Sonen har kräkts i ett dygn nu. Sådär som vi andra kräks av magsjuka, fast i hans fall är det tyvärr inte magsjuka utan bara det jag brukar kalla för den onda cirkeln. Jag trodde att vi hade lyckats häva den med salt och några teskedar vatten, men tyvärr...
Sedan klockan 07 imorse så har han lyckats få i sig 2 dl nyponsoppa och 1.5 skivor skinka. Skitbra, tänkte jag, då var jag tillräckligt snabb med saltet. Är man ute en sekund för sent med det så är det kört. Jag hann bara tänka tanken så fick han springa och spy igen. Det är inte alls bra.
Nu ger vi ett sista försök med vätskeersättning, jag har väl inget större hopp om att det ska fungera egentligen. Om han fortsätter att kräkas så är det bara att sätta sig i bilen och köra de 9 milen till sjukhuset så att han kan få dropp. Vi vill verkligen inte bli inlagda. Det är sjukt tråkigt och speciellt på det där sjukhuset där man inte får röra sig utanför rummet. Men måste han ha dropp för att komma ur den onda cirkeln så är det inte mycket annat att göra än att åka dit och se glad ut.
Vilda Lugnet