Tidig Morgon

Paniken river och sliter i mig. Hjärtat bankar, pulsen slår. Jag står mitt i rummet och ser på min lilla son som leker med en lastbil. Bredvid honom min ex make Andrew. Paniken gör att jag nästan hulkar ut orden: ”Thor”. Thor tittar upp på mig och ler.

Jag vaknar. Alldeles sjöblöt. Huvudet snurrar. Drömde jag bara? Fan.

Jag hittar Thor titt som tätt. Jag drömmer om var han är. Vad han gör. Hur han måste må.

Jag dricker morgon kaffet, slår på datorn och läser mejl. Mamma Detektiverna har varit flitig under en svensk dag, mejlboxen är full. Kaffet ryker i koppen som jag inte rör. Tankarna virvlar runt. Jag försöker lugna mig, fokusera och se vad som kan var virkigast att följa upp med genast. Jag har sovit 4 timmar, rätt bra faktiskt för att vara jag. Några nya fundraising ideer. Mycket kramar och tankar i mejlen. ”Ursäkta att jag skriver dig igen, men jag kom på en sak till...” Jag ler. Hellre massor med mejl om inte så vikta saker än inga mejl alls. Jag vet att delar av mig är artificiellt upptagen med saker som kanske inte leder någonstans. En timme passerar. Jag värmer på kaffet. Jag tar en rast. Sätter mig ner och tänker på nattens dröm. Tänker på Thor. På allt jag måste göra. Tänker på alla de jag ber för: Silah barnen, en kvinnan i kyrkan vars dotter är drogmissbrukare och som tar hand om sitt barnbarn som är utan mamma och pappa just nu. Jag ber för en vän som är sjuk, ett flertal som har cancer i församlingen. Jag ber för Thor.

Jag vet att tar det så 18 år innan jag ser mitt barn igen så ska jag aldrig ge upp. Jag ger mig själv en styrkekram och ber för mig själv att orka en dag till.

Det är tidig morgon och dagen gryr. Jag går till jobbet för att undervisa 157 elever mellan 14-16 år. De behöver mig med. En fråga från vår läsning idag är ”Cico says that people seem to want to hurt each other. Berätta för mig varför du håller med eller inte håller med om detta.