ALLT om INGET i ULLAS BLOGG

Söndag

Ni som vill fortsätta följa min vardag och mina livsöden är välkomna hit.

http://hypnos1.wordpress.com/

  Tisdagnatt möter onsdag

Eftersom jag inte stöder Aftonbladets beslut angående avstängningen av Conveyors blogg och anser att de agerat utan att veta mera än vad några hysteriker påtalat i sina anmälningar, så är det emot mina principer att fortsätta ha en blogg här. Vem som helst kan råka ut för maktlystna fanatiker, som vägrar att ta del i en debatt och vägrar respektera andras åsikter. Jag själv har hållit mig lugn, dels för att jag inte har den tiden som behövs för att surfa runt på andra bloggar och ge kommentarer. Det ska jag kanske vara tacksam, eftersom jag har åsikter. Men jag har nöjt mig med att skriva dem här. Men argument och debatt behövs, för att få till den ändring man kanske vill ha.

Tål man inte att någon har en annan åsikt, så kan man enkelt radera de kommentarerna. Man behöver inte radera hela bloggen för den personen. Vi är olika och vi måste få tycka olika. Att kalla det för att ens blogg blivit kapad, är något jag inte förstår. man kan faktiskt bestämma själv i sin egen blogg. Ingen kan tvinga in sig och skriva, om du inte vill det.

Det är ju en ganska ironisk rubrik en utav fanatikerna har idag på sitt inlägg. Stå för dina åsikter, jag står för mina. Det är ju faktiskt just därför som den här personen anmält Conveyor *ler*. För att han stod för sina åsikter.

Bara ett exempel från en kommentar utav samma person:

"Idag är jag djupt chockerad och besviken på att så många fallit i fällan. Att de vägrar följa de peddolänkar jag hänvisar till för att kontrollera EXAKT vad det är dom visar sitt stöd för!

De är manipulerade till gränsen för hjärntvätt och reflekterar inte ens...näe, då skjuter vi budbäraren för det är mycket enklare än att använda sin lobotomerade hjärna... "

I mitt huvud, är det lika mycket till hjärntvätt den här personen står för. Till och med så pass, att hon är chockad över att inte alla följer i hennes led. Hur vuxet är det sedan att påstå att någon har lobotomerad hjärna?

Jag är inte chockad, knappast förvånad heller, att även inläggen som Conveyor skrivit hos Ninni, nu är raderade. Vad stod i dem som strider mot Aftonbladets regler?

Bara för att klargöra min egen åsikt, så anser jag att barn ska upptäcka sin sexualitet i egen takt. Inte som stod i  denna tidning  idag, med sexundervisning från fem års ålder. För mig är det en lika skadlig pådyvling för ett barn, som ett fysiskt närmande är. Jag anser även att alla övergrepp med eller utan sexuell karaktär, som sker mot den andra partens vilja är fullständigt fel.

Jag är således ingen anhängare för pedofiler. Men jag ser inte pedofiler hos alla som tycker annorlunda. Att ha åsikter skadar ingen. Det är handlingen som skadar. Jag tycker inte att det är fel att kämpa för något som man vill förändra och som man tycker är fel. Tvärtom. Men det är inte speciellt övertygande att anmäla eller mobba de som har en annan åsikt. Man lär sig själv saker under diskussioner, om man är så pass öppen och vidsynt att man tillåter sig att göra det.

Är man trångsynt och vägrar att se på något annat sätt än sitt eget, då kan man göra som det gjorts nu. Övertyga, hjärntvätta och manipulera andra. Anmäla och försöka få bort de, som man inte lyckats övertala. För att sedan slippa jobbiga argument kan man göra som den blåögda blondinen ta paus. Det är ett välbekant drag, som jag varit med om i andra sammanhang. Man klarar inte att argumentera mot de med annan åsikt än en själv.

Aftonbladet har rätt att stänga ner vilken blogg den vill. Men jag tror inte de hade stängt av Conveyors om inte mobbarna anmält den, för att den stred mot deras åsikt och för att de inte hade kurage nog eller vilja att stänga ute hans kommentarer som tydligen störde dem. Kanske var det ett medvetet val att fortsätta tjafsa och hålla igång hans engagemang,för att ha det som skäl till anmälan? Hur som, det är fegt av Aftonbladet att bara gå på vad mobbarna anger som skäl. Någon stake borde de väl ha själva.

Själv gör jag väl som innan bloggen, skriver för skrivbordslådan. Eller så startar jag upp en ny blogg någon annanstans. Den här får ligga kvar tills jag kopierat de inlägg jag anser vara värda att kopiera och startar jag ny blogg, så lägger jag ut länken till den här.

Ett sista egofoto. Taget imorse innan jag for iväg till mina möten. Så här bra blev håret med den nya volymgrejen. Den funkade alltså och jag är nöjd med det köpet.

Måndagkväll

Ända sedan Anna Phil började, så har jag tänkt...att nästa måndag, då ska jag se det. Hittillsdags, har jag inte sett ett enda avsnitt. Det gick väl även i höstas och jag tänkte se även då, men icke. Jag har bara sett förhandsinfot och serien verkar ju bra. Men måndagkvällar är det något lustigt med. De bara försvinner i intet och någon tv sätts överhuvudtahet sällan på då.

Jag tänker inte dra vare sig yttrandefrihet, fanatiska bloggare eller Conveyors avstängda blogg i någon långbänk.  Men jag vill ändå komplittera lite. Att min bild på de lekande barnen blev bortcensurerat, har ni säkert märkt. Blottlagda könsorgan accepteras inte, stod det när jag loggade in nu. Okej, det må så vara och det får stå för de som anser barnstjärtar vara något oacceptabelt.. Jag gråter inte för det. Mer då för det inskränkta synsättet.

Här är ytterligare ett gästbloggsinlägg utav den avstängda bloggaren Conveyor.  Jag hoppas verkligen att Aftonbladet har viljan att verkligen nyansera anmälningarna från ett fåtal fanatiker, mot denna bloggare. De står ju inte ens mellan två hötappar. De står mellan några som med alla medel och utan urskiljning vill ha bort allt som på något sätt avviker från deras åsikt om pedofiler och någon som valt att argumentera för att få dem att se nyanserna.

Tyvärr är det många gånger lättare att vara tyst än att ställa sig på någons sida. Och om man ändå väljer, ja vad väljer man då, om man bor i Sverige? Naturligtvis. Det politiskt korrekta och det som medför minst besvär. Jag själv har åsikter om mycket. Stundtals nästan för mycket *ler*. Ibland kan mina åsikter och synpunkter påverka, ibland inte alls. Ändå har jag ju de åsikter jag har och jag står för dem, hur obekväma de än kan tyckas vara för vissa. Men jag lyssnar också mer än gärna på varför det ev inte går att agera på det sätt som jag kanske tycker.

Jag är inte perfekt och jag vet inte bäst. Men att föra dialog med andra, väga för och nackdelar, lyssna till andras erfarenheter mm, kan få mig att se vägar eller dörrar, som jag inte tidigare upptäckt. Vägrar man detta och bara ser sin egen väg som den rätta, då är man enligt mig fanatiker och även rädd för den väg som är okänd.

I just detta aktuella fall, så handlade det om pedofiler. Men det kunde lika gärna ha handlat om narkotika, barnuppfostran, kärnvapen, ja vad som helst där tolkningarna är olika. Försäkringskassans beteende tex. Nu är det inte ett lika brännande ämne, men jag är så tacksam för att Birro tog upp den debatten en nivå eller två. Skillnaden här, är att han har fler med sig, än mot sig. En annan skillnad är att det inte handlar om kön, sex, lust och drift. Så fort sex kommer med i bilden, då är det viktigt att ställa sig i rätt led, oavsett vad man innerst inne tycker.

Jag är inte alls insatt i pedofilernas värld. Därför bryr jag mig inte om den debatten. Jag är av naturen emot, ja väldigt mycket emot, allt som har med våld, maktförtryck, övergrepp, utnyttjande etc att göra. Men jag kan inte någonstans finna att just Conveyor uppmanat någon att förgripa sig sexuellt mot någon mot dennes vilja. Däremot att fantisera om saker är inte förbjudet. Herregud, ni skulle bli chockade om ni visste vad mycket jag har och vad mycket jag kommer att fantisera om olika saker. Jag skulle nog bli klassad som både det ena och det andra *ler*.

Hur som, jag finner ingen anledning att aftonbladet ska bete sig som de gör i fallet med denna avstängda bloggare. Kanske vore det mer ide att stänga ner upprorsmakarnas bloggar? De tankebanor har Blogge  i dagens inlägg.

"Med reservation för den inledande paragrafen om att mediehusen givetvis kontrollerar sitt eget innehåll vill jag ända fråga herrar och damer redaktörer om ni har någon djupare filosofisk hållning än att lyda ett högljutt drev och maximera inkomsterna bland en mängd kattbloggar? I debatten om skolmobbning brukar det numera anses självklart att det är mobbarna som ska förflyttas, inte de mobbade. Och de mobbade är i det här fallet de bloggare som ständigt anmäls och attackeras av det sinnessvaga gänget kring Motherwitch, de vars livsuppgift är att mobba oliktänkande, de som inte kan vinna en debatt med argument utan som måste tysta sina meningsmotståndare, de som tydligen tillmäter dessa udda pedofilbloggar (eller mer allmänt hållna bloggar som bara råkar debattera frågan ur ett ”värdeneutralt” perspektiv) så stort värde och så stor påverkan att de måste släckas och deras innehavare jagas."

Förhoppningsvis så lämnar jag därmed den här frågan. Men jag lämnar inte åsikten till rätten att yttra sig fritt i det här landet.  Därtill har ju alla sin rätt att välja att lyssna eller att inte bry sig. Men ingen har rätt att ta bort någons rätt till åsikter. Därför håller jag med Blogge, att det är de som gör så som ska stängas av.

Nu ska jag leta rätt på jordgubbarna, som blev över från igårkväll och äta upp. Morgondagen består av  några olika möten. Nej, inte anställningsintervjuer och inga spännande dejter *ler*. Orkar jag och det inte blir för sent, så återkommer jag imorgon, annars på onsdag.

Respekt. Ett ord, som verkar vara på tillbakagång i vårt samhälle. Jag menar med respekt inte att tro sig stå över någon annan. Inte att bete sig aktoritärt och se på andra, som mindre värda.

Resekt för mig, är precis det omvända. Att respektera sina medmänniskor. Respektera att andra klär sig annorlunda, pratar annorlunda och tycker annorlunda än jag själv.

