Tiden Läker Alla Sår

Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Det är därför jag inte skrivit något. Det mesta kan jag inte alls skriva om på bloggen. Det blir definitivt inget mer Twitter eller Facebook. Jag hade inget emot att vara en officell person, persona är väl mer korrekt, när Thor var kidnappad. Det gällde att hitta Thor. Vad skulle inte du göra för ditt barn? Men nu är situationen en annan. Bara en del i varför jag inte ger mig in i debatterna på Andrews eller hans anhängares bloggar och sidor. Jag har inte och kommer inte att skriva mer om Thor efter detta. Jag ska göra en uppdatering med bilder och text på www.thorwang.com på Engelska, men sen inget mer.

Jag gjorde en enda uppföljningsintervju med Aftonbladet i en stressig period då Thor och jag gömde oss. Ifrågasatt ja, men för pengar eller uppmärksamhet - nej. Jag ville visa hur det kan vara och gå till när man flytt hem till Sverige. Att det finns väldigt lite skydd för utsatta kvinnor, om det nu är någon som missat det. Baserat på den artikeln kan ingen hitta Thor eller mig. Jag ville som vanligt tala om hur det är. Men som sagt, jag är klar med den del av mitt liv som levs i rampljuset med eller för Thor. Jag jobbar i bakgrunden för andra bortförda barn nu.

Men nu är Thor hemma, efter mycket om och men. Det har varit väldigt turbulent för mig de senaste 3-4 månaderna. Men de sista veckornas stillhet tillsammans med Thor, borta från internet, FB etc. har gjort underverk. Thor och jag mår väldigt bra nu. Jag kan inte säga var vi bor. Jag vill inte disskutera legala åtgärder. Vår säkerhet beror ju på att Andrew inte hittar oss igen. En av de bästa saker som skulle kunna hända är att Andrew går ut och säger att han inte planerar att kidnappa Thor igen. Att han insett att han gjort fel och att han vill samarbeta för att vara en förälder. Då skulle jag kunna yrka på att vi kan samarbeta med rätten här i Sverige. Klart jag vill att Thor ska ha en pappa, men en pappa som inte hotar eller sprider lögner om mig på internet för honom att se. Thor måste få ha en trygg uppväxt, utan att jag eller han ska vara rädda för att Andrew ska komma och ta honom igen. Och kalla det kidnappning eller ej, det var och är inte bra för en litet barn att bli ivägsläpad till okänd ort utan sin mamma i mitten av natten. Tror jag att Andrew kommer att ta sitt förnuft till fånga: nej, tyvärr. Han är för stolt. För arg. För självisk. Och det är Thors förlust. Således jobbar jag tröttlöst med att vara en super bra mamma, att skapa ett tryggt hem och en bra omgivning för mitt barn. Jag gör det ensam och det är mycket jobb. Men det är ett kärlekens offer. För ett barn som mirakulöst hittats efter den djupaste av sorger.

Jag har skrivit en hel del om att jag är villig att ge Andrew en chans till att vara förälder. Det lilla jag sett och hört från hans bloggande och skrivande på andras bloggar gör mig ledsen för Thors skull. Jag struntar i vad han eller andra skriver om mig. De vet inte hälften av allt det som skett. Andrew målar en bild av det han vill måla om mig på internet. Men hur ska det han skriver och tycker hjälpa honom att läka. Hur ska han bli en bättre förälder av att kasta skit på mig. Jag känner mig hotad av hans fasoner, inte av vad han skriver. Det är vad han gör, inte vad han säger som skrämmer mig. Andrew är lika arg som han var under skilsmässan. Och han tänker lika lite på Thor nu som han gjort tidigare.

De som skriver och tycker och tänker så mycket om det Andrew skriver på internet: ni har aldrig sett mig och mitt barn. Jag är en bra, rolig, stabil och kärleksfull mamma. Det finns inte en "expert", domare, vän, bekant eller fiende som sett mig med Thor som inte håller med om att vårt band är starkt, kärleken emellan oss omisskänlig och mitt engagemang och vårdnad om Thor exeptionell. Jag tvivlar inte på att Andrew älskar Thor. Han älskar bara sig själv och det han tycker är rätt mer. Och hatar mig mer än han älskar sin son. 

