Fattigbloggen

Jag vill be Ellen, 19 år, om ursäkt och hoppas att hon förlåter. Jag som journalist borde veta bättre. Hon får ta stryk för en åsikt som många har. Det vissa kallar för naiva ögon har inte med ålder att göra. Utan med synen på Sverige och fattigdom.

Jag hade också de ögonen. Det krävdes en månad mitt i Fattigsverige och tusentals berättelser för att jag skulle börja se vilket land jag lever i.

Det handlar inte om några hundralappar mer eller mindre i plånboken. Om det vore så enkelt ändå. Då kunde vi höja socialbidraget och så var allt bra igen.

Den dagen du kliver in på socialkontoret tappar du i människovärde. Då kan du inte längre räkna med samma rättigheter som du hade i går. Det gäller grundläggande och basala rättigheter.

Rätten att få vara frisk och rätten att få vara sjuk, att få ha en allergi, att få ha ett handikapp, att få vara sjukskriven, att få veta när pengarna kommer, att få vara sambo, att få resa utanför kommungränsen, att få bo i den kommun man vill, att få jobba deltid, att få sommarjobba, att få vara barn utan att behöva försörja sig själv.
Att ha rätt till välgörenhet, att ha rätt till barnbidrag, underhållsbidrag och bostadsbidrag (som andra får utan att ens behöva skämmas), att få vara med på gymnastiken, att få åka på skolresa, att få vara trygg, att få ha semester, att få hjälp efter våldtäkten eller stölden, att få stå i bostadskö, att få ha studielån, att få ha tänder, att få ha säker sex, att få vaccin, att få ha husdjur, att få ta hand om din gamla mamma, att få ha internet, mobiltelefon eller Kanal 8, att få blogga, att få låna på bank, att få ett arv, att få bli glad över en trisslott, att få äga något som har ett realiserbart värde överhuvudtaget, att få ha rätt till privatliv i hemmet, rätt att inte behöva vara en riksnorm, slippa bli misstänkliggjord och att få behålla sin integritet.

Det gäller även rätten till mat på bordet och tak över huvudet. Det vi kallar rätten till en skälig levnadsstandard. Men kanske framför allt synen på vem som har rätten till våra skattepengar. Våra pengar som blir någon annans - inte våra längre - när vi behöver dem.

Jag önskar att jag haft mer tid för att med hjälp av er skriva hela listan över alla rättigheter som socialbidragstagare inte självklart har. Den skulle bli väldigt lång.

Orättvisan beror ibland på lagen. Ibland på att lagen inte följs. Men mest av allt beror den på en människosyn som vi i Sverige egentligen inte har.

I andra sammanhang förstår vi att den som har det svårt inte behöver mindre utan tvärtom mer. Det gäller skolan, arbetsförmedlingen, arbetsplatser, vården, fängelser och hela samhället.

Men det gäller inte socialbidragstagare. Den dagen du öppnar dörren till socialkontoret är du inte längre lika mycket värd som alla andra. Då kliver du in i ett helt annat samhälle.

Det här är min personliga bild av Sverige idag. Jag har bett min kollega Paul Wallander att teckna den. Han tolkar det jag berättar så här.


Jag finns kvar i kväll och fram till lunch i morgon för att lyssna på er. Då lägger jag ut en webbfråga som jag vill ska ligga länge på internet. Den är viktig.

Mina tre reflektioner kring  socialbidragssystemet

1) Socialbidraget är väldigt svårt att få
De flesta drar sig för att gå till socialkontoret och kommer ofta försent. Dagen innan de ska vräkas eller när elen redan stängts av. För att kvalificera sig för socialbidrag får du inte ha haft någon inkomst över normen månaden före. Många socialkontor drar flera månader som normöverskott. Pengar som du skulle ha sparat och som gör att du får vänta x antal månader beroende på överskottets storlek innan du får en krona. Du får heller inte ha några ägodelar som bil eller bostad, de måste du avyttra ganska omgående. Alla saker med ett realiserbart värde som inte är nödvändiga kan du tvingas sälja. Många socialkontor gör obligatoriska hembesök för att kontrollera att du lever som du beskrivit det. Du måste lämna in alla kontoutdrag och räkningar varje månad och kontrolleras via internet och databaser så att du inte får ut något över normen. Om barn sommarjobbar dras deras inkomster över ett visst belopp från deras egen norm. Och de människor ni tror lever på socialbidrag, missbrukare och alkoholberoende på parkbänken, de kvalificerar inte överhuvudtaget, de tas om hand av stadsmissionen i dag. Eller ingen alls.

