Tonårsmorsa

Jag kan inte fatta att hon är borta! Sedan jag började blogga för över tre år sedan har vi varit nära, nära vänner. Jag benämner henne som en av mina tre närmsta vänner. Hon brukade kalla oss för systrar och det var den typ av relation vi hade. Men jag glömde säga det med de rätta orden. Med de där orden som jag känner i mitt hjärta, men aldrig tog i min mun.

Älskade syster. Helene. Hon är borta nu. Hon gick bort vid 10-tiden i morse och jag saknar henne redan så enormt. Jag skulle ringa ikväll efter jobbet. Vem kunde tro att vårt två timmars samtal i Söndags skulle bli det sista? Jag var inte beredd…

Helene lämnar fyra barn och barnbarn efter sig. Den där förbannade cancern tog hennes liv också. Jag känner smärta. Förtvivlan. En tomhet som bara Helene kunde fylla.

Jag kände henne först som Hulda på Spaces, när jag också bloggade på Spaces, min först blogg. Jag trodde då att hon hette Hulda, men det var ett bloggnamn som kom av Hulda Moder. Sedan började vi båda att blogga på Aftonbladet och genom Vendettanbettan lärde vi känna varandra även utanför bloggen. Där tog hon bloggnamnet Alma Mater, som alltså också betyder Hulda Moder. Slutligen byggde hon denna blogg åt mig och strax innan en till sig själv där hon kallade sig Alter Ego.

Jag känner mig förtvivlad. Just nu saknar jag ord…

Jag skrev för ett tag sedan om att Binta (19) var i Stockholm och spelade in en video. Hur som helst ska den visst börja spelas på MTV nu. Nu kan ni kolla på videon HÄR! (Klicka på meny för att förstora bilden) Det är Junior Natural som sjunger och Binta är en av dansarna i Zumbas, som medverkar i videon. Hon är nog den som syns flest gånger, men det är i alla fall hon som dels står och hmmm… “dansar” mot ett skåp, hon är också med i klassrummet i början och hon dansar också i en trappa och på ett golv. Hon har svarta shorts och en svart polo-magtröja på sig.

My little baby- in MTV!!

Slänger in ett och annat inlägg här, men annars bloggar jag på: http://tonarsmorsa.se

Välkommen dit!

I mitt inlägg SPEAK UP! skriver jag om det som debatterats i media angående de polisiära insatserna under Reggaefestivalen. Inlägget belyser den kritik som uppkommit, bl.a. av festivalchefen Yared Tekeste och även andra funktionärer. Jag länkar där även till polisens eget svar på kritiken.

I en tidigare intervju i UNT (från 2006) ang. reggaefestivalen och dess drogkritik sa Yared bl.a: “Yared Tekeste vill inte ha droger på festivalen och berättar att han hela tiden har eftersträvat att få bort dem. Inför festivalen har han samarbetat med både polis och socialtjänst och tillsammans försöker de förebygga droganvändningen genom information och insatser under festivalen.
I år har de utökat samarbetet med fält- och citygruppen inom socialtjänsten och kommer att ha ännu fler vuxna närvarande på festivalen. Politiska partier och intresseorganisationer kommer också att finnas på plats för att informera om droger.
­- Det var vi som bad om extra insatser från sociala myndigheter och polis förra året men i efterhand var det ändå vi som framstod som bovar. Det är tråkigt att det är så, säger han.”

Idag har jag intervjuat en ung kille på 18 år, som för tredje året i rad besökte Uppsala reggaefestival. Jag nämnde även honom i mitt inlägg SPEAK UP! eftersom jag tycker att det är viktigt i denna fråga att poängtera att det inte bara finns kritik mot hur artister och festivalarbetare blivit behandlade. Här kommer min intervju med, vi kan kalla honom Shadi och han är alltså 18 år gammal:

Det har ju blivit en hel del diskussion om hur vissa poliser uppträdde under reggaefestivalen, mot både artister och funktionärer. Nu fick jag höra ungefär samma saker från dig under dessa dagar, trots att du inte är varken artist eller funktionär, utan en helt vanlig festivalbesökare under de tre dagarna som Uppsala Reggaefestival pågick.

