Social Outcast

Så gör även jag. Har exporterat bloggen, håller hårt i den och funderar på nästa drag. Ska jag välja att publicera den någon annanstans eller inte? Ska jag radera denna blogg i sin helhet eller låta den ligga kvar och jäsa, puttra på till man slutligen drar ut proppen helt och hållet på Aftonbladet.

En sak är dock säker, den ventil denna blogg varit för mig under den tuffaste perioden i mitt liv har varit en livlina. de glada kommentarer, lyckönskningar och tillrop som kommit till mig via skrivandet är vad som hållt mig vid liv.

Tack ALLA :)

Vill önska alla varma tappra själar därute en underbar jul ett gott slut och framförallt ett gott nytt 2011.

Jag fick till slut ihop en reskassa och flydde min strömlösa återkrävda hyresrätt samt konungariket och skämtet Sverige.

Helt seriöst funderar jag på att söka asyl som politisk flykting i det land jag nu befinner mig för att dra uppmärksamheten till Sverige, dess ickefungerande såkallade sociala skyddsnät och annat myndighetsmissbruk.

Kommer försöka komma igång med bloggandet på allvar igen nu när jag äntligen landat i mig själv.

Tills dess, keep up the good work ni änglar därute!

Det är ni som gör livet värt att levas. KRAM

Kommer jag idag kunna inkassera lite pengar till min hett efterlängtade reskassa till mitt nya liv. En bekant till mig säger sig vilja köpa en sak av mig som jag faktiskt själv inte ens visste om att den var en sådan raritet.

Hoppas och drömmer om ett första ka-ching som i slutändan tar mig härifrån och till vad jag hoppas blir en ljusnande framtid.

Jag vägrar ge upp och stretar därför idag på med att försöka rensa ut sådant som tidigare inte blivit utrensat men som i många fall borde kunnat hivas iväg men inte som inte blivit av. Att inte kunna annonsera på Blocket.se var ju förstås en miss (som kanske kan rättas till..) men rimmar så väl ihop med allt annat som inte är möjligt när man enligt det svenska systemet och samhället räknas in som ett social outcast.

Nu tillbaka till sopor, skräp och saker (gardiner och annat) som kan skänkas till Myrorna och därmed kanske komma någon tillhanda. Vilket i sig är en ödets ironi genom att den fattige skänker till andra fattiga :)

Livet känns som ett enda stort moment 22. En vän till mig (en av fåtalet jag har kvar) sa för inte alltför länge sedan att om man har pengar är det lätt att göra sig ännu mer pengar. Han har så rätt. Jag har fått jobb, ett jobb som är en superchans. Plötsligt i fredags kom nämligen ett positivt besked. Ingen kan bli gladare än jag ända tills verkligheten kommer ifatt mig.

För att ta jobbet måste jag flytta vilket jag absolut inte har några som helst bekymmer med att göra. Dessutom kommer min hyresvärd troligen att jubla högt om jag själv säger upp mitt boende och de därmed slipper med omaket att försöka avhysa mig.

Men.. för att flytta behöver jag pengar. Med tanke på att staten hitintills förvägrat mig någon som helst ekonomiskt bistånd och deras senaste drag är att jag nog måste gömma pengar eftersom jag överlevt så länge utan deras hjälp och fasta inkomster räknar jag inte heller med att de kommer vilja hjälpa mig att flytta.

Lyckades fota mina möbler och sätta ihop en annons till blocket. Det gick ju fint tills jag skulle checka ut. Med kontantkort kan man inte betala på blocket och något kort som fungerar på nätet har jag inte eftersom jag har betalningsanmärkningar och det hitintills omöjliggjort anskaffandet av ett VISA-kort. Möblerna (det fåtal jag äger) står alltså kvar i lägenheten när de istället borde finnas på blocket och kanske generera någon tusenlapp. Under tiden undrar folk varför jag och många med mig vill lämna Konungariket Sverige?

Som det så vacker heter, men mycket mer än så kan jag ärligen inte säga att det är. Ingenting går som jag tänkt mig eller vill.

Börjar seriöst tvivla på mig själv och tro att det är något fundamentalt gravt allvarligt fel på mig som alla andra kan identifiera utom jag själv och som mina sk vänner undanhåller mig.