2) Socialbidraget är väldigt svårt att leva på
Riksnormen är på 3 680 kronor i månaden. Den skapades för 30 år sedan. Den är inte anpassad efter hur människor lever i dag även om den modifierats genom åren för att bli mer mänsklig.
Den här normen vrider människor sönder sig för att passa in i. Den har dessutom blivit snålare eftersom både röda och blå regeringar skurit i riksnormen. 1985 var den 115 procent av basbeloppet, i dag är den nere på 104 procent. Matbudgeten på 53 kronor om dagen ligger under Konsumentverkets skäliga matkostnader. Den är beräknad efter en person med begränsad fysisk aktivitet. Den bygger på att man inte handlar halvfabrikat utan lagar maten från grunden. Och inte har några allergier, vissa får man söka extra för. Förbrukningsvaror är svårt att ha råd med, rengöringsmedel, tvättmedel disktrasor och dammsugarpåsar är svårt att handla för 110 kronor.
I normen ingår tv-avgift, hemtelefon och en dagstidning. Fast det folk har i dag är bredband, kabel-tv och mobil. De kostar betydligt mer än 770 kronor som är telenormen och gör att människor får ta av andra poster för att kunna betala räkningarna. Klädkontot innebär att stora utgifter som vinterskor, gymnastikskor och jackor måste sparas till i flera månader. Kläder får man ärva, köpa på myrornas eller inte alls som de flesta gör. Läkarvård betalas efter räkning, tandläkarvård är endast akut. Vaccin, psykologhjälp och förebyggande vård prövas individuellt. Du har inte rätt till barnbidrag, underhållsbidrag eller bostadsbidrag. I vissa fall betalar kommunen bara en skälig hyra inte den faktiska hyran.

3) Socialbidraget är väldigt svårt att ta sig ur.
Systemet betalar bara en del av dina räkningar. Vilket i princip kräver att du i princip inte levt tidigare. Du får inte ha studielån till exempel. Först efter tre månader kan du få CSN uppskjutet. Om du får bidraget under kortare tid än så hamnar skulden direkt hos kronofogden. Eventuella andra skulder, lån eller räkningar som en socialbidragstagare inte får ha hamnar också hos fogden. Det gör bidragssystemet till en skuldfälla. Betalningsanmärkningarna gör att du får svårt att hyra bostad, skaffa jobb eller andra abonnemang i framtiden. Du får inte rädda din ekonomi genom att sälja möbler eller saker på Blocket, jobba extra eller till exempel ta emot välgörenhet. Alla inkomster dras från normen.

Nu återstår bara min bild av Sverige. Den kommer snart.

Här är min redovisning av hur jag levt för mitt socialbidrag.
Jag ska lägga även lägga ut excelfilen så snart jag får hjälp med det.
För er som vill se hur många cigg jag rökt, morötter jag köpt, och vad mitt bredband kostar.

Livsmedel: 883,29 kronor
Nej, jag har inte ätit så bra. Lagat tråkigt snabbt och enkelt. Pasta och inte så mycket mer till. Mycket morötter. En vecka levde jag på piroger jag bakat, morgon som kväll. Har jobbat över varje dag och inte haft tid att laga från grunden. Eftersom jag röker har jag använt alla klädpengar och en stor del av matpengarna till cigaretter. Jag har blivit väldigt smal.

Hygien och hälsa: 115 kronor
Köpte mascara för att se pigg ut. Samt bindor och väldigt billig hudlotion på ÖB. I övrigt var jag glad att jag hade toalettskåpet fullt. Skulle bli svårt nästa månad.

