"Tänk er själva att inte veta"

Men...har ni inte hört talas om autogiro, månadsvis betalning av tel. räkn. osv!

Tror fan jag ska bli socfall, bara hämta ut pengar, utan att betala skatt! Och sen ha mage att sitta här och gnälla. Dessutom på soc-sekreterarna!! Fy fan säger jag bara!

Oerhört bra och intressant läsning. Upplysande för alla som tror att socialbidrag är världens lyxtillvaro. De kan komma att ångra skitsnacket om de mister jobbet och hamnar på soc. Vi behöver en liten revolutionsomruskning av svenska modellen.

Lena

Ovissheten är ofta det allra värsta, ett problem vi inte har tagit upp är :

vad händer sen?

Jag har själv inte behövt gå på socialbidrag mer än en månad i hela mitt liv, detta mycket för att jag har haft tur och kunnat trilla in på olika jobb, en månad här, tre månader där ...allt för att slippa gå till soss.

Det är många som har gjort som jag och där har vi ett problem.

Nu när jag är på arbetsintervjuer känns det alltid som att jag får försvara min långa cv.

Arbetgivare verkar inte se en lång cv som ngt postivit utan mer som att man är en rastlös själ, det blir svårt att få ett fast jobb med mycket småjobb i bagaget!

Dessutom känns det som man aldrig hinner i kapp, underbart när man får tag på ett tillfälligt jobb, men för de pengarna man får in så ska en massa skulder betalas och pengar sparas så man kan ha ngt att leva på inför nästa period av arbetslöshet.

Det är en lång väg att klättra när det väl börjar gå uppåt!

Inte nog med att man inte vet. Moppsar man upp sig i soc ögon och ifrågasätter varför de inte håller löften, blir det ofta bara värre. Då ändras reglerna under spelets gång.. bara sådär, och man har inte en aning om saken. Inte förrän man sitter där med svart på vitt.. Orkar och vet man hur man gör, får man då lägga tid och kraft på att överklaga. Den som ska hjälpa till med överklagan är samma person som kör personlig vendetta mot en.

Jag vet hur det är att INTE veta och det är en frktansvärd känsla. Den går inte att beskriva med ord och har man barn så blir situationen än värre.

Är det någon som vet hur lång tid en överklagan till Länsrätten, rörandes försörjningsstöd, kan tänkas ta?

Kram

Surtant #1: hur i hela glödheta tror du någon som går på soc.bidrag ska kunna ha autogiro, när man aldrig kan veta när pengarna kommer?? Autogiro är bra såtillvida att pengarna dras ett visst datum varje månad, men om det inte finns några pengar just den dagen?? Eller om samma sak inträffar månaden efter, och månaden efter den, ja, då blir du av med ditt autogiro. Så sluta vara sur. Det kan vara din tur nästa gång att behöva leva på soc. det är som med allt som händer, med mord och överfall, man tänker hela tiden, det händer inte mig, men en dag så står du där. Hoppas bara då att ditt soc tar hand om dig på ett vettigt sätt...

Vad gäller egentligen när det handlar om sjukhuskostnader, dyra mediciner, tandläkare. Får man bidrag till sånt eller ska man ta det från matpengar eller nått sånt?

Jag har fått uppfattningen om att det är lite olika. Jag har hört både de som fått pengar för att kunna köpa sina dyra mediciner, och fått hjälp med att betala sjukhusräkning, men självklart även de som inte vågar gå till läkaren. Hur SKA det vara?? :S

Hur har surtanten tänkt sej att autogiro skall råda bot på pengabristen ?

#6:

I mitt fall tog det tre månader. Men i efterhand visade det sig att det skulle gått snabbare, papperna hade bara råkat hamna mellan två bord. Det är nog ändå inte fel att räkna med den tiden.

En sak som är viktig att tänka på när man överklagar är att man skriver överklagan direkt till soc. De läser sedan din överklagan och skriver utifrån det sin version innan de skickar in allt till Länsrätten. Det finns alltså stort utrymme för dem att både "justera" hur det verkligen gått till (från deras sida, till deras fördel) samt att inte skicka papperna direkt. Tror de har en månad på sig att skicka allt från det datum din överklagan kommer in.

Hur har Surtant tänkt sig att ett autogiro skall råda bot på pengabristen ?

Svar till surtant. Hur ska man kunna ha autogiro när man inte ens vet om det finns pengar på kontot att dra det datumet? "bara att hämta ut pengarna"? Har du överhuvudtaget ens läst kommentarerna här? Det är verkligen inte BARA att hämta ut, så kanske det var på 80talet men vi är faktiskt långt gången på 2000-talet. Kom igen när du har läst ALLA kommentarer så kanske du har ändrat dig sen.

#1 Surtant

Jodå.. visst vet vi vad autogiro är för något.. Men vad för nytta har man av det då det inte kommer några pengar då det är tänkt? Banken försöker inte dra pengar hur många ggr som helst, utan då får man besked om att det inte finns några pengar.

Ja, jag tror faktiskt att du skulle må bra av att leva på soc en tid. Då skulle du inte sitta här och spy galla, då skulle du garanterat vakna och gnugga dig i ögonen och undra på vilken planet du hamnat. Då skulle du inse hur verkligheten faktiskt ser ut.

Svar till #1 Kommentar från Surtant

Och hur hjälper autogiro om man inte har några pengar på kontot?

Om du tror att det är en sån dans på rosor att leva på soc, eller andra former av bidrag (a-kassa, aktivitetsstöd m m) så rekommenderar jag dig å det varmaste att "bli socfall" så att du får chansen att leva i denna "drömtillvaro".

Och att det inte handlar om att "bara hämta ut pengar" borde vara helt klart om man bemödar sig att läsa något av allt som skrivs i denna blogg.

Att aldrig veta om/när eller hur mycket pengar man kommer att få är nog bland det svåraste om man hamnat i denna situation, tror jag.

en överklagan hos länsrätten tar olika tid. Beroende på var i landet du bor, vilket typ av ärendet det är. Men räkna med några månader...tyvärr

Ekonomiskt bistånd bör i regel betalas ut månadsvis och direkt till

den enskilde via något av de vanliga betalningssätten, dvs. postanvisning,

postgiro eller bankgiro. Socialnämnden bör dock kunna göra en

kontantutbetalning, om det är nödvändigt.

