Social Outcast

Vet inte om jag helt tappat livsgnistan eller vad som hänt, jag känner mig helt tom och likgiltig för allt. Tror jag ska börja utöva häxkraft på riktigt och få igång både mitt och andras liv under det här året som just börjat med att ge oss ett vackert vinterlandskap där det knarrar och gnisslar när man trampar fram. 

Under 2009 har jag förlorat de sista vänner jag hade, ingen hör längre av sig till mig. Jag firade midsommar i ensamhet, jag firade min stora födelsedag i ensamhet, jag firade jul i ensamhet och jag kommer fira nyår i ensamhet. Ingen av de som tidigare kallade sig min vänner bryr sig om mig. I deras värld verkar jag kort och gott ha slutat existera. 

Jag har kämpat mot socialen för att iallafall få hjälp med att kunna betala hyran utan att de ansåg att jag förtjänade eller hade rätten till hjälp. Att gå vidare och överklaga är alltid en idé men när man knappt orkar ta sig ut sängen om morgnarna för att man är både deppad och troligen lider av näringsbrist hur ska man då orka lägga energin på det som egentligen borde vara självklart, dvs hjälp från samhället om och när det verkligen gått snett. All min energi har behövts till att söka jobb och ta mig igenom dagen. 

Fy f-n vad jag känner mig ensam och utan existensberättigande och utan pengar. Jag hoppas och önskar från botten av min själ att 2010 blir bättre för mig, för mina medmänniskor och för planeten vi alla bor på! 

Jag fick ett uppdrag, ett uppdrag som jag tackade ja till utan att blinka i mitt eländiga mörker och som tillsammans med de gåvor jag mottagit av fantastiska människor ute i landet som läser min blogg gör att jag faktiskt fortfarande är i livet och kanske inte skrattar högt men kan kosta på mig på att dra på smilbanden iallafall någon gång. 

Imorgon måste hyran läggas upp för betalning. Jag är inte så lite stolt när jag säger att det just nu saknas "bara" 3900 svenska eländiga enkronor. Om jag får ihop hyrespengar bara denna enda gång till verkar det som jag från slutet av januari har ett jobb!! och kan börja försörja mig själv på riktigt igen. Vet inte hur mycket man kan trolla med knäna men för 3900 kronor kommer jag att kunna bo kvar! 

God fortsättning på er alla underbara människor därute! 

Önskade jag mig, ett jobb, bostad och mat. Känns inte som att de sakerna kommer att uppfyllas. Jag kännner att jag är på väg att förlora förståndet över att inte ha någon el så att jag kan se handen framför mig, att inte ha pengar att köpa mat för och mätta min hungriga mage och kropp.

Är det det här som kallas skälig levnadsstandard av staten?

Ensam, övergiven och förstörd. Känner mig som en trasdocka. Ingen bryr sig längre om mig och mitt liv. De så kallade vänner jag haft har sakta fasats ut under tiden som jag gång på gång sagt "nej, jag har inte råd". Nu är jag ensam kvar, ensam i mörkret som har min själ och mitt liv i sitt grepp. Kan det aldrig vända?

Under flera timmar har jag nu lyckats hålla mig on-line och haft någon form av socialt umgänge via internet. Nu börjar de dock snegla mer än snett på mig där jag sitter och snor el så det är väl dags att bege sig hem till mörkret, ensamheten och hungern.

Är hungrig, och söker platser att finna internet och gratis el så har min skuld hos kronofogden minskat med dryga 10.000 kr. Känna bra att min överskjutande skatt från löneåret 2008 iallafall kom någon till nytta..

och att livet springer förbi och ifrån mig med raketfart. Hur mycket räknar man med att en människa ska orka med?

Dagarna blir väldigt långa när man inte kan göra något och mörkret omsluter mig i både kropp och själ. Har hittat stearinljus och tändstickor så man får vara glad för det lilla. Har lyckats ladda datorn och kopplat upp mig på nätet och då blev min tillvaro mentalt sett genast lite ljusare.

när jag växte upp och pluggade fick jag och mina kursare lära oss att ingen människa i välfärdsstaten sverige kan bli utan el. det var fel min el är sedan klockan tolv idag avstängd. att jag är här nu beror enbart på en laddad laptop. har kommit på att det dock är ljust i tvättstugan och att man där även kan ladda datorn. Får väl leta fram något att tvätta.

