Fem veckor med mat, pulver och hela baletten. Jag får äntligen i mig mer mat än pulver sedan några dagar tillbaka och det är skönt. Samtidigt har jag glömt bort middagen två dagar i rad och inte kommit på mig själv förrän vid 20-21-tiden på kvällen. Det känns inte lika bra.
Men jag mår bättre. Jag känner mig nästan lite speedad nu i jämförelse med tidigare. Då undrar jag nyfiket hur det kommer att kännas den dag jag lyckas få i mig runt 1500-2000 kcal/dag. Det är skönt att orka röra sig, att orka leva helt enkelt.
Midjemåttet segar sig sedan två veckor tillbaka. Det är inget konstigt det heller, jag visste att jag inte kunde räkna med 3 cm/vecka som jag hade de första tre veckorna. Idag ligger det på totalt -11 cm, på fem veckor då. Det är överlevnadsbart och det får gärna försvinna någon centimeter till utan att jag klagar.
yrvaedret