På bankkontot noll kronor. Antal hyror betalda för juli noll, antal elräkningar betalda - noll, mat i kylskåpet - noll, antal avslag från socialförsäkringskontoret - ett. Tydligen tror man att jag undanhåller pengar och förmögenhet för ingen kan ju leva på luft så länge som jag lyckats med det.

Det är uppenbarligen ännu inte min tur. Nu har även min dator valt att lägga av på heltid. Jobbet som skulle generera pengar har än så länge inte genererat pengar alls i den omfattning som utlovats. Fast det är väl så att när man är desperat så går man på vad som helst och klamrar sig fast vid hopppet att det en dag ska bli bättre. Klamrar sig fast är även det som sammanfattar mitt boende.

Än har jag tak över huvudet men hur hyresvärden ställer sig till att än så länge bara ha fått in 2000 av dryga 5500 för mars månad har jag än så länge ingen aning om. För första gången sedan mitt helvetesliv slöt mig i sitt järnhårda grepp har jag inte haft en öppen dialog med min hyresvärd om vare sig hyra eller pengar. Hoppas bara att de nu inte får utrymme att kicka ut mig.

Passar just nu på att surfa allt jag kan för att söka/finna/leta/hitta jobb och en möjlighet att få in pengar. Alla resurser är uttömda och Kronofogden var vänlig att skicka mig en notis om att en av mina fodringsägare krävt utmätning. Undras bara vad de tänkt sig att mäta ut? Här finns ingenting kvar. Kylskåpet är tomt, plånboken är tom, bankkontona är tomma och allt som går att sälja är sålt så som sagt var.

Lycka till du fodringsägare med multibiljard omsättning att få in alla de 3500kr jag inte lyckats betala dig medan jag klamrat mig fast i detta för mig livsviktiga och för andra så banalt själklvara, nämligen att ha ett eget tak över huvudet.

Vet inte om jag helt tappat livsgnistan eller vad som hänt, jag känner mig helt tom och likgiltig för allt. Tror jag ska börja utöva häxkraft på riktigt och få igång både mitt och andras liv under det här året som just börjat med att ge oss ett vackert vinterlandskap där det knarrar och gnisslar när man trampar fram. 

Under 2009 har jag förlorat de sista vänner jag hade, ingen hör längre av sig till mig. Jag firade midsommar i ensamhet, jag firade min stora födelsedag i ensamhet, jag firade jul i ensamhet och jag kommer fira nyår i ensamhet. Ingen av de som tidigare kallade sig min vänner bryr sig om mig. I deras värld verkar jag kort och gott ha slutat existera. 

Jag har kämpat mot socialen för att iallafall få hjälp med att kunna betala hyran utan att de ansåg att jag förtjänade eller hade rätten till hjälp. Att gå vidare och överklaga är alltid en idé men när man knappt orkar ta sig ut sängen om morgnarna för att man är både deppad och troligen lider av näringsbrist hur ska man då orka lägga energin på det som egentligen borde vara självklart, dvs hjälp från samhället om och när det verkligen gått snett. All min energi har behövts till att söka jobb och ta mig igenom dagen. 

Fy f-n vad jag känner mig ensam och utan existensberättigande och utan pengar. Jag hoppas och önskar från botten av min själ att 2010 blir bättre för mig, för mina medmänniskor och för planeten vi alla bor på! 

Jag fick ett uppdrag, ett uppdrag som jag tackade ja till utan att blinka i mitt eländiga mörker och som tillsammans med de gåvor jag mottagit av fantastiska människor ute i landet som läser min blogg gör att jag faktiskt fortfarande är i livet och kanske inte skrattar högt men kan kosta på mig på att dra på smilbanden iallafall någon gång. 

Imorgon måste hyran läggas upp för betalning. Jag är inte så lite stolt när jag säger att det just nu saknas "bara" 3900 svenska eländiga enkronor. Om jag får ihop hyrespengar bara denna enda gång till verkar det som jag från slutet av januari har ett jobb!! och kan börja försörja mig själv på riktigt igen. Vet inte hur mycket man kan trolla med knäna men för 3900 kronor kommer jag att kunna bo kvar! 

God fortsättning på er alla underbara människor därute! 

