43, men för herrar.
Jag: Är det olika standard? Eller va?
EA: Eh, nu måste jag gå.

Eric Abidal döljer nånting. Jag måste gå till botten med detta.

Jag vill ta tillfället i akt att gratulera Thierry Henry som tar steget in i Barcelonas målklubb. Jag har varit lite hård mot fransosen (det är så fransmän tas bäst för övrigt) men jag unnar honom verkligen den här pingvin-nicken i mål.
Annars är det slående hur stillastående Barça blir utan sina tre bolltrollare Messi, Xavi och Iniesta. Jag har funderat lite och jag tror att Guardiola har den moderna fotbollshistoriens bästa bänk denna kväll. Tre av världens kanske fem bästa fotbollsspelare, hur ofta har de chans att få träsmak tillsammans?
Men Pedro tänkte inte på det nån gång under första halvlek. Den lilla kanariefågeln är hetast av alla i kväll. Hade han varit katalan hade han alltid haft en startplats i årets Barcelona-elva.
Såg ni att han sa "klack Zlatan!" efter första målet? 

På Camp Nou sitter vi och försöker smälta en barcelonsk startelva som jag vågar lova aldrig prövats tidigare. Tanken är ju ändå att Barça ska köra över Mallorca.
Köra över mig hade en viss Lionel Messi chansen att göra i går. Jag stod på träningsanläggningen och pratade i telefon och märkte inte att jag blockerade vägen. 
Till slut började folk ropa och jag vände mig om för att se den lille argentinaren i den stora bilen en dryg meter bakom mig.
Men Messi höll lugnet och väntade snällt. Jag är glad att det inte var Zlatan, som brukar bränna ut från Ciutat Esportiva i betydligt högre hastighet.

Messi sitter alltså på bänken i kväll tillsammans med Xavi och flygrädde Andres Iniesta. Ett smart drag av Guardiola? Den som lever får se.
Sergio Busquets axlar mittfältsrollen, något som han ofta gör bra bland alla världsstjärnor.
Man ska komma ihåg att även Sergio var lite starstruck när han började spela med Barcelonas a-lag.
– Helt plötsligt tränade jag med spelare som jag brukade välja när jag spelade Playstation, säger Busquets till Don Balon.

Mallorca ligger femma i ligan, men har inte vunnit på bortaplan än i år. Jag tror de får svårt att ändra på den sviten i kväll. 

Det blir en fotbollsgala utan Zlatan Ibrahimovic. Tråkigt för alla inblandade så klart och enligt de jag pratat med i Barcelona ville han väldigt gärna åka.
Men Zlatan spelar inte i Inter längre. I Italien var han till sist så stor att han bestämde det mesta själv.
– Träningen börjar när jag säger till, sa Zlatan mitt under intervju för ett par år sedan, när Inters pressfolk upplyste honom om att han var tvungen att avbryta och skynda sig i ordning.
I Italien chartrade han plan hem för att hämta guldbollen och flög tillbaka samma natt.

Så funkar det inte i Barcelona. Här är Zlatan 'un jugador mas', en spelare som alla de andra. När han kom 40 sekunder för sent till sin andra träning med laget i somras knackade Pep Guardiola sig menande på handleden (det lät som en självmordsgest, det inser jag, men han hänvisade alltså till ett imaginärt armbandsur, okej?). Efter det har Zlatan varit i tid till alla samlingar med laget.

Nu missar han fotbollsgalan på måndag för att Barça möter Cultural Leonesa på tisdag. Man har 2–0 med sig från bortamötet och jag tror inte att Zlatan kommer behöva göra en enda minut i den matchen. Men han ska finnas till hands för Pep. Som alla de andra spelarna i laget.

Mallorca får ursäkta, men i kväll spelas Spaniens viktigaste match i Madrid och känslan är att det kan gå precis hur som helst.
Det är två lag i gungning varav det ena, Atlético, har just 'gungning' som ledord i sina stadgar över hur klubben bäst sköts. Men efter att Abel Resino fått sparken har Kicki Flores fått i alla fall någon form av ordning på saker och ting.
I kväll är hans största problem att Kun Agüero säger sig ha 'muskulära problem' efter matchen mot Chelsea. Eller, det är inget problem enligt Kicki F, han köper det helt enkelt inte.
– Kun är så ung att han inte känner sin kropp ordentligt. Den ger honom signaler att han inte ska klara av saker som han visst klarar, säger Flores till Marca.
Så talar en inkännande och förstående tränare.

