Att gå ner med LCHF - en smal sak?

Jag har nog slutat blogga här. Trivs inte alls med Aftonbladets layout och dåliga funktionalitet.

Har en ny, helt anonym blogg på Blogger. Den handlar inte för fem öre om viktminskning eller LCHF utan andra mycket viktigare saker.

Jag tittar in ibland, berätta gärna hur det går för er. Själv ska jag väga in mig (igen!) i morgon, för jag ska Ta Tag I Mig Själv Nu.

Kram

Kära vänner, jag har inte försvunnit, inte gett upp, inte dött, bara gått i idé. 

Mitt liv är ett varannanveckasliv, en vecka med familj, ordning och reda, kärlek och glädje. Sen har jag en veckas ensamliv, slarv, tristess, och saknad. Kris jobbar åtta dagar till sjöss, sen är hon hemma sex dagar. Herregud, vad gjorde jag av mitt liv innan jag träffade henne?

Det som händer när hon går till sjöss är att jag inte längre bryr mig om att äta frukost, jag struntar i att laga middag utan äter det jag får tag i. Jag jobbar längre dagar, sitter uppe och ser för mycket dåliga tv-program och sover för lite. När hon är hemma går jag hem tidigare, kommer i säng tidigare, sover längre och hinner med både frukost och middag i bra tid om dagarna. 

Nå, vad har då hänt sedan jag skrev sist? Viktmässigt? Ingenting. Jag har blivit lite tjockare runt midjan, men inte gått upp i vikt.

Hur ser mina planer ut? Jo, jag vill verkligen gå ner, det förändras inte. Men samtidigt saknar jag motivationen nu när jag är ensam hemma så mycket. Ja jag vet.. undanflykter.

Men jag har gjort en bra sak, jag har anmält mig och påbörjat en crawlkurs! Jag är ganska ordentligt rädd för vatten sedan jag var med i en ”dykincident” i Thailand för några år sedan, och behöver verkligen blir bättre på att simma. Dels för att kunna fortsätta dyka, men också för att jag tror det skulle funka bra som motionsform för mig. Vi är åtta personer, kvinnor och män, som varje onsdag träffas vid bassängkanten för att utmana oss själva. Vi har olika bakgrund, olika simkunskaper och det är otroligt roligt. Jag har redan lärt mig få kallsupar på minst tre nya sätt. :-) Kom på en annan bra sak jag gjort, jag har anmält mig till LCHF-dagen den 3e oktober. Någon mer som ska dit?

Till helgen ska jag och Kris resa bort. Vi åker till Köpenhamn med omnejd. I tre härliga dagar ska vi äta och dricka gott, strosa längs gator, shoppa och sist men inte minst sova på ett riktigt fint hotell. Där finns spa, sköna sängar, och sist men inte minst – hotellfrukost!

Nu ska jag se till kycklingen. Jag försöker ta tag i apatin, eller åtminstone ignorera den, genom att göra stora portioner av ugnsstekt kyckling. Jag köpte stora förpackningar färska kycklingdelar igår, och har nu lagt dem i en marinad av soja och citron. Sen steker jag dem i ugnen på 225 grader i 25 minuter. Supersmaskigt och en förträfflig snabbmat när man nästan inte ids äta.

Förresten, hur har det gått med er viktminskning i sommar?

Veckans vägning gick bra. -0,9 sedan förra veckan. Jag är fortfarande inte riktigt nere i den vikt som jag hade innan sommarens första semesterresa, men sammanlagt har jag bara gått upp ett kilo på hela sommaren. Det är jag otroligt nöjd med.

Vi tillbringade vår lediga helg på Husarö, tillsammans med min svägerska och svåger (Kris syster och man) längst ute i Stockholms skärgård. Lilla Gustav 2,5 år och Nitro var förstås också med. Det var en lång och skön helg som bestod av sol, bad, lek, blåbärsplockning, kräftor, god mat, vin, kloka samtal, frisk luft och god sömn. Det var väldigt trevligt och precis vad vi behövde. 

Det blev återigen väldigt uppenbart för mig under dessa stjärnklara augustikvällar att jag ägnar mig alltför mycket åt att oroa mig för framtiden istället för att njuta av nuet. Tänk om jag inte hinner gå ner 20 kilo tills i jul? Tänk om Kris inte får en lärartjänst till nästa höst, och vad händer om bilen går sönder om ett år och vilken bil ska vi köpa då? Om räntan stiger till 7 procent om några år, har vi råd att köpa ny lägenhet/nytt hus då? Men den här veckan har jag gått ner 1 kg, Kris har redan ett bra jobb, bilen går bra men skulle behöva tvättas och jag sparar jag pengar varje månad eftersom räntan är så låg så jag kan ju ta av dessa sparpengar när räntan stiger. Så Mia, sluta! Jag tar bort glädjen både för mig själv och andra genom att oroa mig.

Omprogrammering pågår. Det är inte lätt, men som en klok bekant säger – det är först när man ser saker hos sig själv, som man kan ändra på dem.

Vad har vi mer gjort i veckan som varit? Jobbat och sedan ägnat kvällarna åt umgänge med familj och vänner. Igår tillexempel var vi tillsammans med några vänner på teater, pjäsen Shopping & F***ing på Stadsteatern. Det var en stark pjäs med bra skådespelarinsatser.

Kris har gått på sitt skift igen så jag är solo i stan hela helgen. Nitro är på landet hos svärfar och jag misstänker att han blir kelad sönder och samman. ;-) Själv ska jag plocka svamp, kanske sy gardiner och sedan umgås lite med nya syskonbarnet. Och dess föräldrar förstås.

Trevlig helg!

Vad betyder nu denna kryptiska rubrik?

Jo, att jag är kräsen. För kräsen, så att det hindrar mig på många sätt. Jag ska försöka ge några exempel på när det bästa blir det godas fiende.

1. Nisse är singel. Han vill gärna gifta sig, skaffa familj och drömmer i hemlighet om ett kyrkbröllop. Han går på en del dejter, får lite pirr i magen, har förhållanden som varar i ca 3 månader. Sen gör han slut. Inte för att han tappat intresset, eller för att känslorna saknas, utan för att han upptäcker att flickorna/pojkarna han dejtar inte ser ut som Gisele Blumchen när de vaknar, inte har en rik pappa som kan bekosta hans drömtillvaro, inte har tillräcklig imponerande yrken, har ett barn sedan tidigare (ingår inte i Nisses dröm om det perfekta förhållandet) eller helt enkelt har för lång stortå eller tråkiga böcker på nattduksbordet. Nisse fortsätter leta. Och förblir singel.

2.  Låt säga att du ska köpa ett hus. Du har begränsat med pengar så du kan inte välja det du helst vill ha, exempelvis en 17-rumsvilla med egen badbrygga i Saltsjöbaden. Då kan du välja, att avstå från att köpa hus, eller att köpa ett hus du faktiskt har råd med och vara nöjd med det.

3. Du ska göra en förändring på jobbet. Du ska bygga om IT-system så att de bättre passar din verksamhet, men det supersystem som skulle lösa alla dina bekymmer finns ännu inte på marknaden, och det skulle ta mer än 5 år, och 50 000 mantimmar att få till förändringen som skulle vara optimal. Så nu har du ett val, att ge dig ikast med att utveckla ett sånt system, eller göra förändringar i det nuvarande systemet. Det blir inte jättebra, men något bättre. Men är det lönt att lägga ner alla timmar på en liten förbättring, när det inte blir perfekt?


4. Låt säga att tant M vill köpa en tv-bänk. Tant M har letat tv-bänk under flera års tid, för hon har en inre bild över hur den där tv-bänken ska se ut. Den ska vara vit, 1,20 m lång, ha frostade glasdörrar och kosta max 2 000 kronor. Under tiden tant M letar efter denna fantastiska tv-möbler står tvn, digitalboxen, cd-spelaren och hennes playstation på en mycket ranglig hylla, alternativt på golvet. Ingen tv-bänk ser ut som precis som Tant M vill, och de få som ser ut ungefär som hennes drömtv-bänk kostar minst 5 000 kronor.

