Det är som det är

Goda vännen sms-ade, hennes mamma är svårt sjuk i cancer och är på lasarettet. Kanske dör hon snart.

Om man jämför det med att jag snart kanske blir uppsagd så känns mitt liv ändå väldigt bra och jag ska inte klaga. Jag är frisk och om det blir veckopendling så kommer mina barn att klara sig själva när jag är borta. Dom är stora och vana att ta ansvar, som alla barn till ensamstående föräldrar.

Stämningen på jobbet är väl SÅDÄR. Jag har fullt upp med en massa musikcaféer, allsångsstunder och annat smått och gott. Jo, en konsert på söndag var det visst också. Många svarta noter som ska övas in. På musikcaféet är det allt ifrån servetter till plastmuggar som ska ställas fram. PYNT är inte min starka sida, men vad gör man inte för församlingens välbefinnande?

Man gör allt man kan.

Ett tag till iallafall!