Johan Palm

Läs rubriken! Det gäller textrader.

Basshunter – Sverige:

"Tjena! Det här är Basshunter! Och jag säger bara en sak - Sverigeeeee!
(...) 
Nu kör vi igång!
(...) 
Är ni med mig? Då kör vi i gång!"

Pontiak Johanzon – Sommaren Är Här:

"Hallå allihopa!

Detta är Pontiak som är tillbaka med den underbara sommaren.

Kom igen! Kom igen!"

(Förlåt för jämförelsen, Pontiak.)

Ni vet när man har kokat kaffe och låtit kannan stå där ett bra tag? Bryggaren har inte gett ifrån sig ett ljud på fem minuter och så bestämmer man sig till slut för att hälla upp en kopp. DÅ, sekunden efter att man tagit loss kannan, DÅ bestämmer sig maskinen för att puttra till lite grann göra sig av med tre heliga jävla droppar heligt jävla kaffe - ner på den varma plattan, SFWOISH! (så låter det), helt till spillo. Man blir bara så deprimerad.

Det är i första hand inte jag, utan sådana trauman och hemska erfarenheter, hämtade direkt ur min verklighet, som skriver mina fantastiska låttexter. Som kontrast till den sorgsna lyriken kan ni vänta er jävligt jätteglada indie-gitarrer och hetsig tamburin. Det är ju hur crazy som helst och har gjorts miljoner gånger innan. Allt blir asbra!

Bara för att jag är en sådan nörd gör jag också en massa (oftast deppig) låtsasprogressiv skit med obekväma men fullt möjliga ackordkombinationer som förhoppningsvis kommer få alla som inte är jazzfanatiker att skruva på sig. Jag är själv ingen jazzfanatiker.

Äh, jag skämtar och överdriver lite. Dessa två ytterligheter gäller bara hälften av vad jag skriver. I allmänhet blir mitt kommande material lite mer ostämt och rockigt, delvis gladare och delvis mörkare än My Antidote. Det är så det ser ut nu i alla fall. Håll till godo!

Idag var jag ute och kände på längdskidorna första gången för i år.

Jag är stilmedveten. (Mina skitlånga ben ser skitkorta ut!)

Nu har tydligen jag en sån. Vem i HELVETE har bestämt vilka artister som ska ingå? Det är då inte jag och jag hoppas att det inte heller bestäms av lyssnarstatistiken.  Att Håkan Hellström, Ted Gärdestad, John ME, Miss Li, Melody Club och Magnus Uggla finns med är jättehärligt och att Takida också finns på listan är ju bara humor. Men VAD FAN gör Lars Winnerbäck, E.M.D., Martin Stenmarck, Caroline af Ugglas och Amy Diamond där?

Det här är det roligaste som hänt idag, men folk kan ju på allvar få för sig att det där är min musiksmak, vilket förstås är ännu roligare men verkligen inte bra.

God jul!

Min julkalender har varit ett misslyckande.

Ni får kanske någon slags julklapp när jag har tid. Det vore i februari någon gång.

Jag är världens bäste julkalendrare känner jag.

Jag har för tillfället en långväga kamrat på besök hos mig. Jag och hon var på Skylten i Linköping i kväll för lite livemusik. Det var längesedan jag var där sist. Stället kändes fortfarande härligt. Guldgossen och nåt band som hette Zackarias verkade vara dragplåstren för de flesta. Det andra hade jag ingen koll på alls och vi missade dem också.

Något som överraskade var bandet Oh My!. Jäklar vad de bara öste ordentligt och var hur coola som helst! De lät dock oroande mycket som det fantastiska bandet The Strokes. Misstänker att sångaren är Julian Casablancas brorsa.

Oh My! får faktiskt äran att bli dagens luckinnehåll. Har inte riktigt lyssnat igenom studioinspelningarna, men jag antar att bandets låtar inte bara görs rättvisa live.

Oh My!

Jag hoppar tillbaka till lucka 14. Det blir enklast så.

Dags för lite julbak tycker jag! Det här är en riktig klassiker:

Grattis på Luciadagen allesammans! Idag har jag gått runt utklädd till tärna.

Dagens lucka innehåller ett tack till alla som såg mig i Lerum där jag spelade i helgen.

Jag har missat både lucka 8, 9 och 10. Det kompenserar jag med att så här redan den 11 december gå till lucka 15.

Förresten, jag måste avslöja en sak: förra luckan var ett skämt. Poängen var den att jag skrev att skämten jag presenterade var mycket fyndigare än det i luckan innan och så var ju inte fallet. De var alla helt ofyndiga och det var liksom det som skulle göra dem roliga. Dessutom är det ju helt fel att förklara det roliga i saker. Det gör jag även nu och att jag motsäger mig själv på det sättet är skitkul.

Nu skulle jag kunna påstå att skriva som jag gjorde i förra inlägget inte alls var i närheten av så roligt som att formulera sig på några andra sätt som jag direkt efteråt kom på och presentera dem. Således skulle jag ha fixat något slags trippelskämt, men jag vet inte själv hur det skulle gå till riktigt.

Det skulle inte ens vara njutbart att ta del av, utan det skulle mest framstå som att jag ville briljera. Lite samma sak som med sådan där teknikfokuserad skitmetal med ändlös gitarronani i udda skalor och omotiverade taktartsbyten.

Musik som kommer undan med en lite mer progressiv approach tycker jag finns ändå. Mew och Bob Hund är exempel på detta. De fixar det i och med att det verkligen låter bra och inte krystat. Annars är i mitt tycke det bästa när tonarts- och taktbytet går obemärkt förbi och verkligen bara låter som att de ska vara där. Det kan vara riktigt effektfullt. The Beatles ska ha många sådana låtar vet jag. Vilka de är har jag dock ingen koll på, för alla avikelser går ju förbi obemärkta. Helt crazy!

Dagens lucka innehåller glögg och pepparkakor. Fika sönder!

Jag måste avslöja en sak: förra luckan var ett skämt. Poängen var liksom att jag bedriver julkalender och presenterar en ny lucka varje dag och att det i det här fallet var en minneslucka - och det betyder ju egentligen något annat! Ordet fick en ganska fyndig dubbelmening alltså och sådant är alltid kul.

Tror ni då inte att jag blev riktigt arg på mig själv när jag minuten efter att jag bloggat skämtet kom på flera andra, MYCKET fyndigare, skämt? Jo, det blev jag. Jättearg! Dessa MYCKET skarpare skämt som alla hellre hade kunnat få utgöra gårdagens lucka tänkte jag kunde bli innehåll för dagens. Det andra skämtet nedifrån är ett undantag och inte fyndigt. Njut!

Vad såg jag för film idag? Idag har jag sett Star Wars.

Så, då är en Lucka Skywalker fixad till min julkalender.

När duschade jag senast? Jag kommer inte ihåg.

Så, då är en jävlar vad jag luckar äckligt fixad till min julkalender.

Vem skjuter skott på skott och träffar alltid nåt? Han är snabbare än sin egen skugga.

Så, då är en Lucka Lucka fixad till min julkalender.

Vem var programledare för Popcirkus, Sveriges bästa musikprogram på länge som lade ner efter typ två avsnitt för att den jävliga pöbeln inte hade vett att titta? Jag kommer faktiskt ihåg.

Så, då är en Kristian Lucka fixad till min julkalender.

Kan ni googla Caroline Wiberg? Jag tvivlar faktiskt inte på det.

Så, då är en lucka like fixad till min julkalender.

Har Kalle Anka otur? Hans kusin eller vad det nu är har knappast det.

Så, då är en Alexander Lucka fixad till min julkalender.