Om utbetalningen av ekonomiskt

bistånd görs på ett sådant sätt att det medför kostnader för den

enskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden ge bistånd till kostnaderna.

* sen hittar jag inget mer, kanske andra hittar mer ?*

Måste tacka denne Erling här via dig Jessika. Tack så hemskt mycket Erling för hjälpen! Om alla vore som dig! :) skickar en virtuell blomma härifrån bloggen!

Hoppas inte du bränner ut dig i ditt engagemang. All heder åt dig!

Coffeecruiser

Hej Jessica,

Jag läser ofta din blogg. Heder åt ditt arbete! På min blogg har jag nu gjort en lista över gratis/billigt pysselmaterial som alla föräldrar kan bli inspirerade av så att alla barn kan få påskpyssla...

#1 Kommentar från Surtant

Hur fan ska man kunna ha autogiro när det inte finns pengar på kontot i rätt tid ? Därför har man heller inte autogiro när man går på a kassan, för där kan det dröja också. Hur brukar du göra när du har autogiro och inga pengar på kontot ??

Hej!

Mycket intressante, jag har en väninna som är sjuk, ock upplever som dem flesta, samma förnedring ock ovishet varje månad.Har en tonåringsdotter. Hon måste kämpa varje månad inte bara med sina hälso problem, också med socialen, försäkringskassan, ock blir som dem andra trakasserade, att inte veta om sina rättigheter, ock råga på allt invandrare. Som enligt varan social minister, Husmark i en uttalande i media , "Dem som tvingar läkarna att sjukskriva dem, ock att det är en kultur fråga". Tillsidag jag bara undrar om " vilka dem talade hon om", dem som ljuger, utnyttjar, som inte vill jobba??

Som uttryckte sig en annan, det är ingen lyx att leva på socialen, det är en "stort förnedringen" ock smärta.

Vi Alla, betala den högsta skatt i världen ock emellan andra utgifter, en del är för att stödja människorna i olika kris situationer

Hoppas verkligen att de bildas rörelser för att kräva för sina rättigheter i samhälle, en samhälle som utarmat mer o mer

Till Soctanten #8

Jobbar du på Socialen och beslutar om försöjningsstöd osv?

överklaga? ha ha har jag gjort 4 gånger alltid har det varit förgäves.. länsrätten i göteborg står på soc sida i alla väder..

En gång hadde jag en tant som vägrade träffa mig ( tror ärligt hon blev livrädd för mig efter ett samtal så jag skällde ut henne.. via telefon) Men "pengarna är på väg" .. väntade... väntade.. väntade... efter 2 veckor så kom ett avslag brev.. Då kände jag mig smått mordisk, Nu har jag fått veta att jag kunde protesterat ordentligt för det däre var ett muntligt "avtal" men men..

Surtant: Du är ett vandrande kromosonfel enligt mig, idiotiskt svar!

Hej.

Jag har läst denna bloggen och jag blir mer och mer fundersam. Det ska väl inte vara enkelt att leva på socialbidrag? Själva poängen är väl att man inte ska kunna glida räkmacka?

Jag har själv haft turen att slippa ha med socialen att göra, mina föräldrar har alltid haft jobb, jag fick jobb efter gymnasiet. Så det är klart att jag kanske inte har så mycket att uttala mig om. Men jag har den trångsyntheten som gör att folk skäms över att ha social bidrag, för att jag är svensk, jag tycker att man ska klara sig själv. Men även jag vet att det är omöjligt. Därför tycker jag att det är fantastiskt att du belyser det på detta sätt, men på något sätt så känns det som att det blir "okej" att leva på socialbidrag, och visst det är en väldigt utsatt grupp, och de behöver stöd in i samhället på bästa sätt.

Dock har jag även förstått att det även är människor med jobb som får socialbidrag, och det är tur att vi har detta välfärdssystem i sverige. Det är klart att behövs det så behövs det, men socialbidrag ska inte vara en lösning i längden, och det ni kanske ska hacka på socialen på är kanske inte att de ger er tillräckligt med pengar, utan att de inte aktiverar er.

Jag har sett andra människor i min egen ålder, (okej, några år äldre) som utnyttjar systemet. har så stora skulder att de inte skaffar jobb för att de ändå inte får använda pengarna. Det är sånt som gör att man får problem med alla socialbidragstagare. För tyvärr, man drar alla över en kam, och det är kanske den största synden idag.

Lycka till alla, jag ska försöka ändra mitt synsätt, fridens!

jajamen, det gör jag

En socarbetare som skrev i bloggen skrev att det var praxis med 2-3 månaders konoutdrag. MEN praxis är ju faktiskt en oskriven överenskommelse. Varför gör dom så ? Varför följer dom inte sin jäkla handbok istället ?

hej.

ett svar till #3 SOC ska medverka till att folk kommer ut i arbete och det de jobbar dras bara av på socialbidraget.

jobbar du exempelvis så du får 4000kr från jobbet en månad får du 4000kr mindre nästa månad.verkar ju helt sjukt att socialen MEDVETET försöker få folk ATT INTE JOBBA!! alla vill väl göra det de kan för att vara självständiga?

Jag måste bara ge min syn. Har haft soc. i två kommuner totalt i över ett år. ALDRIG haft problem med soc.sekr. eller att inte få pengarna. Säger de att de finns på kontot om två dar så blir det så. Jag har faktiskt enbart bra erfarenheter.

Det är alldeles för lätt att få socialbidrag i Sverige.

De flesta socialbidragare gnäller. Klart att man inte har råd med lyx. Någon fördel ska det väl ändå vara att arbeta.

Tänk på att det är faktiskt människor som har betalt skatt när de arbetat som går till socialbidrag.

Ska vi höja skatten så att socialbidraget blir högre?

Så att det bli mer lönsamt att leva på socialbidrag än att arbeta.

Så himla jobbigt är det väl inte att redovisa sin inkomst och kvitton?

Hej! Jag träffar mina klienter inför varje månadsskifte. På våran arbetsplats är rutinen att alla ärenden skall ha sina pengar den 27 varje månad. Dock om man inte kommer in med de papper som behövs, så kan man få vänta tills att man lämnat in dom. Dock så försöker jag träffa mina klienter i god tid innan, så att de har lite tid på sig. När det gäller nybesök, så är det en veckas utredningstid efter att alla papper inkommit. Då ska det finnas ett beslut och en utbetalning. jag arbetar i en mindre kommun, det kanske skiljer sig i ärendemängd och därför har jag tid att träffa alla i ett månadsskifte. Detta har troligen inte socialsekreterare i större kommuner, eftersom det är en otrolig hög ärendemängd. Detta är inte socialsekreterarnas fel, utan den organisation som de arbetar i. Viktigt att föra upp detta på en högre nivå.

Jag tycker att folk ska sätta sig in i sina rättigheter.

Och inte skämmas över att söka socialbidrag.

MEN man ska också göra allt för att komma ur situationen.

Och de verkliga bidragssnyltarna är bönderna..

#10

Ok, kan du då förklara för mig hur man kan neka ngn att få hjälp med boendekostnaden med "hade ett tryggt ekonomiskt boende i hemmet".

"föräldrahemmet" alltså

#11

Det är lite knapphändig information för att kunna ge ett svar.

Men det låter som om socialtjänsten nekat en ungdom att flytta då den bodde hemma. stämmer det?

I så fall menar soc att man inte kan fördyra sina omkostnader när man har försörjningsstöd. Bodde ungdomen hemma och det fungerade så finns inga ekonomiska möjligheter att flytta vilket innebär en hyra.

Ungdom vet jag inte, 20 år är han, uppbär aktivitetsstöd och går arbetsmarknadsåtgärd. Flyttade tillsammans med sin bror. Och under vissa omständigheter "fungerade" det inte att han bodde hemma.

Varför publiceras enbart soctanten och whippans inlägg ? Det är nästan som att det är deras privata blogg. Kan inte dom ringa till varnadra istället ?

#14

20 räknas som ungdom. Generellt kan inte "ungdomar" som uppbär försörjningsstöd flytta eftersom det innebär fördyrade omkostnader eftersom utgift för hyra tillkommer. Men det måste ju vara en individuell bedömning. Vilket innebär att de ser till hans situation och gör en bedömning, det kanske finns särskilda skäl att han skulle flytta, det kanske gynnade honom i hans utveckling...

Hoppas att du fått svar.

Tack för en mycket bra och intressant blogg! Jag lever själv på soc och kan verkligen intyga att man aldrig vet när eller ens om man får pengarna..vilket är mycket stressande!

Det finns många anledningar till att man tvingas leva på soc, ofta är det människor som "hela livet rasat för" som hamnar i detta socialbidrags-helvete. Man måste ha superkoll på alla räkningar och viktiga papper,för minsta miss kan göra att man ej är berättigad/får avslag. Att överklaga tar tid och jag har aldrig fått rätt..har överklagat vid några tillfällen.

Har man dessutom barn (för alla som har soc är inte unga utan barn) så känner man sig usel som förälder som ej kan ge sina barn "det barn normalt har/får".

Är man dessutom sjukskriven så hamnar man ännu längre ner, och kampen är tuff att ta sig upp.

"Men det sista som överger människan är hoppet" - sköt om er alla!

Till surtant vill jag säga:

det är lätt att klaga på andra när man själv inte lever som dom. Du (och många andra) skulle behöva leva på soc i ett halvår...-då skulle du förstå att livet kan se Väldigt olika ut!

Hej Jessica!

Har följt din blogg ett tag och tycker den är suverän! Såg även när du var med i Debatt. Måste bara säga att jag tycker du gör ett j**la bra jobb iom detta!!

Själv är jag inte beroende av socialbidrag - som tur är - men jag är arbetslös och ensamstående mamma med två barn på heltid. Jag klarar mig som turligt nog även om det vissa månader kan bli tufft. Då får man vänta med vissa räkningar och man kommer efter, det är svårt att komma ifatt.

Men som sagt, jag klarar mig ändå och jag är tacksam för att jag slipper socialen med tanke på vad man har läst här. Det är fanken så man blir mörkrädd!!

Tycker så synd om alla som behöver anlita soc. och bli behandlad på detta sätt. Man slutar INTE vara människa för att man behöver socialbidrag!!

Tack för att du gör detta Jessica och visar hur det fungerar, och tack ALLA ni andra som också berättar här i Jessicas blogg om hur det är att leva socialbidrag!! Hoppas det vänder för er och att ni kan stå på på "egna ben" snart.

Kram & Glad Påsk!

Nja, klokare vet jag inte om jag blev...

Det står också i sociallagen "enligt riktlinjer för ekonomiskt bistånd 2.1.2 arbetslös ungdom, att bidragsregler får inte tvinga ungdom som redan frigjort sig från föräldrahemmet att flytta tillbaka av rent ekonomiska skäl."

Enligt föräldrabalken är ju inte vi som föräldrar längre försörjningsskyldiga och då är det ju soc som gäller, eller hur, eftersom han är arbetslös.

När han anmälde sig till AF förra året blev han hänvisad till soc, om han ville ha pengar!

När det gått så långt att personen i fråga håller på att tuppa av för att han inte ätit mer än lite havregrynsgröt på morgonen, då har det väl gått lite för långt eller?

Svar till bara jag!

Jag lever på existensmin. själv! Men betalar skatt. Det verkar bara vara en massa snorungar/idioter som skriver här! Fattar ni inte att pengarna måste tas nånstans?

Det enda den här bloggen kommer att resultera i, är att vi som betalar skatt ska betala mer. Bara för att ni inte har lärt er nån jäkla framförhållning!

Finns säkert undantag, men dom flesta jag vet som går på soc, har det bättre än jag!