Tele,tv, tidningar: 1183
Precis som alla andra betalar jag bredbandet på denna post och comhem räkningen. Tillsammans med tv-avgiften, telefonabonnemanget och en tidningsprenumeration. Jag har två morgontidningar eftersom jag är journalist och behöver dessa i mitt jobb, de liksom bredband och digital-tv gick inte att avbeställa med så kort varsel. DN får gå till Kronofogden resten betalar jag här. Kan tillägga att jag inte har en privat mobil, bara jobbmobil och den har jag använt privat ibland. Det hoppas jag att både ni och Aftonbladet har överseende med.

Förbrukning: 55,90
Fyndade diskmedel och tvättmedel för tio kronor stycket. I övrigt köpte jag bara toapapper.

Lek och Fritid: 351,25
Köpte hemlösas tidning Faktum och en Aftonbladet och Expressen. Här hamnar SL-remsan också, vet inte om socialen betalar den. SL-kortet gick ut mitt i månaden. Lyxade med en capuccino på Sille Krog i påsk, 15 kronor. Här hamnar även två automatdragningar från mitt konto, en kortavgift från Wasahallen, och en obegriplig avgift för på 38,75 som jag inte vet varför någon dragit.

Kläder: 0 kronor.

Cigaretter: 1092 kronor
Särredovisar kostnaden för cigaretter eftersom de inte ingår i normen. 24 paket.

Summa: 3680,44

Räkningarna som socialen betalar (i bästa fall) ligger i spalten bredvid. När det gäller hyran så höjdes den till 3 083 kronor denna månad. Om inte socialen betalar får jag ta trisslotten och de 41 kryddburkskronorna. Vad gäller elen vet jag inte, trots att vi lyckades höja gränsen tillsammans. Jag låg nämligen över 180 kilowatt hälften av månaderna förra året. Hur mars ser ut vet jag inte än.

Kvar på mitt bord ligger alla räkningar jag inte får betalt för och går till Kronofogden.

CSN-lån 1, 1324 kronor plus 120 i påminnelseavgift
CSN-lån 2, 544 kronor plus 120 i påminnelseavgift
Stockholms bostadskö, 250 kronor
Koloniavgift, 290 i månaden
Kredit, 1083 kronor
Och andra räkningar som jag inte behöver redovisa för er.

Det var det.

Jag ringer min socialchef och ber honom ta fram handlingarna från när jag själv gick till socialen under förra jobbkrisen 1990.
– Vi sparar bara dokument i fem år. Om du inte är född den femte, tionde, femtonde eller tjugofemte i månaden, för forskningssyfte, säger han.

Det är jag inte. Så jag får minnas själv. Hur jag drog mig för att ringa. Först när jag inte hade något att äta och hyran låg på bordet obetald slog jag numret med svettiga fingrar.

Jag minns hur bra min socialsekreterare var. Hon placerade mig direkt i en socialgrupp light eftersom jag var ung och frisk. Avdramatiserade allvaret. Hon förstod att jag förhoppningvis inte skulle behöva hjälp hela livet.

Jag sökte alla jobb som fanns precis som ni. Var på tillfällighetsförmedlingen varje morgon och slogs om de få daglönejobb som fanns. Diska samma kväll på en restaurang eller stoppa flyers i kuvert åt företag. En seger varje dag man fick något.

Fick till slut ett sex veckors vikariat ute på Arlanda för att räkna resenärer för SL. Men jobbet började först om en månad. Och lönen skulle komma först efter en månad till.

Jag berättade för socialsekreteraren att jag inte behövde hela SL-kortet, det skulle jag få snart, det ingick i jobbet. Jag minns att hon log och sade "det där hörde inte jag".

Det var 1990. Jag tror inte att socialsekreterare har mindre hjärna eller hjärta i dag. Men det är annorlunda. Systemet. Jag ser det nu. Och jag märker att många av er också börjar se.

Fortsätt berätta.

Jag skrev en artikelserie om ensamma mammor i mars i år. Jag mötte starka och modiga kvinnor som vågade öppna sina plånböcker. För att visa hur många kronor de hade att leva på varje månad.

Många av mammorna gick till kyrkan för att få matpaket till sig och sina barn. De bor inte i Darfur eller Gaza. Utan mitt i centrala Malmö. Deras barn har inte svullna magar. För det är inte så fattigdomen ser ut i Sverige i dag.

Var femte ensam förälder lever på socialbidrag. Var tredje räknas som fattig.

