"Att kärlek är vördnad, och dyrkan, och härlighet, och en uppåtriktad blick. Inte ett bandage för smutsiga sår. Men det vet de inte. De som talar mest urskillningslöst om kärlek är de som aldrig känt den. De gör någon sorts tunn soppa av sympati, medlidande, förakt och allmän likgiltighet, och kallar det kärlek. När man en gång har känt vad det är att älska [...] - den fullkomliga lidelsen för det allra högsta - så är man inte förmögen till mindre." Ayn Rand, Urkällan
Jag är väldigt influerad av Ayn Rand på flera områden, och hennes definition av kärlek köper jag helt. Att älska är att värdera.
Jag vill inte ha någon pojkvän. Eller flickvän för den delen. Jag stormtrivs som singel. Men OM jag ändrar mig i framtiden kommer det att röra sig om någon jag kan värdera. Någon jag kan se upp till. Någon jag kan glädja mig med när han växer som människa. Och tillbaka förstås. Någon som ser det bästa i mig, uppskattar och uppmuntrar det. Någon vars leende jag belönas med när jag förtjänat det, snarare än ett leende som delas ut som tröst eller styrketår.