Sen att ni tipsar varann hur man på bästa sätt myglar...helt bedrövligt!

Men ni är så vana vid sossarpackets sätt att hantera saker. Meera bidrag! Inte undra på att Sverige är på fall.

Och ni studenter, skaffa en egen blogg. Eller tycker ni att vi skattebetalare ska finansiera era studier, så att ni kan få ett välbetalt jobb sen?

Använd huvudet istf att gnälla om allt!!

#1 Surtant: Byt glasögon och läs om så det blir rätt denna gången är du snäll.

Tala om för mej hur man ska kunna använda sej av autogirot när det inte finns pengar att dra det datumet som är bestämt.

Jag kan lova dej att jag redan gör allt det där, autogiro på allt som går, e-fakturor till min internetbank, uppdelade räkningar så allt som går betalas månadsvis, tex el, telefon, bredband, försäkringar. Tycker det är så skönt att ha struktur och ordning och sen kunna veta exakt vad som finns kvar att leva på tills nästa månad. Men se det fungerar inte så bra när man söker soc.bidrag varje månad, när man kanske måste låna pengar eftersom bidraget dröjer och vips har man levt en hundralapp eller två över sina beräknade tillgångar. Och nu talar vi inte som sån lyx som ett biobesök eller en flaska vin eller så. Det kan vara så man måste fylla på förrådet av medicin eller nåt annat livsnödvändigt som man hoppats ha råd till. Det är omöjligt att hålla en planering i sin ekonomi helt enkelt.

Och du surtant om du nu bytt glasögon och läst om så måste du fatta att detta med soc är ingen dans på rosor. Det om något bevisar väl denna bloggen?

När man fyller 18 år och inte studerar på gymnasiet upphör försörjningsansvaret för föräldrarna enlgit föräldrabalken. Då är det inte soc som gäller. Det är den unge själv som ansvarar för sin situation. Om det inte löser sig då kan den unge ansöka om hjälp hos socialtjänsten.

Men det är också väldigt vanligt att man som 18 elle 20-åring fortfarande bor hemma just på grund av de ekonomiska skälen. Med det säger jag inte att föräldrar ska fortsätta försörja. Man kan bo hemma men ha försörjningsstöd ändå.

Har den unge flyttat tidigare än kontakten med socialtjänsten och tidigare kunnat betala för sin hyra eller hyresdel kan inte soc tvinga tillbaka den unge till föräldrahemmet. Då skulle ju soc kunna tvina alla bidragstagare att flytta tillbaka till sina föräldrar... Men man kan inte under bidragsbereonde tiden välja att flytta eftersom pengar att betala hyra för saknas.

Ett exempel då;

En 19-årig man gör sin tjej gravid. Bor fortarande hemma, har inget arbete. Blir utkastad ur föräldrahemmet. Får direkt lägenhet och fullt ekonomiskt bistånd.

Denne har inte haft "ekonomisk möjlighet" att betala hyra och annat men får ändå "hjälp" direkt.

Hur går detta i hop då???

#16 whippans kommentar..

"Enligt föräldrabalken är ju inte vi som föräldrar längre försörjningsskyldiga och då är det ju soc som gäller, eller hur, eftersom han är arbetslös."

Varför skulle ditt ansvar som förälder sluta och MITT som skattebetalare börja?!

Har ni som föräldrar okej inkomster så tycker jag att ni får betala för ert lilla kvällsnöje för 20 år sen. Skulle soc anse att ni inte klarar det så självklart måste de hjälpa till.

Tycker absolut att soc ska kontrollera föräldrarnas ekonomi om en ungdom inte har hunnit försölja sig själv med egen inkomst utan bidrag.

Tänk er tanken att en av Wallenbergarnas ungar skulle få bidrag vid 20 för att han eller hon inte vill ligga mångmiljonärs pappa/mamma till last.

Nu slutar jag skriva i denna blogg då tydligen bara 2 personer får komma till tals. Tack för mig.

Det finns ingen rättvisa. Ditt senaste exempel visar ju tydligt att han inte kunde bo kvar i föräldrahemmet, men har man den möjligheten så kan man inte flytta. Men försörjningsstöd får man ändå eftersom föräldrarna inte är försörjningsskyldig.

Vad som är tråkigt många gånger är att folk säger" då kastar jag ut mitt barn" så att han/hon får lägenhet. Det är ingen självklarhet att få en lägenhet. Och det beror också säkert på var i landet man bor.

Men det bästa är väl att ha ett föräldrahem som fungerar där men man bo och ha en trygghet så länge man är ung och försöker få en utbildning eller arbete.

Att leva på soc är ju som många instämmer med inget mål här i livet.

I ett tidigar inlägg uppmanade ataxia Jessica att leva som hemlös en månad för att få trovärdighet.

ataxia - du kan väl bo på gatan några månader så du blir trovärdig. Du behöver verkligen lite trovärdighet för din person.

Föreslog det tidigare, men du svarar inte. Vad tycker du om det?

Skulle vara mycket intressant att läsa dina kommentarer.

Ha en bra dag!

jag ser många som kommer med spydiga förslag om att hon borde det ena och det andra, t.ex testa att vara hemlös i en månad eller på annat sätt undersöka en annan grupp än den grupp hon undersöker, fine, det kanske hon kan göra senare om hon har lust, det invaliderar dock inte hennes nuvarande projekt.

varför gör ni det inte själva om ni är så måna om att få ut hemlösas och andras bild i media.

sluta klaga på andra när du själv inte vågar.

och ps. jag älskar denna bloggen.

#24 Mattias

"Enligt föräldrabalken är ju inte vi som föräldrar längre försörjningsskyldiga och då är det ju soc som gäller, eller hur, eftersom han är arbetslös."

Nä Mattias, det är så, att enligt föräldrabalken så är föräldrarna inte längre försörjningsskyldiga.



Nu ska du inte tro att vi slutat hjälpa vår son, för så är det inte. Mitt ansvar som förälder kommer finnas så länge jag lever.

Jag betalar också skatt så jag bidrar ju också till detta, eller hur?