Jag var tidigare idag inne och läste Ninnis blogg  Mina tankar. Jag har varit medveten om hur pedofildebatten gått här på aftonbladets blogg. Eller rättare sagt att den snurrat. Länge tycks det mig, har den frågan snurrat runt och blötts och nötts.

Själv har jag inte lagt mig i, för jag har inget behov av det. Att jag nu skriver ett inlägg om just det, beror på att några fanatiska bloggare har låtit drevet gått. Dessa har säkert kämpat länge för att få kanske den mest argumenterande bloggaren avstängd. Nu har de tydligen lyckats.

 Men tala om för mig, varför så många vill ha kommentarer och åsikter från andra om de inte tål att vissa tycker annorlunda.?

För mig är det en sådan total brist på respekt, som tänkas kan. Att inte tillåta andra att ha en avikande åsikt än en själv. Jag läste någonstans att om han bara hållit sig till sin egen blogg, så hade det varit lugnt. Då är det lika bra att ta bort kommentarsfunktionen helt, tycker jag. Hur trist vore sedan inte världen om alla bara fick tycka på ett sätt?

Så här står det bla hos Motherwitch:

"Här har jag (mfl) bloggat om övergrepp på barn över ett år på AB bloggen och fått ta en hel del sk*t för det....och en av de största "motståndarna" är ingen annan än ..vem? Upphovsmannen? Kompis? Pedofil? Rent ut sagt: SKITSAMMA!! Jag vägrar vistas i samma "rum" som han och de som försvarar honom. Säger bara fyyyy f**n!!"

"Tillägg: http://blogg.aftonbladet.se/9332  är borta! Vi är några som under nio månader fått våra bloggar kapade i ett enda syfte: att någon/några velat sprida pedofilipropaganda på dem"

Ja Motherwitch slår sig för bröstet nu kan jag tänka. Men vaddå tagit skit och vaddå största motståndaren? Ger man sig ut i en sådan brännande debatt, så måste man nog inse att man inte bara kan få ja - sägande som kommenterar sina inlägg. Vill man inte ha debatt, så är det ju bara att ta bort de kommentarerna som inte faller en i smaken. Typ som Jinge.

Att kämpa för att få bort bloggare som har en annan åsikt är att även kämpa mot vår yttrandefrihet.

Att som nu även försöka få bort honom som gästbloggare på en annan blogg är inte bara höjden av respektlöshet mot en medmänniska, utan även lika barnsligt som en femåring, som inte får sin vilja igenom. Så här stod det i en kommentar hos Vargen skriven av nämnda motherwitch:

"Ja, det har jag glömt att säga. Jag har anmält och har en dialog med moderatorn angående x`s gästbloggande... Bara så ni vet. Det är inte okej att bli portad på AB bloggen och sedan utnyttja andra bloggare för att lämna "anonyma" kommentarer...jag har fått ett antal sådan av herr X. Och jag betackar mig för det. Jag vill själv välja vem som ska komma till tals på min blogg. Och genom att nästla sig in som han har gjort går han förbi den naturliga spärr som finns för folk utanför AB...

De kollar på det just nu...bara det.."

Alla har rätt att ha en åsikt, så och jag. Vargen har också sin åsikt och han tackar aftonbladet i det här inlägget. Det har han rätt till, fast jag delar inte hans tacksamhet. Oscar Swartz gör det inte heller. Med all säkerhet så är vi många som anser att aftonbladet återigen fegar ur. För några år sedan var det bloggen Mitt liv som hora, som råkade i blåsväder och de stängde då av kommentarsfunktionen.

Herregud, man kan inte bara stänga av andras åsikter, så länge de inte är till skada. Att tycka skadar ingen. Mig veterligen så hade varken Conveyor eller Mitt liv som hora, uppmanat till skadliga saker.

Naturligtvis är jag ingen förspråkare för att barn eller andra ska fara illa, eller utsättas för sexuella övergrepp. Det var inte Conveyor heller, men han såg på det hela med andra glasögon än fanatikerna. Det finns nyanser i det mesta och ofta är det de mest rädda och osäkra som inte kan urskilja dem. Eller vill urskilja dem, för då skulle deras låtsastrygghet rasa.

Aftonbladets ledning är säkerligen också rädd. Rädd för att deras tidning ska avvika mot det politiskt korrekta.

Att agera som nämnda Motherwitch och Vargen, hjälper inga utsatta barn. Tvärtom så för de bara över sin egen rädsla. I fredags dömdes en 25-årig man för att ha utnyttjat en 11-årig flicka sexuellt. Så står det i media bla i SvD. Mannen själv hävdar att det var flickan som var den pådrivande. Hon träffade honom också flera gånger. Pappan till flickan anklagar sig själv och flickan själv får psykologhjälp för att förstå att det inte var hennes fel.

Som läsare vet jag egentligen inte alls hur det verkligen förhöll sig. Ska man tro på den här artikeln från aftonbladet, att porrfilm är ungarnas sexualundervisning idag, så kan det mycket väl vara så som Blogge skriver. Blogge skriver oftast bra och han kan till skillnad mot vissa andra se nyanserat på saker, så läs det och glöm inte kommentarerna.

Bilden är ingen pedofilbild, utan en bild tagen av förra årets Hasselbladsvinnare Nan Goldin.

Söndagkväll

Ja här satte jag mig en stund, innan det är dags att fixa risgrynspuddingen till Wallander. Har inte haft tillträde till datorn i helgen, mer än inatt en stund. Ungarna sitter för tillfälligt och tittar på film som grabben laddat ner. De har min bärbara och tittar i, för min dvd funkar inte med brända dvd. 

Kanske kommer jag att senare inatt skriva ytterligare ett inlägg. Såg när jag tittade runt lite nu, att häxjakten på AB bloggen fortsätter. Jag brukar inte lägga mig i, men åsikter har jag ju ändå. Men det vet i sjutton om man vågar ha det, när det finns folk som inte vill att andra ska tycka annorlunda än de själva.

Nåväl, jag återkommer nog till det. Igår var vi ute och övningskörde i blåsten lilltjejen och jag. Hon skulle hämta grejer i huset till både sig själv och brorsan. Vi tog en sväng till Ikano huset också. Jag hade tidigare inhandlat en onödig pryl, fast jag trodde den var nödvändig. Jag vill ha lite volym i håret, speciellt nu, när det börjar bli långt och dags att klippa av lite. Den här var billig och jag tänkte att med lite lockar så får jag volym.

Men den var inte alls bra på mitt hår och blev inte alls det resultat jag ville ha. Så när jag stod och svor i hallen, sa lilltjejen, att du borde ha en sådan där volymgrej från Axen, den finns på Åhlens. Då åker vi dit, sa jag. Det gjorde vi och jag köpte denna tingest,

Den var inte så billig...595 kr. Men med tanke på vad en volympermanent kostar så... Dottern provade den igår kväll och det blev rätt bra.

Innan vi kom iväg, så vad tror ni att vi gjorde? Tog lite kort, visst. Man är inte barnsligare än man gör sig. Jag var ju smått irriterad på mitt hår, så ungen tog en hårnål och fäste min lugg med. Jag är alltså anti mot hårnålar på mig själv. Ser för jäklig ut, tycker jag själv. Men jag lovade att ha den kvar, så jag hade den när vi handlade. Ingen reagerade nämnvärt ha ha.

Så såg jag ut. Som en liten skolflicka!!!

Ett snabbt svar fick jag i fredags från mitt webhotell, angående fakturan som jag var misstänksam mot. Men det stämde. Från tredje året så betalar man dit. Bra service trycker jag, att svara så snabbt.

Gick igenom mina räkningar idag och fixade med lite papper. Så det är ingen nackdel, att datorn är ockuperad ibland. man tar tag i lite annat, som ligger. Tröttheten finns kvar, men tror att en del kan vara, att mina vanliga multivitaminer inte fanns sist jag köpte. Köpte några andra, som visade sig inte innehålla järn.

Nu var ju apoteket öppet på Ikanohuset och där fanns mina vanliga. Så nu sjutton ska orken komma tillbaka.

Så här såg dottern ut igår, innan vi gav oss iväg. Tröjan hon har på sig, har varit hennes farfars. Kul, tycker jag när det kan fortsätta användas. I somras kom grabben med ett par tuffa solglasögon. Det visade sig vara hans farmors gamla glasögon, som han hade.

Nu ska jag plocka fram korven med gröt och blanda ihop med ett ägg och lite socker. Sedan sköter den sig själv i ugnen. Jordgubbarna är tinade, lite grädde ska jag vispa och glassen finns i frysen.

Den lilla la sig visst i badet nu. Hörde att hon var inne och hämtade cd spelaren jag har i arbetsrummet och letade skarvsladd i städskåpet.

Grabben sitter och klinkar på gitarren, för flickvännen. Ja, så ser det ut hemma hos mig just nu.

 Fredag

Trevlig helg säger en lite trött och håglös Ulla. Jag har suttit och glott här vid skärmen en bra stund. Jag har dels försökt få rätsida på en faktura som jag fick igår, på mitt domännamn. Visserligen bara 150 kr, men det verkade så helmysko, för jag betalar varje år till mitt webhotell och senast var det nu i januari.

Den här kom från www.iis.se och skulle betalas till Svea Ekonomi. Fakturan hade förfallit, för den var först sänd till en mailadress som inte finns längre och inte har funnits på många år. Nu riskerade jag enligt fakturan att hemsidan släcks ner. Man läser ju om och jag har ju även tidigare råkat ut för lurendrejare. De här andra Infomaster fortsätter att skicka ut sin skit, fastän att jag anmält dem.

Jag ringde iallafall det numret som stod på deras hemsida och de bad mig kontakta mitt webhotell. Så nu har jag mailat dem. Ja, sedan har jag i omgångar pratat med alla ungarna. Den äldsta håller på med könsmaktordningen i våra sagor. Det blev ett långt samtal, då vi gick igenom de sagor vi läste när de var små och vem som alltid var hjälten osv.  Kul och intressant, men man blir lätt trött i huvudet av allt analyserande och tolkande.

Grabben har ringt några gånger. Han beställde myset till sju ikväll, för han skulle på nåt partaj. Flickvännen skulle även hon på något, så hon är inte med ikväll. Lilltjejen ringde precis nyss. Hon orkade inte ta med alla saker, så hon undrade om vi kunde övningsköra i morgon och hämta dem. Min bil blir lustigare och lustigare, vägrar starta ibland mm. Men det klart att vi löser det på något sätt.