Brukar du besöka Reggaefestivalen?

Ja, jag har besökt festivalen de senaste tre åren.

Vad fick dig att vilja gå dit?

Det brukar vara bra stämning, bra artister och man träffar många av sina vänner.

Berätta hur det gick till när du och dina kompisar fick lämna drogtest till polisen.

Det var efter reggaefestivalen, på väg hem på Torsdagen. Det gick inga bussar så sent, så vi gick och jag hade ganska långt att gå. Halvvägs stoppar en polisbil mig och en kompis. Vi gick båda och lyssnade på MP3, så tydligen hade vi inte hört att de först ropat på oss. Sedan kände vi att någon kom bakom oss, så vi kollade bak och då tog vi ut hörlurarna, för vi såg att det var två poliser bakom oss. De frågade varför vi inte hade stannat när de ropat på oss. Vi förklarade att vi lyssnat på mp3 med hög volym. De frågade vad vi hade gjort, var vi varit och vart vi bodde. Vi förklarade att vi hade varit på reggaefestivalen och sa att vi var på väg hem. Vi blev tillfrågade. ”När tog ni senast droger?” Eftersom varken jag eller min kompis någonsin hållit på med droger, så svarade vi: ”Nej, vi har aldrig hållit på med droger” Poliserna frågade om vi hade knark på oss eller något vasst. Vi sa att vi inte hade det och de bad att få kolla igenom oss. Det gjorde de. Därefter talade poliserna med varandra och sedan förklarade de för oss att vi skulle få följa med till Lundellska skolan där polisen upprättat en central, då det är nära festivalen och att vi där skulle drogtesta oss.

När vi kom fram tog de våra namn och personnummer och därefter fick vi drogtesta oss. Båda var negativa och vi fick det beskedet på en gång. De förklarade att ingen av oss var drogpåverkade och att vi därför kunde gå hem.

Kom du i kontakt med polisen fler gånger under reggaefestivalen?

Ja, även den sista dagen, Lördagen.

Berätta vad som hände.

Alla artister på stora scenen var färdiga. I det lilla tältet var det folk som festade och man kunde även lyssna på musik och dansa fortfarande. Jag ut från tältet och ser att min kompis står med två okända män. De håller i honom i tröjan, fram vid halsen och jag upplevde det som om de försökte skapa bråk med min kompis. Jag springer fram till dem och skriker till han som håller i min kompis. ”Vad f-n håller du på med?” Skrek jag. Precis när jag skriker det, så kommer den andra okända mannen fram till mig och slår mig på bröstet två gånger, så jag knuffar bort honom och var beredd på att försvara mig om han skulle ge sig på mig igen. Helt plötsligt känner jag hur två poliser i uniform kommer och tar ett grepp om mig och de två okända männen tar ett grepp på min kompis. Vid det laget så började jag misstänka att de två okända männen var civilpoliser. Jag hade inte ens misstänkt det innan, eftersom de hade en rastamössa och skägg och jag kunde inte tänka mig att de var poliser. De visade aldrig upp någon legitimation eller liknande, däremot så misstänkte jag att de var poliser när de uniformerade poliserna kom och de alla fyra tog grepp på mig och min kompis. Sedan sa de att de skulle avlägsna oss från platsen och de förde oss bort från festivalen.

Jag frågade varför de förde bort oss och vad vi hade gjort? De uniformerade poliserna sa då att jag hade gått till angrepp mot deras kollegor som försökte utföra sitt jobb.

Jag frågade polisen vad min kompis hade gjort och de svarade att min kompis hade hoppat högst och uppträtt mest livligt inne i danstältet.