En mamma berättade hon fått höra att hon skulle tacksam, hon fick ju ändå pengarna retroaktivt. Hon sade klokt: ”Man kan inte äta retroaktivt.”

En annan mamma sade; ”Fattar inte politikerna vad en matkasse kostar, de skulle leva som oss ett tag, så kanske de förstod.” Det var också ett av deras krav till regeringen.

Jag insåg att jag inte heller vet vad en matkasse kostar. Och bestämde mig för att leva på socialbidrag en månad.

Det var så allt började.

Sitter med kvittona igen. För nu är månaden slut. I morgon måste jag redovisa för er vad jag gjort med riksnormen. Trots att jag inte vill. Det måste alla socialbidragstagare.

Jag har dragit mig in i det längsta. Fick köpa en remsa i helgen eftersom SL-kortet gick ut. Den utgiften hade jag inte räknat med. Efter det har jag knappt vågat handla. Före påsk hade jag knappt 900 kronor kvar. Tänkte betala syrran för bensinen i påsk men jag vet inte hur det blir med det.

Jag har några oredovisade inkomster att täcka upp med om det skulle köra ihop sig. En trisslott och 41 kronor från kryddburken. Det är en samvetsfråga. Hade tänkt ge pengarna till Frälsningsarmén som bor vägg i vägg med mig. Det var någon av er som föreslog.

Alla inkomster dras från riksnormen. Även skadestånd för sveda och värk. Så här berättar en missnöjd överlevare.

” Bodde i Luleå och läste på gymnasiet där. Hade en missbrukare till granne som en dag försökte misshandla mig utanför bostaden, kränkte mig och jagade sedan efter mig med tillhygge och kniv.
Det gick till rättegång och jag blev tilldelad skadestånd på 5000kr. Domstolsbeslutet kom först när jag flyttat hem till Gällivare och skaffat egen bostad via soc. Då får jag veta att "det räknas som inkomst och dras från din norm.".
Jag struntade givetvis i att begära ut skadeståndet. Jag drabbas av brottslighet och får men av händelsen men är inte beviljad skadestånd för att det räknas som inkomst.
På svart och vitt i deras paragrafer är det säkert logiskt. Men att applicera det till någons liv är enbart fel. Jag bad inte om att bli påhoppad av en missbrukare utanför min bostad, det är ingen planerad inkomst överhuvudtaget. Och jag betvivlar starkt att någon skulle "utnyttja" rättssystemet till att tjäna pengar via skadestånd. Tänk att myndigheten är så pass empatilös att de låter folket gå lidande hellre än att ge dem sin rätt.”

Janne Larsson ska få hela hyran betald snart. Det har länsrätten bestämt.

Men alla andra socialbidragstagare i Ulricehamn får fortfarande bara betalt för hyror upp till 3046 kronor. Trots att medeltvåan i allmännyttan kostar 1 500 mer i månaden. Den kostnad man räknar som skälig.

Jag ringer Ulf Nilsson som är enhetschef på socialtjänsten.

Varför höjer ni inte hyresgränsen, när länsrätten slagit fast att ni bryter mot lagen?
– Jag kan inte uttala mig i enskilda fall.
Det här är inget fall, det här en fråga, varför höjer ni inte gränsen?
– Jag måste titta på det här.
Okej, ring mig gärna sedan.

Det var vid lunchtid i dag och Ulf Nilsson har fortfarande inte ringt.

