Dag 11 - Mina syskon

Jag är uppväxt som ensambarn. Sen, när jag fyllt 22 föddes min halvbror. Vi har ingen vidare kontakt, vi är väldigt olika. Vi har fädernet gemensamt och pappa har uppfostrat mig till en person som kan ta precis vad som helst verbalt, jag rycker på axlarna åt det mesta och flinar åt fantasifulla öknamn. Så pappa och jag har en ganska hård jargong sinsemellan, och det är också en sida jag är väldigt hemma med hos alla människor. Brorsan är däremot extremt snäll och känslig. Tål ingenting. Han är social, det är inte jag. Vi saknar gemensamma intressen. Jag skulle aldrig ge honom en hundring - men behöver han en njure från mig behöver han inte ens be om det.