Mitt innersta rum

Det är mer action på Wordpress än vad det är här på Ab-bloggen. Tråkigt, tycker jag, det är ju ändå två veckor innan den här bloggen läggs ner. Alla flyttade så himla fort så nu ekar det tomt här. Jag skriver fortfarande på båda men jag märker att om jag vill skriva något mer viktigt så vänder jag mig till WP-bloggen istället. Kanske kommer jag att trivas där också, men det känns fortfarande inte som det. Kanske dör bloggen ut av sig självt och det vore inte heller helt fel.

Nåja, tills dess finns jag alltså här: http://innerstarum.wordpress.com/ för den som vill veta. Ni andra slipper, bara för att jag är så snäll.

Ikväll är det skolavslutning! Wohow! Sommar!

Idag är stora städ- och bakardagen. Det är ingen överdrift om jag säger att jag hatar att baka. Det är krångligt, varmt och oftast inte ens gott. Jag är ingen fika-tjej och därmed saknar jag nog vitsen med att baka. Men idag måste jag alltså stå ut. Vi får se vad det blir för kaka av alltihop. Hade jag kunnat så hade jag lätt åkt till affären och köpt min hemmabakade kaka men det går ju inte.

Nåja, jag började med städningen - det är en sak jag kan iallafall även om det är tråkigt. Nu doftar det gott i mitt hus av såpa och allt damm är borta. Då kan sommarlovet börja för jag är beredd. Sonen ska få ta en omgång i sitt rum, han är i princip aldrig där men ändå blir det stökigt på en kvart. Det är ju otroligt!

Jag undrar. Hur kan du bara ta och ta och aldrig känna att du behöver ge något tillbaka? Jag försöker sätta mig själv in i din situation. För mitt eget samvetes skull så hade jag gett också. Eller slutat ta emot. Du är som en parasit, du lever på andra och suger ut deras energi för din egen vinnings skull. Även om man inte har ett samvete så måste man ju ha en hjärna. Vi får tidigt lära oss att det är socialt fel att bete sig som du gör, alltså skulle de flesta av oss låtsas att vi befinner oss på samma våglängd.

Men inte du. Du bara tar och tar. Ständigt. Hela tiden. Och mycket.

Vilken underbar värme vi har fått. Den får man ta tillvara på. Det är bara att kasta av kläderna och låta huden andas frisk, fräsch luft. Känna hur solens strålar smeker den varm och bara njuta. Det har jag gjort idag. Delvis iallafall. Jag var för feg för att näcka mig bland grannar, tomtar och troll. Det känns inte riktigt helt rätt på något underligt sätt. Istället har jag vankat runt i bikini och ibland en kort kjol över nederdelen för att inte se alldeles för dum ut.

Cyklade ner till stugan senare. Där kan man vara precis som gud skapade en, ifall man nu har lust med det. Det är underbart härligt att ligga där på solsängen, höra havets vågor skvalpa in mot land ett par meter bort och ibland känna en svalkande bris svepa in och svalka av den heta huden. Det var en fantastiskt skön stund där.

I skrivandets stund har jag 30 grader på min bro. Kvällssolen skiner fint över vattnet, häggen doftar underbart och jag ska snart gå ut och sätta mig och andas ett tag igen, smutta på en Baccardi Breezer och bara må gott. Det är sommar. Nu är det verkligen sommar!

Jag är i desperat behov av kunskap gällande friskolor. Ja, jag inser att det skiljer sig från skola till skola men om du har erfarenheter så kanske du kan dela med dig av dem.

Vad jag främst undrar över är: Hur ser studieplanen ut? Är det mer som Montessori där ansvaret ligger på eleven att läsa/göra det som ska läsas/göras eller är det som i en "vanlig" klass där läraren säger att nu har vi matte/svenska/engelska? Och hur fungerar det i övrigt med barn som har svårigheter i vissa ämnen, som sonen som har problem med matten? Finns det då specialpedagoger som kan hjälpa till eller står de där ensamma utan tid?

Som sagt, jag är i desperat behov av att få lite fläsk på benen och vore otroligt tacksam ifall du kunde hjälpa mig att fläska till dem.

Edit: Kom på att ålder/årskurs kanske kan vara viktigt. I vårt fall rör det sig om årskurs 6 och framåt. Eventuellt endast åk. 6, ifall nu inte högstadiedelen är bra och ger dem gymnasiekompetens. Det är också en fråga.

Nu börjar jag bli lite glad. Faktum är att jag kanske kan bli tightare trots problem med ämnesomsättningen och det var jag inte alls säker på att jag kunde bli. Man har ju hört hur omöjligt det är och det kanske är så för andra, men jag har alltid varit den där typen som lagt på mig då jag inte har ätit och nu när jag klarar matintaget på ett hyggligt sätt så trillar det neråt.

