Barbamama

Från och med 19 maj så kommer jag inte att skriva mer här på Aftonbladets blogg. Jag har exporterat min blogg hit http://anneliestankar.wordpress.com/ jag hoppas att ni kommer och hälsar på mig där. Som de flesta kanske vet så kommer Aftonbladet lägga ned sin bloggverksamhet från och med 30 juni så jag har nu officiellt flyttat...

För nästan ett år sedan så skedde ett mord här i min kommun. Det var en kvinna som blev mördad i sin lägenhet, en hyreslägenhet. Jag åker förbi det huset som lägenheten ligger i nästan varje dag och den har stått tom tills förra veckan. Mordet var fruktansvärt och hela kommunen var skakad, alla pratade om det som hade hänt.

Och nu bor någon annan i hennes lägenhet, jag vet inte om jag skulle kunna tänka mig att bo i en lägenhet där ett mord har skett och särskilt när det inte har gått så himla lång tid. Jag kan förstå hyresbolaget att de vill hyra ut den så fort de kan, kanske de inte får det eftersom polisen ändå har haft en utredning (nu är en person dömd för mordet).. Hur tänker ni, skulle ni kunna tänka er att bo i en lägenhet/hus där ett mord nyligen har skett?

Just nu vill jag inte vara vuxen, jag har lust att slänga mig på golvet och skrika, slänga saker i väggen och bara rusa ut och slänga igen ytterdörren. Blir så less på att vara vuxen och mamma....känslan är så stark inom mig men det får den vara, jag kommer att fortsätta att vara vuxen och jag kommer att fortsätta vara den där vuxna och ansavarfulla mamman....men jag undrar varför är det bara jag som är det här hemma??

Blir så less på politikers klantiga uttalande, de lever verkligen inte i verkligheten. Nu senast var det den kära moderaten Torbjörn Rosdahl som inte tycker att höjningen på 100 kr för 30 dagars kortet för kollektivtrafken i Stockholm är något att diskutera. Han säger  att höjningen motsvarar "tre påsar chips" hmmm vidare så säger han att höjningen är ett måste eftersom SL står inför stora renoveringar och förnyelse. Det jag undrar över är har renoveringarna kommit som en överraskning? Det är väl inte en nyhet att man måste förnya och renovera något som har funnits väldigt länge. Ska man inte då planera för det och spara pengar till det så man inte behöver höja priser på något som redan kostar en hel del och som är ganska mycket pengar i många familjer. Jag undrar vart smärtgränsen går, hur mycket de kan höja priset.

Satt ute på lunchen i dag i det underbara härliga vädret. Det är roligt att titta på människor och framför allt på turister, där de går med sina kartor, ryggsäckar och kameror. Jag måste också se så där förvirrad och lite vilsen ut när jag är ute och reser ;-)

Men jag är riktigt glad för alla turister för de har verkligen tur med vädret. Vädret är ganska vikigt tycker jag när man är ute och reser, jag är hela tiden på olika vädersajter inför mina resor och så litar jag på dem som visar bäst väder ;-) Och i dag var det verkligen perfekt väder i Stockholm, klarblå himmel, en varm sol och nästan ingen vind alls...ett perfekt turistväder.....

Solen skiner och det där kalla vädret som var bara för någon dag sedan har man glömt ganska snabbt :-) Nu kanske sommaren är på gång.....Jag är ensam  hemma i dag med lillkillen. Äldsta sonen arbetar, det är öppningsdag i dag på Grönan så han lär ha fullt upp. De andra två är på Camaroträff.

Men det är faktiskt skönt att vara lite ensam, lillkillen följde med på zumbapasset och satt och tittade på, sedan så har vi ätit ute och handlat lördagsgodis. Nu har jag plockat lite här och snart är det dags för middag...det är tyst i hustet för lillkillen är ute och leker. Jag kan spela den musik jag vill lyssna på och det är en enorm lyx för mig "LER".

Trevlig lördag till alla

Sitter och tittar på nyheterna, de visar ett reportage från Syrien där det bara blir våldsammare och våldsammare. Upproren i  Nordafrika är verkligen inte över. Undra hur lång tid det tar innan omvärlden börjar att reagera?! Omvärlden är väl så upptagna i Libyen just nu, där det inte verkar hända så mycket mer än att det är våldsamt men det verkar inte vara någon lösning där den närmsta framtiden. Det är skrämmande hur det ser ut i de länderna,ofattbart.. Jag kan inte föreställa mig hur det måste vara att leva i de länderna där man inte får lov att tycka och tänka som man vill...

