Social Outcast

Veckans samlade mailskörd bestod i idel avslag. Har inte ens kommit mig för att söka några jobb den här veckan för jag blir bara mer och mer nedslagen och ledsen.

Är jag verkligen så jävla oattraktiv på arbetsmarknaden oavsett vilken bransch jag söker mig till? Skriver jag helt misslyckade ansökningar elller vad är det frågan om.

I nästa vecka ska jag få svaret på en grej som kanske för min karriär framåt eller som blir det slutliga utdragandet av proppen som helt kommer skjuta mitt självförtroende i sank.

Pengar på kontot, noll kronor.

Nya kämpartag, nya inkassobrev och jobbavslag. Vill komma ur den här Moment 22 tillvaron och landa på fötter och börja ett nytt liv.

Vet ni om att det finns fantastiska människor ute i landet. Människor som är helt osjälviska och vars vingar nog måste vara svåra att paketera in under kläderna i vardagslivet.

Skulle inte tro det, Mia Törnblom och hennes gelikar har nog själv aldrig upplevt det riktiga helvetet på jorden.

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5917515.ab

ensamma och misslyckade individ.

Får väl se på bristen på mat och pengar som en nyttig bantningskur, även om kroppen nog inte riktigt uppskattar det som jag misstänker är en start på allvarlig näringsbrist.

Antingen ska man helt vara fast i bidragsträskets stora käft eller så ska man det inte. All egen vilja i att försöka försörja sig själv och eller försök till egen försörjning kvävs direkt i lindan.

Fasen vad våra politiker som en gång lagstiftade om ditten och datten vad gäller a-kassa och socialbidrag måste lidit av total förnekelse och insikt om verkligheten!

Själv ska jag känna på och smaka av verkligheten ikväll, en av mina få vänner jag har kvar har gett mig en dunk med vin. Så nu kan jag få sitta i soffan - i det som fortfarande är min bostad - och göra som så många andra svenskar gör på lördagskvällarna, helt enkelt få njuta av ett gott glas rött vin.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5898995.ab

Det är sammanfattningen av mitt liv just nu. Det gör ont överallt. Har dock varit en duktig medborgare och anmält sökta jobb till Af så jag enligt dem inte blir av med min a-kassa som jag inte haft de senaste två åren.

Har sökt jobb, har försökt finna alternativa inkomster. Allt detta samtidigt som jag försöker finna mig själv i ett kaos jag inte ens skulle önska min värsta fiende, om jag nu hade någon sådan. Känns som att jag trots allt är en ganska god människa med en buddistisk syn på livet även om den just nu inte är särskilt munter.

Om jag får ihop till min oktoberhyra idag, finns det en liten chans att jag får bo kvar i min lägenhet. Om inte åker jag ut på gatan. Fy f-n vad jag hatar mitt liv, Sverige, samhället och allt!

Under snart tre års tid har jag mer eller mindre vänt ut och in på mig själv för att få mitt liv på fötter. Jag har sökt tusentals jobb, jag har jobbat extra hos vänner och bekanta och mer eller mindre prostituerat mig i kampen för överlevnad.

Hela tiden har min ambition varit att klara mig själv utan hjälp från staten, när man väl försökte få hjälp i det som kallas socialtjänstlagen får man det kastat i ansiktet att man inte får ha en F-skattsedel, man får inte ha någon egen vilja att klara sig själv för antingen ska man likt en fluga sitta fast helt i nätet hos socialtjänsten eller så ska man det inte och då får man inte heller någon hjälp.

http://www.dn.se/ekonomi/bankerna-okar-marginalerna-pa-hushallslan-1.963982

Jag blir mer och mer och övertygad om att de som jobbar på Arbetsförmedlingen egentligen är långsamt tänkande individer på arbetsträning. Det kan inte krävas vare sig mycket utbildning inom egentligen någonting alls eller ett särskilt högt IQ för att bli arbetsförmedlare.

Grundkravet verkar vara att ha en skev och bitter människosyn och en vilja av att mer än någoting annat tala om för de jobbsökande att de inte förstår någonting! Kort sagt små bittra hobbypoliser utan empati.

Har nu helt tappat livsgnistan. Vill bara bädda ner mig i sängen under en filt och göra absolut noll och ingenting.

önska andra ont men jag hoppas några av de där som blev utan sin lön i fredags sitter på väl valda platser inom Försäkringskassan och Socialförvaltningen.

Med denna nya erfarenhet i bagaget kanske en enda liten djävul av denna arbetsgrupp kan få något slags inblick i hur tusentals svenskar har det varenda jävla månad när lönen ALDRIG kommer.

http://www.dn.se/ekonomi/tusentals-utan-lon-efter-bankfel-1.961353

Är fortfarande inomhus, har ingen mat, inga pengar, soc vägrar fortfarande hjälpa mig F-skattsedel eller inte.

Arbetsförmedlingen kräver att jag redovisar de tre jobb de totalt under 2,5 år har tipsat mig om för att  jag inte ska förlora min A-kassa. En A-kassa som jag inte haft sedan 2 år tillbaka då jag blev utkickad från den för att jag inte kunde betala avgiften. Jag har sökt jobben, men jag fick dem inte.