Midjemåttet visade idag på minus 1.5 cm. Det är totalt 12.5 cm på 6 veckor. Och man kan säga att det enbart beror på att jag äter för rör mig mer gör jag inte. I storlekar är jag inne på den tredje neråt och det känns ju inte heller helt fel. Jag har en massa smalkläder som ligger i garderoben och bara väntar på mig, det blir underbart när jag kan dra på mig dem.

Välkommen sommar!

I helgen fick jag en fråga om min drömmans personlighet. Saken är bara den att jag inte drömmer, jag vet vad jag vill ha och får jag inte det så kan det lika gärna vara. Det är inga orimliga krav utan sådant som stämmer in på en helt vanlig person. Glad, charmig, pålitlig, kunna vara allvarlig vid behov, öppen, trygg i sig själv, omtänksam och kärleksfull.

Senare slog det mig att jag vill att mannen ska vara som jag och att jag borde ha svarat just det: "Som mig fast med hår på bröstet!"

Det var som jag befarade, ingen remiss hade skickats till gastroskopi- eller pH-mätningen. Vad trött man blir. Nåja, han ska iallafall få tider för det såklart och så ska han få träffa en dietist. Jag tycker nämligen att han går dåligt upp i vikt och det hade jag helt rätt i, hans kurva börjar nu att peka neråt. Däremot hade han plockat tillbaka de 2.5 kilona han tappade när han kräktes och det är ju skitbra!

De tog också sköldkörtelprover för att se så att han inte har något problem med den. Det tror jag i och för sig inte att han har, men man kan väl alltid kolla. Han visar inga tecken på att ha en alldeles för aktiv sköldkörtel, men som sagt, det skadar inte att kontrollera iallafall och speciellt inte med tanke på att han inte vill lägga på sig något alls.

MadamX skriver ofta om nätdejting. Även om hon skriver på ett roligt sätt så ligger det mycket i det hon skriver. Jag är medlem på en sida, inte för nätdejting men människor använder den uppenbarligen till det också, och den bjuder på många skratt och en hel del irritation.

Jag anser att det är något fel på vuxna människor som skriver och uttrycker sig som en fjortis. Jag dömer dem genast och tar för givet att de faktiskt inte är särskilt intelligenta eller ens mogna - och det är ingen fördel, absolut inte! Det är en helt annan sak om man har dyslexi och därmed tappar bokstäver här och där, men att inte veta vad punkt innebär, stor bokstav, hela ord som "är" istället för "e" får mig bara att skaka på huvudet åt det tragiska att människor idag inte kan uttrycka sig med skriftspråk.

På den där sidan fick jag en erotisk novell skickad till mig. Jag kan erkänna att en välskriven sådan kan vara mysig att läsa, men när det bara är en massa fjortisspråk och grova ord så tappar det den charm som skulle kunna finnas. Visst, jag påverkas ju - genom att jag blir irriterad och less, men det är knappast den påverkan som författaren är ute efter.

Så en uppmaning till er alla: Skriv som folk eller skriv inte alls!

Jag har naturtomt som har fått förvilda sig. Det är stora, höga träd som upptar den mesta platsen av tomten faktiskt. Nu håller vi på att röja upp, träden kapas och marken ska fixas. Jag tycker nämligen inte att det är särskilt mysigt att gå i brännässlor. Eller en massa annat ogräs. Jag vill ha en fin gräsmatta och fina rabatter som inte övertas av tallar, kottar, barr och ogräs som ingen någonsin har skådat.

Min granne kom kutande i ett huj. - Tänk på insynsskyddet, skrek han desperat. Jag måste säga att han inte drabbas, han bor åt andra hållet. Men jag undrar mest, insynsskydd för vad/vem? Stora höga tallar skyddar ju från att kråkorna ska se in iallafall, men de jäklarna har en förmåga att flyga över dem och kan därmed också spana fritt.

Inte plockar jag bort allt heller, det blir träd kvar för jag tycker att de är fina - men de kommer inte att få överta hela tomten och skymma precis all sol. I så fall kan jag lika gärna ha en lägenhet med balkong mot norr och det har jag ju inte, jag har hus och jag vill ha in ljus och luft. Det blir jättefint det här!

Jag tycker de här kräkcirklarna är fyllda av mystik. Att mat ibland fastnar när han äter och han tvingas kräkas upp det förstår jag. Men vad händer såna här extrema gånger? De följer alla ett mönster.

