Dag 03 - Mina föräldrar

Jag är uppväxt som enda barnet, i en rätt tråkig liten familj. Mina föräldrar höll ihop hela min barndom, men skildes när jag var 20. De var mycket engagerade: följde med på skolresor och skjutsade mig överallt.

Mamma har jag ett komplicerat förhållande till. Hon är osäker, behövande och spänd. Hon har ett enormt kontrollbehov, och sätter man inte ner en stadig fot tar hon över ens liv totalt, dvs utnyttjar en för egna syften. Hon vill veta allt om människorna i sin omgivning, är totalt livrädd för att avslöja något om sig själv och är enormt självcentrerad. Hon kan visst säga "jag älskar dig" - när hon behöver få orden returnerade.

Pappa är betydligt enklare. Tystlåten, lugn och reserverad. Fast ändå gladlynt och älskar att retas. Det slår ett varmt hjärta bakom det reserverade yttre. Han formulerar sällan eller aldrig sina känslor i ord eller ger en spontan kram, men kärleken lyser igenom så tydligt i hans handlingar istället. I det och i de på ytan elaka öknamnen han alltid haft på mig. Jag har aldrig haft en tanke på att ta illa upp, tvärtom. Pappa var riktigt nere en period och upphörde med öknamnen. Det är det mest jävliga jag varit med om och jag bröt samman totalt. Jag älskar och är väldigt stolt över min pappa.