När vi, jag och min kompis blev bortförda från festivalplatsen, så kom vi till något som verkade vara en samlingspunkt för polisen. På platsen såg jag flera av mina vänner som också var där. En av mina vänner stod där med polisen som sa att han skulle gå ner på knä. Eftersom det var väldigt lerigt på platsen, så vägrade min kompis göra det. Då tryckte de ner hela hans ansikte i leran. Han skrek och gjorde motstånd och de drog i honom och satte sedan in honom i bilen. Då såg jag att en annan vän redan var i samma bil. Jag såg då hur poliserna slog på honom med batong. Det var flera stycken poliser, men det var en polis som slog och en annan stod utanför med en hund och skrek: ”Ska vi bussa honom på dig, eller är du lugn nu?” Därefter drog poliserna med mig därifrån så jag såg inte mer av det jag uppfattade som misshandeln.

De två av mina vänner som jag sett i polisbilen, blev senare förda till arresten där de fick spendera några timmar. Vi möttes när de blev släppta och jag såg att båda killarna hade mycket blåmärken på sina armar och han som fick stryk i bilen, kunde knappt gå. Han hade också svårt att röra sin arm och han blödde även från läppen. Hela hans tröja var full av både blod och gegga.

Jag frågade mina två vänner efteråt vad som hänt. Om de hade gjort något och i så fall vad? Den ena sa att han blivit anklagad för att ha uppträtt allt för livligt och stökigt inne i danstältet, den andra killen säger att han än idag inte har en aning om varför han blev tagen av polisen.

Vad tycker du själv om polisens handlande?

Jag tycker det var dåligt. Först och främst tror jag att det är tjänstefel att de inte ens visade sina polislegitimationer, sedan upplevde jag att de var väldigt fördomsfulla mot oss. Det känns som om de tog oss för att vi är typ ”svartskallar”, trots att vi inte gjort något. Den ena polisen sa också att ”de inte orkar med oss”. De sa också att de inte ville ha folk från Gottsunda inne på festivalen.

Kommer ni att anmäla händelsen?

Jag kommer inte att göra det, men jag vet inte om mina kompisar kommer att göra det eller inte.

Varför vill du inte anmäla det?

Jag tror inte det skulle göra någon skillnad. Vem skulle du själv tro på? Ett gäng poliser som ”utfört sitt jobb” eller tre unga svartskallar från Gottsunda?

• Du har skrivit 1000 inlägg
• Tonårsmorsa har fått 11105 kommentarer
• Tonårsmorsa har fått 100 trackbacks
• 528823 sidvisningar totalt
• 662 sidvisningar de senaste 24 timmarna

Binta håller på att fixa sig inför den tredje dagen på reggaefestivalen:

Jag: Binta! Guuud, så mycket parfym du har på dig. Det luktar ju i hela huset! Det är ALLDELES för mycket parfym!

Binta: Inte alls! Den ska dofta ända till klockan 21.00 och då ska det dofta ända upp på scenen, för Beenie Man spelar inte förrän då…!

Binta njuter i fulla drag av den pågående reggaefestivalen. Ikväll hade jag planerat att gå med barnen. Jag hade till och med köpt nya kläder inför festivalen och såg verkligen fram emot den. Just ikväll ska de bästa artisterna uppträda. Det är flera stycken som jag gärna velat se.

Tyvärr har min ryggsmärta satt stopp för alla planer på reggaefestivalen. Binta har ändå lite svårt att förstå att jag har för ont för att ens överväga att stå i lera för kunna delta i festivalen!

Binta: Men kom igen då, mamma!

Jag: Nej, men alltså, jag har för ont. Jag KAN inte!

Binta: Men har du inga värktabletter du kan ta då?

Jag: Jo, men de starka somnar jag av!

Binta: Perfekt! Då kan du ligga på gräset där och sova, medan du lyssnar på musiken… eller förresten, då tror de kanske att du är hög och har knarkat och det är ju inte så bra… fast det vore rätt coolt om de tog just dig, som inte ens dricker, liksom… Haha…

Jag: Jag tror nog INTE det är någon bra idé! Dessutom har jag som sagt för ont…!