Men enligt LAG så är det på detta vis!

Vi föräldrar är låginkomsttagare så här är det inte fråga om att två Wallenbergare har haft lite "kvällsnöje" för 20 år sedan, där fick du till det bra du.

Mitt föräldraskap tar jag på fullaste allvar, det är det största och viktigaste jag gjort i mitt liv.

#26 Soctanten.

Jag visst är det tragiskt när det går så långt att man kastar ut sina barn men det händer, tyvärr.

Min son vill dock inget hellre än att arbeta och försörja sig själv. Han är utbildad och gick ut som näst bäst i sin klass. Vi får se vad som händer med detta.

#25 Anna.

Alla får komma till tals. Jag ber om ursäkt för att jag tog lite plats en stund här men jag ville ha svar på några frågor och här fanns någon som kunde svara.

Tack

#43 Whippans

Hej,

Jag vet att lagen är så, jag tycker däremot att lagen är fel!!

Jag tycker att OM ni som föräldrar har möjligheten så ska ni få försörja era barn tills de hittar sitt första riktiga jobb. Men det är ju OM ni har möjligheten, att du och partnern vill sätta lite guldkant på tillvaron eller köpa den där hojen och glida runt tycker inte jag är ett bra skäl till att våra genensamma pengar går till din sons uppehälle istället för att kunna anställa en extra lärare eller sjuksköterska som då också kunnat hjälpa till att betala skatt och öka potten av gemensamma pengar.

Detta är bara min enkla mening, och som du själv sa, enligt lag så ska ju samhället ge honom bidrag för att kunna leva, men återigen, JAG tycker de borde pröva föräldrarnas ekonomi först. Det borde inte vara en automatiskt rättighet, som jag sa med Wallenbergstanken.

Jadu bara jag..

Egentligen har jag ingen lust att bemöta dina påhopp, som "sätt på dej glasögonen" osv.

Men jag kan ju förstå att det krånglar med dina bidrag, skulle tro att det mesta är pga din attityd! Kanske nåt att fundera över..

Personligen anser jag att vi mera borde bry oss om dom gamla. Och dom sjuka. Ni som gnäller mest är nog i arbetsför ålder, har mycket större möjligheter än Greta 75 år!

Och nej, jag är inte gammal, bara realist!

Tycker det daltas för mycket med alla knarkare oxå. Dom kan få 1 chans på behandlingshem.. Inte som idag när Soc bekostar 20-30 gånger! Va fan kostar inte det?

Till ANNA:

Förlåt... men jag kan inte bestämma när inläggen läggs in. det bara blev så...

Sorry!

jepp min erfarenhet är oxå att länsrätten oftast går på soc.tjs linje. Det är ju därför det viktigt att gå vidare till kammarätten.

Vad gäller ungdomar som bor hemma så har, om jag inte minns fel, regeringsrätten uttalats sig om att det inte är onormalt att ungdomar upp till 21-22år bor hemma hos föräldrarna. (lite osäker på åldern, har inte domen framför mig)

Jag kan säga att det skall till väldokumenterade sociala skäl (läs god kännedom om familjen) för att ungdomar skall få egen lägenhet. Vi brukar placera dem som "slängs ut" i jourhem och ibland även i familjehem. Därför att tillgång till egen lägenhet inte blir en "skälig levnadsnivå" förrän du blir 22-23år.

Sen finns det alltid undantag!!!!!

Avslutningsvis vill jag bara säga att CSN berättigar inte till socialbidrag utan man skall stå till arbetsmarknadens förfogande och det gör man inte om man studerar.

Vad gäller den här som flyttade hem till sin särbo som hade CSN så är det glasklart att de skall sammanräknas. Men jag skulle nog ändå betalt mellanskillnaden terminen ut om utbildnigen bedöms som skälig (tex en läkarstuderande hade fått bistånd, men en som läser tex japansk 1600tals poesi hade fått ett avslag med motivering att omg ställa sig till arb.marknadens förfogande.)

Vad gäller tid för pengar så beror det självklart på NÄR man ansöker och hur stor ärendebelastning som handläggaren har. Men JO har yttrat för många år sedan att 2 veckors handläggningstid efter ansökningstillfället är rimligt.

Förstår inte riktigt varför relevanta inlägg sorteras bort och dialogen mellan två människor publiceras?

Sila mygg och svälja kameler?

Tråkigt att lägga möda på att kommentera när det ändå inte får komma med.

Undrar fortfarande vart mina inlägg tagit vägen, din blogg visar som att det inte finns några inlägg som inte är genomlästa av dig, altså måste du ha tagit bort dem, men varför ta bort inlägg där jag i ena gett tips om en direktlänk till socialsekreterarnas handbok (den ligger på socs hemsida och är inte begränsad utan är ett offentligt dokument)

Och ett inlägg där jag ställer motfrågor åt någon som undrar varför han betalr skatt.

Känns knappt som det är nån ide o skriva här längre när du tar bort inlägg som tar 15min o skriva.

Hoppas jag kan få ett svar direkt från dig jessica eller att du låter dem 2 inläggen i fråga komma fram!

Om du hellre tar det på mail skickade med den också detta inlägget

Mvh

Ung Reumatiker!

Är man inloggad så publiceras inläggen direkt, är du däremot inte inloggad så får ägaren till bloggen godkänna dem. Så har jag fattat att det är i alla fall.

Trist att man ska bli bannad för att man kommenterar...

Vet om att dem inte publiceras direkt. Men när det tar nästan ett dygn är det ju lite lagom tråkigt.

Ett av dem har kommit fram nu iaf, 8h efter att jag skrev det, det från igårkväll är inte publicerat ännu.

Hur skapar man ett konto så man kan vara inloggad? Eller måste man isf ha en egen blogg?

Mvh

Ung Reumatiker

Hm, jag har inga problem att komma med. Fast jag inte är medlem!

Kanske är så att ni bara tuggar om samma sak. Jessica fattar nog att folk slutar blogga här, när det bara är den ena snyftstoryn efter den andra...