Han kräks och kräks och kräks. Till slut åker vi in och han får dropp. Han fylls på med vätska och får glucos i droppet efter. Han piggar på sig enormt fort. Så äter han en ost- eller skinkskiva. Och kräks. Han äter lite till. Och kräks. Han äter ingenting. Och fortsätter kräkas. Vid det här laget kommer det bara tjock, segt slem. Och mamman blir lycklig när hon står och klappar barnets rygg över toalettstolen. När det äntligen kommer en jätteklump med slem så utropar sonen, utan undantag: Nu har det släppt! Och efter det kan han börja äta normalt igen.

Jag har haft några teorier genom åren men aldrig fått något svar. Min sista teori är att inflammationen i halsen flammar upp och det bildas slem, eftersom han blir uttorkad så blir slemmet hårt och segt och sätter sig som en propp ovanför magmunnen (det är där han visar att det fastnar). När han sedan blir uppvätskad så lossnar slemmet mer och mer för att till slut vara så lättflytande att han får ut det.

Så har vår förmiddag sett ut. Han har stått över toalettstolen och kämpat för att få spy och jag har stått och klappat hans rygg för att han tycker att det underlättar om jag gör det. Kanske klappar man bort det fortare, men någon effekt har det iallafall. Efter sista klumpen så vräkte han i sig tre smörgåsar som om han inte har gjort annat i sitt liv och då var det bara att plocka nålen och åka hem. Härligt, härligt! Och nu är han som vanligt igen, han äter, härjar och man kan inte tro att han igår var väldigt uttorkad och mör.

Jag hade önskat att sonen var piggare idag, men han ligger på soffan och sover. Solen strålar och tempen har redan nått 16 grader så det lovar gott inför framtiden. Iallafall den närmsta. Det är synd att han inte kan ta tillvara på vädret, men det kommer väl väder fler gånger får man hoppas.

Vi får se hur det går idag. Vatten har han lyckats få i sig och två klunkar vätskeersättning. Tyvärr försökte han även med fruktsoppa och det fungerade inte alls utan att han fick upp allt igen. Jag har pratat med läkare hit och dit och just nu avvaktar vi. Vi får se hur det går, om det går.

Sonen har kräkts i ett dygn nu. Sådär som vi andra kräks av magsjuka, fast i hans fall är det tyvärr inte magsjuka utan bara det jag brukar kalla för den onda cirkeln. Jag trodde att vi hade lyckats häva den med salt och några teskedar vatten, men tyvärr...

Sedan klockan 07 imorse så har han lyckats få i sig 2 dl nyponsoppa och 1.5 skivor skinka. Skitbra, tänkte jag, då var jag tillräckligt snabb med saltet. Är man ute en sekund för sent med det så är det kört. Jag hann bara tänka tanken så fick han springa och spy igen. Det är inte alls bra.

Nu ger vi ett sista försök med vätskeersättning, jag har väl inget större hopp om att det ska fungera egentligen. Om han fortsätter att kräkas så är det bara att sätta sig i bilen och köra de 9 milen till sjukhuset så att han kan få dropp. Vi vill verkligen inte bli inlagda. Det är sjukt tråkigt och speciellt på det där sjukhuset där man inte får röra sig utanför rummet. Men måste han ha dropp för att komma ur den onda cirkeln så är det inte mycket annat att göra än att åka dit och se glad ut.

Jag fick ett lustigt mail idag som jag först läste med förvåning, sedan konstaterade att det måste vara något spam och till slut förstod var verkligt.

Det var ett slavinnekontrakt som människan, jag vet inte ens vem, ville att jag skulle underteckna. Jag började skratta. Skulle jag vara slavinna? Jag är nog inte så bra på det. Jag skulle förmodligen vara bättre på att vara slavägare än vara ägd. Man får säkert bara göra de tråkiga sakerna, som diska och rensa avlopp om man inte är den som äger.

Efter mycket funderande valde jag att inte skriva på. Förlåt Bossen, men det är verkligen inte min grej.

... som sagt, karlarna har blivit tokiga!

Fem veckor med mat, pulver och hela baletten. Jag får äntligen i mig mer mat än pulver sedan några dagar tillbaka och det är skönt. Samtidigt har jag glömt bort middagen två dagar i rad och inte kommit på mig själv förrän vid 20-21-tiden på kvällen. Det känns inte lika bra.

Men jag mår bättre. Jag känner mig nästan lite speedad nu i jämförelse med tidigare. Då undrar jag nyfiket hur det kommer att kännas den dag jag lyckas få i mig runt 1500-2000 kcal/dag. Det är skönt att orka röra sig, att orka leva helt enkelt.

Midjemåttet segar sig sedan två veckor tillbaka. Det är inget konstigt det heller, jag visste att jag inte kunde räkna med 3 cm/vecka som jag hade de första tre veckorna. Idag ligger det på totalt -11 cm, på fem veckor då. Det är överlevnadsbart och det får gärna försvinna någon centimeter till utan att jag klagar.