Real Madrids mister Manuel är av den långsinta typen. Han är fortfarande sur över Gutís påhopp häromdagen och lämnar honom utanför truppen 'för att han hållit låg nivå på slutet'. Det kan man ju hålla med om, rent verbalt, men det är inte det Real-tränaren menar, inte officiellt i alla fall.
I går sa Pellegrini på en presskonferens att Raúl var 'titularísimo'. Väldigt aktuell att starta matchen, kan det översättas, men när den chilenska tränaren fick sova på saken kom han på andra tankar.
Raúl startar på bänken i derbyt.
Går det dåligt för Real Madrid kommer Pellegrini ha en del att förklara i kväll. 

Barcelona toppade ju sin rätt värdelösa vistelse i Kazan med ett flyghaveri på väg hem.
Planet började kränga innan takeoff och när man avbröt flygförsöken upptäckte teknikerna att delar av bromssystemet inte fungerade tillfredsställande. Det hade förfrusit.
Mitt i alla minutiösa förberedelser inför köldchocken som väntade i Tatarstan hade Barças stab inte alls kalkylerat med att även planet som tog dem dit skulle lacka ur på temperaturskillnaden.

De flesta spelarna tog saken med ro, men Hola Barcelona-favoriten Andres Iniesta blev orolig på riktigt. Så orolig att Sergio Busquets fick rycka in och "underhålla" Andy för att han inte skulle tappa fattningen. Tyvärr beskriver inte Mundo Deportivo, som var med på planet, vad Busquets hade på sin repertoar. Jag tänker mig Julio Iglesias-dängor alternativt trolleritricks, men det är ju jag.

Carles Puyol hade sitt alldeles eget sätt att lugna ner Iniesta när planet började frusta:
– Vi går in i cockpit och frågar piloten. Det måste vara någon bit som fattas. Oroa dig inte.
Det är oklart vad i det uttalandet som skulle ha en lugnande effekt, men lagkaptenen gjorde sitt bästa.

När Barcelona väl kom i väg 45 minuter försenade var stämningen åter god och på hemresan lekte Gerard Piqué, Puyol, Bojan Krkic och Busquets kurragömma och kastade flygfiltar på varandra, enligt Mundo Deportivo.
Precis som de där överaktiva barnen som man alltid försöker hamna så långt bort ifrån som möjligt när man reser.

Vissa nyheter dyker rakt ner i knät på en. Så var det när jag slog upp Mundo Deportivo häromdagen och hittade en notis en bit bak i tidningen: "Gustavsson i förhandlingar med Gramenet".
Gustavsson är Tony Gustavsson, förre Hammarbytränaren, och Gramenet är en klubb i Segunda B, den spanska tredjedivisionen.
Vad i..., tänkte jag.
Jag ringde Tony. Det fanns en tid då jag bevakade Stockholmsfotbollen och pratade mer Tony G än med mina nära vänner, men Tony svarade varken på första, fjärde eller sjunde försöket.
Jag ringde klubben, Gramenet, vars pressdelegat ägnade i runda slängar tio minuter åt att blåneka till hela historien.
– Tony är en vän till en vän. Han var här med sin familj på semester, han ska inte in i klubben, förklarade rösten i luren.
Någonting var fishy, men jag var lite strandad.
Jag ringde Mundo Deportivo-reportern, som intygade att uppgifterna var sanna. Och det var inte ett tränaruppdrag som väntade förre Bajentränaren.
– Han är här för att köpa klubben, förklarade reportern.

Jag vet ioförsig ganska lite om Tony Gustavssons avgångsvederlag från Hammarby, men min murvelhjärna började bygga alternativa rubriker i (fet) stil med 'Tony Gustavssons häst sprang in miljoner – nu köper han spansk fotbollsklubb'.
Så ringde det på min mobil. Det var Mundo Deportivo-reportern som gjorde avbön. Hon hade varit på match och hört att en svensk man skulle satsa pengar i Gramenet, tittat ut över läktaren och hittat en blond kalufs.
Tony Gustavsson svarade snällt på frågor om sin fotbollsbakgrund och så var missförståndet i hamn.

Den riktige investeraren heter tydligen Tommy.
Om ni känner honom så hälsa att jag vill ha tillbaka fyra timmar av mitt liv.
Jag kan lösa in dem på måndag morgon.