Jag väntar bara på "jag bor i en kartong på motorvägen" bla, bla!

#59

Bli plusmedelm, då publiceras dina inlägg med en gång.

svar# Ung reumatiker.

Hej. Men jag har läst dina inlägg, så jag har sett att de finns.

och verkar inte bortttagna!

coffeecruiser

Till ung reumatiker

Du behöver inte vara plusmedlem, det kostar pengar, det räcker med snackis, sen väljer du själv om du vill blogga eller inte.

Kram

I sju års tid levde jag sådär!

Och till alla er som tror att det bara är att ligga hemma och få betalt: Jag var öppet arbetslös i drygt ett av dessa sju år, resten av tiden jobbade jag för socialbidraget!

Det fanns inga jobb att få tag i då jag slutade gymnasiet, utan jag hoppade mellan utbildningar, kurser och MÅNGA praktikplatser, där jag låg i mycket hårdare än vissa anställda för att få in en fot. Då jag inte hade någon A-kassa, så blev min ersättning 1900:-/månad; jag bodde själv, så soc sköt till resten upp till normen - hyra + 3000.

Så kom för fan inte och snacka om att detta med att ligga på sofflocket är det som gäller! Soc.bidragstagarelever med konstant oro och har ständig press på sig att hitta sysselsättning - då är det "softare" att gå på A-kassa t.om - då vet man att man får pengar varje månad i alla fall!

Då min dotter föddes försörjde jag hela familjen på min dåvarande lön - 12.500 - FÖRE skatt, det gav ca 9-9.500:- rent och vi hade räkningar för 13.500 första månaden då vi precis flyttat ihop och stod med dubbla hyror. Soc sköt till hela 238:- den gången!

238 jävla kronor!

Det är helt godtyckligt om de vill betala eller inte, det spelade ingen roll att vi hade en dotter som var en vecka gammal!

Bra blogg - det behövs sådana här saker för att uppmärksamma de problem som de mer välbeställda aldrig ser eller blundar för!

/MHz

#51 Mattias skriver:

"Men det är ju OM ni har möjligheten, att du och partnern vill sätta lite guldkant på tillvaron eller köpa den där hojen och glida runt tycker inte jag är ett bra skäl till att våra genensamma pengar går till din sons uppehälle istället för att kunna anställa en extra lärare eller sjuksköterska som då också kunnat hjälpa till att betala skatt och öka potten av gemensamma pengar."

Vill vi sätta lite guldkant på tillvaron så lagar vi mat och äter tillsammans med barnen, kanske ser en bra film och pratar med varandra.

Lagen kan jag inte ändra, vare sig den är bra eller dålig.

Tack

Tack så mycket wippans

Men jösses alla som klagar över att inte inläggen visas så snabbt som ni vill. Jessica har ju förklarat att de som är inloggade kommer in direkt, de andra kommer in när hon är vid en dator. Och du Ung reumatiker, din länk till socboken, den såg jag för längesen, minns inte i vilket inlägg bara.

tjena..

bra blogg..kan lägga in att ungdomar som får sitt försöjningsstöd även om de bor hemma kan inte bara sitta hemma o dråsa man måste vara anmäld på arbetsförmedling.Och man måste ha en praktikplats.

Så man kan inte bara få man måste ge något tillbaka.

Och visst finns det en enorm fattigdom just nu.

De som inte förstår det är väl de som vi kallar previlerade, detsamma som bra kontakter med ett annat samhällsskift.

Alltså de som vi ser sitter o debatterar i TV o media.

#66 CBR.

Alldeles rätt.

Utdrag ur Socialstyrelsen frågor och svar om ekonomiskt bistånd.

"Vad gäller om jag är arbetslös?

Du ska vara anmäld vid arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete. Du måste även visa

att du står till arbetsmarknadens förfogande genom att vara beredd att ta de arbeten

eller arbetsmarknadsåtgärder som du blir erbjuden. Arbetsmarknadsåtgärder kan vara

t.ex. arbetsmarknadsutbildning, praktik, arbetsrehabiliterande åtgärder och

svenskundervisning för invandrare (sfi). Även åtgärder som kommunen erbjuder kan

räknas hit.

4

I första hand krävs att du söker och tar lämpligt heltidsarbete. Om du inte kan få

heltidsarbete direkt måste du söka och ta lämpligt deltidsarbete så länge. Du måste

också vara beredd att söka arbeten utanför det yrkesområde eller den ort där du tidigare

arbetat."

Kram

mede anledning av kommentar nr 60 här ovanför

vad är det som får en människa att uttrycka sig så ?

När man överklagar ska man skicka in överklagandet till socialtjänsten, de gör en omprövning och är det så att de inte ändrar i beslutet så skickar de beslutet vidare till länsrätten. Det ska absolut inte ta en månad från det att överklagandet kommit in till socialtjänsten. Skyndsamhetskravet i förvaltningslagen innebär att det ska skickas över till länsrätten inom ett par dagar.

Om man vill att länsrätten ska handlägga överklagandet fortare kan det löna sig att ringa till handläggaren (nöj dig inte med att få tala med domstolssekreteraren utan be att få tala med den jurist som har ansvar för målet) och pusha lite för att de ska prioritera ditt mål. Biståndsmål är sk. förtursmål vilket innebär att de ska avgöras inom 2-3 månader maximalt. Anledningen till att det kan ta tid beror på hur mycket handlingar som måste skickas fram och tillbaka mellan dig och socialtjänsten.

/länsrättsjuristen

Jag är så arg nu, jag häpnar, det är helt otroligt vad ni skriver människor.

Ojojoj.

Ni vet INGENTING - INGENTING.

Det handlar inte om att det inte ska finnas regler.

Ni förstår ju inte ni gör inte det hur ska man kunna få folk som inte lever i det att förstå ?

