Igårkväll fick jag en lugnande av en vän. Jag har svårt för tabletter, jag funderar 100 gånger bara jag ska ta en Panodil. Men hursomhelst så tog jag denna efter velande fram- och tillbaka. Och wow, det är ju så man mår när man mår normalt! Hon varnade mig för att jag skulle bli luddig i huvudet men jag blev äntligen skärpt igen. Äntligen kunde jag hålla en tanke. När man inte kan det är man luddig i huvudet vill jag lova. För att inte tala om att hjärtat slutade göra ont och andningen inte var lika tung.
Jag känner mig lättare och mer fylld av energi nu efter denna mentala vila. Att ha en kropp som ständigt befinner sig i krigsläge tär otroligt mycket på krafterna. Nu känner jag att en del av dem har återvänt.
Med detta menar jag inte att jag vill leva på tabletter i hela mitt liv, men jag har en helt annan förståelse för dem som tvingas äta dem nu. Och som sagt, jag är helt lycklig över den paus jag har fått. Det behövdes.