Janne Karlsson väntar på beskedet från länsrätten om han ska få pengar till el och hyra för mars månad.
– Jag vet aldrig om jag får några pengar från socialen. Jag vet ingenting om när jag kan betala mina räkningar. Jag släpar redan med en hyra men min hyresvärd Sune säger att han vet att jag gör så gott jag kan.
Janne Karlsson, 59, har aktivitetsstöd och söker jobb. I går var han både på Arbetsförmedlingen och på socialkontoret för att rapportera jobben han sökt i veckan. Fyra stycken.
På Arbetsförmedlingen nöjde de sig med hans ord. På socialkontoret fick han redovisa på papper vilka arbeten han sökt med telefonnummer till den han ringt.
– Jag sökte två jobb i Göteborg, som lokalvårdare och ett jobb att sortera räkor i fiskehamnen, det stod att man bör ha god fysik och vara morgonpigg. Morgonpigg är jag ju i alla fall. Och så sökte jag som lokalvårdare i Svenljunga, och elektronikmontör på Manpower i Borås. Jag har ju jobbat som teletekniker på Televerket i 27 år, säger Janne Karlsson.
Han väntar också på besked från socialen om att få regionbusskortet betalt. För att kunna söka jobb i hela Västsverige och sköta om sin mamma.
– Hon är 79 år och sjuk, fick en stroke för två år sedan och sitter i rullstol. Men de vill inte ge mig busskort, de vill inte betala bara för att jag kunna hälsa på henne, säger Janne Karlsson.
Han längtar efter pensionen. Den kommer att bli ganska bra eftersom han jobbat så många år i statlig tjänst och har Kåpan, tjänstepensionen.
Men den får han också vänta på. Kanske i sex år.

Jag får mejl från en tjej som vill berätta om hur det är att vara socialbidragstagare. För att jag ska förstå.

” Många verkar ha åsikten att bidragstagare bara är slöa och arbetsskygga och ligger hemma på soffan och håvar in skattepengarna. I min kommun är det definitivt inte så. Man måste praktisera 40 timmar i veckan samt aktivt söka jobb utöver det för att få ut en krona från socialen.

Praktiken kan innebära vad som helst. Samma sorts prao man gjorde i skolan när man går till ett företag och frågar om de kan ta emot en. Man har ju i alla fall möjlighet att välja något man är intresserad av, men det blir också som ett vanligt jobb.

Samma arbetsuppgifter och samma arbetstider som alla andra på företaget, men för inga pengar. "Lönen" är 1 000-2000 kronor i månaden ( 2 000 kronor med gymnasiekompetens, annars 1 000kr). Semester har jag faktiskt aldrig hört talas om. Men lönen dras från normen.

Alternativet till praktiken är arbetsförmedlingens åtgärder, vilket jag själv var inskriven på. Heltid även där. Många väljer ändå praktiken eftersom åtgärderna oftast är så meningslösa. (du har ju själv skrivit om dem)

Syftet är helt enkelt att socialen ska slippa betala ut så mycket som möjligt. Att man ska få pengar från andra ställen, så de bara behöver fylla på upp till normen. Samma sak som när de kräver att man ska söka t.ex. bostadsbidrag. Av kommentarerna i bloggen att döma verkar det vara olika från kommun till kommun.

Jag vet inte om jag tycker att detta är fel. På sätt och vis är det slavarbete, men en praktikplats kan ju kanske leda till att man får en anställning.

Däremot blir jag väldigt irriterad på personer som anser att en socialbidragstagare är slö, vilket är hela poängen med detta mejl och bland dem hade jag velat se en diskussion. Jag vill få dem att förstå att en person som arbetar heltid och samtidigt måste uppvisa ett visst antal sökta arbeten varje vecka och dessutom lever på existensminimum, knappast kan ses som slö och arbetsskygg.

I dag har jag ett heltidsjobb åt Samhall ute hos en kund."
Fd socialbidragstagare

Bloggdebatten hårdnar. Ändå är vi knappt halvvägs. Vi har visat fattigdomen. Nu pågår debatten om huruvida fattigdom är något som samhället ska behöva bry sig om. Eller något som människor får lösa själva.

Vissa bloggare anser troligen att även 50 kronor i socialbidrag vore för mycket. Att jag borde klara mig på det. Vara tacksam och samtidigt skämmas lite. De skulle ha synpunkter på vad jag använder 50-lappen till. Och se till att kontrollera mig noga.

Andra bloggare skulle troligen anse att ganska mycket mer än riksnormens 3 680 kronor ändå vore för lite för att garantera en skälig levnadsstandard.

Vi är som sagt halvvägs. Men de som tidigare trott att fattigdomsgränsen går vid mat på bordet och tak över huvudet i Sverige hoppas jag har insett att den gränsen inte gäller alla människor i dag.

Frågan är då var vi ska sätta den. Gränsen för fattigdom. Vad säger ni?

