Dag 15 - Mina drömmar

Det här är faktiskt ganska invecklat, eftersom jag i åratal levt med ett stort moln över huvudet som en påminnelse om att jag hela tiden bär en enorm risk att råka ut för riltigt allvarliga olyckor med döden som mycket möjlig utgång. Varje gång jag duschat, sköljer tanken "jaha, då har man överlevt en till" över mig. Det är så, jag försöker överleva en dag, en sak, i taget. Och då finns liksom inte utrymme för drömmar, annat än mycket kortsikriga. "Carpe diem" blir totalt överskattat efter ett tag. Bara en sak, jag vill LEVA innan jag dör, om så bara i en minut. Och med leva menar jag bra mycket mer än att andas.