Igår tänkte jag dra över golven med moppen, men orkade inte. Tänkte att jag gör det som idag istället. Men gud, vad svårt det är att få ändan ur vagnen och sätta igång. Jag har iallafall tagit ur alla sängkläder och tvättar dem. Men jag måste ju få dit nya också *ler*

Idag var det en insändare i min lokaltidning om trädfällningen som pågår lite här och var. Nej, det är inte jag som skrivit den, men kul att fler undrar. Kul är det också att det här med försäkringskassans stundtals bisarra avslag, debatteras fortfarande. Jag tittade på Stinas program Debatt igårkväll. När jag nu såhär i efterhand tänker efter vad som sas, så minns jag inget väsentligt som Birros motståndare sa. Sa han något av värde egentligen? Birro sa ju vad han tyckte och ansåg, men det blev inte så mycket mer, enligt mig.  Jo, läkaren förstås som intygade att det är som Birro och alla som utsatts säger. Jag vet ju också att det är så.

Kanske är det bäst att jag snart nu försöker ta tag i resten av den här dagen. Bakad potatis blir det ikväll. Det är ju inte så arbetssamt att få till *ler*. Det sköter sig självt i ugnen. Jag brukar köra dem lite i micron först, innan jag slänger in dem i ugnen. Lite hårdstekt bacon, smått skuren tomat och gurka till det och så några röror på turkisk youghurt som pricken över iet. Lite godis för tjejen och mig till Lets Dance blir det också.

Nu började det regna här hör jag. Mulet och grått var det innan, nu blev det ännu värre. Inte konstigt kanske, att man helst vill dra en filt över sig och inte komma fram förrän det är sol och ljust. Jag får göra det bästa och försöka vända tankarna åt det mer positiva hållet. Jag hoppas att även ni som läser gör det och att ni får en fin helg.

 Torsdagkväll

Det blev tydligen bara ett träd som fälldes igår.  Undrar om han märkte att jag stod och blixtrade med kameran *ler*.  Sitter här med  en skvätt vin som jag hade kvar. Fick en flaska igår och feferoni och lite annat.  Jag känner mig inte så jätteinspirerad att skriva i kväll heller. Känner mig trött, som vanligt nu den sista tiden. Blir ju inte speciellt piggare utav vinet, utan tvärtom.

Tänkte iallafall håll mig vaken så jag kan se Stina. Jag tror att det kommer att pratas om försäkringskassan. Tyckte Birro skrev något om det på sin blogg. Jag är inte sugen på vare sig kaffe eller te, annars kan det ju pigga upp lite. Jag tar nog en stor apelsin med mig till soffan och ett stort glas vatten.

Tog bilen bort till Maxi ikväll, för att handla till helgen. När jag höll på att bära upp alla kassar, så smet en katt in i trapphuset och sprang snabbt uppför trappan och in här i lägenheten. Han tittade på mig, när jag talade om att det inte var hans hem och sedan följde han med mig ner och ut igen. Men sedan försökte han än gång till den rackaren.

Jag har aldrig tidigare sett den här katten och det var ingen unge, utan en fullvuxen, förståndig katt. Orädd och välmående. Men det är inte lätt för varken människa eller katt att se skillnad på dörrarna här. Alla ser likadna ut.

Igår bultade det på dörren vid middagstid. Alltså inte ringde på klockan. Utanför stod grannens unge och frågade om jag kunde öppna dörren åt honom. Han räckte antagligen inte upp  till ringklockan och han orkade inte vrida om sin nyckel. Det var ju tur för honom att jag var hemma då.

Det blev ju mer skrivet, än vad jag trodde att jag skulle få till. Nu blir det soffan resten av kvällen. Ja kanske hela natten. Det vet man inte.

 Onsdag

Ja, nu kan man ju undra, varför jag av alla bilder jag har, väljer den minst fördelaktiga att dekorera inlägget med. Men vadå!  Jag kan väl visa alla mina sidor *ler*. Här ligger jag i soffan och fotar mig själv uppifrån.

I soffan låg jag även igårkväll. Jag hann inte med att skriva innan Gynning och sedan blev jag så himla trött. Jag satte mig här faktiskt och påbörjade ett inlägg, men insåg att det gott kunde vänta till idag.

Nu ska jag snart få besök av en manlig kompis, som vill ha lite massage. Han ringde igår och ville bjuda ut mig på mat ikväll, men det hade inte Ulla alls lust med. Då frågade han vad jag tyckte om i matväg. Just nu är det keso light och peperoni som gäller, så han får väl ta med det om han vill. Han känner mig och läser bloggen här, så det är lugnt *ler*. Men jag kommer säkert att vara lika trött ikväll, om inte tröttare och då vill jag krypa under en filt i soffan och titta på "det okända". Så det så!

Något annat som jag blir lite konfunderad över just nu i skrivande stund, är det som sker utanför mitt fönster. För någon månad sedan så höll de på här och beskar alla träd. Det var ett himla liv, de körde med skylift och hade sig. Nu sattes en motorsåg igång och när jag lyfter blicken för att se vad de styr med, så håller en snubbe på att såga ned träd. Vet inte den ena handen vad den andre gör...eller?

Försäkringskassan igen. Jag vet inte om ni läste om mamman som en vecka efter sin dotters död, uppmanades av försäkringskassan att börja jobba igen. Men när det skrevs om det i media, då ändrade de sitt beslut? Jag förstår inte. Är det bara unga människor på försäkringskassan, som aldrig har upplevt sorg, eller som inte besitter någon form av empatiförmåga?

Nu läste jag i lokaltidningen hur försäkringskassan vägrade sjukpengar till en mamma till ett deprimerat och självmordsbenäget barn. Hon överklagade och fick rätt i i Länsrätten. Men försäkringskassan accepterar inte den domen och går i sin tur vidare till högre instans. Man kan undra om de sover gott om natten när de håller på så där.

Det är ju möjligt att personalen på försäkringskassorna mår jätte jätte dåligt, av att behöva ta beslut som ev strider mot deras egen moral och värdering. Att det är påtryckningar uppifrån, ja vem vet, det kanske till och med är hot. Gör du inte som vi säger, så kan du gå. Inte lätt i det  arbetslösa Sverige  idag.  Hur det än förhåller sig, så är det inte medmänskligt något av det. Men vad kan jag göra åt det? Mer än att läsa om orättvisorna, bli frustrerad, känna mig maktlös och skriva om det.

    Måndagkväll

Sportlov denna vecka. Här är lilltjejen på väg till stan för att fika med kompisar. Sol och relativt varmt har det varit idag. Vårkänslorna förtränger jag lite, för man vet aldrig. Det kan komma både snö och hagel. Men såklart att jag längtar till dess jag kan ta min stol och sätta mig härute med ansiktet mot solen. Snart så.

Dottern har hunnit komma tillbaka och sitter och äter pasta och köttbullar nu. Jag bläddrade igenom Icas tidning Buffe nyss och fick ide till söndagsmyset. Det är ju barnhelg igen helgen som komma skall. Risgrynspudding eller mannagrynspudding med sylt och grädde till Wallander och lite te. De köper de nog ungarna.

Barnhelgen efter den sedan, då är det påsk och då är den äldsta här.  Jag ska upp och hämta henne ,tänkte jag. Ja, inte med bil, för jag törs inte åka så långt längre med den, innan jag låtit bilmeken här titta på den. Jag tar det ihop med sommardäcken, tänkte jag. Nää...jag tar buss upp för att först våldgästa dottern och gå på teater och sedan åker vi hem ihop med buss. Grabben och hans tjej, är då kanske, kanske på solsemester. Jag håller tummarna att de ska hitta någon passande och bra.

Men det är en månad kvar dit. Jag drömde om pengar inatt och om vinst. Två olika drömmar. I den ena hittade jag 9000 kr, men någon stal dem för mig när jag sov. I andra drömmen intervjuades jag av någon. Jag hade vunnit och skulle motta priset i tv några dagar senare. Så nu går jag ju och tror att jag ska få pengar eller vinst ha ha.

Lite kompismassering har jag ägnat mig åt idag bla. En snabb titt in på Correns nättidning, för att läsa rubrikerna. Det är svårt att låta bli. Nu såg jag tokiga saker igen *ler* . 12 miljoner ska sparas på psykiatrin. Nästa idiot rubrik var att psykiskt sjuka ska dömas till fängelse. Ja då spar ju landstinget in lite där, medan kriminalvården får ökade kostnader. Hur människorna som det handlar om, mår, det tror ta mig sjutton inte jag att de styrande bryr sig det minsta om.  Inte heller bryr de sig om hur det blir i en förlängning. Det får väl de som då styr reda ut. Nu menar jag inte att det ena partiet får städa efter något annat parti, utan de är samma kålsupare alla partier. Styr och ställer så det ska se bra ut på papper.

Nu struntar jag i att orera mer om det. Iallafall idag. Jag vet inte om det är så för alla, men på min blogg verkar det inte längre fungera med kommentarer om man inte är inloggad. Äldsta dottern hade skrivit en kommentar, men den finns inte alls. Kan ju också vara så att hon missat något. Ja, ja.

  Söndagkväll

Ja, här sitter jag och pendlar *ler*. Läste hos livsglimtar, hur hon tagit fram sin pendel. Jag använder min så väldigt, väldigt sällan, men plockade fram den idag. Så efter frukostkaffet så fick svar på mina frågor. Om sedan svaren stämmer, det återstår väl att se så småningom.

Jag tänkte inte bli långrandig ikväll, så ska ta inte dra historien när och varför jag köpte en pendel. Lilltjejen kom förut och vi planerar att se Wallander. Jag planerar iallafall att se den. Känner att jag behöver ha lite lättsamt till mig.

Jag tog även en meditation idag, när jag ändå var i farten. Förra året spelade jag ju in en vägledd meditation, efter mina tidigare upplevda och med inspiration av Terry Evan. Så jag lysnade på den och tror att jag fick svaret på vad min mamma sa i en av förra veckans drömmar. Hjärtat är efter. Den andra drömmen där min mor förekom, har jag inte förstått än.

Idag fick så tydliga bilder och budskap. ( Ni som inte tror på sådant här, kan sluta att läsa. )  Meditationen handlar i stort om, att gå uppför ett berg, där en mossbeklädd plats breder ut sig. Normalt så föredrar jag att meditera helt fritt, men idag valde jag skivan. Efteråt så ritade jag lite snabbt upp en bild. Sedan fick jag iden att roa mig på photoshop och färglägga den.