5. Tant M träffar tant K. De flyttar ihop tillsammans med den söta lilla hundfarbror N. N har väldigt mycket saker i hallen, exempelvis många fina halsband för olika tillfällen. Han har ett rött nithalsband, svart nithalsband, vardagshalsband och 1 000 000 bajspåsar. De ligger mestadels på tant Ms eller Tant Ks skor eftersom de faller igenom hatthyllan som de först placerades på. Tant M försöker lösa problemet genom att köpa några snygga korgar som kan placeras på hatthyllan och som ger lite bättre ordning. När tant M visar tant K de fina korgarna blir tant K lite bestämd och säger att "så där fula korgar får inte vistas i vårt hem". Dessutom har tant K sett så fantastiskt snygga korgar på den exklusiva affären i ett fint område i stan. Tant M tycker det är slöseri att köpa dyra korgar att förvara bajspåsar i. Alltså blir det inga korgar i hallen. Alla farbror Ns saker fortsätter att falla genom hatthyllan och reta bägge tanterna till vansinne.

Har ni förstått vad jag menar med uttrycket ännu? Även om du gör ett val i nutid, kan du i framtiden göra ett bättre val där dina egentliga behov bättre tillvaratas. Jag menar absolut inte att du ska låta dig nöja med en partner som inte känns rätt, men jag menar att det ibland är bättre att kompromissa för att komma närmare det man egentligen vill ha.

Så. Nu kommer vi till vad jag vill ha sagt. Igår åkte jag och Kris till IKEA efter jobbet. Vi hade inga förhoppningar om att överhuvudtaget hitta något som skulle klara våra kritiska ögon. Men jag var fortfarande lite sur över att mina fina vita korgar blivit ratade, och fällde väl någon syrlig kommentar om att vi kanske kunde låta oss nöjas med good enough (tillräckligt bra) i väntan på det perfekta? Vi ska ju flytta så småningom, vi kan väl skaffa något som funkar just nu, i vår nuvarande lägenhet, så kan vi ägna resten åt livet att hitta de perfekta möblerna, tapeterna, detaljerna till vårt framtida hem.

Efter att ha ätit en snabb middag i IKEAs överbefolkade restaurang, gjorde vi en snabb tur genom varuhuset. Och tamesjutton, vi kom hem med tre korgar till hallen, en tv-bänk, två sängbord och gardiner till sovrummet! Vi är otroligt nöjda, både med inköpen och oss själva. Vi gjorde det! Tv-bänken är otroligt mycket bättre än den ranka hyllan vi använder oss av just nu, och jag uppskattar verkligen att kunna hitta mina skor i hallen utan att behöva gräva fram dem under ett berg av hundattiraljer. Och även om jag fortfarande tycker det är snyggare med vita korgar, är de brunbeiga snygga nog.

Sen gjorde jag en annan lärdom. Vi var väldigt trötta när vi åkte hem från IKEA, men hade sedan tidigare bestämt oss för att passera en biltvätt med vår mycket smutsiga bil. När vi köpte tvättprogrammet inne på macken föll vi för frestelsen och köpte varsin glass. Sommarens första glass. Sen satt vi i biltvätten mellan borstarna polerade bilen och njöt av glassen. Det var gott. Men inte fantastiskt gott. Inte sådär "nu är livet värt att leva igen, och det här var det bästa på hela sommmaren"-gott. Dessutom triggade sockret igång ett ordentligt sug, så sent igår kväll gick Kris och suckade över att vi inte hade något gott i skafferiet och jag var otroligt sugen på något smaskigt i morse. Det är inte värt det!!

I kväll hämtar vi hunden, och i helgen åker vi iväg till skärgården. Vi struntar i vårt eget sommarställe med en massa måsten, och besöker någon annans istället där vi bara kan vara lediga och njuta av sommaren och varandra. Underbart.

Ha det bra, Mia

Ok, jag har gått upp. 3 hekto. TJOHO vad jag är bra. Allvarligt talat känns det jättebra att bara ha gått upp så lite.

Jag har sedan i måndags kört i gamla hjulspår, mycket grönsaker, mycket fett och lagoma mängder protein.

Ingen alkohol står på agendan den närmaste tiden. Vet inte hur stor konsumtion ni andra har, men vi försöker hålla oss till en flaska vin var i veckan. Är det rimligt, för mycket eller vad tycker ni? Vissa veckor blir det ingen alkohol alls, men det är så himla gott med ett glas vin eller två till god mat på fredag- och lördagkvällen.

Jag har börjat fundera över ett mer långsiktigt mål med min viktminskning. Förutom att jag vill ner till ett BMI på 25 (just nu har jag ett BMI på 31,6) så vill jag verkligen komma igång med min träning. Men jag har fortfarande inte hittat någon träningsform som känns wow. Nu har jag i allafall anmält mig till en crawlkurs för vuxna. Kanske simning passar mig? Den börjar om någon vecka och jag kommer fortsätta leta efter något som känns tillräckligt roligt för att det ska bli en kontinuerlig sysselsättning. Helst skulle jag vilja cykla till jobbet, men jag är alldeles för harig för att cykla genom centrala stan. Götgatsbacken. Slussen. Gamla stan. Burr.

Kris och jag har planer på att åka ut på landet i helgen. Det ska bli lysande väder, kanske kan vi göra några dopp i sjön? Vovven ska med förstås, han har ju varit utlånad i veckan och jag börjar verkligen få Nitroabstinens.

Nu har jag jobbat två hela dagar, det går finfint. Som av en slump började värmen och solen komma tillbaka i och med att min semester tog slut. Trist.

 Vovven är utlånad denna vecka. Vi jobbar ju bägge två och han behöver sällskapet. Han blir nästan lite deppig när han kommer hem efter en vecka, där han vistas finns tonåringar, två vuxna och en fyraåring som kelar med honom hela tiden. Hemma hos oss finns bara två trista tanter som inte gör annat än äter, sover och är på väg till jobbet.

Det händer inte så mycket när man jobbar 8 timmar om dagen. Vi ägnade tisdagskvällen åt tvättstugebestyr och plockning av saker i lägenheten. Samt gjorde lite semesterplaner. Vi har ju inte haft någon riktig semester, så vi ska göra lite småutflykter under augusti-september. I september åker vi antingen till Köpenhamn, eller Helsingfors några dagar. Nu i augusti ska vi passa på att utnyttja de hotellövernattningar jag vann på golftävlingen förra året. Turista i min egen stad, vi ska bo på Hilton vid Slussen några dagar. Njuta av hotellfrukost, mjuka sängar, innerstan och varandra. Låter skönt va? Kris har visst gjort lite aktivitetsplaner för den helgen också, men hon säger inte vad det är till mig. Det gör ingenting, jag gillar överraskningar.

I helgen åker vi till torpet. Nu har vi fått besked från försäkringsbolaget, de täcker inget av skadan. (hänger du inte med? Vi upptäckte för någon månad sedan att någon insekt ätit upp några stockar i det gamla 1800-talstorpet. Vi ser rakt ut genom stockarna ut i naturen) Jag är inte förvånad, av alla gånger jag har råkat illa ut med vattenskador, insektsangrepp mm, har det alltid krånglat. Aldrig någonsin har försäkringsbolaget sagt "- självklart fixar vi det här, oroa dig inte. Det blir bra". Däremot har de alltid sagt " - läs det finstilta. För just den här sortens skada gäller inte försäkringen - det borde du väl förstå. "

Precis så blev det nu också. Kris fina torp, som nu står med ett rum helt avstängt pga skadan, måste återställas. Dyrt blir det, besvärligt blir det också, men framförallt kommer det kräva en massa tid och energi som vi faktiskt inte har just nu. Det finns ingen tid.

Matmässigt går det bra igen. Yogurt med lite bär till frukost varje dag. Tisdagens lunch bestod av mandelfisk och coleslaw. Till middag blev det goda korvar, resterna av coleslawn och stekt paprika. Mumsigt!

Jag har varit ledig i två veckor – idag är min första arbetsdag.

Jag har ägnat väldigt mycket tid till att sova den här semestern. Det har inte varit ovanligt med 10 timmars djup sömn per dygn. Med en liten tupplur mitt på dagen dessutom. Bortkastad tid kanske någon tycker. Inte då! Förutom att det är bra för att förebygga stresshormoner, övervikt, demens osv så är det så himla skönt! Jag har verkligen njutit av mina drömmar, min ljuvliga säng, och de få nätter min kära fästmö sovit hemma har jag också njutit av sällskapet. 