Jag började träna zumba i höstas och gjorde det regelbundet två gånger i veckan, min konditon blev ganska snabbt riktigt bra, det märktes även på mina powerpromenader. Men så for jag i golvet på ett zumbapass i mars och slog mig riktigt illa i nederdelen av ryggen vilket ledde till att jag inte kunde träna på flera veckor och det märktes ganska snabbt på konditionen. MEN nu är jag på gång igen ;-) jag är med på zumbapassen och är igång med mina promenader och har även klarat av ett och annat spinningpass. De märkts på min kondition och det känns toppen. I dag var jag ut på min tur som brukar ta en timme, men nu gick den på knappt 50 minuter, en tumme för mig "LER". Måste nu hitta en längre tur så jag kan vara ute en timme....

Det känns toppen att vara ute och röra på sig, det är riktigt viktigt för att jag ska må så bra jag kan i min fibro och om jag vet att jag har gjort allt jag kan göra så känns det bra för mig....Sedan att jag inte kan göra så att jag är helt smärtfri är ju en annan sak men humöret är på topp ändå när man har tränat, det är som om man har tagit en drog eller så efter ett träningspass. Man är så full av positiv energi och allt är roligt ;-) munnen går i ett på mig och jag har massor att prata om och är supersocial....

Händer är tyvärr inte bättre......jag ska gå tillbaka till min läkare i slutet av månaden för då har jag gett tabletterna en chans....

Ännu en natt då jag inte har kunnat sova....pga av mina händer som värker och som domnar bort. Som jag skrev tidigare så har jag fått diagnos och ska nu försöka bli bättre med tabletter...vilket inte än så länge fungerar.... Har varit hemma den här veckan för jag är helt slut. Somnar till framåt småtimmarna och så sover jag någon timme på förmiddagen men försöker att gå upp för att kunna somna på kvällen... Jag ska ge tabletterna en chans månaden ut sedan så är det jag som bokar ny tid hos doktorn och kräver en remiss till ortopeden.
Det som gör mig less är att jag tycker jag har nog med fibron.. och när jag mår ok i den så vill jag verkligen må så bra jag bara kan...

2008 åkte jag ned med min mellersta son till ön. Vi hade bokat nästan ett år innan och under det året så ändrades flygtiden hela tiden. Till slut blev det så att vi skulle lämna Stockholm klockan 4 på morgonen och vi skulle mellanlanda i Oslo. Jag tyckte det var ganska ok att åka så tidigit för då skulle vi landa tidigt nere på Gran Canaria också. Det var bara det att jag kunde inte somna kvällen innan...så jag var ganska trött på flygplatsen, sedan så hade jag också tagit en tablett för restless legs och jag vet inte om det var den kombinationen som gjorde att det som hände hände.... Resan till Oslo gick bra, vi fick en renklämma till frukost och den var god... När vi stod på flygplatsen i Oslo så började jag känna mig lite konstig i kroppen. När vi håller på att taxa ut så inser jag att jag kommer att tuppa av, så jag hinner säga till min son att han skulle tillkalla en flygvärdinna. Det var det sista jag hann säga innan jag tuppade av. När jag sedan vaknade till så hade jag en flygvärdinna bredvid mig som satt och tog min puls, min son satt och grät och vi höll på att lyfta.

Jag kände också att jag skulle kräkas så jag bad att få en påse, jag hann precis få den innan jag kräktes. Efter det gick jag på toan och sedan sov jag hela resan ned. Som tur var så var flygplanet inte fullt så jag och min son fick ha tre säten för oss själva så jag låg på två säten och han satt ytterst. Det kan inte ha varit någon rolig flygresa för honom, visserligen så skämde flygvärdinnorna bort honom med godis, läsk och hörlurar till filmen. Jag vaknade till då och då och frågade honom om han mådde bra och sedan så somnade jag om. En halvtimme innan vi skulle landa så var jag så pass pigg så jag kunde sätta mig upp. Jag fick lite frukt och vatten av flygvärdinnan, jag hoppas verkligen att de inte trodde att jag var full...... ;-)

När vi kom till hotellet så var vi och handlade mat och åt lite sedan var jag pigg igen och vi kunde bege oss ut i värmen.

Den första natten vaknade jag av att det blåste ordentligt, jag var tvungen att gå ut på altanen och det som mötte mig var en sådan härlig värme, jag har aldrig varit med om något liknande. Vindarna var så varma och så sköna mot min kropp. Det visade sig att en calima hade kommit in över ön. Den höll sedan i sig hela veckan, i Sverige kunde man läsa om den hemska värmen som hade kommit in över Gran Canaria. Alla våra nära var oroliga för oss att vi skulle ha för varmt. MEN det var underbart, det var så varmt och skönt.  Vi hade tur denna gång, för ibland kan caliman komma in med sand också men det gjorde det inte den här gången.

Precis som tidigare så tävlar jag med mina berättelser om Gran Canaria hos Yohanna som bor på Gran Canaria med sin familj. Mer om henne och hennes vardag kan du läsa här: