Relaterade artiklar

• Recept
• Glassdrink à la 70-tal
• Ananasgratinerad kassler
• Grekisk sallad
• Ost- och skinksallad med rhode islandsås
• Varma 70-talsmackor med champinjonstuvning

Bild

Ost- och skinksallad med hemkryddad rhode islandsås.

När jag tänker på 70-talet vimlar det av bilder: varma somrar, simskola, v-jeans, killar och tjejer med lika långt hår, David Bowie, dekaler med "Spola kröken" och "Håll Sverige Rent", Fantomen, mellanölsburkar, raggare, midsommarfirande i Dalarna, päronsplitt med samlarbilder, träskor, Abba, platåskor, gammaldans och allsång med Bosse Larsson, solidaritet med tredje världen, TV2, "Fem myror är fler än fyra elefanter"

För mig kommer sjuttiotalet alltid att vara en mytisk och fascinerande tid full av spännande upptäckter. Det var då jag växte upp och världen öppnade sig.

Jag minns särskilt första delen av decenniet som om hela världen blev kolorerad. Helt plötsligt var allting så sprakande av färg - inte minst för att fler och fler fick färgteve men också för att kläderna, lp-skivorna, artisterna och böckerna blev fräckt kulörta. Man kombinerade hej vilt, fast orange och brunt var kanske ändå de främsta signalfärgerna. Men i hemmen satte man också upp ljuvliga fototapeter med björkar eller fjällmiljöer.

Och så minns jag allt man åt. Det var mycket som var nytt för barn i tidiga skolåldern, men också för de vuxna: hamburgare och pizza blev snabbt folkliga.

I skolan levde husmanskosten kvar - dillkött, pölsa och kalops. Men tyvärr ofta i miserabel form, med broskiga bitar i grytorna, torr lever och smaklösa kokta grönsaker och de evigt trista rivna morötterna. Vitpeppar var den dominerande kryddan. Salthalten i maten var lägre än i dag.

Det lagades en mängd rätter som ansågs praktiska och snabblagade: kassler, blodpudding och fiskpinnar.

Vissa ätbarheter fick enormt genomslag bland befolkningen, råa stänger av morötter, selleri och andra grönsaker skulle dippas i uppkryddad gräddfil, man började också avnjuta chips (fast i löjligt små påsar jämfört med i dag), fruktcocktail och apelsinjuice. Läsken dracks i 33-centilitersflaskor.

Någon visade hur man gjorde glassdrinkar på teve och helt plötsligt experimenterade folk överallt i stugorna. Själv gick jag loss ordentligt och tvingade min familj att prova de mest bisarra kombinationer.

Det hette glassdrink eftersom många försökte måna om svenskan och uppfinna inhemska benämningar på sådant som milkshake. Bland annat framhärdade en del med att kalla t-shirts för t-tröjor. Rätt sympatiskt egentligen.

Försiktigt började mat från Grekland, Italien och Spanien göra sitt intåg i kosthållet. Man åt mellanmål och stadiga frukostar och pratade om kostcirkel.

I dag kan sjuttiotalsmaten te sig trist och outvecklad. Det är lätt att skratta åt det magra utbudet och den barnsliga fascinationen inför nymodigheterna, men antagligen kommer man göra det samma åt oss om en trettio fyrtio år.

Faktum är att mycket av 70-talsmaten är god och fint okonstlad. Det är härligt att anordna en nostalgisk måltid för att minnas när Elton John hade stora blinkande glasögon, då tillvaron dominerades av tvivelaktiga män som Nixon, Brezjnev och Mao, och man följde både terrorbalansen, oljekrisen och Baretta, Kojak, snobbar som jobbar och Ville och Valle och Viktor på färgteven.

I dag har vi generellt bättre versioner av många ingredienser. Det gör att många sjuttiotalare kan smaka bättre i dag än då. Varma mackor med gräddstuvade champinjoner görs numera på färska svampar i stället för burkade, grekisk sallad blir godare med dagens smakrikare feta, ost- och skinksalladen når nya höjder med kvalitetsskinkor från delikatessdiskarna, ananasgratinerad kassler blir godare när man själv rensar och skär till en färsk ananas.

Lycka till med matnostalgin!