Fick inte ihop några mer pengar till hyran, så nu är frågan blir det mörkt - i vecka 50 släcks elen - först eller blir jag vräkt före elen släcks ner. Oavsett vilket, jag pallar inte mer, har nu försökt allt! 

Har varit nätlös men faktiskt även fått chansen att jobba ihop lite pengar :) för att bli av med en del av hyresskulden = fortfarande tak över huvudet! Men.. glädjen kan bli kortvarig, innan måndagen kommer så måste jag få ihop 6482kr. Då är jag skuldfri till hyresvärden tom den sista december det här året och då får jag bo kvar.

Allt detta under förutsättning att jag får ihop hyran framöver men jag ser ett litet ljus i mörkret på arbetsfronten - hurra!

Ett stort mörker två är elen, i vecka 50 stänger min elleverantör av min el!!! Då blir det mörkt på riktigt, socialen bryr sig föga om vare sig min el eller min hyra. Med dem orkar jag inte kämpa.

Ni som orkar bry er om mig är mina hjältar! Nu när jag fått ordning på min dators nätverkskort kan jag förhoppningsvis återigen låna/stjäla lite bredband av mina grannar och vara lite mer meddelsam än vad jag varit på nästan en månad. Om mindre än en månad är det julafton, för min del spelar det ingen roll att jag kommer sitta själv så länge jag ror i land hyran i första hand och elen i andra hand.

Värmen kommer tack och lov via hyran så det får väl bli jävligt mörkt ett tag men inget kan ändå bli mörkare än vad min själ stundtals har varit gentemot samhället som valt att ställa mig och många, många andra med mig i utanförskap och i stort sett säga till oss "ni räknas inte, ni är ingenting värda, ni är ingenting att ha!"

Veckans samlade mailskörd bestod i idel avslag. Har inte ens kommit mig för att söka några jobb den här veckan för jag blir bara mer och mer nedslagen och ledsen.

Är jag verkligen så jävla oattraktiv på arbetsmarknaden oavsett vilken bransch jag söker mig till? Skriver jag helt misslyckade ansökningar elller vad är det frågan om.

I nästa vecka ska jag få svaret på en grej som kanske för min karriär framåt eller som blir det slutliga utdragandet av proppen som helt kommer skjuta mitt självförtroende i sank.

Pengar på kontot, noll kronor.

Nya kämpartag, nya inkassobrev och jobbavslag. Vill komma ur den här Moment 22 tillvaron och landa på fötter och börja ett nytt liv.

Vet ni om att det finns fantastiska människor ute i landet. Människor som är helt osjälviska och vars vingar nog måste vara svåra att paketera in under kläderna i vardagslivet.

Skulle inte tro det, Mia Törnblom och hennes gelikar har nog själv aldrig upplevt det riktiga helvetet på jorden.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5917515.ab

ensamma och misslyckade individ.

Får väl se på bristen på mat och pengar som en nyttig bantningskur, även om kroppen nog inte riktigt uppskattar det som jag misstänker är en start på allvarlig näringsbrist.

Antingen ska man helt vara fast i bidragsträskets stora käft eller så ska man det inte. All egen vilja i att försöka försörja sig själv och eller försök till egen försörjning kvävs direkt i lindan.

Fasen vad våra politiker som en gång lagstiftade om ditten och datten vad gäller a-kassa och socialbidrag måste lidit av total förnekelse och insikt om verkligheten!

Själv ska jag känna på och smaka av verkligheten ikväll, en av mina få vänner jag har kvar har gett mig en dunk med vin. Så nu kan jag få sitta i soffan - i det som fortfarande är min bostad - och göra som så många andra svenskar gör på lördagskvällarna, helt enkelt få njuta av ett gott glas rött vin.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5898995.ab

Det är sammanfattningen av mitt liv just nu. Det gör ont överallt. Har dock varit en duktig medborgare och anmält sökta jobb till Af så jag enligt dem inte blir av med min a-kassa som jag inte haft de senaste två åren.

Har sökt jobb, har försökt finna alternativa inkomster. Allt detta samtidigt som jag försöker finna mig själv i ett kaos jag inte ens skulle önska min värsta fiende, om jag nu hade någon sådan. Känns som att jag trots allt är en ganska god människa med en buddistisk syn på livet även om den just nu inte är särskilt munter.