Inte lätt kanske, att se och förstå något av den *ler*. Men jag ligger iallafall där och har besök utav en fågel. (det är fågelkvitter på skivan) Min vägledare, som det var länge sedan jag hade kontakt med, visar sig bara som en svag ljusgestalt, utan att göra minsta väsen av sig. Men när jag ligger där, lutad mot en bergsskreva i mossan och tittar upp mot himlen, så framträder svagt mina föräldrars ansikten i ett av molnen. Innan jag sedan ska gå tillbaka nerför berget, så hör jag fågeln säga..följ ditt hjärta.

Ja, naturligtvis. Så är det. Varför ska jag leta jobb, när jag innerst inne inte vill ha något. Jag vill inte ha tider att passa och inte ha någon som talar om för mig vad jag ska göra. Hur jag ska lösa det ekonomiska, när klienterna inte räcker till, behöver jag ju egentligen inte bry mig om, förrän jag är i den situationen. Att det var just i en bok de orden stod, i drömmen, kan ju betyda att jag ska antingen hämta kunskap från böckerna, eller fortsätta mitt eget skrivande.

Ja, jag fortsätter väl att fundera lite till iallafall, fast jag har redan ideer hur jag ska göra. Nu ska jag förflytta mig till soffan och lösa mordgåtor ihop med Wallander.

  Fredag

Hittade bilden i Värmlands folkblad. I Munkfors har tussilagon tittat fram. Det har den säkert gjort även här någonstans, tror jag. Lilltjejen kom nyss och snödropparna vid deras husknut har också tittat fram, säger hon. De här snödropparna var alltid mitt första vårtecken, när jag bodde där, för de tittade fram så tidigt.

Jaha, fredag igen. Solen har varit framme idag och jag var nästan på väg att gå ut och ta en promenad. Men jag ångrade mig, när jag skulle byta byxor. Hade ingen lust alls. Får väl dansa lite *ler* istället för att förbränna lite fett. Strax efter kom då lilltjejen och pustade ut när jag var hemma, för hon hade ingen nyckel med sig. Så det var väl meningen att jag inte skulle ge mig iväg.

Jag har inte så mycket lust med något, just idag. Till och med inspirationen är på sparlåga. Jag har ju nämnt då och då Försäkringskassan och vad jag tycker om deras agerande. Även fast att jag själv inte har drabbats...ännu, så lider jag med de som har gjort det.  Signe Solregn skrev igår hur de fortfarande krånglar i hennes fall.

Marcus Birro är engagerad och har efterlyst fler att stödja debatten. Nu har Stefan Sundström ihop med några andra fixat en show. Namnet kan inte bli mer träffande.

 De har redan hunnit att avverka både Stockholm och Norrköping bla. Men man kan ju hoppas på att den kommer på tv.

På tal om ledning och ledningar, så slog Linköpings kommun på stort igår på Alla Hjärtans dag. Ja, ja, alla sätt är bra att göra av med pengar.  Avslutar och önskar alla en skön helg med ett citat av Francis Bacon.

               " Pengar är som gödsel. De gör endast nytta om de sprids."

   Torsdag

Jag kikade in på bloggportalen precis nu. Ja, vad sjutton. Man undrar lite och är lite nyfiken. Här syns ju inte längre någon statistik. Men det var lugnt *ler* jag har läsare fortfarande. Men jag blev nyfiken på en annan blogg, som jag fick ögonen på där.  Det var helt fantastiskt.  En tjej som vägde 144kg, bestämmer sig för att ta tag i sin vikt och bloggar om det. November 2005 såg hon ut så här. Idag väger hon 65.5 kg och har gått igenom en plastikoperation nyligen för överflödsfettet på magen. Jag tycker det är stort, men hur stort, det kan jag nog aldrig egentligen förstå, eftersom jag inte varit i hennes situation. Men det är beundransvärt, helt klart.

Häromdagen skrev jag om hypnoskillen, att jag väntar en vecka innan jag tar bort hans blogg från mina favoriter, eftersom han inte skrev längre. Igår kikade jag in. Vad fanns där, om inte ett nytt litet inlägg. Vi får se om det blir regelbundna uppdateringar framöver, eller om jag ska strunta i honom. Han bestämde sig för hypnosterapi och jag tyckte det skulle bli kul att följa hans resa. Men man måste ju själv känna för att skriva, för till syvende och sist, så är det ju egentligen för sin egen skull man skriver, även fast man tycker det är kul att andra läser det man skriver.

Idag vaknade jag när lilltjejen höll på att fixa håret med fönen. Somnade om och vaknade utvilad vid nio. Vad bra, tänkte jag, då kan jag göra det och det. Men innan jag satte foten över sängkanten, så kröp jag ihop under täcker för att gå igenom drömmen jag hade precis innan jag hade vaknat. Nästa gång jag slog upp ögonen så var klockan halv tolv.

Min garderob återkommer jag till då och då *ler*. Det är ju så, att ju mer oredigt man har runt sig, ju mer oredigt känns det i huvudet. Jag förtränger garderoben mellan varven, men den finns där ju så fort jag måste ha något i den. Egentligen skulle jag behöva ha en till garderob, men det finns ingen plats.

Iallafall så var min tanke klockan nio, att gå upp, äta frukost ihop med några kapitel i boken jag hittade ute. Började läsa den igår kväll. Inte sätta på datorn, utan börja slänga ut allt från garderoben. Näää...så blev det inte. Men jag tog några kort på oredan. Bara för att ha som jämförelse sedan, när den är rensad och klar. När det nu blir.

Jag tar det lugnt denna vecka, för att återfå krafter och  komma ifrån den efterhängsna tröttheten jag känt de senaste veckorna. Jag försöker komma i säng före tolv och datoranvändandet har jag minskat ner väldigt. Nyheter undviker jag. Försöker vara ute varje dag osv. Men jag är lika sjutton så himla trött. För något år sedan var det likadant och då gjorde jag en hälsoundersökning. Den första sedan sista graviditeten 17 år ungefär. Inga fel alls. Det är det säkert inte nu heller, så jag avvaktar till solen kommer och värmen. Kom snart.

Onsdag em

När jag föddes, arrenderade mina föräldrar en gård. Så förutom fem syskon från 7 - 17 år, omgavs jag även av djur och natur. Hunden minns jag inte, inte heller hästarna. Men korna och kalvarna. Speciellt en ko, som hette Majros. Det var min ko. Det hette så iallafall. Kan tänka mig att jag tjatade att det skulle vara min. Den kon kan jag fortfarande se framför mig. Den var brun och vit och jättesnäll.

När jag var fem år, slutade vi med lantbruk och flyttade till ett annat hus på landet. Jag blev ganska snart tjenis med en ekorre, som till slut blev så tam att den följde med mig in i huset. Jag tror inte att det var så populärt *ler*

När jag var sju sådär, så blev en katt påkörd, utanför oss. Vi hade ingen katt, men det visade sig att den här katten hade nyfödda ungar. Vi tog hand om en, kanske var det bara en, jag minns inte turerna runt. Det jag minns är att vi födde upp den här katten med nappflaska och jag döpte den till vittass, för den var grå med vita tassar. Det här blev en speciell katt, som väl alla katter blir för den de bor hos.

Strax efter på sommaren, så flyttade vi igen till, som jag nu förstår, ett billigare hus och mindre. Nu var det bara jag och min 7 år äldre bror, som bodde kvar hemma. Vittass följde naturligtvis med. Jag trodde att jag skulle hitta ett foto på henne, men inte. Nu i efterhand så förstår jag ju att även hon måste ha fått ungar, men de försvann innan jag hann se dem. Vittass var iallafall min följeslagare, tills jag var 14 -15 år. Då tog hennes liv slut.  Någon ny katt var inte aktuellt, då vi bodde precis bredvid en trafikerad väg.

Jag började istället utforska världen lite mer, som väl de flesta tonåringar gör. Men jag saknade något djur, så tjatade om hund., vilket jag förstås inte fick.  Jag blev ännu något år äldre och var ute ganska mycket. En dag när jag kom hem, så fanns där en liten hund. Tanken har jag förstått efteråt, var att hunden skulle få mig att inte springa ute. Då det inte blev så, så lämnade mina föräldrar tillbaka den.

Jag var en sökare, redan då och började gå mina egna vägar, på gott och ont.  Innan jag fyllde 16 år, så hade jag flyttat hemifrån. Ungefär fyra år bodde jag ihop med en äldre man. Min högsta önskan var att bli mamma. Nu tackar jag Gud att jag inte blev det då.

Istället så kom en dag, den här mannen hem med en hundvalp. Soffi. Jag fattar inte varför jag valde ett så knasigt namn *ler* . Det var en korsning mellan shäfer och något mer. En urgullig hund. På bilden är jag 19 år.

Samma år jag skulle fylla 20, tog jag min hund och flyttade till en annan stad, där jag skulle börja jobba. Det blev synd om Soffi, då jag själv skulle hinna med både jobb och henne. Trots att jag sprang hem på lunchen för att gå ut med henne, så fick hon ju ändå vara ensam alldeles för länge. Genom en annons så kom jag i kontakt med en skogvaktmästare och Soffi fick flytta hem till honom och hans familj. Ja, naturligtvis var vi där flera gånger på invänjning först och jag åkte sedan några gånger och hälsade på.

Nu gick det några år, utan djur. Jag flyttade tillbaka så småningom, för att läsa upp betygen och utbilda mig till tandsköterska.

 Jag minns inte vart jag fick tag på den här lilla helvita kattungen. Men hon blev min iallafall när jag var 24 år. Jolanta döpte jag henne till. Efter ett tag tyckte jag att hon borde ha en kompis. Jag bodde ju i lägenhet, så hon var ju innekatt, vilket jag också tyckte var synd. Jag prövade att gå ut med henne i sele, men det passade sig inte för en katt riktigt. Inte för henne iallafall.

 Genom en klasskompis, vars katt fått ungar, fick jag tag på en stilig kavaljer till Jolanta. En riktig, riktig charmkatt, som jag tänker mycket på och saknar än idag. Ja, jag saknar väl alla mina djur egentligen.

Tarzan gjorde succe hos både mig, mina vänner och framförallt hos Jolanta. Båda de här katterna skulle vara bondkatter, men någon av deras föräldrar var nog raskatter *ler*

Tarzan kastrerade jag, så jag skulle slippa dilemmat med kattungar, som jag visste att jag inte skulle kunna göra mig av med. Återigen hade jag nu två mycket speciella familjemedlemmar. Tarzan var extra speciell, nästan mänsklig.

Precis som nu, så började jag längta efter en stuga på landet. Jag hittade den. Hyrde den som sommarstuga ihop med en manlig "tvillingsjäl". Det slutade med att vi flyttade ut och bodde där permanent. Jolanta och Tarzan trivdes också.

