På gator och torg ler människor mot varandra. Jag försöker le. Jag vill se ut som vilken annan mamma som helst ute i vårsolen i Stockholm med mitt lilla barn. Men för mig är leendet ibland en fasad. En fasad som döljer att jag har haft mitt barn kidnappat. Jag ler men jag är rädd under ytan. Så solen skiner och människor gläds som de ska åt våren. Och jag klistrar på mitt bästa, normala, leende.
I lekparken svara jag de andra föräldrarnas frågor om Thor. “Hur gammal är han?” “Ett och ett halvt” “Är hans pappa...?” “Ja, hans pappa är Asiat.” Jag svara mekaniskt. I mitt huvud idag snurrar samtalet från Gustav. Gustav vars två små flickor kidnappats till min ex-makes hemland, Taiwan. Jag har vetat om Gustav och hans döttrar alltsedan tidiga mars. Nu får jag veta att Taipei Mission i Sverige utfärdat illegala pass. Gustav finns på http://bergendal.wordpress.com/
Dagarna går, men så skriver Aftonbladet äntligen lite om Saknade Barns Nätverk (www.saknadebarn.org). Jag hör att Gustav fått träffa sina flickor, även om det är ett par timmar gör det samt AB artikeln mig glad. För det spelar ingen roll vem som tar ens barn, en pappa eller mamma, det gör så ONT i mig när jag hör att det skett igen. För man läker visserligen lite i taget när ens barn mot alla odds fått komma hem, men man glömmer aldrig.
Ett litet sätt jag hoppas kunna bättra situationen för Gustav och för många andra är att skriva. Ni som läser detta, om ni följt min kamp för att hitta och få hem min son (www.thorwang.com) eller ej: låna oss en hand med Saknade Barns Nätverk, skänk en tia i månaden, eller rösta och se till att denna fråga inte drunknar i nästa års valfrågor om Pirate Bay, skatter med mera. Sverige måste bli ett föregångsland när det gäller att förebygga att barn kidnappas och sen vara främst med att återfinna och få hem våra småttingar.
Tills dess att situationen förbättras klistrar jag på mig mitt leende i parken.
Vad behöver göras, lite tankar sent en midsommarnatt:
När det finns en chans att ett barn kan kidnappas bör domstolen hålla hela familjens pass.
Rese-stopp bör utfärdas elektroniskt för alla inblanded. Ett skrivet förbud måste finnas för att ta barnet/barnen från staden/orten där de bor.
Stora tillgångar, hus, bilar etc. ska frysas och spåras för ev. flyktförsök. Polisen bör ha ett register.
En punktlista på saker alla poliser och åklager bör veta i fall där det finns risk för att barn tas ska finnas alltid tillgänglig.
En jour dit oroliga föräldrar kan ringa ska finnas dygnena runt. Om ett barn tas på julafton eller måndag morgon under en vanlig arbetsvecka SKA INTE SPELA ROLL för polis och åklagare. Resurser måste sättas in omedelbart för att spåra den/de som tagit barnet. Situationen har prioritet över allt annat än mordjakt.
De första 24-48 timmarna är kritiska i att spåra och finna den som tagit ett barn.
Krishantering måste finnas direkt för föräldern som är kvar. Oavsett tid på dygnet.
Interpol ska kontaktas direkt.
Mer sammarbete krävs mellan UD och alla svenska konsulat utomlands för att hjälpa på plats när ett barn har hittats, eller tros finnas i det landet.
Nu måste jag sova, men jag återkommer med mer imorgon. Glad Midsommar, njut av era barn och av familjen, men glöm inte alla som inte får fira i mammas eller pappas armar!