Det är möjligt att Maud Olofsson och Sven-Otto Littorin hade börjat andas ut på sina departement. De senaste veckorna har trots allt de svarta rubrikerna om nya storvarsel kommit lite glesare, trots att arbetslösheten stiger och arbetsförmedlingen regelmässigt redovisar varselsiffror på historiska nivåer.

I så fall måste dagens besked från Volvo vara en signal om att det är dags att tänka om. Varselvågen är inte över, störtdykningen på arbetsmarknaden fortsätter även om rubrikmakarna tappat intresset. Den massarbetslöshet Anders Borg talar om är inte några abstrakta siffror. Det handlar om skattebetalare som bär välfärdssamhället och om löntagare som producerar exportinkomster. Men framför allt handlar det om människor av kött och blod, människor som har familjer och vänner och som nu kastas ut till en a-kassa i spillror och ett trygghetssystem under avveckling.

Volvo kan tänka sig att ersätta delar av varslet med en arbetstidsförkortning. Det är inte svårt att föreställa sig det tryck som nu ligger på de lokala facken. Sådan är dagens verklighet.

Det kan dock inte bara vara ett ansvar för lokala fackliga organisationer att hålla samman basen för den svenska industrin. Det måste också vara ett ansvar för företag som under åren tjänat miljarder.

Och för en regering som trots allt är vald för att ta ansvar för landet.

Ingvar Persson