Jag har också ägnat mycket tid åt tankar. Att tänka fritt. Vad vill jag, vad kan jag, vad är viktigt, vem är jag, vad har jag, vad prioriterar jag. Ja, ni hajar. Och därför har mitt hem förblivit ostädat, mitt syrum obesökt, min tvättkorg överfull men många böcker har blivit lästa och jag har tagit några beslut.

Ett beslut jag tagit är att jag vill flytta. Jag vill ha ett litet hus. Med altan, perennrabatt, många garderober och kamin/öppen spis. Så nu har jag pratat med banker, gjort kalkyler, räknat pengar och kommit fram till att ja – det går. Inte just nu, men inom ett år kommer vi att börja kolla efter ett litet större bo.

Jag har fått världens allra bästa tips hur man ska tänka inför husköpet och jag vill gärna dela med mig. 

- Om du är osäker på om du har råd att bo i ett hus, gör en kalkyl på hur mycket det skulle kosta varje månad. Lev sedan så i 6 månader. Klarar du av det så har du gjort två otroligt bra upptäckter 1) dels att du klarar av ekonomin 2) du har just gjort en delfinansiering av handpenningen. Du slipper delar av topplånet.

Och om du upptäcker att du inte klarar 6 månader på kalkylen – grattis! Du har just sluppit skuldsätta dig och försätta familjen och dig själv i en skitjobbig sits. 

En annan sak jag insett är att jag inte lever i nuet. Vare sig när det gäller viktnedgång, stress, jobb, familj eller något annat. Jag håller redan på att planera nästa sommars semester, jag oroar mig redan för årsbokslutet, jag tänker på hur det kommer att kännas när jag gått ner 15 kilo osv osv. Jag är och förblir oerhört stressad av detta. Nu försöker jag tänka i nuet. Hur ska vi äta den här veckan, hur ska vi ordna hundvakt den här veckan. Hur ska vi tillbringa den här veckans kvällar. Det blir för mycket stress att ta allt på en gång. Så en vecka i taget. Med tanke på att Kris jobbar varannan helg, så blir det lätt att jag planerar minst fyra veckor i taget för att få ett fungerande socialt liv, men nu ska jag bara ta en helg i taget.

Vad har jag då gjort förutom att sova på semestern? Läst böcker. Sett på TV. Spelat lite golf. Umgåtts alldeles för lite med vänner, men bevistat 2 jättefina bröllop. Det senaste bröllopet var i helgen, min älskade lillebror gifte sig med sin Emma efter tio år tillsammans. Ett stilla familjebröllop som var alldeles magiskt. Det var underbart. Sol, hav, klippor, musik, bäbis, syskonbarn, familj, romantik, champagne, jordgubbar, vin och underbar mat. Jag är fortfarande alldeles mjuk i själen. Så mycket kärlek!

Eftersom vi ändå slarvade med mat och vin under bröllopshelgen, bestämde sig jag och Kris oss för att avsluta helgen med ett megaslarv. Vi käkade pizza och såg en DVD innan vi somnade helt utmattade på söndagkvällen. Det ångrade jag bittert. Vilken magknip jag fick!

Nu är det måndag och jag har tagit nya tag. Till lunch en salladstallrik, och till kvällsmat blev det sparris med god hollandaisesås, parmaskinka, pinjenötter och stekt halloumi. (och ett litet litet glas rosévin)

På torsdag är det vägningsdags igen, och nu gäller det. Semestern är över och jag har en plan. Jag ska gå ner till ett BMI på 25. Tjoho!

Kära läsare, vilken natt! Vaknade av Nitros oroliga vankande, det var åska. Och då blir vår modiga pojke inte alls särskilt modig. Så hans blödiga matte lyfte upp honom och sen låg han, mellan oss i dubbelsängen med huvudet på min mage. Han blir helt stel när rummet blir ljust av blixten, och sen blir han jätteorolig när smällen/mullret kommer.

Han var så orolig att jag tillslut fick gå och lägga mig i soffan, med honom på min mage. Så somnade vi tillslut. Kris skulle upp vid halv sex, och behövde sova ostört..

Stackars lilla vovve..

Kris jobbar sin sista arbetsdag för den här gången, vi åker iväg i morgon bitti. Det blir en väldigt kort gemensam ledighet för oss i år. Och de flesta dagarna går åt till släktrelaterade aktiviteter. Känner mig nästan snuvad på min semester i år. Vilken tur att vi åkte iväg i juni, hur hade det annars varit? Och vi har planer på att åka iväg på en liten miniresa i höst också. Då är ju dessutom våra ordinarie snälla hundvakter tillbaka och kan kanske hjälpa oss med Nitro några dagar.

Så räkna inte med att höra av mig förrän den 3 augusti. Jag har inte lagt ner bloggen, bara gått och fiskat.

Mia

Har vägt mig. Trots allt detta festande hade jag gått ner tre hekto. Jaja, jag är faktiskt nöjd med det. Vi lagade väldigt god mat i går när Kris kom hem på en kort permis. Helstekt fläskfilé i ugnen, en väldigt god chèvreröra med creme fraiche, och lite citronskal. Till det gjorde jag en god tomatröra på grovhackade tomater, massor av finfördelad färsk basilika och slutligen rostade jag några finhackade vitlökar och la i röran.
MUMS! En hemlis? Kris slickade tallriken. Men hon bad mig titta bort och sen skyllde hon på Nitro. ;-) Men det var väl ett fint beröm.

Sen gjorde vi världens godaste efterrätt, bär i eldfast form. Hackade hasselnötter som får fräsa i smör några minuter. Sen hälla nötfraset över bären och in i ugnen några minuter. Till det vispad grädde med vaniljsmak.

Kris gillar inte hasselnötter så hon tog bär i ugnen utan täcke, sen hällde hon på hackad mandel och slutligen lite vispad grädde med yogurt i. Lite syrligare variant som passar henne bättre. Men mätta och nöjda blev vi.

Ikväll blev det kyckling piccata, med broccoli och hemmagjord tomatsås. En klassisk piccata ska vara på kalv och vändas i vetemjöl, ägg och slutligen lite ströbröd. Men jag valde att använda bankade kycklingfiléer, vände dem i ägg och väldigt torr parmesan. Sen tillagade jag dem i ugnen medan broccolin kokade och tomatsåsen blev varm, ca 15 minuter (10 min på ena sidan och 5 på den andra) och voila! Väldigt gott.

Har du saknat mig?

Jag har saknat dig, men inte bloggen. Jag har saknat skrivandet, det terapeutiska i att formulera meningar av spridda tankar, men inte bloggen i sig. Kanske är det formatet. Eller att jag inte kan vara så personlig jag egentligen önskar vara. För jag är semianonym, semikänd. Inte känd som i Linda Rosing-känd (thank God!) men dock igenkänd av vänner, familj och arbetskamrater. Vilken nivå ska man hålla sig på när man bloggar? Lämna ut sina innersta tankar? Hålla sig personlig men inte privat och vad betyder det egentligen? En vän till mig har löst det genom att lösenordskydda vissa inlägg, för att kunna vara utlämnande men kunna kontrollera vem som får informationen. Hon ger lösenord till de som inte känner henne personligen. Hon tycker att känner man henne, bör man kunna prata med henne för att få kännedom om vad som händer i hennes liv. Helt rätt.

Ett problem är också att de som läser bloggen ibland läser alltför bokstavligt, jag kanske inte vill säga exakt hur saker förlöpte eller var av någon orsak, och då vill jag inte behöva förklara det.

Anonym? Ja kanske. Ska jag ha en anonym blogg? Under några år av mitt liv gick jag igenom många svårigheter, bl a sjukdom. Då hade jag en anonym blogg. Det var oerhört befriande att få vända ut och in på mitt känsloliv utan att behöva stå till svars för det. När de svåra svarta åren blev lite mer gråtonade, orkade jag förvandla den anonyma bloggen till en öppen. Numera är den nersläckt, eller åtminstone på energisparläge. 

Hur blir det då med den här? Ska jag hålla mig till att berätta om middagsrecept, träningstider och hur hunden mår? Eller ska jag berätta om livets alla sidor, om kampen för att orka vara jag? Ibland är det jävligt roligt att vara jag, missförstå inte det där. Men ibland är det både upp- och nerförsbackar i livet och fort går det. Vill jag verkligen berätta om det?