Andrew klagade aldrig på mig som mamma under domstolsförhandligarna i L.A. Då skulle han ha totalförstört sina chanser till att vara förälder - för de skulle direkt ha dömt ut hans lögn. Nej, Andrew valde alltid mer manipulativa, elaka sätt att försöka få sin vilja igenom. Att övertyga om det han tyckte och tycker är rätt. Dessutom, de som känner mig vet hur sann jag är som person. Att jag donerara, jobbar och kämpar för rätt för andra också. Bland annat så har jag har varit gymnasielärare i flera år på jobbiga skolor med lite resurser för att jag bryr mig om unga människor. Andrews "bevis" online, som på något sätt ska justifiera hans brott (!) är hur jag spenderat mina egna pengar (innan Thor kidnappades), hur jag tydligen ljugit om hur hemsk han varit (påhitt, det finns så mycket mer som ingen sett, det var 11 månaders rättegång). Tydligen är det heller inte ok att jag fick in donationer för att söka mitt barn, eller att jag använt donationerna till att överbetala min advokater i Guatemala. Tja, ganska svaga argument mot: kidnappning och aldrig få se mitt barn igen.

En liten detalj som jag faktiskt vill gå ut med är att jag såg samma psykolog under mer än tre år med Andrew. Andrew försökte använda hennes noteringar (rätten tillät inte detta), han försökte ringa henne ett flertal gånger (min terapeut) för att stämma möte. Hon vägrade. Jag ser en psykolog nu i Sverige och går i stödsamtal med kvinnojouren för att ta itu med det trauma det varit att ha Thor kidnappad. Och jag hörde från någon att Andrew ber mig gå i terapi. Han mer än någon vet att jag har alltid varit ansvarsfull inför de saker jag har att jobba med. Speciellt viktigt är det nu att vara en bra person alltsedan Thor föddes. Jag har gått och går i terapi. Men jag är inte en kronisk lögnare, alkoholist, hora eller har en dålig familj som han påstår. Det är äckligt att se att Andrew inte är ett dugg mogen att vara Thors far. För det är jag enormt ledsen. Som det är i nuläget ser jag ingen chans för Andrew att vara förälder. Jag försöker se det, men som han betett sig och beter sig är han inte redo.

Vad jag kan erbjuda honom är att inse vad det är han gjort. Men det är väl för hemskt för att han ska kunna erkänna det? Andrew har inte heller dementerat att han sagt att han tänkte hålla Thor gömd från mig tills Thor fyllt 18 år. Tänk er in i den situationen. Och nu lever jag med Thor, vetandes att Andrew inget ångrar och finns där ute. Han skriver lögner och hackar mina email och gamla blogg konton. Bloggen som var min "säkra" plats att skriva lite som jag ville, långt innan jag blev Mamma Mia och sökte mitt barn. Den som inte tänkt/skrivit tokiga saker under stress räck upp en hand!

Mina tatueringar har inte det minsta med underhåll/donationer eller hur bra eller dålig mamma för Thor jag varit eller är. En sido poäng bara.

Överskottspengarna donerades bort när Thor och jag landat i Sverige. Som jag sa att de skulle göras. Vi lever på knappa marginelar, men jag har fått jobb och börjar snart arbeta igen. Jag håller på att bygga upp en normal tillvaro för Thor och för mig. Men jag tog aldrig en krona av de donerade pengarna för mig själv. Jag använde aldrig underhåll som skulle gått till Thor för tatueringar. Jag har inte ljugit eller hittat på för att få in donationer, och även om jag vet att de flesta som donerade och jobbade för att hitta Thor vet och förstår detta ser jag att det finns en del som går på det Andrew försöker göra gentemot mig. Ni som donerade tid, pengar och saker hjälpte mig att hitta och föra hem Thor till mina armar. Er belöning är att veta att ni gjorde en kärleksfull och ädel handling. Jag lever med er som exemple för det liv jag bygger upp åt Thor.

Med kärlek, Mia