Livsglimtar

Igår tog vi en tur till stan för jag behövde en ny laptop, när vi stod där och tittade på de olika sorterna så brakade det till i baken på mig. Pinsamt att släppa sig så där utan kontroll, börjar nog bli gammal och förslappad. :D Naturligtvis kom det en kille emot mig, jag vet inte om han hörde men jag hade mest lust att bara gå upp i rök.

Resten av dagen satt jag med laptopen fixade olika saker som skulle in.

Idag är det svalt ute och lite grått väldigt skönt väder när jag och hunden tog vår tur så orkade jag lite längre utan sol och värme. Funderar på att gå ner och klippa mig idag men vi får väl se hur det blir. Det är denna vecka jag ska fixa allt som ska göras före själva operationen. När jag träffar folk ute så vill de alla prata om operationen och jag blir mest nervös vill inte tänka på det alls.

Har varit barnvakt till marsipangrisen större delen av dagen, för er som har missat det hela så har jag blivit farmor och för mig är han marsipangrisen. Nu är han 7 månader och både kryper och sitter så det händer mycket när han är här och jag kravlar ju efter så gott jag kan.

Men trötter blir jag av att passa en liten go kille, men jag ger gärna mina extra krafter till honom för jag får så mycket tillbaka av honom. Jag är kär helt enkelt, ingen kan flina så gott som han hela ansiktet bara lyser upp och jag smälter som honung i solen.

Jag har varit lite mer trött än normalt de sista dagarna, jag vet inte om det har med fibromyalgin eller dialysen att göra. Har haft lite för mycket vatten i kroppen som jag har försökt få ut genom att ha en starkare dialysvätska. Tänker att det bara är 10 dagar kvar så kommer jag att ligga på operationsbordet och få min väns njure. Klart att det surrar rätt mycket i skallen på mig både lättnad och så rädslan.

Tänker också på alla dem som inte har någon att få en njure av hur det ska vara att hålla på med dialys år efter år? Men det är ju så att en ny njure har jag inte fått förren jag ligger där på operationsbordet, kan hända vad som helst på vägen om man har otur.

Jag har något som kallas påsdialys och det ska jag ha fram till den 26 augusti då jag ska få min väns njure. Varje gång man gör en dialys så är det renlighet som gäller, man tvättar sig noga och spritar både här och där. Jag har en slang på magen som går in i buken, den kopplar jag med en slang och fyller upp buken med 2 liter dialysvätska. Sen får den vätskan ligga i buken mellan 4-6 timmar, den består av en sockerlösning som suger upp alla orenheter som njurarna inte klarar av att ta hand om. Så efter så där 4-5 timmar sätter jag mig spritad och ren och kopplar mig till en tom påse som jag lägger på golvet, i den rinner sen den använda vätskan ut och jag kan när buken är tömd fylla i med ny dialysvätska. Så där håller jag på fyra gånger per dygn.

Jag kommer där med påsarna/slangarna och ska sätta mig i min stol och dialysera, min hund sitter där och tittar på mig, men hoppar ner när jag säger till honom. Av någon anledning drar jag filten som ligger som skydd på fåtöljen upp över stolsryggen och sätter mig på den oskyddade stolen. Jag startar dialysen och tycker att det luktar äckligt ... min näsa gillar inte vad den känner och jag tar ett tag i filten bakom min rygg, kastar den bort på golvet. Men inte hjälpte det, jag kan inte fatta vad det är som luktar så äckligt och då plötsligt ser jag att hunden har varit lös i magen och haft lite kvar i baken som han hade placerat på fåtöljens armstöd av trä. Själv sitter jag med armbågen och halva underarmen i skiten.

Nämen vrålar jag samtidigt som jag ber maken om hjälp .... han kom störtande och tvättade mig och stolen ren med sprit och allt du tänkas kan. Det är ju inte klokt, där sitter jag och ska vara så jävla steril jag bara kan och så sitter jag i skit. Nu gick allt bra, men fy fabian så äckligt det var. Nu står det en korg i stolen så Watson inte kan hoppa upp och en ren filt ligger där som jag kan sitta på.

Vi kom på att husse och Watson var ute när åskan gick som värst och vi tror att han blev rädd och lite lös i magen. Han är väldigt rädd för allt som smäller, normalt gör han allt han ska ute så det var bara otur att vi inte såg att lite satt kvar i baken på honom.