Så går mina tankar just nu. Och en annan sak. Jag måste lämna Aftonbladet. Det här funkar inte. Aftonbladets bloggsidor är verkligen bedrövligt användarOvänliga. Tar det mig en halvtimme att skriva in texten, tar det minst det dubbla att få ordning på bilderna. Tips på bra bloggsiter?

Jag har semester den här veckan och nästa. Inga planer alls. Kris jobbar t o m fredag men sen är hon min i åtta underbart långa dagar. Jag vet att vi ska göra en liten tur någonstans, kanske åka och fiska i någon insjö i Sörmland, kanske åka till landet och se när gräset växer. Kanske plockar vi kantareller eller också stannar vi hemma och gör i ordning vårt hem. Och sen avslutar vi min semester med att gå på brorsans bröllop.

LCHF bör jag kanske nämna här i mitt långa blogginlägg. Jag slarvar. Inte farligt och jag äter inte en massa vitt bröd, mjöl eller pasta, ris och potatis. Men jag äter inte tillräckligt. Jag ids liksom inte när jag är ensam hemma. Det är så trist att planera, laga och äta ensam. Jag hade inte gått ner ett gram förra veckan, och den här veckan har jag både varit på bröllop och 30-årsfest, så oddsen för en viktnedgång är inte så goda. Jag får nog vara tacksam om jag inte gått upp flera kilo. 

I morgon ska jag och jycken göra en heldagsutflykt. Det blir jättemysigt och om det blir som jag tänkt mig så får jag med mig Kris hem på kvällen. Och på torsdag är det vägning igen. Jag återkommer.

Kram, Mia

Ja, kära läsare. Det är bokslutstider. Inte som i ”jag står till svars för vad jag stoppat i mig” utan mer som att de bokföringstekniska räkenskaperna ska stämma. Jag jobbar som ekonom, och har efter många år i frihet åter hamnat i bokslutsfällan. Så tillsammans med mina kollegor gör vi nu halvårsbokslut mitt i sommarvärmen.

Jag hinner därför av försvarliga skäl inte blogga särskilt mycket. Jag hinner inte så mycket annat heller faktiskt.

Det är konstigt att jobba som mest, när alla andra njuter av sina ledigheter. Vi, mina kollegor och jag, sitter i ett svalt, luftkonditionerat kontorslandskap och har dessutom persiennerna nerdragna så vi ser inte ens om solen skiner. Det är en konstig tillvaro.

Jag ska gå på semester på fredag är tanken, hoppas kunna göra min sista arbetsdag i morgon. Hoppas hoppas hoppas..

Kris är ledig den här veckan, det ökar också på den märkliga känslan av utanförskap. När jag kommer hem från jobbet har hon målat köksbord, monterat lampor, tränat, handlat och jag känner mig nästan som en gäst på besök i verkligheten. Helst skulle jag vilja vara ledig när hon är det. Men det går inte. Inte så länge mina chefer förväntar sig ett halvårsbokslut mitt i sommaren. 

Hur har det då gått med LCHFandet? Jo, tack. Ganska bra. Det är en livstil jag trivs med, jag är pigg och glad och går på sikt ner i vikt. Det blir lite för mycket vin nu på sommaren, och även om inte en enda liten glass har trätt över mina läppar, så finns det andra frestelser jag inte kunnat motstå. Men jag ger aldrig upp.

Vad händer annars i mitt liv? Mamma och Arne är på besök i staden, förhoppningsvis hinner vi träffas. Älskade Nitro har kommit hem från sin kollovistelse. Han överraskade oss häromkvällen förresten, vi hade lämnat honom hemma några timmar medan vi käkade middag med två vänner vi försummat, och när vi kom hem till förorten hörde vi på ett kvarters håll hur han underhöll alla grannar med sin skönsång. Så numera kallar vi honom Caruso - sångfågeln. Vi skojar lite om det, men det oroar oss. Hur ska det gå nu när vi måste lämna honom några timmar? Kan det vara så att han är så van vid att ha människor i sin närhet hela tiden, att han återigen måste vänja sig vid ensamhet någon timme åt gången? Får lite ont i magen när jag tänker på de veckor när både jag och Kris jobbar. Hur ska vi fixa det?

Älskade lilla brorsdotter växer, men jag har inte träffat henne på någon vecka nu. Förhoppningsvis hinner jag gosa med henne ordentligt under min ledighet. Vad ska jag mer göra på semestern? Spela golf förstås (under förutsättning att det ordnar sig med hunden), plocka svamp, umgås med försummade vänner (återigen under förutsättning att det ordnar sig med hunden) och så laga mat. Laga mat, äta mat och träna. Låter som en fin semester!

I morgon vägdag!

Insåg när jag läste igenom torsdagens inlägg att jag helt missat att meddela vägningsresultatet. -0,6. Inte en fantastisk siffra, men det går åtminstone neråt. Jag har dessutom en teori om varför jag känt mig svullen senaste tiden – jag fick mens i fredags morse. Den är oväntad, jag har pga en tidigare sjukdom nästan upphört med mina menstruationer. Så visst kan det vara så?

Fredag kväll gick Kris av sitt skift, och vi sammanstrålade för att handla lite god mat, och bunkra upp lite vin. Det har varit väldigt tomt i vårt vinförråd en tid. Sen åkte vi hem, gjorde ett 20-minutersfredagsröj, städade upp och gjorde lite mysigt. Vi tog varsin dusch, bytte om, och började laga mat. Stekt tournedos med gorgonzolasås, machésallad och några sockerärtor. Ett gott rött vin, jag tog bara ett glas. Vet ni förresten varför man alltid dukar med dessertsked när LCHF-are äter? Det är inte för att det blir efterrätt, utan för att få upp den goda såsen!

Efter en lång och skön sömn, vaknar jag av att någon skramlar i köket. Kris diskar. Kaffebryggaren pustar och stånkar och gör underbart gott kaffe som låter sin doft flyga in till mig i sovrummet. Radion är på, men det är ännu för tidigt för ”Ring så spelar vi”. Klockan är bara strax efter sju. Vi äter frukost och sen bär det iväg, Kris på jobb och jag åker ut i svampskogen. Det har ju gått rykten om att kantarellskördarna är och blir enorma i år. Jag kan konstatera, de gula har inte kommit än. På två timmar fann jag bara EN enda stackars liten kantarell och stället jag letade på brukar vara väldigt svampsäkert. Syyyynd.

Sen åkte jag hemåt, passade på att storhandla på Eko – Länna, de hade 50% ombyggnadsrea så jag handlade massor av duschkrämer, schampo och plastbyttor. Samt friterad svål. Många har tipsat om att man kan använda det istället för ströbröd i köttbullar mm, så jag köpte en påse. Kris hade lunch precis när jag passerade, så det blev en trevlig stund tillsammans.

Eftermiddagen ägnade jag åt allmänt hemmapyssel. Disk, tvätt, betala räkningar, läsa ut deckare. Klockan 18:15 hämtade jag upp Kris och sen åkte vi till Kris systerson med föräldrar. Systersonen är drygt två år och världens härligaste lilla kille. Såklart. Det blev god mat, (lax med pestotäcke – och till det en jordgubbs- och fetaostsallad med ruccola) Fantastiskt gott. De andra drack ett gott rosévin som jag verkligen kan rekommendera, det smakar jordgubbar.
 
Men jag smakade bara en matsked av vinet, sen drack jag det här:

Till efterrätt blev det urgoda körsbär. Jag åt för många.

När lilleman somnat tog vi vuxna fram tv-spelet och försökte bräcka varandra i Buzz, frågesportsspel. Otroligt roligt. Speciellt när man i spelet får kasta pajer på andra när man vinner poäng. 

Nu är det söndag. Vår älskade vovve ska äntligen komma hem efter sin lyxvistelse på kollo hemma hos Kris pappa och sambo på landet. Mitt hjärta känns alldeles tomt utan honom, han saknas mig!

