Goddag mitt namn är Morot

Naturkatastroferna som förutspåddes i förra bloggen uteblev och jag tog mig lugnt och sansat iväg till min första arbetsdag i fredags. Trodde det skulle vara rätt lugnt om man började en fredag, lite tid för navelskådning, sitta och filosofera vid skrivbordet, peta sig i näsan… gräva djupt inom sig själv och hitta nya spännande saker (nya kråkarter?). Riktigt så blev det inte. Dr nixon arbetade hårt och slank utmattad hem strax före fem. Fast det kändes ändå bra, personalen på avdelningen verkar schyssta och duktiga och det finns t.o.m. en fast överläkare (vilket inte alltid är fallet inom psykiatrin). Sen kilade jag vidare till födelsedagskalas hos en kamrat, en fest med ofrivilligt vuxentema, men det var trevligt på sitt sätt. I lördags fortsatte helgen med letargi, livsmedelsshopping och en lat med trevlig filmkväll (nåja, så trevligt det nu kan vara med skräckfilm).

Lite korridorsumgeänge har det blivit också, pratade miljö med kinesen.
Kinesen är för övrigt en mycket trevlig herre. Hans namn är helt outtalbart och jag har fått instruktioner om att bara kalla honom mr Wang vilka jag givetvis inte följer, jag måste ju lära mig kinesiska. Men tydligen är jag helt värdelös på uttalet, han hör förmodligen inte skillnad om jag kallar honom mr Feng shui, några slumpmässiga asiatiska stavelser (mr wang pong woo-fong?) eller faktiskt försöker säga hans riktiga namn. Antagligen lär jag mig rätt uttal lagom till han flyttar hem om 4 år.
Men miljö som sagt. Miljörabiat som jag är pratade jag mig varm om kravmärkningar och koldioxidbegränsningar. Han berättade att de i Kina hade en annan syn på det här med växthuseffekten. Smältande isar och ökande havsnivåer kunde ju leda till att deras ärkefiender japanerna blev översvämmande vilket var man såg som något mycket positivt. Jag fnissade okontrollerat i flera minuter tills jag blev osäker på om han skojade eller inte. Trots allt har de ibland en lustig inställning till sina grannländer. En dag när hans kinesiska vänner hade middag här t.ex. plockade de ner min stora fina Vietnamflagga från köksväggen och sa att Vietnamn inte var ett bra land och att det inte gick för sig att ha sådana flaggor uppe. En annan middag diskuterade den vietnamnfientlige vännen möjligheterna att ockupera Korea. Och så ska Tibet vara tacksamma att Kina tar hand om dem...

Fast nu skojade han. Nog. Han är i vart fall rolig. Vi har planer på att starta en grönsakssekt också. Jag har fått tag i en morotsmössa, Emma har en äggplantsmössa och kinesen skulle skaffa tomatmössan. Dock gick det snett och nu har även han en morotsmössa, vilket dock inte gör ngt eftersom alla mössorna är oerhört stiliga (se bildbevis). Nästa steg i sektens utveckling är lite osäker. Kanske gör vi en mustig grönsakssoppa, kanske invaderar vi Norge. Nu ska jag hälsa på fröken Äggplanta.
/herrmorot

Mr & miss Grönsak 2008,  2/3 sekt