Madde och Ellen har redan börjat:

" Folk är så fruktansvärt bortskämda. I många länder finns det inte ens socialbidrag. För 100 år sedan fanns det luffare, tiggare och fattigstugor! Jag säger inte att det är dit vi ska, men LITE PERSPEKTIV TACK! Tänk om de hade fått motsvarande summa då? Då hade det definitivt inte gnällts någonting!
Dessutom tycker jag inte att man har mandat att klaga när man uppenbarligen har slarvat med sin ekonomi så pass att man måste leva på statens pengar."
Hälsningar Ellen, 19 år.

" Jag blir mörkrädd! Hur kan det gå till såhär i Sverige 2009? Jag har tidigare varit lite stolt över att på i Sverige - ett land där vi "tar hand om varandra". Men nu vette fan. Vi sparkar ju på dom som redan ligger. All heder åt fattigbloggen som upplyser oss naiva som trodde att det fanns hjälp och stöd att få i stunder av kris."
Madde

Jag får kritik av Stina:
" Måste också kritisera att det ständigt lyfts fram alla dessa extremfall. Jag trodde att poängen skulle vara att belysa hur det var att leva på socialbidrag, inte att presentera en massa extremfall som om det vore normal hantering på socialen."

Ja, visst undrar man?

Min drömkartläggning vore att se hur många kommuner, likt Ulricehamn, som medvetet bryter mot lagen, för att de räknar med att kommuninvånarna inte har koll på sina rättigheter.

Jag skulle börja med att fråga länsjuristerna vad ett länsrättsmål om ekonomiskt bistånd kostar.
Jag skulle ringa samtliga länsstyrelser och ta reda på hur många kommuner som lagt hyresgränsen under allmännyttans medelhyra.
Jag skulle också fråga registratorerna på länsrätterna hur många domar som gäller hyra och ekonomiskt bistånd som kommunen får avslag på.

Jag skulle avsluta med att ringa och fråga vissa kommuner varför de gör så här.

Men just nu har jag fullt upp med annat.
En annan dag.

Vi har nu slutfört Sveriges största bloggkartläggning av internetkostnaden på kommunala bibliotek. Jag räknar er strålande arbetsinsats som ideell, särskilt som många av er inte har rätt att ta extrajobb utan att det dras från normen.

Undersökningen gjord mellan den 5 och 14 april visar att sex av totalt 55 undersökta kommuner tar betalt för internet. Mer än var tionde kommun.

I snitt betalar ni cirka 15 kronor i timmen för att surfa. Dyrast är Mora, Falun och Flen. Där kostar internet 20 kronor i timmen.

Här är listan över bibliotek som tjänar pengar på internet:

Falun, 10 kronor i halvtimmen.
Luleå, 10 kronor i timmen.
Täby, 19 kronor i timmen.
Kungsör, 10 kronor i timmen.
Mora, 10 kronor i halvtimmen.
Flen, 20 kronor i timmen.

Obs! Statistiken är inte helt säkerställd eftersom landet har 290 kommuner. Jag ansvarar heller inte för uppgifternas tillförlitlighet eftersom deltagande bygger frivilligt ansvar.

Här kommer strax länken till de undersökta kommuner som har internet för alla låntagare.

                                                            Bild: Robert Hallberg
Problemen med socialen är inte över med detta. Janne överklagade hyran i juli 2008 och domen kom i november. Men kommunen vill inte betala hyresunderskottet för den tiden retroaktivt. 

Janne Karlsson överklagar igen. I december ger kommunen med sig och och betalar den retroaktiva hyran. För hyrestiden före juli tillåts kommunen behålla sin hyresvinst. Janne Karlsson borde ha förstått att socialen gjort fel och överklagat tidigare enligt länsrätten.

Allt borde vara ordnat. Men i mars kommer nästa bakslag. Då får Janne noll kronor i socialbidrag. Socialen har specialgranskat hans kontoutdrag fyra månader tillbaka och hittat misstänkta insättningar.

Janne bevisar med kvitton att pengarna dels är deras egen socialbidragsinsättning, dels är från a-kassan och dels 500 kronor i lån av en vän för att kunna betala hyran i december. Socialen räknar ändå insättningarna som ny inkomst. Till och med sitt eget socialbidrag.