Jag håller på att rensa i arbetsrummet, vi planerar att flytta inom ett år, och det är hög tid att börja strukturera upp så vi slipper packa, och flytta en massa onödigt. Otroligt vad mycket skräp man samlar på sig. Och även i Spara-högen kan jag ifrågasätta vad som verkligen behöver sparas. Viktiga papper – hur länge ska de sparas? Räkningar slänger jag omedelbart jag betalat dem, all info finns ju i Internetbanken, men resten?

Till middag ska jag försöka mig på köttfärsbiffar. Jag är inte särskilt bra på köttbullar, och köttfärsbiffar, de blir lätt för kompakta. Men nu har jag försökt enligt en kompis familjerecept. Jag bytte ut ströbrödet mot några grissvålar jag kört i mixern och nu står hela smeten i kylen och sväller.

Jag återkommer med rapport!

Hm, innan jag går in på vad som förorsakar dagens rubrik, vill jag berätta om tisdagskvällens glassäventyr och även om min onsdag.

I tisdags kväll käkade vi som sagt rester, och jag insåg att det nog var för lite fett i maten för jag fick ett sug efter en timme. Det är min svåraste utmaning, kvällsuget. Något gott behövde stoppas i min mun.

Så fram med receptsamlingen på kolhydrater.ifokus.se och där söker jag på ”glass”. Massor med recept visas och jag får lite inspiration.

Fram med bunkar, jag vispar en äggvita väldigt hårt, och en äggula med lite vaniljpulver. Sen tar jag ca 1,5 dl vispad grädde och rör ner i äggulan. Sen blandar jag allt försiktigt i äggvitan. Rör runt tills det är riktigt blandat. Sen tillsätter jag två matskedar grovhackade hasselnötter, två matskedar hackad mörk choklad och en halv deciliter frysta blandade skogsbär. Hela massan häller jag i en tom yogurtburk och ställer i frysen. Efter 40 minuter tar jag ut burken och rör runt ordentligt. Det har redan hunnit frysa i kanterna. Efter 1 timme tar jag ut glassen och äter upp den. Fast jag orkar inte hela.

Gott, men jag saknar lite sötma. Ska inventera hälsokostbutiken senare i veckan, kanske har de lite Stevia. (Stevia - är utvunnet ur en växt som inte är tillåtet att använda som livsmedel men som ändå säljs för utvärtes bruk – märkligt. Jag behöver ju inte säga att jag tänker äta glassen, jag kan ju låtsas som om jag ska smeta den på mig. Eller Kris.)

Igår efter jobbet gjorde jag något jag verkligen behövt göra under en längre tid. Jag besökte en bra behå-butik. Haides på Linnégatan 6, specialiserar sig på ordentliga och välsittande behåar och badkläder för storbystade kvinnor. Och vilken butik! Vilken service, vilket utbud! Jag har under många år använt en sportbehå för att hålla brösten i någorlunda höjd – i mitt fall strax ovanför naveln… men med hjälp av en ordentlig bygelbehå så hamnade tuttarna, hör och häpna, i bröstkorgsnivå! Dessvärre hade de inte min storlek inne av den behåvariant jag fastnade för, men jag kommer att bli en trogen kund. Vilken enorm skillnad i såväl figur som hållning en bra behå gör.

Jag skulle vilja tacka Joanna www.livsvinst.se för tipset. Joanna har gått ner 80 kilo, och har skildrat hela sin livsförändringsresa via en jättefin och inspirerande blogg. Hon är inte LCHFare, men som jag sagt tidigare – alla måste hitta sin metod, sitt sätt som funkar. Och vi kan väl alla konstatera att hennes sätt fungerade för henne.

Efter butiksbesöket gick jag och Kris på Torget, en restaurang i Gamla Stan för att käka. Jag valde en halv Moules Marinières (vinkokta musslor) samt lite extra aioli.

Receptförslag här. Kris valde en ceasarsallad med kyckling. Maten var väldigt god, men tyvärr var det väldigt många ljud i den lilla ombyggda butikslokalen som gjorde ont i mina stackars öron. Så vi åkte hem så fort vi ätit upp. Och somnade gott i soffan till slutet av ett inspelat avsnitt av Morden i Midsummer.

Nu kommer vi till min otur. I morse när jag kom till jobbet så tog jag hissen upp till mitt våningsplan. När jag klev ur hissen, höll jag på att leta efter mitt passerkort och uppmärksammade inte att hissen inte gått ända upp till våningsplanet, ca 1 dm kant var i vägen. Och jag snubblade. Jag hann rätta till kroppen så jag inte föll ner i stentrappan, men jag knyckte till så min nacke snärtade till ordentligt. Jäklar. Nu går jag invirad i en kollegas yllesjal för att få värme till mina smärtande muskler, och knaprar Naproxen för att förhindra ytterligare låsning.

Vi har ihållande regn i Stockholm. Det regnar stora vattenpölar. I detta eländes väder travade jag in mot centrum för att äta med Sara, en kompis som snart ska gifta sig.
Medan vi åt av en enorm asiatisk buffé, pumpade jag henne på all info om hennes bröllop. Det är så härligt med kärlek! 

Sen tillbaka till jobbet för eftermiddagspasset.

Kris och jag skulle träna spinning + core, men eftersom nacken krånglar så blir det en stilla hemmakväll. Vetekudde om axlarna, en film och lite plockmat. Det finns värre öden.

Jodå, jag fick upp tvätten från tvättstugan. Så småningom. Jag var ju ensam hemma på söndagskvällen och passade på att ser en liten skräckis på Tvn. ”Jag är ju inte så lättskrämd” tänkte jag och mindes hur jag reagerade sist jag såg en riktigt läskig film. Vad jag inte hade tagit i beaktande att det nog var i slutet på åttio-talet. När jag fortfarande var tonåring, hade stort fluffigt hår, gigantiska plastörhängen i pastellfärger och var helt orädd, saknade vett, sans och fortfarande trodde gott om allt och alla och dessutom trodde att jag var odödlig.

Jag höll på att skita knäck kan jag säga! Och jag vågade inte stänga av heller! För då fick jag inte veta hur det slutade, det kunde ju vara helt naturliga förklaringar till att foton revs ner från väggen, spegelbilderna bestod av en främlings ansikte och att fotspår syntes på stengolvet. ELLER HUR!


Efter att ha överlevt slutet av filmen (nej, inga naturliga orsaker, det fanns både spöken och mördare) så skulle jag alltså gå ner genom trapphuset och genom en lång, mörk kulvert för att ta mig till tvättstugan. Inte smart. Inte smart alls.

Tjuvvägde mig lite på måndagsmorgonen. ÄNTLIGEN har jag passerat den förhatliga hektogränsen jag fastnat på, åtminstone 2 hekto har lossnat. Jag skyller på värmen. Det är konstigt, för när det är varmt vill jag inte äta fett. Dessutom så sväller jag upp över hela kroppen, min nya förlovningsring som passade alldeles utmärkt när jag köpte den, sitter oerhört tajt och fingret bildar valkar runt den. Inte så klädsamt. Antagligen binder jag vatten.

Så det finns en bra sak med regn- och ruskväder! Min kropp trivs.

Måndagen var en typisk måndag. Seg start på morgonen och alldeles för mycket jobb. Men Kris kom hem för att käka middag och sova.♥ Jag har varit dålig på att laga mat i helgen, det fanns mycket grönsaker i kylen som var på väg att bli dåliga. Så det fick bli en Kajsa Warg-middag -”man tager vad man haver”- variant. Jag tog en zucchini, klöv den på längden och gröpte ur innanmätet.

Sen saltade jag halvorna och ställde dem i ugnen ca 20 minuter på ca 200 grader. Under tiden fräste jag en tsk extrastark curry i lite smör och lade därefter i de finhackade zucchiniköttet tillsammans med en halv finhackad lök. Det fick fräsa ihop och sen lade jag det på en tallrik tills vidare. Sen brynte jag en liten bit köttfärs jag fått över, och när den var genomstekt blandade jag ihop det med den andra röran. Det fick koka ihop tills all vätska var borta. Därefter fyllde jag zucchinisarna (märklig böjning) med köttfärsgegget och lade lite överbliven ost på.
TIPS! Det är VANSINNIGT gott med lite ädelost om man har det. In i ugnen igen, ca 15 minuter på 200 gr.