 

Var på Huddinge idag för att prata med narkosläkaren inför organoperationen den 26 augusti. Det lustiga var att en bloggvän som tidigare fått en njure skulle dit på återbesök så vi sågs för första gången nere i cafeterian vilket var jättekul. Visst är det konstigt att de man har kontakt med via bloggen alltid visar sig vara riktigt fina fynd när man möts.

Nästa vecka ska jag tillbaka till Huddinge och göra en korstest tillsammans med min vän som jag ska få njuren av. De vill kolla så att vi inte har några infektioner, det gäller ju att vara frisk som aldrig förr för att få en njure. Sen är det bara inskrivning kvar och lite allmänna tester som de oftast gör när man ska operera, lungröntgen, blodprover och EKG.

Jag tycker det är skönt att den här "sjukresan" börjar gå mot sitt slut, men det är väldigt tudelat med känslorna inför operationen. Det finns risker med både själva operationen som alltid vid operation och sen medicineringen för att njuren inte ska stötas ut. Jag bestämde mig för att inte läsa hela listan av biverkningar som man kan få av alla starka tabletter jag kommer att få ta. Lite naivt kanske men vad kan man göra åt saken? Det är bara att flyta med och hoppas på det bästa.

Så här ser det ut när njurarna sitter på sitt normala ställe. Min nya njure kommer de att sätta in en bit upp i ljumsken.

 Min blogg http://livsglimtar.wordpress.com

Där pratar jag om min väntan på en njure och livet som levs runt om mig.

Det var länge sedan jag skrev något här inne, har ju flyttat mig till wp men tittar ju in här då och då.
Livet det bara kliver vidare med mig som snål åker, tja det är så det känns. Min njursjukdom har långsamt men stadigt dragit mig in i njursviktens land. Jag har nu några procent kvar tills det är dags för dialys eller rent av få den där nya njuren jag suktar så efter.
Livet lever jag så gott det går med lite mer vilo pausar än normalt på dagtid och ett långsammare tempo överlag. Jag äter mindre protein allt för att njurarna ska orka göra sitt.
Träffar inte så mycket av mina vänner då jag oftast inte orkar så mycket, jag märker att jag har slutat ringa till dem och drar mig undan vilket enligt min sjuksyster är vanligt att man göra, allt på grund av att jag inte orkar som vanligt.

Senaste journalnytt är att blodplättarna var nera i 36 i stället för där de ska vara mellan 200-400 och det efter en segdragen bihåleinflammation som aldrig ville gå över. Tack var det har jag blåmärken som inte är av denna värld över hela kroppen, man får lätt blödningar när plodplättarna är så låga, kan även få invärtes blödningar men något sånt har jag inte att bjuda på tack och lov.

Vi har köpt en husbil och det är nog det bästa i resväg på bra länge, helgen som gick var vår jungfru tur och det vara bara mysigt. Idag ska jag ha ungarna och deras respektive här på middag, jag ska helsteka fläskkotlettrad i ungen med potatisen runt om, stor sallad blir det till. Sen bakade jag en tårta igår som jag tänkte gömma i en massa jordgubbar. Det vi firar idag är att min son och hans fästmö ska kolla hur gammalt fostret är med ultraljud, vilket betyder att vi får veta när bebisen kommer. Det om något är väl värt att fira...
Jag ska bli farmor!

Nu nalkas midsommar och jag vill påminna er om att lägga sju karlar under huvudkudden, man vet aldrig när man får behov av en sån.





Önskar Er Alla en trevlig Midsommar!

Vill ni så får ni gärna kika in till mig http://livsglimtar.wordpress.com

Min nya blogg finns på http://livsglimtar.wordpress.com

Min andra blogg http://livsglimtar.wordpress.com

Den här grytan prövade vi att laga ur Kärlek, oliver och timjan av Anna och Fanny Bergenström, fantastisk god och lättgjord.

Till 4-5 personer behöver du en ugnsform gärna av lera.