Så Janne Karlsson har fått gå till länsrätten igen. Om rätten står på hans sida kommer socialbidraget först om två månader. Han äter av det lilla han har kvar av a-kassan och överlever tack vare vänner. Men alla räkningar får vänta. Hyresvärden och elbolaget förstår hans problem.  De stänger varken elen eller kastar honom på gatan.

Janne Karlsson har en bra hyresvärd. Annars hade han varit vräkt för länge sedan. Hyresvärden känner Janne och vet att han både vill och kommer att betala sin hyra så snart han kan. Han hjälper till lite i huset som tack för hjälpen.

Janne Karlsson är 59 år. Han utförsäkrades förra året och söker nu jobb med sin ryggskada. Han får 5 430 kronor i aktivitetsstöd. Han har inte rätt till bostadsbidrag.

Det är därför han inte kan betala hyran. Socialkontoret i Ulricehamn har satt en gräns för skälig hyra på 2900 kronor. Hans tvåa på 52 kvadrat kostar 3 645 kronor i månaden.

Det är billigt. Medelhyran i Ulricehamns allmännytta ligger på 4 300 kronor. Den nivån som socialkontoren ska använda om de har ett hyrestak. Men inte gör.

Därför tvingades Janne Karlsson till länsrätten i höstas. För att få kommunen att betala hyran som de är skyldiga att betala. Minst tio procent över snittet på allmännyttan. Det tvingade länsrätten också kommunen att göra. Fast då var det flera månader för sent.

Därför är det tur att Janne Karlsson har en hyresvärd som vet vem han är och litar på honom. Annars hade han inte haft någon lägenhet i dag.

Janne Karlsson är inget ovanligt fall. Jag vill veta vilka kommuner som bryter mot lagen och inte garanterar människor tak över huvudet.  Länsstyrelserna ska kontrollera kommunerna . De är skyldiga att göra den granskningen. Vi journalister borde göra den.

Enligt socialtjänstlagen har alla människor rätt till tak över huvudet, så länge de har en skälig hyra.

Vi vet att socialbidragstagare inte har samma rättigheter som alla andra i samhället. Vissa kan inte ens bli sjuka.

 ” I denna veva mådde jag otroligt dåligt, fick medicin och GILTIG sjukskrivning. Men trots denna sjukskrivning fick jag två månader utan socialbidrag då jag inte varit på "jobbet". En praktikplats.
Försäkringskassan kunde inte hjälpa mig med sjukpeng då jag jobbat för lite. Min psykolog var med på ett möte med "jobbet" och sa att jag inte klarade full tid. Jobbet lyssnade ju inte alls, full tid eller ingen tid alls sade dom. Det slutade med att jag flyttade ifrån denna kommun till grannkommunen.
I dag mår jag fortfarande dåligt. Vissa dagar kan jag inte ta mig upp men nekas sjukskrivning. Läkaren säger: Du lever på soc, du har ingenting att bli sjukskriven för.”

Så hon går till sin heltidspraktik. Och söker jobb på fritiden i Hela Sverige. Som man måste. När hon är för sjuk för att praktisera drar de från bidraget.
Det blir extra svårt när andra myndigheter i samhället ändå förstår och accepterar att även socialbidragstagare kan vara sjuka. Så här drabbas en kvinna i norra Sverige:

” Jag är 30 år gammal och har varit arbetslös i stort sett hela mitt liv. Har försökt studera och har gigantiska studieskulder hos CSN men ingen färdig utbildning. Har i perioder levt på socialen eftersom jag inte kunnat försörja mig på annat vis.

För ett par veckor sedan fick jag bekräftat det jag misstänkt i hela mitt liv, att jag har ett funktionshinder som gör att jag inte fungerar på ett normalt arbete vilket har visat sig tydligt för mig när jag har försökt jobba normalt. Jag har fått diagnosen neuropsykologiskt funktionshinder.

Denna diagnos innebär hos Arbetsförmedlingen att jag har rätt till särskilt stöd och hjälp från dem och framåt sommaren ska jag få börja arbetsträna några timmar i veckan med en assistent som ska utreda om jag behöver särskilda hjälpmedel och hur mycket jag klarar av att arbeta per dag och vecka.