Naturligtvis gick det som det gick. Jolanta hittade någon kavaljer och födde en kull ungar. Med stor omsorg placerade vi ut alla och behöll en, både för Jolantas skull och för vår egen.

Tarzan tog med värdighet och ansvar på sig rollen som styvpappa till Racer, som vi döpte denna till. För att inte få hela huset fullt med katter, så skaffade vi p-piller till Jolanta. Inte helt lyckat, för hon ville inte ta dem och det var viktigt att de togs ungefär samma tidpunkt varje dag.

Jag vet inte om det var just p-pillerna som var orsaken, men Jolanta blev sig inte riktigt lik och plötsligt kom hon aldrig tillbaka hem efter sina strövtåg.

En kväll när vi var hos kompisar och grillade, så visade det sig att de hade en jättegullig, helsvart kattunge. Nu när min helvita katt var borta, så blev jag på något konstigt sätt dragen till denna lilla kattunge.

Det hela slutade med, att katten blev min. Den döpte jag till Sotis. Både Tarzan och Racer tog emot Sotis, så som goda, väluppfostrade katter ska göra. Det vill säga med stora famnen.

Efter några år så tog kärlekssagan med "tvillingsjälen" slut. Han flyttade och jag bodde ensam på landet med mina katter. Jag hittade ett större och bättre hus som jag hyrde, samtidigt som jag träffade barnens pappa. När jag flyttade hade jag Tarzan och Sotis med mig. Racer hade drunknat i en regnvattentunna. Innan jag hann att fundera över sterilisation, så nedkom en vacker dag Sotis med en kull ungar.

Jag hade nytt umgänge och det var inte svårt att placera ut dessa kattungar till seriösa bekanta. Men...jag behöll en, för min skull och för Sotis skull. Eftersom det var en väldigt fumlig och drumlig liten kissunge, så döpte jag den till Drullis.

Här ligger mor och barn på kökssoffan och Tarzan håller sig på sin kant. När jag var 32 år, så föddes min äldsta tjej. Då blev jag äntligen mamma *ler*. Tyvärr så insåg nog även Tarzan att jag nu skulle ägna mesta tiden till att gulla med detta människobarn istället för med honom. En eller två veckor efter det att jag kommit hem från bb, så kommer hyresvärlden. Han berättar att han hittat Tarzan på logen, död. Han kan ha fått i sig, via en mus, råttgift från någon annan gård i närheten. Men det är så långsökt. Han låg som om han sov. Vi tror att han helt enkelt kände att det var dags.

Nåväl, livet gick vidare. Vi köpte hus och flyttade. Mina föräldrar tog sig an Sotis och Drullis tog vi med oss. Han anpasade sig riktigt bra. Det var visserligen landet även nu, men ett mer civiliserat landet, med nära grannar och smågator. Vi fick fler barn, som gillade Drullis och Drullis gillade dem. Men när lilltjejen började få utslag och klåda, så bad jag om att få remiss för att allergitesta henne. Jodå, det var en hel del som hon inte tålde, bland annat katt.

Återigen fick mina föräldrar rycka in. Men av någon anledning, så ville inte Drullis bo där. Han bara försvann. Flera gånger stod jag och barnen där och lockade och roppade. En gång när jag ensam gick ut och lockade på honom, så dök han upp. Det såg inte ut att gå någon nöd på honom, så antagligen hittade han själv ett annat hem.

Här skulle då mina djur kunna ta slut. Men det är inte lätt att vänja sig av och jag tror att det är bra för barn att lära sig umgås med både djur och natur. Nästan direkt så införskaffade vi ett litet akvarium, men det var inte så kul. Inte så mysigt att kela med fiskar.

Istället så började vi att sommartid hyra kaniner. En sommar hyrde vi en dräktig kaninhona, som under tiden hos oss fick sina ungar. Det var riktigt spännande och kul. Ungarna döpte ungarna..Pepsi, Fanta, Cola osv.

Jaha, tänker nu ni. Hur gick det med lilltjejen och hennes allergi. Jo, barn är så smarta. Hon kom en dag och frågade ca tre år, om hon kunde klappa kaninen med vantar. Vi testade och det gick alldeles utmärkt. Nu är det mesta borta utav hennes allergi, men katter är faktiskt fortfarande lite lurigt.

Den äldsta började intressera sig för hästar i 6- årsåldern och då kom tjatet om egen häst. Så småningom hängde även lilltjejen på det intresset. Så det sista djuret, hittillsdags, blev en häst.

När den äldsta var 11, så köpte vi en vit springare. En D-ponny, Liston. Ja, vad trodde ni....klart att Liston var speciell också han. Väldigt speciell. Jag har respekt för hästar, så jag var lite rädd *ler*. Men jag försökte prata med honom och det funkade oftast. Den lilla hästen som lilltjejen har på fotot, var en kompis ponny.  När jag beslutade mig för att flytta, så insåg vi alla, att pappan inte skulle hinna med att hjälpa flickorna ensam med Liston. Så då sålde vi honom. Sommaren därpå åkte jag och flickorna upp för att hälsa på honom. Han kände igen oss och han hade det bra.

De enda djur jag numer dras med är en och annan spindel. Är de små så pratar jag med dem, är de stora så skriker jag.

Tisdag

Kanske kan det här bli ett rörigt inlägg, för just nu blev det rörigt i huvudet igen. Bara så där plötsligt faktiskt. Stundtals kan jag få funderingar att jag bara vill gå ut, stänga dörren och ge mig iväg mot okända mål. Men så kan man ju inte göra. Jag har tre barn att ansvara för och även mig själv. Men en liten stuga i skogen, utan dator, tv eller telefon. Jag ska nog sjutton försöka sträva efter det...ett andningshål.

Tanken först  (igår) var att se till idag att pränta ner det som jag tjatat om ett tag, nämligen djuren som passerat i mitt liv. Korten, de som fanns, ligger beskurna och färdiga att placeras ut här.  Men när jag tog ett kik in på lokaltidningen till frukostkaffet, så slogs jag av funderingar. Jodå, jag undviker att klicka in på sådana sidor nu, vars rubriker kan hetsa upp mitt adrenalin.

Men jag läste om Göran Ericson vd på bostadsbolaget Stångåstaden här i Linköping.  Han anställningskontrakt går ut  i juli nästa år. Nu har han valt att gå i pension i förtid vid 60 års ålder. Fram tills dess kommer han att få sin vanliga månadslön på 160 000 kr/mån. Sedan fram till 66- årsdagen får han nöja sig med 80% av det = 128 000kr/mån. Från 66 år till 71 år får han det mer normala 30 000Kr/mån. Vad han får efter det han fyllt 71 år, det förtäljer inte historien.

Jaha, varför skriva om det då, kan man undra? Och det var precis det jag började fundera över. Min första tanke var, att det är inte klokt. Han får mer per månad, än vad jag har i årsintäkter. Är det verkligen rimligt med sådana stora skillnader? Han har säkert många medbrödrar och medsystrar på olika chefsposter i landet, som hinkar in samma astronomiska summor. Bara genom att halvera de här summorna, så skulle mycket medel frisättas som kunde gå till vård, skola, omsorg exempelvis.

Själv säger han att det är gamla pengar, en löneförsäkring. Jag tycker inte det spelar någon roll, om det är gamla eller nya pengar. Jag har svårt att se det rimliga i att ha 100 000 och mer varje månad. Vad gör han med allt? Skänker han något till forskning, till hemlösa, till tredje världen? Ja, det är ju inget som jag har med att göra.

Det som jag började fundera på var, varför jag inte kan unna denna "gamle" man dessa kronor. Anser han att han är i behov av dem, så må han väl få slita dem med gott samvete. Eller? Är det bara jag som är avundsjuk? Beror min återkommande upprördhet över orättvisor, helt enkelt på att jag är avundsjuk på de som har det bättre än andra? Ibland är det bra att rannsaka sig själv. Fråga sig själv, varför man är av den ena eller andra åsikten. Det är inte alltid man egentligen vet det. Många gånger rycks man bara med av andras tyckanden och vill inte avvika från mängden.

Nu kom jag ganska snabbt till slutsatsen, att  jag inte är speciellt avundsjuk på de som har det bra, utan att jag istället  tycker synd om de som har det sämre. Skillnader måste vi ha i samhället. Så har det alltid varit. Några är borgare, andra bönder och en del är adel och fattighjon. Är man smart, arbetsam och envis, så ska man naturligtvis ha lön för mödan. Den största frågan är, enligt mig, egentligen hur någon kan anse sig vara så mycket värd? Vilket värde sätter du som läser på dig själv? Stämmer det värdet med det du får i lönekuvertet?

Själv får jag ofta höra, att jag inte inser mitt eget värde. Men det är en sanning med modifikation. Det handlar mycket om vilken tolkning vi lägger i ordet värde. Jag föredrar att folk ser mig som en värdefull person, framför att värdera mig själv i kronor och ören. För att nu inte dra iväg som brukligt, så är kontentan enligt mig, att den som har mycket vill ha mer.  Girighet är väl en av dödssynderna, om jag inte minns fel.

Nu över till det som plötsligt bara fanns där. Rubriker är viktiga, det vet vi alla. Jag struntar i det, för jag vet aldrig innan vad som kan bli rubrik till mina inlägg. Idag skulle det kunna bli bludder och bladder. Hur lockande är det på en skala ha ha. Hur som, när jag loggade in hit så föll ögonen på en rubrik här bredvid. "Nytt lagförslag vill försämra för pappor och barn."  

Åtminstone jag blir förstås nyfiken. Vad har regeringen hittat på för tokigt den här gången? Snart har nog även jag kommit till det stadiet, att inget längre förvånar. Antagligen är det en medveten strategi av alliansen, att få oss alla dit, så att ingen längre bryr sig. Men så länge jag kan tänka klart, så kommer jag inte sluta att bry mig. Även om jag måste ta paus från eländet ett tag. Vad är tanken med alla tokigheter?

För att nu inte det här ska bli allt för dystert *ler* så kan ni  här läsa  historien om islandshästen Littan, som fastnade mellan två träd. Passar bra med tanke på mitt nästa inlägg, om mina egna djur, om det nu blir så som jag tänkt.

Måndagkväll

Oj, så många tolkningar jag fick på mina konstiga drömmar *ler*. Nja, jag hade nog inte väntat att få några heller. Man ska inte tolka andras drömmar, säger man och det säger jag också. Men ibland kan det vara bra att få tips åt vilket håll ev man kan se, utifrån någon annans tolkning.

Nåväl. En lite suddig bild på mig, klämmer jag till med idag. Tycker det var ett tag sedan sist.