Önskade jag mig, ett jobb, bostad och mat. Känns inte som att de sakerna kommer att uppfyllas. Jag kännner att jag är på väg att förlora förståndet över att inte ha någon el så att jag kan se handen framför mig, att inte ha pengar att köpa mat för och mätta min hungriga mage och kropp.

Är det det här som kallas skälig levnadsstandard av staten?

Ensam, övergiven och förstörd. Känner mig som en trasdocka. Ingen bryr sig längre om mig och mitt liv. De så kallade vänner jag haft har sakta fasats ut under tiden som jag gång på gång sagt "nej, jag har inte råd". Nu är jag ensam kvar, ensam i mörkret som har min själ och mitt liv i sitt grepp. Kan det aldrig vända?

Under flera timmar har jag nu lyckats hålla mig on-line och haft någon form av socialt umgänge via internet. Nu börjar de dock snegla mer än snett på mig där jag sitter och snor el så det är väl dags att bege sig hem till mörkret, ensamheten och hungern.

Är hungrig, och söker platser att finna internet och gratis el så har min skuld hos kronofogden minskat med dryga 10.000 kr. Känna bra att min överskjutande skatt från löneåret 2008 iallafall kom någon till nytta..

och att livet springer förbi och ifrån mig med raketfart. Hur mycket räknar man med att en människa ska orka med?

Dagarna blir väldigt långa när man inte kan göra något och mörkret omsluter mig i både kropp och själ. Har hittat stearinljus och tändstickor så man får vara glad för det lilla. Har lyckats ladda datorn och kopplat upp mig på nätet och då blev min tillvaro mentalt sett genast lite ljusare.

när jag växte upp och pluggade fick jag och mina kursare lära oss att ingen människa i välfärdsstaten sverige kan bli utan el. det var fel min el är sedan klockan tolv idag avstängd. att jag är här nu beror enbart på en laddad laptop. har kommit på att det dock är ljust i tvättstugan och att man där även kan ladda datorn. Får väl leta fram något att tvätta.

Fick inte ihop några mer pengar till hyran, så nu är frågan blir det mörkt - i vecka 50 släcks elen - först eller blir jag vräkt före elen släcks ner. Oavsett vilket, jag pallar inte mer, har nu försökt allt! 

Har varit nätlös men faktiskt även fått chansen att jobba ihop lite pengar :) för att bli av med en del av hyresskulden = fortfarande tak över huvudet! Men.. glädjen kan bli kortvarig, innan måndagen kommer så måste jag få ihop 6482kr. Då är jag skuldfri till hyresvärden tom den sista december det här året och då får jag bo kvar.

Allt detta under förutsättning att jag får ihop hyran framöver men jag ser ett litet ljus i mörkret på arbetsfronten - hurra!

Ett stort mörker två är elen, i vecka 50 stänger min elleverantör av min el!!! Då blir det mörkt på riktigt, socialen bryr sig föga om vare sig min el eller min hyra. Med dem orkar jag inte kämpa.

Ni som orkar bry er om mig är mina hjältar! Nu när jag fått ordning på min dators nätverkskort kan jag förhoppningsvis återigen låna/stjäla lite bredband av mina grannar och vara lite mer meddelsam än vad jag varit på nästan en månad. Om mindre än en månad är det julafton, för min del spelar det ingen roll att jag kommer sitta själv så länge jag ror i land hyran i första hand och elen i andra hand.

Värmen kommer tack och lov via hyran så det får väl bli jävligt mörkt ett tag men inget kan ändå bli mörkare än vad min själ stundtals har varit gentemot samhället som valt att ställa mig och många, många andra med mig i utanförskap och i stort sett säga till oss "ni räknas inte, ni är ingenting värda, ni är ingenting att ha!"

Veckans samlade mailskörd bestod i idel avslag. Har inte ens kommit mig för att söka några jobb den här veckan för jag blir bara mer och mer nedslagen och ledsen.

Är jag verkligen så jävla oattraktiv på arbetsmarknaden oavsett vilken bransch jag söker mig till? Skriver jag helt misslyckade ansökningar elller vad är det frågan om.

I nästa vecka ska jag få svaret på en grej som kanske för min karriär framåt eller som blir det slutliga utdragandet av proppen som helt kommer skjuta mitt självförtroende i sank.

Pengar på kontot, noll kronor.