JESSICA SÄTT UPP EN VARNINGSTEXT PÅ STARTSIDAN ATT MÄNNISKOR SOM LEVER MED HJÄLP AV FÖRSÖRJNINGSSTÖD OCH ÄR SKÖRA SOM FAN SKA PASSA SIG FÖR ATT LÄSA KOMMENTARER I DENNA BLOGG FÖR DET ÄR INTE ROLIGT.DET ÄR HEMSKT. DET GÖR ONT I MIG SAMTIDIGT SOM JAG BLIR RIKTIGT FÖRBANNAD.

hahaha #60 surtant.

jag kan inte sluta att småle åt att du verkar bo bland dina små blå moln och att du verkar ha missat meningen med bloggen.

Och ditt första inlägg visar tydligt detta,

det är inte bara o hämta ut bidrag, det är så mkt mer än det.

och det är hela den extrema otryggheten som förföljer en i åratal efteråt ...

och i värsta fall sabbar annat även när man fått jobb ...

för

- rädslan

- räknandet

- sannolikhetskalkylerandet

- oron

- r ä k n a n d e t

finns alltid där, någonstans i bakhuvudet ...

Välkomna till verkligheten!

Nä, det här är ingen blogg. Det är en "tyck synd om mej spalt"

Glad påsk!

Till er som säger att Länsrätten "håller ihop" med socialtjänsten: Tänk på att om Länsrätten går på socialtjänstens linje innebär det att socialtjänsten följt lagen.

Snälla ni som klagar på alla hemska människor på "soc": Det är inte jag och mina kollegor som bestämt att ex försörjningsstödet ska vara så lågt och att en del regler inte är logiska. Det är våra politiker som ytterst är ansvariga för detta!

#71 Kommentar från Länsrättsjurist.

Tack för svaret. Ja, här har det gått en månad och vi har inte hört någonting.

Får väl ringa dit och fråga.

Ja, att man aldrig vet, och aldrig kan planera något känner jag till. Jag visste aldrig på förhand huruvida jag fick bidrag eller inte, det upptäckte jag helt enkelt genom att pengarna en dag satt på mitt konto. Jag fick aldrig några samtal, som tydligen var normalt i kommun, och brev om besked kunde komma upp emot 2 veckor senare.

Att det är en lyxtillvaro kan man knappast säga. I mitt fall, så slutade det med att jag blev utan bidrag i 3 månader i rad, just för att min handläggare skulle se till att jag flyttade ifrån lägenheten så att jag var tvungen att flytta till mina föräldrar, något som egentligen var sämre för min del, eftersom jag och min far inte kom överrens på den tiden.

När det gällde mina kostnader för läkarvård, så var jag faktiskt rädd för att gå till läkaren, trots att jag behövde det ibland. Jag gick till läkare vid ett tillfälle, efter att jag fått försäkrat av min handläggare på socialen att de skulle stå för såna kostnader, men den månaden så fick jag bidraget, men inte kostnaden för läkarbesöket. Det gällde min mage, jag fick stressmage, något som jag aldrig haft innan jag gick på socialbidrag. Slutade med att jag fick välja mellan att äta eller betala läkarkostnaden, och jag är inte dum nog att sluta äta i 4 veckor, då man inte klarar mer än 3, och hamnar på sjukhus med ännu högre kostnader. Jag fick en ganska stor skuld i slutänden, trots att det bara var ett läkarbesök, för nästa gång jag skulle söka bidrag, så skrev jag med den kostnaden IGEN, men fick avslag på det, pga "det dels var fel månad, dels redan fått avslag". Så jag fick avslag. Sen förfall räkningen, och det gick till inkasso (jo, det finns faktiskt inkasso för svensk vård). Då fick jag höra att det var för sent för att överklaga det beslutet, det hade ju gått mycket mer än 1 månad sen första avslaget, och då var det för sent, och inkasso stod inte socialen för, så jag fick ju lösa den skulden på egen hand, detta trots att jag faktiskt fått löfte om att få det betalt.

Jag behöver väl knappast säga att min mage faktiskt blev värre sen dess? Jag går idag och kan inte göra särskilt mycket utan att knapra magtabletter i mängder, vilket jag aldrig behövt tidigare.

Vid ett specifikt tillfälle när jag fick avslag på en hel månads bidragsansökan, så bestämde jag mig faktiskt för att bli arg istället för nertryckt och orolig över ekonomin, så jag överklagade, faktiskt. Skrev en överklagan och skickade in den till socialen som det stod att man skulle göra. När jag nästa gång satt på kontoret och sökte bidrag, så fick jag höra att min egna handläggare fått vantarna på överklagan. Konversationen gick något i stil med det här;

Handläggaren: "Jag såg att du överklagade förra månadens avslag?"

Jag: "Ja, jag ansåg att det var felaktigt, och att jag borde få bidraget iallafall."

Handläggaren: "Ja, jag läste igenom den, men jag anser inte att det finns någon anledning varför jag skulle ändra beslutet!"

Jag (Paff över att HON läst och uppenbarligen fattat beslut): "Jaha?!"

Handläggaren: "Ja, så det blir ingenting mer med det, du får avslag på det helt enkelt!"

Jag minns faktiskt inte ens om jag fick ett brev från de man egentligen överklagar till, men jag tror det.

Jag gick aldrig ifrån de mötena utan att känna mig mobbad. Det kunde vara allt från riktigt syrliga kommentarer, till faktiskt olämpliga kommentarer (de av er som läste min förra kommentar minns att samma handläggare sa att jag skulle må bäst av att bli av med bidraget så jag blev av med lägenheten), till hur hon betedde sig i övrigt. Med det menar jag den överlägsna attityden hon hade när hon lyssnade på varför jag inte sökt mer jobb än jag lämnat, min förklaring till varför jag mådde som jag gjorde och därför frågade om psykolog/kuratorkontakt, och så vidare. Hon lyssnade med en stirrande blick, full med avsmak, och sa alltid "jahaaa....", ungefär som om hon inte trodde på mig och ansåg sig veta att jag ljög.