Dagen började med att en sk indrivare ringde på dörren, "ring nu annars ryker elen" har han skrivit på lappen han var vänlige nog att sätta på ytterdörren till allmän beskådan åt grannarna. Veckan som gått har jag bara fått iväg 15 ansökningar på jobb. Antalet avslag som droppat in är ungefär lika många.

Jag älskar min lägenhet, har alltid gjort. Det är den första bostad som jag någonsin trivts i och nu kommer jag snart förlora den.

Fy f-n vad jag är less på allting!

Hela studiemedelssystemet är sjukt och orsaken till att man redan under tiden som student inte får jobba riktigt ordentligt på sommaren och få ihop lite extra kulor till hösten och vinterns nudelstunder står nu plötsligt klar framför mig.

Det är för att man när man senare i livet efter att ha gjort allting rätt, pluggat hårt, tagit sina poäng, skuldsatt sig hos CSN gör ett misstag. Man blir arbetslös, förlorar sin A-kassa och istället för att gå till socialen plockar ut en F-skattsedel för att underhålla sig själv i misären och försöka överleva.

När världsekonomin sedan går i krasch och frilansarbetena är ett minne blott då går man som i den sista förnedrande utvägen vägen till socialen och ber om hjälp för att man - som 40-årig högutbildad kvinna inte får jobb i konungriket Sverige - vill göra allt man kan för att rädda sitt boende.  Ett förstahandskontrakt på en enrummare i Sveriges huvudstad.

Då får man veta att f-skattsedeln är orsaken till att man inte får någon hjälp och plötsligt är man tillbaka i studentlivet där man en gång omedvetet sådär lite helt apropå via CSN tutades i att arbete lönar sig inte. Antingen ska du vara 100% självförsörjande eller så ska du leva 100% på staten. Allting mittemellan dessa ting är enligt statsmakten Sverige fel, fel, FEL!

Att viljan att försörja sig själv fortfarande lever kvar i mig själv är för mig en gåta.

Jag behöver jobb, jag behöver pengar och jag behöver dem fortare än fortast.

Snälla någon, ge mig styrka, ge mig flyt!

http://www.dn.se/ekonomi/borsen-nara-arshogsta-1.954279

http://www.dn.se/nyheter/sverige/rekordmanga-fall-av-gymnasieskolk-1.954343

Men det är svårt att låta bli när man läser uttalanden i stil med "sjukdomsbegreppet stammar från 40-talet" osv i avdelningen att gravida inte får sjukpenning fast de är oförmögna att arbeta till följd av komplicerade graviditeter.

Finns det ingen elak djävul som kan se till att beslutsfattarna i det här landet själva råkar ut för samma procedur som jag själv och många med mig råkat ut för.

Vi som på grund av olika orsaker blivit arbetslösa, förlorat vår a-kassa, inte har någon sjukpenninggrundande inkomst, inga besparingar, inga socialbidrag, ingenting annat än luften i våra lungor då vi inte har råd med någonting annat.

Om och när de sett vår verklighet i det s.k i-landet Sverige kanske de förstår vad det är de har varit med att skapa.

Ett land dit folk flyr för att söka tryggheten men där man istället sätts i ghetton.

Ett land som inte tar hand om sina infödda som betalat skatt och förvärvsarbetat i hela sitt vuxna liv för att plötsligt en dag vakna upp och vara arbetslösa och utan inkomst, skyddsnät och i mitt fall, snart utan bostad.

Jag är Social Outcast - enligt svenska staten och dess myndigheter inte värdig nog att vara medborgare i mitt eget födelseland!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5804130.ab

Ingenting annat heller. Sitter lyckligt uppkopplad på nätet, leta, sök, skriv, skicka, leta, sök, skriv, skicka, leta, sök, skriv, skicka... Roligare saker kan man ägna sin tid åt. Betalt arbete t-ex!

Ska strax mätta sin hungriga kropp med något extravagant* och skicka goda tankar till sina skyddsänglar!

* för den fattiga och hungriga innebär ordet extravagant inte oxfilé och rödvin utan snarare en lyxig paprika, köttbullar, rödbetssallad färskt bröd och mjölk.

VEM får hjälp av arbetsförmedlingen. Det enda de verkar ägna sig åt är att något slags maktmissbruk och uppfostran av vuxna. Missar du ett möte med en handläggare på Af eller en deadline på inlämning av jobbsök med mera går ditt liv snabbt i spillror.

Om de själva är hemma, vabbar eller slabbar eller vad personalen på Af egentligen gör och inte kan komma i tid, komma alls eller liknande så händer ingenting.

Jo förresten, den fattiga som inte har betalat hyran på två månader, snart blir vräkt och inte heller haft råd att köpa mat under de senaste veckorna får helt enkelt använda sina sista klipp på bussbiljetten för att åka dit i onödan.

Jag har kontakt med nätet, söka, leta, söka leta, söka, leta, söka, leta. Jag vill ha ett jobb, jag behöver ett jobb, jag behöver pengar, jag är hungrig. På mina samlade bankkonton just nu 83 öre!

Men.. världsekonomin sägs återhämta sig snabbt. Man får bara fortsätta hoppas på under och mirakel då för allt annat verkar inte fungera.

http://www.dn.se/ekonomi/landerna-som-styr-var-tillvaxt-1.951921

Är allt jag begär. Ett endaste litet brejk på jobbfronten är faktiskt vad som skulle behövas för att få ordning på mitt liv.