Ibland vet jag inte, om jag gör det lättare eller svårare för mig. Jag försöker undvika nyheter nu ett tag, som jag nämnt tidigare. Försöker att inte bry mig så mycket om orättvisor och elände. Men för den skull försvinner ju inte de som redan finns från mitt huvud.

Så idag var jag iväg på ett möte med några olika aktörer, som försöker sträva mot ett tryggare och bättre samhälle. Först tänkte jag inte gå, av rädsla för att bli ännu mer engagerad och involverad. Men det är ju ett val jag gör själv. Jag kan ju inte gå omkring och vara rädd för mig själv *ler*. Å andra sidan kan jag inte heller sitta och tycka och ha åsikter, utan att  iallafall ta reda på möjligheter till ändring, när tillfälle ges. Sedan kom jag också fram till, eller jag bestämde mig för att det var så, att genom personlig kontakt och med egna ord lyssna på dessa aktörer, så kan jag lättare släppa det. Vetskapen om att det finns kompetent folk,som vill lösa problem och förebygga problem, gör att jag kan lägga min energi till annat. Åtminstone tills nästa grej får fäste i tankarna.

Nu handlade det idag endast om Linköping och till hälften om mitt bostadsområde. De som fanns med var bla samverkansrådet, ansvar och trygghetsrådet, borgmästaren, Linnea Darell (fp), Linköpings brottsförebyggande råd LIBRÅ, fältsekreterare, nattvandrare, kyrkan och så förstås polisen. Jag saknade skolan, för det är ju en av våra största aktörer, som på ett tidigt stadium kan fånga upp de som behöver fångas upp.

Men jag fick veta att det pågick ett kulturprojekt med skolan och att det finns en kontaktperson från polisen till varje skola. Det här med närpoliser är jag ju intresserad av, som framgått av tidigare inlägg här. Utav tre närpolisområden här i stan, så blev det bara ett och det är ca 15 stycken  som är ute på fältet ( om de inte behövs någon annanstans). Även polisen önskade mer synlig polisnärvaro.

Nu ska det ju bli 20 000 poliser till, men det är väl i hela landet om jag inte fattat fel. Av dessa ska 10 000 ha yttre tjänst. Men som det sas idag...vad förslår det? Så mer poliser och mer poliser ute. I dag är det mer poliser inne än ute. Det kostar för staten  med många poliser, men det kostar också att ha folk inlåsta på fängelser.  Jag vet inte hur det var meningen att man skulle tolka det där sista *ler* Antingen att  det med mer poliser blev mindre  i fängelserna, eller att det med mer poliser blev fler som åkte fast och det därmed blev fler i fängelserna.

Skit samma. Det var iallafall ganska givande och nu släpper jag det, åtminstone för ett tag. För övrigt så anser jag att utbildningsministern vi har nu, borde bytas ut, till någon med mer empati och förståelse och framförallt med mer inblick i det stora. Den åsikten fick jag när jag läste det här, här om dagen.  Varför, står att läsa i rutan bredvid artikeln. Jag håller med det som står där, trots att jag inte är sosse. Vad jag är, det vet i sjutton. Politiskt vilde kanske.

    Söndag

Egentligen borde jag lätta härifrån och gå ut och gå en runda. Jag har suttit här nu ungefär två timmar och surfat runt på bloggar, forum och tidningar. Nu vill jag göra klart mitt eget bloggande och ta mig an mail som väntar på svar. Jag duchade inte alls igår, så efter datorn längtar jag efter att ställa mig i duschen. Bad finns i tankarna, men jag har nog inte ro till det. Ja sedan är det nog mörkt ute och promenaden får vänta till en annan dag. Lat? Jag? Nejdå, inte alls. Jag hade också tänkt att hinna med att scanna in mina djur, som passerat under mitt liv, så att jag kan bära upp kartongen med gamla album på vinden igen.

När jag jobbade som anställd, delade jag in dagen efter rasterna. 3 -4 patienter och sedan kaffe. 3 patienter och sedan en halvtimmes lunch osv. Jag längtade oftast redan på vägen till jobbet, tills det jag skulle vara på väg hem igen. Nu är det tvärtom. Nu vill jag att dagen ska vara längre och inte ta slut så fort. Visst är det märkligt? Märklig var också drömmen jag drömde natten till i fredags.

Jag sov i soffan, som jag ju gör ibland, för att få sova gott. Jag drömde det här ganska tidigt, för jag vaknade och mindes den så tydligt. Nästa gång jag vaknade till, mindes jag den fortfarande och på morgonen fanns den lika klar i huvudet.

Jag drömmer att jag ligger i soffan med ansiktet mot väggen. Äldsta dottern finns också i rummet. Precis som i verkligheten så ligger telefonen på bordet och jag vet i drömmen att min mamma ska ringa, fastän att hon är död sedan länge. I drömmen ser jag fram emot att få höra hur hon har det däruppe. Jag visualiserar i drömmen hur jag med en muspekare styr mot telefonen på bordet och precis när jag når den så ringer den. Jag visste det, säger jag. Jag ändrar inte ställning, utan dottern ger mig telefonen.

Hej mamma, säger jag. Hur är det?

Hon svarar att hon har sår på skinnet. Jag ville ju höra att hon hade det bra. Jag frågar om hon har något att smörja med, men tror inte att jag får något direkt svar. Sedan frågar jag vilka hon har träffat däruppe. Men hon ska tydligen iväg på något, så jag får inget riktigt svar på det heller.

Ja, sedan vaknar jag nog för jag minns inget mer. Det är väldigt sällan jag drömmer om mina föräldrar. Pappa förkom en period och gav mig råd som jag också följde.

Nu drömde jag 28/1 också om mamma och även det var lite märkligt så därför skrev jag ned den. Då kom hon och satte sig på samma stol som jag. Jag knuffade ner henne för jag behövde vara själv en stund. Efter en stund ångrade jag mig och sa förlåt. Då hade hon en bok i handen och slog upp en sida som hon höll upp framför mig. Där stod... hjärtat är efter. I drömmen håller jag med och säger, att inte ens jag följer mitt hjärta alltid.

Jag har i nuläget inte minsta aning hur jag ska tolka dem. Det är ibland svårare att tolka sina egna drömmar än andras. Jag använder i stort sett nästan alltid drömmar i hypnosterapierna, där de är en verkligt stor hjälp både för mig som terapeut och för klienterna. Men mina egna kan vara stora frågetecken ibland. Varför just skinnet, istället för kroppen eller huden?

Dottern spånade lite om att det kanske var för att markera, att såren fanns i det yttre och inte i det inre. Men betydelsen är jag lika ovetande om ändå. Jag hade hoppats få ett svar natten efter. Men då sov jag i sängen och minns inget av den nattens drömmar. Att telefon kan tolkas som kontakt och kommunikation, vet jag. Men det gör ändå inte saken klarare. Varför låg jag vänd mot väggen, vilket jag aldrig gör och varför tog jag inte telefonen själv? Vill jag inte se verkligheten och är dottern kanalen mellan oss?

Jag tog också en längre meditation framåt eftermiddagen. Det har jag varit dålig på nu sista månaderna. Det har bara blivit korta avslappningar för att hämta energi. Men den gav inget heller. Så är du som läser drömtolkare, tolka gärna.

Kan tillägga att vi hade en väldigt bra kontakt och att hon hade en del ockulta förmågor. Jag har alltid trott att vi skulle ha kontakt efter hennes död. Men den som istället ofta är närvarande är min pappa, som inte alls trodde på ett liv efter detta.
   

  Lördag tidig kväll

Tänkte testa om min otroliga trötthet berodde på för mycket tittande på dataskärmen. Är ju en logisk tanke. Men den orsaken kan jag slå ur hågen, tror jag. För mycket tid vid dator och dataskärm, är naturligtvis inte bra överhuvudtaget, men nu struntade jag i datorn hela dagen igår och hela dagen idag, tills nu och är ändå trött. Dessutom var jag ute på en promenad idag för att få igång blodcirkulationen och syresätta hjärnan. men jag är trött ändå. Jag tror det är något i luften. Jag har råkat på flera olika bloggar, där bloggaren just klagar över långvarig, oförstående trötthet.

Så nyser jag också. Hel lustigt. Jag är inte det minsta förkyld, men har sedan strax före jul fått återkommande nysanfall. Jag nyser då inte en gång, eller två, eller tre, utan hur många gånger som helst 10 -15. Läste då vid jul i Ugglas blogg, att även han hade nysanfall. Hans har säkert slutat, men mina fortsätter. När grabbens flickvän var här förra barnhelgen, så började hon också att nysa. Kanske är det något i lägenheten som både hon och jag känner av. Lite mysko är det iallafall.

Grabben pratade jag med igår. Exet sa för ett bra tag sedan att grabben och bandet skulle vara med i radio. Just vid det tillfället var det mycket information som jag fick och som jag noterade, så radiodagen noterade jag aldrig. Vet inte ens om exet sa det. Igår kom lilltjejen hit och undrade om jag hade lyssnat. Nej, inte hade jag det. Men jag pratade med grabben senare och de hade fått spela in det först, istället för som tanken först var direktsändning. 40 minuter pratade de, med musikavbrott och sista låten var då med dem själva. Tyvärr kan man inte lyssna i efterhand på webben, men de får en skiva  med inslaget, så då kan jag lyssna. Jag är jätteglad för deras skull. Radio är inte helt fel forum för att nå ut, när det gäller musik.

Lilltjejen var här halva kvällen ungefär, med några kompisar. Tv-n stod på, men jag har nästan tröttnat på Lets dance. Ikväll kikar jag väl på Melodifestivalen, eller lyssnar. Stinas program i torsdags var ju lite kul, tycker jag. Dels för att jag efterlyst vettigare ämnen och dels för att  jag ju nyss skrivit här i bloggen mina åsikter om straff, brottslingar och offer. Glädjande var, att det nu bara var två ämnen, mot tidigare tre, så det här sista med brott och straff fick ganska mycket tid.

Jag var nästan lycklig, när jag tittade på programmet. Jag vet, det låter ju så löjligt. Men att först börja med föräldrarna till en grabb som blev misshandlad till döds helt oprovocerat och sedan fortsätta diskussionen med hur man kan förebygga...ja det var så underbart. Ingen justitieminister Ask som vill straffa hårdare, utan människor som visade medkänsla och som på sitt sätt jobbade för att få ungdomen på andra tankar. Inget hat från de drabbade föräldrarna. Ett program som delvis skingrade min för tillfället oro, en oro, som jag egentligen inte har något med att göra. Fast egentligen berör ju samhället oss alla...alltid.

