Herrejävlar, det var längesen. Det var en liten kille på dagis, och jag var helt övertygad om att vi en dag skulle gifta oss. Han var extrovert, gladlynt, påhittig och smart. En dag ertappades vi med ett pusskrig på dagis, vi var väl typ 4 år gamla. Idag skulle det väl bli tjafs om sexuella trakasserier. *himlar med ögonen*
Nåväl, vi var alltså jämngamla och gick i samma klass i nio år. Mina känslor höll i sig, eller snarare var det så att jag var kär i min fantasi hela tiden. Men efter grundskolan har jag aldrig träffat honom igen, och aldrig kommit på tanken att sakna honom.