1 stor färsk kyckling delad i stora bitar, ½ färsk tvättad citron i skivor eller 1 inlagd citron i strimlat skal, 2 stora gula lökar grovt hackade, 10 skalade vitlöksklyftor, 2 stora morötter i tjocka bitar, 1 burk kikärtor sköljda och avrunna, 1 dl gröna oliver, 2 tsk salt, svart eller vitpeppar, 3 msk olivolja, 2 lagerblad, 1 dl vatten, 2 dl torrt vitt vin, färsk timjan.

Kryddblandning: 2 tsk salt, ca ½ tsk svartpeppar, ½ tsk kanel, 1 tsk spiskummin, 1 tsk mald ingefära, 1 kuvert (½ g) saffran

Gör en kryddblandning av ovanstående kryddor stöt dem gärna i mortel. Smörj in kycklingdelarna. Tvätta händerna noga och diska av skärbrädan sedan du har hanterat rå kyckling.

Varva kyckling, lök, citronskivor, vitlöksklyftor, oliver, morotsbitar, och kikärtor i formen, ringla över olivoljan och häll över vatten och vin.

Sätt in formen i 225 grader ugnsvärme i 35-40 minuter eller tills kycklingen har fått fin färg och blivit ordentligt genomstek.

Servera med fullkornsris, bulgur, quinoa eller couscous. Gärna haricots verts eller andra gröna bönor.

Igår när jag satt och skrev ett inlägg till en privat dagbok så slog det mig att vi firar 30 årig bröllopsdag den 4 februari. Jisses, 30 år kan det vara sant? Sen slog det mig att det är ju snart det...

Så jag ropade på mannen och sa som det var, lycklig att någon av oss kom på det hela. Vi är rätt glömska av oss när det gäller bröllopsdag, finns egentligen så mycket andra dagar att ta tillvara på genom livet. Tror det är viktigare att ha en slags vardagslycka då och då och inte bara vänta på att gubben ska minnas just bröllopsdagen och gör han det inte så är det upp och nedvända världen som om han inte älskade mig.

Men nu fick vi ju en chans att planera... så nu blir det catering och de närmaste på middag lördagen den 2 februari.

30 år vad har inte hunnit hända i våra liv på 30 år......

Två barn har jag fött som vi har fostrat upp, gått på föräldramöten och sett alla lucior och pepparkaksgubbar som har trampat förbi i skollokaler under barnaåren. Skolstart och avslut varje år dubbelt upp, dåliga lärare och en del bra har svävat förbi. Tider att passa och gymnastik kläder att tvätta...

Alla barnsjukdomar har vi gått igenom både de ungarna fick och vi själva smittades av samt alla barnsjukdomar man får i varje äktenskap. Prövningar som fick mig att gråta och krypa, böna för ett bättre samliv mer tid att prata, umgås, herregud finns du min man undrade jag mellan allt som skulle ordnas med barnen, jobben och skötseln av familjen.

Visst fanns du där lika stressad och nedtyngd av allt en vardag gav oss, du fanns där att upptäcka när barnen flyttade ut. Tystnaden la sig och ron dök upp, ron att titta på varandra igen och återupptäcka oss, det som vi en gång drogs till i varandra.

Inte så passionerade som i början, men med ett djupt närskap som jag skattar högre än den vilda passionen. En närhet som finns i allt vi gör utan att vi gör någon, kärleken omsorgen bara finns där självklar i vårt liv.

Under vår resas gång så har vi varit på otroliga resor, lyxigt värre och njutit vår otium. Vi har hållit varandras händer under begravningar och när vi satt där vid min systers dödsbädd gav vår ögonkontakt sådan tröst och kunskap om varandra.

Det finns så många stunder jag tänker på som det finaste, högsta, bästa av allt att jag nästan inte kan plocka ut det absoluta i mitt liv med dig. Det får nog bli stunden då vår dotter föddes på din födelsedag för 30 år sedan och några år senare när du klippte navelsträngen på vår son.

Återigen ögonkontakten, jag ser dig ovanför mitt vänstra knä direkt efter förlossningen båda gångerna såg jag så djupt i dina ögon, såg den övermäktiga glädjen och stoltheten dra förbi i din iris, kärleken helt låst i min blick. Det finns stunder i vårt liv när blicken har sagt allt och tiden stillar sig och jag tror baske mig att tiden inte finns vid dessa ögonblick. Det är som om vi har levt i all evighet amen...