Fortsatte efter Stina att titta på reprisen av Uppdrag granskning. Det var också ganska träffande. Jag hade ju i blogginlägget den dagen i torsdags, skrivit lite om skolan. I programmet togs just skolan upp, om hur noga man verkligen är med att se eleverna. Här var det två bröder som placerades i särskola, fast det inte fanns riktiga indicier för att de skulle vara där. I mitt huvud, var det ett enkelt sätt för skolan att bli av med dem. Det här har då förstört en hel del för dessa killar.

Jaha, det jag egentligen tänkte att skriva om i kväll, det tar jag i morgon *ler*. Ibland far det bara iväg i tankar och med tangenter. En märklig dröm hade jag natten till igår fredag och det berättar jag imorgon.

Torsdagkväll

Hej och hå, vad klockan gå. Och här sitter jag och syndar. Tog mig en sådan där liten 25 grams kexchoklad att smaska på.  Det är ovanligt, men ibland händer det. Kan ju inte skylla chokladsuget på mens, eftersom det är ett förgånget kapitel.  Kroppen ville väl helt enkelt bara ha lite gott. Var och handlade förut idag och blev så där väldigt sugen på risifrutti. Men förnuftet visade istället vägen till färdigrätterna. Jag köpte en korv risgrynsgröt, som jag åt upp i två omgångar under dagen. Jag lämnar ändå alltid sylten i risifrutti.

När jag ändå var i gång med färdiga "korvrätter", så slängde jag också ner en korv rotmos och en korv vegetarisk ärtsoppa. Nu längtar jag nästan efter när jag ska äta det här. Det blir iallafall inte ikväll.

Ikväll ska jag titta på Stina igen. Igår kikade jag lite slött på kvällsöppet. Där diskuterades hur den mer och mer tillgängliga porren, kunde påverka ungdomen. Ja, jag skulle kunna ägna det här inlägget åt en utläggning vad jag tycker i den frågan. Det tänker jag inte göra, mer än att jag tror att en mer öppen syn och en bättre sexualundervisning som ligger mer i tiden vore på plats.

Jag håller med RFSU-s Maria någonting, som var tillåtande i sin syn. Porr kan vara bra och sex behöver inte vara fel, bara för att man är nyfiken och vill utforska med tex fler partners, eller att ha sex på olika sätt.  Hon sa att ungdomen ville ha mer kunskap och där kan porren vara ett sätt. Dagens sexualundervisning är ju under all kritik.

Sedan snuddades det bara vid frågan hur öppna föräldrarna är. Jag fick uppfattningen att föräldrar oftast inte vill lägg sig i sina barns sexliv. De flesta vill kanske inte ens tro att deras 14 - 15 åring ens har ett sexliv. Jag själv som mamma till tre ungdomar, tycker nog att vi har ett väldigt öppet förhållande även där. Men det kanske inte ungarna tycker *ler*. Jo, det tycker de nog. Jag brukar erbjuda dem kondomer titt som tätt, när de inte har stadigt sällskap. P-piller i all ära, men de skyddar inte mot allt.

Skit, nu blev det ju ändå mycket om just det. Över till något annat. jag var på utvecklingssamtal idag. Pappan var naturligtvis också med. Det här efterlyste vi redan i höstas. Det är tydligen så, har vi märkt ,att när ungarna börjar på gymnasiet då är inte vi föräldrar lika involverade längre. Mentorn, som det så fint heter, verkade förvånad över att vi kom båda två. Undrar om det är ovanligt idag.  Vi gick båda även på den äldstas samtal, men då var det ingen som uttryckte förvåning. Inte heller på grabbens.

Jag ska inte fundera, men ändå kan jag inte låta bli. Händer det verkligen så mycket på tre år i trender i samhället? Eller är det bara beroende på vilken sort av mentorn man träffar? Tyvärr, så tror jag att utvecklingen bara springer iväg även på det här området. Om ytterligare tre år, då har de kanske avvecklat utvecklingssamtal helt i gymnasiet. För fyra år sedan kunde inte eleverna ringa och sjukanmäla sig själva. Det skulle en målsman göra. Idag kan de ringa själva, vilket gör det omöjligt att veta för oss förädrar om de är i skolan eller inte.

I och för sig, är det både bra och dåligt. Bra, då man ger dem förtroende, men dåligt då man samtidigt lämnar dem vind för våg. Jag kanske ses som väldigt konservativ, men jag anser inte att det är rätt tänkt. Vår lilla tjej sköter sig bra och vi är jättestolta över henne. Men det finns så många barn, som inte har stöd hemifrån, eller vars föräldrar vill tro det bästa om sina barn. I själva verket är kanske sanningen något helt annat. I papperen står sjuk, men sanningen är skolk. Det kanske hinner gå en hel termin, innan det visar sig i studieresultaten och innan det slås larm till föräldrarna.

Det är ett hårt samhälle vi lever i idag, på flera sätt. Jag har själv varit ung, men på min tid fanns det alltid någon som på ett varsamt och kärleksfullt sätt ledde mig rätt, när jag spårade ur. Det kunde vara en förälder, en lärare, en rektor, en kompis förälder, en kompis. Idag, tycker jag inte, att vi har den tiden eller det intresset att bry oss om vår medmänniska. Tyvärr.

    Onsdagmiddag

Äntligen ser det ut som att det ljusnar utanför mitt fönster, här där jag sitter. Jag har suttit och lyssnat till ett evinnerligt regnande och droppande hela förmiddagen. Klickade runt på olika forum och hittade en länk till roliga tabbar i tv. Så jag fick, trots vädret, skratta en del för mig själv. Kanske har ni sett dem, men om inte så lägger jag in två exempel  "fisen"  och  "skrattnoja".

Ah...jag tar två till  Reinfeldt  och  Persson .  Ja, har man inte lust att göra något vettigt, så är det bara att sitta och klicka på än det ena och än det andra. Men allt är inte kul, fast det vet man ju inte förrän man klickat sig runt *ler*.

Det här med ringande telefonförsäljare är ju inte så kul. Varken för de som ringer, eller de som blir uppringda, tror jag.  Min privata telefon har jag stoppat via nix, men vad sjutton...de ringer ändå, fast inte lika mycket. Företagstelefon gjorde jag lika med, fastän man inte ska kunna det. Jag stoppar dem direkt med att säja...nej tack, jag är inte intresserad. Nästan alltid svarar de då med....men du vet ju inte vad jag ska säga?  Skit samma, svarar jag (nästan, fast med andra ord).

Idag var jag kanske för snabb med mitt nej tack. Det ringde en dam på företagstelefonen, som sa sig ringa från Momenta AB. Inte intresserad, sa jag. Men ditt namn kommer med på afficher i skolan och på vår hemsida, sa damen. Men har jag en gång sagt nej, då står jag oftast för det. Lite löjligt, tycker jag att ändra sig.

Iallafall blev jag nyfiken och letade rätt på deras hemsida. De håller ju på med trafiksäkerhet och är säkert seriösa. Det hade kanske inte varit så dumt, att sponsra och få sitt namn synligt. När jag kikade runt på hemsidan fick jag en annan ide. Att ev köpa reflexer med mitt företagsnamn på och ge ut till folk. Blir ju inte aktuellt förrän till hösten förstås, om jag kommer ihåg det då. Beställer jag dem snart, så finns de ju på plats. Jag ska fundera lite mer.

Apropå sponsra, så upptäckte jag idag, att det var en annons om tvättmaskiner här bredvid mina inlägg. Har det varit så förut? Där ska ju Aftonbladets nyheter stå, emligt vad jag prickat för i inställningarna. Men de sista månaderna har det varit helt tomt. Kanske finns det info att få om det som händer och inte händer, någonstans här, fast jag inte känner till det. Iallafall anser jag, att det hör till att informera om upphörande med statistik, annonsering etc.  Eller har jag fel?

             
     Tisdag em

Jag sitter här och hänger framför skärmen. Ögonen hänger nästan lika mycket. Fattar inte att jag är så otroligt trött. Sov minst sju timmar inatt, så det beror inte på för lite sömn. Inte på för mycket heller. Kompenserar min dåliga kosthållning med vitaminer, mineraler och rosenrot, så kan inte heller bero på det. Jag ska ta ett vil i soffan, när jag gjort det jag ska här. Får lite besök senare ikväll, så ett vil och en dusch hoppas jag får igång mig åtminstone lite.

Nyhetspaus..jo tjosan. Fick telefon förut och personen frågade vad jag gjorde. Sitter och läser Aftonbladet på nätet, sa jag och insåg, att det var ju det jag inte skulle göra. Läste iallafall ännu en artikel angående Försäkringskassan. Låt dem aldrig ta slut, innan en ändring gjorts. Idag var det en landstingspolitker Mikael Trolin som skrivit.  Han frågar sig, eller rättare sagt, han fruktar att Försäkringskassan håller på att bli en stat i staten.

Läste också att  BRÅ , brottförbyggande rådet, har lanserat en sajt  för att öka kunskapen om brott hos ungdomen. Himla bra. måste jag säga. Jag var förstås inne på sajten och kollade runt. Gå in ni också.  Det är läsvärt även för vuxna.

Funderade lite, när jag läste om mannen som fick sitt  kontokort  kapat. Ju mer tekniskt utvecklat samhället blir, ju fler möjlighet till brott uppstår. Även om tanken många gånger är det motsatta. Och att fler och fler idag lever med ekonomiska svårigheter gör ju frestelserna än större. Idag är man ju heller inte så mycket värd, om man inte har en viss mått av standard. Det gäller även ungdomen. Många är arbetslösa, men vill ju ändå kunna köpa sig märkeskläder, kunna resa, kunna gå ut och festa etc. Desperation kan få den lugnaste att begå brott.

Men för att återgå till funderingarna kring kontokort.  Precis som mannen som drabbades säger, man har inte så många val. Bussar vill ha bort kontanter. Affärer är glada om de slipper kontanter, för det minskar rånen. Det är enklare för gemene man att bara dra ett kort, än att tänka på att man har tillräckligt med pengar med sig.  Men det innebär också att det för de som är i behov av pengar, är enklare att lura till sig andras pengar. Många sätt har man ju läst om, både vid kortköp och vid kortuttag.

Själv har jag två konton. Ett som är kopplat till kortet och där ser jag till att inte ha så mycket pengar insatt, ifall någon skulle vilja länsa kortet. Företagskontot avböjde jag kort till. Tyckte inte det fanns någon vits med det, då det är så lätt att föra över medlen mellan kontona. Sedan använder jag mycket kontanter också, eftersom jag får intäkterna i kontanter.

