-Bläh!
Det är faktiskt inte den borgerliga valsegern som ger upphov till detta dramatiska utrop. På sätt och vis är det till och med bra med ett borgerligt styre - det ger välartade låtsasintellektuella som jag en möjlighet att känna oss som tuffa rebeller.
Subcommandante nixon, living on the edge, typ. Vid lunchbordet viftar jag med min kommunist-röda servett och delar solidariskt med mig av mina makaroner till de bröder och systrar som har mindre matlådor. (Att mina överkokta makaroner inte alltid är en populär gåva hör strikt taget inte hit.)
Gnället ursprung är morgondagen, som innehåller såväl tenta som mitt 25års-jubileum.
I vanliga fall inför tentor brukar jag använda mig av min hyper-effektiva inläsningsmetod. Den går ut på att hetsläsa anteckningar kvällen innan tills jag får krupp, sova någon timme och sedan spotta upp det hetslästa på tentanpappret. Denna bulimi-artade succémetod blev det dock inte mycket med idag eftersom Emma, Tobbe, Anna och Johan hade den goda smaken att ordna någon slags överraskningsTårtkalas för mig. (Jag blev verkligen jätteglad. Ett mycket ärligt tacktacktack om ni läser det här!)
Det hade det nog inte blivit så mycket pluggat ändå eftersom jag planerat att gå på ett UF-möte där en buddhistmunk skulle prata om hur det var att leva som politisk fånge i Tibet (ja, som ni hör är min fritid ett ständigt party), men nu blev det verkligen ingenting.
Jag hoppas tentan går bra ändå. (Med den nya regeringen tänker jag mig att det hur som helst alltid finns en möjlighet att muta sig till ett G om kunskaperna tryter.) Dessutom är ämnet något av ett skämt. Nyss läste jag ett hälsoekonomi-kompendium.
Ekonomi är ju, som alla ekonomer vet, trots allt bara en fråga om plus och minus, två (för all del användbara) räknesätt jag bemästrade redan i lågstadiet. Hälsoekonomi är inte mycket bättre. Efter fyra plågsamma föreläsningstimmar kom läraren till slut fram till föreläsningens klimax: slutsatsen att om man använder en summa pengar till Hälsoprojekt A kan man inte använda samma summa till Hälsoprojekt B. Jag antar att ekonomen som fick den idén måste ha varit duktigt nöjd med sig själv. Jag tänker mig också att en höst-slö humla med ett milt förståndshandikapp hade kunnat komma till samma brillianta slutsats.
Resten av kursen har inte hållet mycket högre kvalité.
Det andra skälet till olycka är alltså att jag fyller år, ett faktum jag ogillar stark. Ja, man skulle till och med kunna säga att jag fördömer det. Det hjälper tyvärr inte, och jag fyller år ändå. Eftersom jag varken är särskilt förtjust i att stå i centrum eller ordna fester kommer jag att fly till Stockholm. Ser ni någon som smyger omkring i hufvudstaden med lösskägg och ser ut att vara ganska precis 25 jordsnurr kan ni alltid vinka.
Men nu är det dags att sova.
PS
Oj, nu såg jag en stor hög obesvarade kommentarer som jag icke hinner svara på nu pga min nära förestående dejt med John Blund. Jag hoppas ni ursäktar. Oroa er icke Kamrater, jag återkommer i sinom tid.
DS