I tanken allt existerar

Jag inser att jag är den jag är, men misslyckas när jag försöker vara någon jag inte är.

Det lustiga är misslyckandet är en idé tanke som ligger någonstans o lurar när jag trött. Medan jag softar passar den på, dyker upp när jag är distraherad, lat från den jag är.

Från ingenstans hör jag rösten i tanken, alltid i kommando, argumenterar och kommenterar varför jag är inte jämlike med skönhetens rike!?

Jag observerar att rösten har inget vettigt att formulera, trots allt har jag två val antingen iakttar eller projektera och i sanninges stund beror det på min tro.

Efter alla år är vanan i samma takt fortfarande pågår, många minnen har redan passerat och i nuet allt existerar

Jag fokuserar och håller mig klarvaken för att klara av nonchalera.

Kunskapsmässigt kan jag ännu mera , men i stunden är det svårt att diskutera

Många fröen har planterat, några gror, och några sover i väntan på att blomstra fram med tron

Skönheten själv säger sitt när blommarna slår ut

Vad jag vet har livet varken början eller slut

Copyright