I samband med att jag blev av med lägenheten, så flyttade jag ju hem till mina föräldrar, men där bodde jag nog inte ens en månad. Jag flyttade senare in med 2 kompisar i grannkommunen, och det trots att jag inte hade någon ekonomi att tala om, utöver skulder som jag inte haft när jag flyttade in i min första lägenhet. När jag sökte socialbidrag i den nya kommunen, var det som en färsk start. Jag hade samma krav på mig, officiellt, som i den gamla kommunen, men utan allt fippel fram och tillbaka om regeländringar från ena månaden till den andra, löften om att betala vård hölls, de hade förståelse för att jag numera mådde dåligt psykiskt och så. Jag fick mina bidrag som jag skulle, och jag började känna mig säker på att när jag lämnat in alla dokument för varje månadsansökan, att jag faktiskt skulle få bidraget. Jag hade ju rätt till det, gjort allt jag skulle, och jag hade lämnat in allt. Men det var så stor skillnad, bara från kommun till kommun.

Det roligaste var senare, när jag flyttade tillbaka till min "första kommun", så slutade det efter ett tag att jag fick gå på bidrag där med i några månader. Jag hade en helt ny handläggare, nyutexaminerad. Hon lyssnade på mig, kom med tips, ideer till hur man kunde söka jobb, talade om för mig både det ena och det andra som hon kunde hjälpa till med och inte kunde hjälpa till med. Hon fixade fram en lista på kommunens alla fastighetsägare som hyrde ut och så vidare. När jag pratade med min första handläggare, så fick jag bara höra att "sånt hjälper inte de till med, sånt får jag sköta själv". Med den här handläggaren, så kände jag mig faktiskt som en människa som sökte bidrag, för att jag inte hittat ett jobb. Med den första, så kände jag mig som en knarkare som försökte lura till mig pengar, som inte ens var värd luften jag andades in i hennes kontor, och att enda anledningen till att hon tog emot mig var för att det var hennes jobb.

Faktum var, att vid ett tillfälle, så ifrågasatte hon mig hur det var, gällande alkohol och droger. Hon nämnde lite snabbt i förbifarten att socialkontoret faktiskt kunde fixa så jag fick testa mig, hur berättade hon inte, om de betalade någon instans för att göra det, eller om de "hänvisade" mig till någon isåfall. Jag är absolutist, har alltid varit, och dessutom sagt upp kontakten med folk som det visat sig hållit på med droger av en eller annan anledning. Vilket jag talade om för min handläggare. Det var då hon ifrågasatte mig och erbjöd tester.

Jag älskar att jobba, det kan jag ju tala om direkt. Jag avskyr att vara arbetslös och gå hemma, men jag tycker å andra sidan inte att de flesta "åtgärder" hjälper, jag gick till exempel på samma åtgärd som socialen hade hand om 7 gånger på lika många månader. Inte att jag gick samma åtgärd i 7 månader, utan när åtgärden var "över", så sattes jag i den igen, i en ny grupp.

Men när man går till socialen, för att man inte uppfyllt kraven för varesig alfa-kassa, eller a-kassa (för att man aldrig fått ett jobb), eller hittar vettiga studier som man får komma in på (jätte lyckat att skuldsätta sig hos csn för studier man inte har användning för, bara för att undvika socialen) så går man dit som en människa utan inkomst, i ett försök att försöka undvika hamna i skuldfällan och på en parkbänk. Man går inte dit, för att förnedra sig, bli mobbad och nertryckt, knark-anklagad, bli misshandlad psykiskt, eller att bli skuldsatt. Det var precis det som hände mig. Jag anser faktiskt att allt jag fick stå ut med från den handläggaren, var psykisk misshandel, men jag kan ju inte direkt polisanmäla, för "hon skötte bara sitt jobb".

Och de gånger jag bad om en annan handläggare, så kunde jag få olika bortförklaringar. En gång hette det att "jag hade inte den rätten att byta handläggare, jag 'fick ta den jag fick'". En annan gång hette det "på grund av inre omstruktureringar, så fanns det ingen annan handläggare jag fick ta". En tredje gång hette det "det finns ingen annan ledig just nu, så om du inte vill ha mig som handläggare, så kan du ju alltid vänta tills det finns en annan handläggare ledig? Men det kan ta allt från tills imorgon, upp till 3-4 månader, så om du vill vänta...? jaså, du 'nöjer dig' med mig?"

Man mår ju inte direkt bättre av en sån behandling. Hur är det tänkt att folk ska gå vidare ut i arbetsliv, efter en sån behandling? Ska man tvinga folk leva på existensminimum, se deras skulder växa, tycka högt, klart och tydligt inför dem att "det är ditt eget fel", för att sen skicka ut dem med halvknäckta självförtroenden och nertryckta sinnen ut i ett jobb? Jag hade faktiskt tur som gick från det, till ett nöjesparksjobb, där fick jag se liv, lycka och glädje.

Det gjorde det lättare att börja ett normalt liv efteråt.

Till #72 Anonym

Håller med dig om en del personers kommentarer, men många många, är uppmuntrande eller vänliga och de överväger tycker jag. Så visst händer det att jag gråter åt elaka kommentarer, men oftare att jag känner igen mig eller får ökad förståelse för att vi är många som har det så här. Det finns också mycket nyttig information.

En del personer skriver konsekvent taskigheter, dom börjar jag känna igen namnen på och hoppar över. läser inte deras inlägg då jag ändå vet att jag bara blir ledsen eller arg.

Kram! Hoppa över dom elaka du också!

En gång för alla: det heter försörjningsstöd-inte socialbidrag!

Till #81 Sandra

Kärt barn har många namn. Tror du nån som går på soc säger -"nu ska jag söka försörjningsstöd?" Kanske nån enstaka.

Och hur många gånger har inte myndigheter ändrat benämningar på sina tjänster (eller vad jag ska kalla det). Kolla på FK tex.

Skulle tro att alla dessa ändringar kostar mer än socbidragen. först ska kommiteér tillsättas, så ska orden diskuteras, diskuteras osv.osv. sen ska det föreslås och diskuteras igen. Herre Gud! Det är också skattepengar och vem har nytta av det egentligen?

Eller hur?

Jag har samma problem, fast jag får från Försäkringskassan....Man vet aldrig när man får engar för det blir aldrig då det är sagt!