Binta: NEEEJ, men JAAAG vet!! Du går dit, sedan står du i publiken och kollar, sedan typ somnar du och då tror de att du svimmar, då kommer de att ta dig backstage!! Då får du även träffa artisterna backstage, som Mabou fick göra igår! MAMMA! Kom igen då! Det är ju HELT PERFEKT!!

Jag: Binta! Jag gillar visserligen reggae, men jag är ju inte desperat!!

Binta: Men ändå… du har ju VÄRSTA CHANSEN nu! Fast du blivit så gammal…!

1. Mabou i publiken.

2. Mabou på scenen.

3. Binta med Junior Reid.

4. Mabou med handduken han fick av Sean-Paul.

Jag minns en gång för många år sedan, Binta var kanske i 6-7 års åldern. Av någon anledning så var det bara hon och jag hemma och på eftermiddagen låg vi och kollade på film. Båda två somnade där på soffan och vaknade upp sent på kvällen-vrålhungriga!

Vi satte oss på varsin cykel, trots att klockan säkert var 22-23 på kvällen och jag minns att det var väldigt mörkt, så jag har för mig att det var på hösten. Vi hittade en restaurang som ännu serverade mat och där satt vi och åt och kom säkert inte hem igen förrän klockan var runt tolv på natten.

I många år pratade Binta om denna händelse som: “minns du när vi åt mat på restaurang mitt i natten, mamma?” Det var en sån där spännande grej som inte ingick i våra vardagsrutiner och därför blev det så stort för henne.

Igår var Mabou med min kompis och kollega på reggaefestivalen. Vi hade gjort upp en plan så att han skulle kunna komma hem om han blev för trött, men han deklarerade att han inte tänkte bli så trött, för han ville se alla artister och sedan åka hem med någon av storasystrarna. Själv vågade jag inte ta mina värktabletter, för jag var rädd att somna, så jag höll telefonkontakt med barnen under kvällen och sedan låg jag på soffan och väntade tills de kom hem.

När Mabou äntligen kom hem, så var han jätteglad, för han hade fått komma upp på scenen och in backstage med Sean-Paul och även fått en handduk av honom. Mabou var överlycklig. Jag hjälpte honom dra av jeansen och luvtröjan och sedan kröp han ner under täcket med mig i soffan. Det tog ungefär 5 sekunder, så somnade han. Mitt under berättelsen om den händelserika kvällen…!

Just nu pågår en kröniker-tävling på Expressen där man söker en sommarkrönikör. I det första skedet skulle intresserade skicka in en krönika. I det läget skickades tydligen in nära 750 bidrag. Av dessa 750 utsågs 30 stycken till delfinalister. Det är här jag kommer in. Jag är alltså en av de 750 som gått vidare bland de 30 delfinalisterna!! (Yippie!)

Varje dag i sex dagar kommer fem krönikor att publiceras per dag. Av dessa fem om dagen ska läsarna rösta fram den krönika varje dag som de tycker bäst om. Till slut kommer det alltså att bli sex finalister kvar och där (om jag fattat det hela rätt) så kommer en jury att rösta fram det vinnande bidraget!

Nåja, jag är väldigt nöjd med att ha kommit fram till första finalen och skulle vara ännu gladare om jag kommer med i den andra finalen också! OM ni gillar min krönika bäst, du kan läsa den HÄR och de andra bidragen för dagen finns länkade på samma sida, så rösta gärna.

Så här röstar du (om du vill rösta på min krönika): maila och tala om vilken som är din favorit på kandidat23@expressen.se och motivera varför. Uppge också att du röstar på kandidat 23.

Om du inte gillar min krönika, så ska du naturligtvis inte rösta på mig, men gillar du den bäst, så skulle jag bli VÄLDIGT glad om man vill rösta på den också! Kram!

Idag sändes min första krönika i radion och innan den en liten intervju med mig i radion. (Allt med annan färg är klickbara länkar)
Presentation HÄR och HÄR!

Hela intervjun och krönikan. (Om du inte vill lyssna på hela programmet kan du dra fram till 8.40 minuter.)

Endast Krönikan.