Tyvärr tar socialen absolut ingen hänsyn till mitt funktionshinder utan fortsätter att kräva att jag ska söka precis alla jobb som finns ( i hela Sverige dessutom). De förstår inte att jag nog aldrig kan ha ett normalt arbete som andra människor. Min handläggare har till och med talat om för mig att det inte är något funktionshinder, det är något jag har hittat på för att jag är lat och vill gå hemma och dra fötterna efter mig.”

Jag fick 350 kronor av mamma i påskas som jag lämnade tillbaka direkt. Hon har tjatat i flera år om att jag måste ta en TBE-spruta.  I helgen läste om min kollega Svante Lidéns svåra resa tillbaka till livet.

Men jag vet vad som gäller för socialbidragstagare. Läkarvård betalas i efterhand mot räkning. Vad som är behövligt avgör socialkontoret.

Jag vet också vad ni har berättat. Att barnen därför inte får TBE-vaccin. Trots att man i alla beslut ska se till barnets bästa. Jag är vuxen och lär inte ha en sportslig.

" Har en väninna som lever på socialbidrag. Det är sant att sjukvård får man betalt därifrån. Men hennes treåriga son beviljades inte TBE vaccin. Och både du och jag vet att man inte har de pengarna att lägga på vaccin alla gånger. Man kan ju tycka att det kan göras en extra utbetalning när det handlar om skydd för ett litet barn, som dessutom är ute väldigt mycket och bor vid Mälaren."

Läs gärna om Svante Lidéns resa, bästa artikeln jag läst på länge. Och kram på dig Svante, välkommen tillbaka, vi har saknat dig.

www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4871407.ab

Erling Larsson har gjort en insats igen. Utan honom hade Österåkers kommun kunnat fortsätta betala ut förra året riksnorm till invånare som behövde hjälp.
Det räckte med ett telefonsamtal så höjde de socialbidraget med 130 kronor. De förstod att de hade gjort fel.

Vi hör det ofta i debatten. Att människor ska göra rätt för sig. Det ska samhället också.

Nu väntar jag på att finansminister Anders Borg ska redovisa vår budget klockan tio. Han behöver bara göra det en gång i halvåret. Nu redovisar er ekonomi varje månad. Förutsätter att han har med sig alla kvitton.

När alla rasade som värst om mina cigaretter, undrade jag hur vi skulle lösa det problemet. Kanske socialbidragspengarna borde vara larmmärkta.
På Systembolaget skulle en högtalare skrata: " Hallå, hallå, där. Du tänker väl inte köpa vin för socialbidraget. Du vet väl att varken nikotin, alkohol eller godis ingår i riksnormen."
Det här skojade jag om med mina vänner.

Nu berättar ni hur vi har löst det. Via kvitton och kontoutdrag får vissa redogöra för alla inköp. Försvara sina tamponger eller kondomer eller vad det nu kan vara från Willys. 
Som Åsa till exempel:

" Jag skulle visa kvitton för allt jag använt pengar till på mina bankutdrag.
Stod det ica nära 200 kr så skulle jag visa det kvittot så de kunde se vad jag köpt.
Stod det apoteket 500 kr så skulle jag visa kvitto på vad jag hade köpt.
Stod det kiosk AB 16 kr så skulle jag visa kvitta på vad jag köpt....
Då var jag ung och trodde att jag var tvungen att visa kvitton vilket jag gjorde också, även om det kändes allt annat än kul att sitta och redovisa för hur många tamponger man köpt."

Jag vet inte vad jag säga. Godnatt tror jag.

Ringer Arbetsförmedlingen om ungdomsarbetslösheten. De säger att den är sex procent. Jag säger att det är inte sant. De kollar och vidhåller att den är sex procent. Utan att riktigt kunna ange av vad.

Ungdomsarbetslösheten är 25 procent i februari. Enligt SCB.
Fyra av fem ungdomar har varken a-kassa eller alfa-kassa. Enligt Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetslösheten totalt är 8 procent. Enligt SCB.
Och ska bli 12 procent år 2011. Enligt finansminister Anders Borg.

Vad Arbetsförmedlingen sitter och räknar på är fortfarande oklart. "Det är säkert rätt men fel", säger någon.
Okej.