Ja, jag skulle inte fundera så mycket *ler*, men hur lätt är det? Jag kan läsa något ena dagen och vakna morgonen därpå och ligga och fundera på det och hitta på lösningar och föklaringar. Nu är det hög tid för ett litet soffvil iallafall.

Måndagkväll

Nu så....är hemsidan uppdaterad. Optimist är jag nog, som trodde det skulle gå på ett huj. Satte mig vid fyra och var klar strax före 20.00. Ja, jag gjorde ju lite annat där emellan förstås. Plockade med tvätt, pratade i telefon, letade efter ätbart i kyl och skåp för att ta några exempel.  Knäppte på tv-n när jag var klar, för att få miljöombyte *ler*. Gick från en stol till en annan i stort sett. Inte undra på att byxorna sitter åt.

Växlade mellan Outsiders och Prinsar och prinsessor. Inget var något att se, tyckte jag. Hittade en burk vita bönor bakom alla knäckepaket, som jag åt direkt från burken. Men jag blev inte så mätt, så jag ska ta en kopp te och rosta några fiberfranska när jag skrivit klart här. Sätter mig då i soffan igen och tittar på Jordan rättsläkare kl.22.00. De kör ju repriser på det i tv4+ upptäckte jag för några veckor sedan. Det är ett lagom avslappnat program att titta på, med lite humor och lite spänning. Jag gillar Jordan jag.

Ljusare tider fick vi en försmak av idag. Iallafall här hos mig. Jag var uppe ganska idigt imorse, för att massera en kompis bekant. Intog sedan frukosten här vid datorn, med solen skinandes in på mig. Jag blev så pigg av solen, så jag gick ut och tog en lång promenad. Lite kyligt var det visserligen, men ändå skönt. Är det sol imorgon så blir det nog en tur även då.

Kanske sätter jag mig och letar lägenhet i morgon också. Jag tog mig återigen en funderare i helgen. Med mindre lägenhet, ingen fast företagstelefon och ev ett tvådagars jobb i veckan (eller natt) skulle jag kunna öka min årsinkomst ganska bra. Jag ska skriva om mitt CV också vid tillfälle. Ja, det blir nog bra med tiden. Tror jag att det ska bli det, så blir det det.

Söndagkväll

Lite nostalgi så här i helgens sista flämtande timmar. Kortet är tagt 1975 och jag är således 21 år. Varför lägger jag  ut det här på bloggen då? Det behöver ju inte alltid finnas någon anledning till saker och ting. Men nu gör det det.

I julas roade sig ungarna med att kolla vad som fanns på vinden i huset hos pappan. De hittade farmors gamla klänningar, scharfar, hängslen och väst som grabben föll för osv. Så hittade de även denna gamla skinnjacka.

Jag trodde att jag tagit med allt när jag flyttade och att jag hade kastat den här jackan. Den var nästan trång då, så nu skulle jag inte kunna knäppa den alls. Men jag minns när jag köpte den i en skinnbutik, som faktiskt finns än. Den var ganska dyr, men jag tror inte att jag använde den så väldigt mycket.

Tjejerna blev iallafall förtjusta i den. Lilltjejen har ju en egen, så den stora fick ta med den hem. Så bilden är mest för att visa henne när jag hade den på mig. När man tittar på gamla kort så här, då märker man att tiden inte stått stilla precis. Annars går jag ju och tror att jag fortfarande är tjugo *ler*.

Mycket länkningar blev det i förra inlägget. Så många ska det inte bli i det här. Jag ska försöka undvika nyhetsflödet några veckor nu. Försöka alltså. Men jag kikade in hos Birro förrut. Jag gör det då och då, för att jag gillar hans sätt att skriva. Han har ju bla tagit strid mot Försäkringskassan. Det tycker jag är bra. Men precis som han själv skriver i det  här inlägget..var är alla andra? Birro nämner Moberg som på sin tid stred för ett bättre samhälle. Det finns många fler. Ivar-Lo tex som stred för statarna. Men vilka finns nu?

En annan sak som berör mig väldigt illa är de funktionshindrades situation vid studier. Här verkar det som att de styrande inte tänkt alls. Det medger de tydligen också, om jag förstått rätt. Jag hoppas verkligen de kommer på en lösning. Man kan undra vad för mening en ny diskrimeringslag ska ha, när politikerna själva inte tänker längre än näsan räcker.

Nu till något annat. Jag läser ju då och då bloggen av mamman, vars tonåring valde att avsluta tiden här i förtid. Jag kan inte förstå, men jag kan föreställa mig hennes otroliga sorg. Därför blev jag faktiskt glad och tårögd när jag läste att hon varit hos ett medium och fått budskap från dottern. Jag själv tvivlar ju inte på att vår själ lever vidare. Jag har upplevt alldeles för mycket för att ens tänka tanken att det är på annat sätt. Att då i en ohanterlig sorg få hjälp av ett seriöst medium måste vara skönt för båda parter. Jag hoppas och önskar att ångesten lättar för mamman nu.

För en tid sedan skrev jag om killen som funderade att ta hjälp av hypnos för att komma tilrätta med sitt liv. Jag la honom som favorit här och såg fram emot att ta del av hans framgångar. Men det hände inte mer, för han har inte skrivit sedan dess. Nu kan jag inte släppa tankarna på killen. Jag är nyfiken vad som hänt eller inte hänt. Jag skriver ner det här för man vet aldrig. Det kan sätta igång vågorna i kosmos och jag har kvar honom som favorit ett tag till...ifall.

Men då! Det funkar inte alls som jag vill. Bytte profilbild och ändrade utseende på bloggen Bilden blev visserligen ny, men inget annat ändrades. Det är ta mig sjutton inte mycket som fungerar som det ska här längre. Nyheterna som jag har iprickat ska synas till höger har lyst med sin frånvaro i flera veckor, liksom statistiken.

Men, men...världen går inte under för det. Jag är otroligt trött ikväll, så tänker inte bli långrandig varken här på bloggen eller vid datorn överhuvudtaget. Jag har kokat tre ägg, som nu ligger i kallvatten och väntar på mig. Jag ska slänga mig i soffan, sätta på tv-n, äta äggen och blunda en stund innan Stinas debatt börjar kl.22.00.

Dottern kom inte hem från Stockholm som hon tänkte först. Det visade sig att kompisen hon skulle återse kom hem  idag för att packa och redan imorgon åker hon tillbaka med flyttlasset. Det skulle innebära endast en liten stunds umgänge ikväll och det är inte värt att stressa och åka hit för.

Nu går jag och ägnar mig åt att knäcka ägg. Förhoppningsvis är jag piggare imorgon och skriver ett längre inlägg då.

Onsdag

Ovanstående är lediga jobb som jag automatiskt får mig tillsänt via mail. Jag har mitt Cv ute lite här och var och har bevakning på passande jobb. Det här kommer från platsbanken.  Sex universitetsöverläkare och en sjuksköterska till Landstinget och en verksamhetschef till privat omsorg. Jag har inte kvalifikationer till något *ler* Personlig assistent dyker upp ibland, men jag känner mig inte så tvingad till att få ett jobb, att jag söker ett sådant. Å andra sidan är det där aldrig arbetstider som fungerar ihop med mitt företag.

Jag skulle kunna tänka mig att jobba två nätter i veckan och skriva, massera och hypnotisera resterande dagar. Önskedröm, jag vet. Tänk om man kunde få in hälften på företagandet och andra hälften på skrivandet. Det skulle vara det absoluta ultimata. På tal om hypnos, så var det ju igår ett program om hypnos vid operationer. Jag såg det inte tyvärr. Upptäckte inte förrän efteråt att det var, så jag tittade istället på den sköna Gynning.

Vore jag nödd och tvungen, så skulle jag naturligtvis gå ut personligt till olika företag, ringa och skriva till alla möjliga och omöjliga. Det är ju så ungdomen får göra. Men ändå är det ju ingen garanti att det ger resultat. Grabben gick runt med sitt Cv till jag vet inte hur många. Mc Donald hörde av sig och bokade in en intervju. Det var det enda. Han fick inte jobb där ändå, men istället fick han ju nys om tryckeriet där han jobbar för tillfället. Visserligen är det osäkert, för hans jobb där är avhängigt på hur mycket jobb som kommer in. Men han trivs och än så länge har han att göra.

Äldsta dottern slog ju två flugor i en smäll. Lägenhet till halva priset mot att hon städar kontorslokaler en gång/v  under helgen. Nu börjar hon tycka att det är lite jobbigt att alltid passa in det under helgen, tex när hon åker hem. Så förra veckan skickade hon ut sitt Cv till olika ställen i Stockholm. När hon var hos pappan i torsdagskväll, så ringer de från ett av dessa ställen. Igår var hon på intervju och idag provjobbar hon.

Hon ska provjobba både en morgon och en kväll. Så meningen är att hon även ska jobba imorgonkväll. Hennes tanke var ju att komma hem då och träffa en barndomskompis. Kanske kan hon få ta kvällspasset idag istället, så det löser sig med båda. Jag håller tummarna att det blir så, trots att dagen idag då blir väldigt intensiv med jobb...skola..jobb. Men hon är ung och ambitiös, till skillnad mot mig, som är gammal och lat ha ha.

För ett bra tag sedan så hittade jag en blogg Signe Solregn och la den  till mina favoriter på datorn. Jag glömde bort den, tills igår. Det är en kvinna i övre medelåldern i Halland som skriver om sina erfarenheter med arbetsförmedling, försäkringskassa och läkare. Man blir arg själv när man läser. Förstå då hur de människor som står i fokus för dylik behandling känner sig. Så maktlösa och hur många har Signes kraft ?

Det måste komma till allas kännedom hur det verkligen är för så väldigt många i vårt land. De flesta vet nog att det är mycket som är tokigt, men de vet inte HUR tokigt. Jag tycker själv att det är helt otroliga berättelser jag får höra dels från klienter, dels från bekanta och dels läsa om. Det  här inlägget  av Signe handlar om fusk. Inte hennes fusk, utan försäkringskassans och arbetsförmedlingens. Detta tar upp arbetsförmedlingen i ett nötskal. Här  kan ni läsa lite om hennes bakgrund från senaste året.  Ja, ni som har tid kan ju läsa hela bloggen och alla inläggen.

Min önskan är fortfarande att det ska skrivas mer och debatteras mer om hur folk blir bemötta av myndigheter. Det måste även komma till regeringens kännedom. Men det krävs ju kraft och den kraften tar ju myndigheterna ifrån de drabbade.