Jag gjorde en grönsaksröra/sås av en halvmjuk paprika, två trista tomater, den andra halvan av löken och två mjuka vitlöksklyftor. Jag skar dem i ganska stora bitar och lät dem koka ihop tillsammans med en nypa rosmarin medan jag fixade zucchinin.

Maten serverades med lite gräddfil.
Det blev otroligt gott, det här är en favoritmåltid hemma hos oss. Personligen gillar jag när grönsakerna ingår i måltiden så att säga. Sallad till maten, kan ibland bli så himla trist.

Tisdagen började med att klockan ringde strax efter vi gått och lagt oss. Åtminstone kändes det så. Men trots att vi var tvungna att lämna lägenheten före sju, hann vi få i oss en frukost bestående av ägg-grädds-plättar och bacon, samt kaffe. Jag hade matlåda med mig till jobbet, ceasarsallad och den smakade minst sagt mums. Nu är det snart middagsdags, Kris kommer hem även idag och det blir en favorit i repris – rester från igår!

Kris började jobba vid halv åtta i morse, och eftersom vår förort lider väldigt av SLs trafikstörningar, fick jag agera chaufför. Efter lämna Kris-på-jobbet-rutten, åkte jag till en stor livsmedelsbutik som öppnar 08.00. Men jag var så tidig att jag fick sitta i bilen och vänta en stund. Det var en helt ny upplevelse att vara så tidig någonstans en söndagmorgon. ;-)

Nåväl, när jag handlat, kommit hem, startat en tvättmaskin, diskat upp efter frukosten så åkte jag hem till en kompis och drack kaffe. I vår förort finns ett tjejgäng som brukar träffas på lördag- eller söndagmornar för att dricka kaffe och surra bort en stund. Men en efter en har fallit ifrån. De har flyttat bort från förorten, skaffat partners på annan ort, eller bara blivit väldigt uppbokade. Men nu träffades åtminstone två av oss för att ta en morgonfika. MYS!

Resten av dagen har jag ägnat åt hemmapyssel av den lata sorten. Sova i soffan, hänga en maskin tvätt, laga middag, köra diskmaskin, surfa på nätet, spela spindelharpan och smsa till Kris.

Jo, var hemma hos andra goda vänner och drack eftermiddagskaffe förstås. Det blev LCHF-snack såklart, och jag blir väldigt inspirerad av det.

Jag misslyckades med ceasardressingen för andra gången i rad. Både förra gången, och denna blev den inte sådär fluffig som den ska bli. Ingredienserna blandar sig inte som de ska.. Jag har misstänkt att det är matberedaren som börjar bli gammal, och att skärkniven inte går ända ner i botten längre och då inte vispar upp ägget med oljan som den ska. Så när jag försökt få ihop dressingen och den såg ut som något katten spytt upp, fick jag hitta på nåt. Jag tog en ytterligare äggula, la den i en bunke, tog stavmixern och körde den på max medan jag droppade i resterna av den misslyckade dressingen. Det gick bra! nu återstår beslutet vad jag ska göra av matberedaren. En stavmixer är bra, men jag saknar droppfunktionen. Dvs att kunna droppa ner olja via locket ner i ägget. Bra både för såna här dressingar, men också för hemmagjord majonnäs.

Hm, får be mamma komma ner och slänga den åt mig. Då blir hon hon glad. Hon älskar att rensa i mina skåp. ;-)

Nu har jag tillbringat hela kvällen i tvättstugan. Jag gillar att tvätta och mangla, men jag HATAR att bära tvätten upp och ner fyra trappor utan hiss. Så nu är två hela torkskåp fulla med nymanglade lakan, och två torktumlare kör alla våra handdukar. Det ska bli skönt att få det klart, men först måste jag hitta motivationen till att gå ner och hämta upp eländet. Morr.

Dagens intag:
Frukost: Ägg och bacon. Kaffe
Mellanmål hos förortsgrannen: Kaffe
Lunch: en handfull jordnötter, lite yogurt och bär.
Mellanmål hos vänner: Kaffe
När jag kom hem värmde jag på lite kaffe, så jag var helt säker på att jag fått i mig tillräckligt kaffe för en dag.
Middag: Ceasarsallad bestående av romansallad, dressing, bacon, skivad rödlök, en stekt kycklingfilé skruen i smala skivor. Sprite Zero. Kaffe.

Det började med en flygresa från Luleå till Stockholm. Jag har alltid haft trånga hörselgångar, vilket bl a leder till att jag har svårt att tryckutjämna. När jag tog dykcert, var jag tvungen att använda Rinexin (receptbelagd medicin med avsvällande effekt) för att kunna tryckutjämna i vattnet.

Nå, när jag kom hem från Luleå hade jag ett konstant lock för öronen i några dagar. Det gick liksom inte att tryckutjämna alls. Jag tuggade tuggummi, gäspade, drog och slet i mina stackars örsnibbar. Utan direkt förbättring. Sen lättade det något men istället fick jag en otrolig överkänslighet för ljud och ett skrällande som påverkades väldigt av vissa frekvenser. Jag har fortfarande jättesvårt att prata i telefon, att umgås i fikarummet på jobbet, att lyssna till en manlig kollegas röst, och även min egen andning har stundtals gjort det så plågsamt att existera att jag bl a var hemma från jobbet en dag. Ändå tyckte jag att det hade blivit lite bättre. Tills häromdagen vill säga..

Kris och jag skulle spela maxiyatzy. Ljudfrekvensen när tärningarna slår mot varandra i min hand, innan slaget alltså, höll på att nocka mig. Fy #&% vad ont det gjorde!

Så när jag ändå skulle ner till vårdcentralen för att kolla upp ett födelsemärke som betett sig lite illa, berättade jag för läkaren om mina öronproblem. Läkaren slog en stämgaffel mot skrivbordet och sen tryckte han den mot mitt huvud. Eftersom jag hörde frekvensen av ljudet mitt i huvudet, så var det inget hörselproblem. Skönt. Däremot verkar jag ha en svullnad någonstans i innerörat, trumpeten är helöppen. Ja, precis så. Trumpeten är helöppen. Tydligen ska locket till trumpeten stängas automatiskt, men av någon anledning förefaller mitt lock ha kärvat i öppet läge. Oerhört plågsamt enligt läkaren (och mig!), och behöver åtgärdas. Så nu går jag på en intensivkur av kortisonspray och blir det inte bättre inom någon vecka, måste jag träffa en öronspecialist. Fram till dess får jag helt sonika låta bli att prata för mycket i telefon, och ha stora hörlurar på jobbet.

Skönt att få en förklaring till eländet, jag trodde det var tinnitus jag hade fått.

Nog om det.

Igår efter läkarbesöket, vinkade jag av Kris som återigen försvinner på en veckas jobb. Själv gick jag på afterwork på Skanskvarn, vid Gullmarsplan med några fd kollegor. Den ena kollegans 3-månaders labradorvalp Zoey, även kallad Pirayan efter att hon bet mig under en lek med sina sylvassa små valptänder, följde med.
Bild: Zoey a k a Pirayan är hungrig och äter därför upp min hand. Hon går knappt att fotografera för hon rör sig så snabbt.

Hon är otroligt charmig och precis sådär vild som valpar är. Och plötsligt faller de bara ihop en en sömnig liten hög.

Underbart. Vi satt där under ett tak, som skydd för den gassande solen, gullade med hund, pratade om allt möjligt mellan himmel och jord och plötsligt har många timmar passerat. Jag åkte hem och åt, och somnade sedan i soffan till något inspelat på hårddisken. En vanlig fredagkväll med andra ord.

Idag lördag skulle jag åka till golfbanan och träna lite, storhandla och inte minst träffa min treveckors brorsdotter och hennes föräldrar. Men kära Kris hade inte bara stulit mitt hjärta, båda bilnycklarna var borta också! Så jag fick helt sonika omprioritera och åkte därefter med tunnelbana för att käka lunch med familjemedlemmarna. Det var en höjdarns fin lunch.
Bild: Lilla Karin kommunicerar med stolta faster

Förutom att jag kunde pussa den fjuniga och oemotståndliga lilla bäbisen, fick jag en fin ägg Benidictine (färsk spenat på en tallrik, två porcherade ägg, bräckt skinka och en otroligt god och varm hollandaisesås) och en kaffe till lunch.
Furstligt!

