När jag var liten var det stort och magiskt att köpa en ny skiva med sin favoritartist. Då var inte LP-skivor utdöda riktigt än och man behandlade dyrgripen som finaste glas, livrädd att den skulle gå sönder. Som man uppskattade den och jag undrar egentligen om den känslan inte är värd så mycket mer än de möjligheter modern teknologi gett. Alltså, nedladdning från internet, utrymmeseffektivitet, teknisk kvalitet på låtarna osv.
Jag kan också sakna den där lilla påsen med lördagsgodis, de trekantiga förpackningarna med festis (de smakade annorlunda då än motsvarigheterna nu) och en ogripbar smakförnimmelse som då och då fladdrar förbi en bråkdels sekund i mitt minne.
Farmor har också en sån där grej. När hon var ung, i slutet av 30-talet, jobbade hon och hennes syster i en textilfabrik. När arbetsveckan var över firade de med att gå och köpa en bulle som de satte i sig med stor njutning. Det där speciella har försvunnit när utbudet ökat, priset gått ner markant, arbetsveckan inte alls är lika tuff och fikabröd kan köpas i stora påsar industribakat i mataffären, snarare än bara som en fantastisk godbit bakom glaset i ett konditori.
Numera har jag inget sådant speciellt, och jag saknar det.