Dag 08 - Ett ögonblick

Oktober 2001. Jag hade varit så besparad. Vid 24 års ålder var samtliga mina mor- och farföräldrar vid liv. Som ett slag i solar plexus fick jag beskedet att min farfar gått bort. Det var så delat. Jag saknade honom så att det gjorde ont, ändå var det en otrolig lättnad att han var utom räckhåll för den fysiska smärta han levt med i 45 år. Sista året hade varit helvetiskt jobbigt för honom, men lyckligtvis domineras mina minnen av honom av den rara och milda man som älskade syna familj, alltid retades och skrattade med oss.

Ögonblicket jag tänker på kom några år senare när jag insåg tt jag inte kunde minnas ljudet av hans skratt.