Nu har jag ägnat eftermiddagen åt att tömma, rensa och skura kylen. Otroligt skönt, jag tycker verkligen att det är superviktigt att ha rent omkring sig där man lagar mat. Spis och diskbänkar ska vara tomma och väl rengjorda, och kyl där man förvarar maten ska vara i oklanderligt skick. Fy för kylskåp som luktar illa! Nu ska jag sanera mig själv också, ner i badet! Har inte funderat på vad jag vill ha till kvällsmat, men jag vet (efter kylskåpsrensningen) att jag har några skivor god rostbiff där. Kanske kan jag göra en avocadosallad till?

Nu fick jag ett välkommet samtal - Kris kommer hem och sover ikväll! JIPPI!!! 

Vaknade nyss med magknip och ont i huvudet. Tur jag har en lång semesterdag att se fram emot.

Vi träffades efter jobbet igår, jag och Kris. En stilla promenad genom Södermalm till restaurangen vi skulle äta på. Trevligt bemötande och en fantastisk mat. Till förrätt åt jag tryffelparfymerad wagyubiff, ankleversmör, blomkålspuré, mandelnougatine, apelsin- och havtornssirap. Det var gott! Till detta ljuvliga drack jag ett välkylt vitt vin, en pinot gris. Till huvudrätt färska pilgrimsmusslor Barrigoule, inkokt fjällröding, kronärtskocka, citron, primörmorot, timjan, olivolja. Jag bytte vin till ett annat fantastiskt vitt vin, ett sydafrikansk vin som jag för mitt liv inte minns namnet på.

Nåväl, det var ett mycket lyckat restaurangbesök och vi orkade inte efterrätt! Sen promenerade vi vidare runt på Söder. Det var nästan vindstilla och oerhört varmt. Ljuvligt skönt. Så småningom, efter många upp- och nerförsbackar, hamnade vi på ett ställe på Renstiernas gata där vi svalkade oss med en riktig sommardrink.
Och därefter orkade vi beställa efterrätt. Jag åt en semifreddo med mandelnougatine, samt drack ett gott glas rosé.

Ja, det blev verkligen en helkväll. Det bästa är ändå nästan alltid att komma hem. Sitta i vårt kök med ett glas kallt vatten, en skål med jordnötter och få spö av Kris i maxiyatzy – det är lycka det. ;-)

Nu åker Kris iväg igen. Hunden är på kollo. Jag kommer att vara solo i stan i sju dagar, och nu måste jag ta tag i kosten. Inga utsvävningar, jag vill få fart på fettbrasan! Planen är följande:

Äta frukost, lunch och middag. Det enda mellanmål jag behöver är ev cocosa i kaffet. Se till att jag är mätt och nöjd, då slipper jag alla frestelser i form av snabbmat och snacks. Och jag ska vara snäll med mig själv! Inga negativa tankar. Det här funkar!

Så, det låter väl som en bra plan? Då kör jag!

Det är verkligen semestertider i Stockholm nu. Alla vägar grävs upp, tunnelbaneperronger repareras och staden fylls av turister med solhattar, kameror och turistkartor i högsta hugg. För oss bofasta som fortfarande jobbar är det ett helvete. Inga tunnelbanor går i tid, bussarna är knökfulla och varma, och överallt är det folk, folk, folk. Ja, det är uppenbart att även jag behöver ledighet. ;-)

Vovven lider oerhört av värmen, och när min svärfar erbjöd sig att ta med honom ut på landet tackade vi omedelbart ja. För även om vi saknar honom så att hjärtat gråter, är det ännu värre att se honom fara illa av tre trappor utan hiss och en varm lägenhet. Jag saknar dessutom sannolikt hunden mer än han saknar mig. Han brukar bli furstligt behandlad på sitt sommarkollo.

Gårdagen började verkligen inte bra. Kris och jag hade en dispyt på morgonen, den handlade om skitlarviga saker. Men det kändes inget vidare när jag åkte till jobbet. Och i vanlig ordning var jag sen, så jag hann inte heller med frukost. Vad gör jag då? Jo, jag köper en kexchoklad. Så jävla dumt. En kexchoklad köper jag och goffar i mig klockan 8.30 bara för att jag blev lite ledsen. Det finns verkligen inget konstruktivt i det hela. Den var inte ens god. Dessutom blev jag så besviken på mig själv att jag blev ännu ledsnare. Blä.

Jag käkade lunch på jobbet på samma vanliga manér. Lite gott ur Icas disk.
Då hade jag också hunnit ringa Kris och blivit riktigt sams, så allt kändes lättare i hjärtat. Även om kexchokladen skavde...

Sen efter jobbet sammanstrålade vi med två goda vänner, tog med oss picnic och begav oss ut på en klippa vid den sjö vi bor invid. Där satt vi och njöt av solnedgång, blank vattenyta, fiskar som vakar, och god mat. Revbensspjäll, rostbiff, coleslaw och guacamole. Lite vitt vin och några jordnötter.
Mums.

Helt plötsligt ser vi ett huvud som sticker upp i vattnet, en bäver gör oss sällskap! Det var en väldigt avslappnad och skön kväll. När vi kom hem, satte vi oss framför ett inspelat avsnitt av Miss Marple, jag somnade som en sten ungefär 2 minuter in i filmen.

I morse var det återigen vägdags. Innan jag berättar om resultatet vill jag påminna er kära läsare om att: jag har varit på bröllopsfest, druckit några glas vin utöver det, slarvat med de flesta frukostar och goffat kexchoklad. Resultatet? NOLL. Inte ett gram upp eller ner. Jag väger exakt vad jag vägde förra veckan.

Det är ju egentligen bra nyheter. Det innebär att när jag väl är nere i min målvikt, kommer jag att kunna göra lite avvikelser utan att det är en katastrof.. 

Men bot och bättring står nu på schemat. 

Jag tog förmiddagen ledigt idag. Vi har så lite att göra på jobbet den här veckan, och ute skiner solen så härligt. Efter en tidig frukost bestående av ägg och bacon, stack vi till golfbanan.
Vi hann med 9 hål innan solen stod för högt och värmen blev för olidlig. På vägen hem körde vi förbi IKEA och käkade lunch, kotlettrad med ratatouille och bearnaissås. 
Det var faktiskt ovanligt lite folk där idag. Kanske har folk bättre för sig dessa ljuvliga dagar, än att shoppa billiga värmeljus. Vi hann t o m att inhandla en kökslampa. 
 
Ikväll ska jag och Kris äntligen gå på finrestaurang och fira vår förlovning. I morgon har jag tagit en semesterdag och ska njuta av en sovmorgon. Livet är gott.

Det är oerhört varmt ute. Jag beklagar mig inte, men i ärlighetens namn är jag mer sugen på rosévin, glass, vattenmelon och sushi än fett. I går försov jag mig ganska ordentligt, mobilens alarm fungerade inte. Det är inte det bästa sättet att börja en arbetsvecka på. Nåväl, jag jobbade hela dagen och sen körde vi ut till min golfbana, Salems GK.  Kris hade aldrig hållt i en golfklubba tidigare, och ville köra en 9-hålsrunda. Jag blir så lycklig när jag får chansen att spela golf, och vill inget hellre än att vi båda trivs där ute.

Nåväl, det gick väldigt bra för nybörjaren. Och jag fick en ordentlig motionsrunda.

Måndagens meny:
Ingen frukost.
Lunch: Rostbiff och coleslaw, ett grillat kycklingben.
Middag: en kebab med bröd där jag förstås slängde brödet. Cola light.
Kvällsmål framför tvn: 4 ostchips, 2 skivor parmaskinka.
Mellanmål: 4 koppar kaffe och 10 macadamianötter.

***********************************************************

I morse ringde inte heller mobilens alarm. USCH vad arg jag blev. Insåg efter en stund att jag kommit åt en funktion i inställningarna som gör att alarmet numera är ljudllöst. Korkat korkat korkat. Kom iväg till jobbet mer än tre timmar senare än vanligt. Ingen frukost hann jag med. Och när jag kommer till Slussen för att hoppa på bussen, ser jag rubrikerna att "donator är far till Michael Jacksons barn". Då blev jag om möjligt ännu argare. Hur kan en människa genom att donera några milliliter kroppsvätska benämnas som far? En pappa, en far, en förälder är någon som älskar, uppfostrar och tar hand om ett barn. Fast rubriken "donator är donator till Michael Jacksons barn" kanske inte hade gjort succé. Jag blir mindre och mindre förtjust i våra kvällsblaskor. Skittidningar.

