Det där med föräldraskap är känsligt. För det mesta håller jag mig ur vägen och avstår från att kommentera. Men faktum är att jag börjar undra om det är värt att gå på tårna runt föräldrar. För det räcker att man antyder det mest basala för att vissa ska flyga i luften. Exempelvis om man nämner föräldrars yttersta ansvar för sina barn är man provokativ. Såvida det inte rör sig om beröm eller ett påpekande om det martyrskap som alltför ofta följer med bilden av föräldraskap. Men nämner man att någon förälder fattat ett dåligt beslut, även om det rör sig om främmande individer ... BOM... plötsligt är det statens och f-n och hans mosters fel. Inte tal om "jag fattade ett dåligt beslut" eller "det var inte särskilt smart av mig att okritiskt svälja statliga rekommendationer". Nädå, att hitta efter en yttre syndabock att vältra över skulden på är betydligt vanligare. Och tydligen är det bättre att framstå som ett offer i media än att se verkligheten i ögonen.
ataxia