Hann jobba en dryg timme innan det var dags för lunch. Promenerade iväg till livsmedelsbutiken för att handla min vanliga lunch, lite coleslaw och lite gott till. Men coleslawen (märklig böjningsform) var slut. Jag strosade runt matdiskarna men hittade inget bra substitut. Hungrig var jag. Varmt var det. Överallt snabba kolhydrater och söta små godisbitar som ber om att få bli uppätna. Ståndaktigt gick jag ut ur butiken och fortsatte min planlösa vandring längs gatan för att hitta något att äta. Sushi, bröd- och salladsbarer, kaféer, pizzerior och indiska matställen finns det gott om där jag jobbar. Jag gick förbi ett ställe som brukar vara pålitligt, men de serverade Wallenbergare idag. Det kändes inte som ett bra alternativ. Så jag hamnade på kebabstället. Idag igen. En kebabsallad och en colalight. Inte det bästa alternativet, men jag blev mätt i allafall. 

Jag måste hitta ett sätt att äta bättre. Jag får i mig för mycket protein och för lite fett. Luncherna är viktiga för mig, jag kommer ofta inte hem förrän vid halv sju, och då gäller det att äta ordentligt under dagen för att klara mig.

När jag kom hem till förorten stod Kris och Nitro och väntade vid tunnelbanan. Sen tog vi en långsam, långsam promenad hem. Nitro lider ganska svårt av värmen, och vi låter honom få göra det mesta i sin egen takt de här dagarna.

Väl hemma gjorde vi Oopsies, ett experiment jag läst om på www.lchfrecept.com.
Oopsies består av 3 äggvitor som vispas hårt, 3 äggulor som vispas ihop med 1 dl philadelphiaost och sen blandar man försiktigt ihop alla ingredienser. Klicka på smörad plåt, in i ugnen på 150 gr i 30 minuter.

Vi gjorde en sorts langos - minns ni dem? Först vitlökssmör på de varma oopsiesarna, sen creme fraice, hackad rödlök och sen stenbitsrom.
Oooooooooootroligt gott. Jag åt tre stycken på ca 2 minuter. Nu ligger jag i soffan med magen i högläge och skriver. Möjligen orkar jag klå Kris i MaxiYatzy innan Morden i Midsommer, men sen blir det en tidig kväll. Och jag ska testa mobilens alarm innan jag går och lägger mig.

Ja, som ni märker kommer inte mina inlägg lika ofta som förut. Jag har laga förfall, giltiga förhinder. Det är SOMMAR! Jag är utomhus så mycket jag hinner, njuter av värme, sol och ett underbart Stockholm.

I fredags kom äntligen Kris hem efter en veckas frånvaro. Både jag och Nitro har gått här hemma och längtat. Vi hade bokat bord på en fin restaurang, dels för att fira vår förlovning (ja, vi passade på under semesterveckan under en stjärnklar grekisk himmel) men också för att i en trevlig miljö prata om vad som hänt den senaste veckan.

Men vi bokade av. Åkte hem till hunden istället. Satte på oss sköna kläder, lagade en god ceasarsallad och drack ett gott vitt vin till. Somnade i soffan innan 22-nyheterna. Det var bättre än fin-restaurang!

Förresten, här kommer receptet på en god ceasardressing! Receptet är lagom till fyra personer ungefär.

1 äggula
2 tsk dijonsenap
1 krossad/pressad vitlöksklyfta
1 tsk worcestershiresås
3 finhackade sardeller
1-1,5 dl smaklös oliv- eller rapsolja
knappt 1 msk färskpressad citronsaft
1 dl parmesan
Ta en matberedare, lägg i äggulan, senapen, vitlöken, sardellerna, worcestershiresåsen. Droppa i oljan medan den går. När den har blandat sig riktigt så smaksätt med citron och parmesan. Gott! Klarar sig i kylen i flera dagar.

Lördagen inledde vi med att äta en fantastiskt god frukost. Äggplättar och bacon.
Det är himla enkelt. Blanda ca 3 ägg med 1, 5 dl grädde. Lite salt och peppar. Grädda i plättlagg, och precis när du vänt dem, lägg lite riven ost på så får den smälta ner. Lite festligare än äggröra tycker jag.

Sen fixade vi hundra ärenden, lämnade Nitro till de högt värderade hundvakterna och åkte hem till festförberedelser. Kris mamma gifte sig i början av juni, och nu skulle de ha en fest för att dels fira det men också den äkte makens 65-årsdag. Jag kan bara gratulera dem till en lyckoträff avseende vädret. WOW, vilken dag. Vi käkade en sen lunch medan nagellacket torkade.
Resterna av romansalladen i botten på en tallrik. God parmaskinka, lite salami, lite oststavar, pinjenötter och sen en klick hollandaisesås. Kris bytte ut oststavarna mot mozzarella. Till efterrätt några få svenska jordgubbar med vispgrädde. Kaffe.

Kalaset var otroligt välplanerat och trevligt. Det nyblivna äkta paret har ett genuint matintresse och överraskar alltid med sina trevliga menyer. Den här kvällen var inget undantag. Så här såg menyn ut:

Drink 

Bubbel, jordgubbar och valnötter 

Förrätt

Fisk- och skaldjursterrin med löjrom, dill- och gräslökskräm, örtolja

Vin: Leth Grüner Veltliner

Huvudrätt

Marinerad lammrostbiff med vitlök, citron och rosmarin

Aboriosallad med pinjenötter, parmesan och ruccola

Sallad med bönor, persilja och kronärtskocka

Dragon- och gräslökssås

Vin:Casillero del Diablo 2007

Dessert

Småländsk ostkaka med jordgubbsylt och lättvispad grädde

Vin: Moscatel del Setubal

Kaffe

Mazarinbit med jordgubbar

Avec

Det var inte bara välplanerat – de hade med små undantag lagat all maten själv! Vi var 57 gäster som åt, drack och roade oss furstligt. Ja, även jag åt och drack. Allt var gott. Fantastisk gott. Även det som inte var LCHF. Men hur ofta gifter sig ens svärmor?

Söndag morgon vaknade vi långt senare än vi brukar, men OJ vad skönt. En snabb frukost bestående av jordgubbar och vispgrädde från gårdagens lunch och kaffe. Sen åkte vi ut på min golfklubb och övade såväl putt som utslag. En strålande dag i solen. Sen bjöd jag på lunch på Sturehovs slott, en liten oas som jag tidigare nämnt. Återigen blev det en club sandwich – utan sandwich.

Vi hämtade upp Nitro hos hundvakterna, handlade inför veckan och sen åkte vi hem. Balkonghäng i förorten. Våra balkonglådorväxter blommar för fullt, och både jordgubbar och gräslök växer så det knakar. Jag drömmer om ett eget hus, att få ha min egen perennrabatt och ett eget trädgårdsland. Och kanske kanske ett växthus?

Sen lagade vi mat. Både jag och Kris är matintresserade så ibland slåss vi om vem som ska laga mat. Alltså om vem som ska få laga mat, inte vem som vill slippa. Angenäma bekymmer. Nåväl, jag fick fixa såsen. Det blev lövbiffsstrimlor marinerade i soja, doppade i sesamfrö som hastigt stektes på i olja. Till det en jordnötsssås. Vi serverade detta på en salladsbädd och lite skivad rödlök.

Enkelt, snabbt och väldigt gott. Nitro låg och bad om ett under ”Snälla gud, låt lite lövbiff falla ner i min mun”. Han blev inte bönhörd.
Jag har funnit en bra sida för LCHF. www.LCHFrecept.com heter den, och den är smockfylld med bra länkar, recept och allt man behöver för att komma igång med matlagning och LCHF-livstilen. Receptet på jordnötssås hittade jag där. Jag minskade mängden sambal oelek av den enkla anledningen att jag inte hade mer, och det blev ändå ganska starkt.

Nu är det söndagkväll. Kris ser Poirot på tv och vovven snarkar vid mina fötter.
Livet är underbart.