Livets gång...

 
Att höra rop på hjälp är inte alla som gör.

Kanske för att vi inte orkar se.
Kanske för att vi inte vill se.
Kanske för att vi helt enkelt inte förstår.

Jag hörde ett rop på hjälp.
Jag vågade inte chansa på att det inte var på allvar.

Jag ringde upp personen då ett nummer fanns tillgängligt.
Jag tog risken att göra bort mig om det nu hade varit ett skämt.
Jag visade iaf att jag såg och hörde.
Jag visade att jag fanns.

Detta är något jag själv varit med om.
Jag har mått så dåligt och det har funnits någon som hört mitt rop.
Det hjälpte mig och därför sitter jag fortfarande här idag.

Vi måste visa att vi bryr oss oavsett vi känner personen eller inte.
Vi är alla viktiga och vi måste få visa det, för varandra.

Ta hand om varandra.
Ta hand om er!!!

 
Tänk vad en rubrik kan läsas fel.

Jag läste Ru*'s rubrik och en tanke dök upp direkt.
"Tänk vad skönt det måste vara att sakna sig själv."

När jag sen läste inlägget så insåg jag hur fel jag hade tänkt ang rubriken men det fick mig ändå att tänka till.

Jag tänkte tillbaka på min första tanke och nu ska jag förklara hur jag fick den tanken.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv vetat vem jag är.
Jag har aldrig sett mig själv som en enskild person, ett jag.
Jag vet inte vem jag är.

Jag vet vad jag tycker och tänker.
Jag vet vad jag inte tycker om och vad jag älskar.
Jag känner mina känslor.

Men...

Jag ser på mig själv utifrån.
Jag känner mig alltid, nästan, vilsen var jag än är.
Det är sällan jag känner mig hel och det är sällan jag känner att jag är någon.

Jag saknar att vara ett jag....jag saknar ett mig och den jag är vem det än är.

 
Ibland, observera IBLAND, kan jag känna mig lite lite avis på alla som inte har barn.
Alla de som har bara sig själva att bry sig om.
Ingen annan att ta ansvar för.
Alla de som bor helt själva, i en liten lägenhet.
Med bara deras saker.
Bara de själva som stökar ner.

Hemsk jag känner mig men ibland så undrar jag hur det skulle vara.
Har aldrig bott själv utan barn.
Bara drömt om det.

Jag skulle inte för något i världen vilja vara utan mina barn men ibland är jag så trött på att det är stökigt och rörigt direkt efter att man städat.
När det bara varit jag hemma, vid semestrar osv, så har inget stökats ner och jag har njutit.
Jag älskar rent och städat.
Minimalt mer saker vill jag har, ordning och reda.
Det är jätteviktigt för att jag ska känna harmoni.
Något som tyvärr inte fungerar med 3 ungar, två tonåringar och en snart blivande 7-åring.

Jag kan ibland älska stöket också, det bevisar att vi lever här hemma.
Vi har ett liv och det är mina älskade barn som rör runt det.

Men drömma kan jag ju göra...

 
Haft fredagsmöte på jobbet.

Jag sitter med och försöker hänga med i snacket, en del saker är som grekiska för mig men jag kommer nog känna igen det snabbare än kvickt.
Behöver nog inte vara rädd för att jag blir av med jobbet iaf.
Fick tvärtom mer ansvar och ska göra mer än nu, kändes jättekul att höra och jag blev riktigt glad och förvånad.
Fick även orden att "MissB är så otroligt duktig och snabblärd så vi sätter henne på det också." .

Från att ha varit rätt låg till att nu känna mig rätt glad igen så känns denna fredag helt okej nu.

:)

 
Lite saker jag önskar mig, vill ha och behöver.

Love sa att jag skulle skriva en lista och sen sätta prio på alla saker för att sen beta av det.
Han har så rätt.
När jag väl får in pengar så kommer jag att vilja stoppa de precis överallt där de behövs men frågan är var jag ska stoppa de först.

Stövlar
Jacka
Dator
Bil
Ögon
Jacka till son nr 1
Skor till son nr 1
Handtag till köksluckorna
Nya kläder till mig
- " - till son 1 och 2

Det är svårt att sätta prio på vissa saker för självklart är det inte nödvändigt med en ny dator och jag har en jacka, en som dottern köpte för 3 år sedan som jag har haft 2 säsonger redan för hon tröttnade.
Bil, jag har en men den dör när som helst så självklart är det något som behövs MEN det är inte livsviktigt för man kan åka kommunalt.
Ögonoperation är inte heller nödvändigt men jag måste se för att kunna leva och mina glasögon är snart bara att kassera.
Glasögon är billigare än en operation absolut så det går ju isf före.
Jacka till son 1 och skor är definitivt nödvändigt, han har ingen egen jacka utan har en som hans pappa hade fått av någon kompis.
Skor behöver väl alla tonårsgrabbar efter ett tag och det är vinter snart så det säger sig självt.
Kläder behöver han också för det ekar i hans garderob.
Kläder till son nr 2 är kanske inte livsviktigt men det behövs kompleteras.
Jag behöver ett par stövlar då mina börjar gå sönder ordentligt.
Kläder behöver jag kanske inte på det sätt så att det är helt prio ett men det skulle vara kul att få ett par till jeans tex än bara ett par och baskläder.
Handtag till luckorna, nja, jo, vi har inga just nu för luckorna är omgjorda, dock lägst prio faktiskt.

Ja, sen finns det saker jag önskar mig.
Så som..
Ny klocka
Kläder
Ansiktsbehandling
Lite smått och gott helt enkelt....

Åter till priolista, svårt att veta vad som är prio 1 och vad som kommer sen.

Usch för att ha haft det som jag haft det och usch för att försöka rensa upp skiten nu efteråt.
Men....det blir nog bra tillslut.

 
Bröt mitt ena beslut nästan direkt.

Fan...

Nu bestämmer jag mig igen och jag måste fixa det nu.

Ångest som fan och jag gillar INTE känslan!

Fasen är det som händer? :(

 
Börjar nästan bli lite orolig.

Tänk om jag inte får behålla jobbet.
Det händer ju inget.
All den kaos de hade som gjorde att de behövde en till existerar ju inte.
Telefonen är tyst, ringer knappt något alls.
Jag sitter rakt upp och ner och stirrar in i min outlook.
Försöker se upptagen ut men hur ska det gå till när det inte finns något att göra.

Det här är inte kul någonstans och jag börjar fundera på om de kanske har gjort ett misstag som trodde att de behövde en till...hmm...

Ingen bra dag idag, på flera sätt.

 
Det borde bara vara människor som är I ditt liv kan påverka dig och de beslut du tar.

Tyvärr är det inte så.
Tyvärr har personer som befinner sig utanför ditt liv stor medverkan i vad du beslutar.
På ett eller annat sätt.

Självklart kan du bli påverkad positivt också av andra utanför men allt för ofta så hänger ett  mer kanske negativt beslut på någon helt utomstående och livet i allmänhet.
Vi påverkas på fel sätt av fel människor.
Vi borde bara ta till oss de närmaste och strunta i vad allt annat runt omkring oss gör mot oss.

Människor som vill oss väl är de som vi ska hålla kvar och sen göra tvärtom med alla andra.
Alla som på ett eller annat sätt involveras i vårat liv och negativt skulle vi behöva vara starka nog att stå emot och inte längre bry oss i.

Jag försöker, jag försöker så hårt att stå emot och bara ta till mig de positiva sakerna som händer just nu i mitt liv.
Jag har känt på lyckan, jag får ibland små flashar hur det känns och det är en ny känsla.
Jag vet nu att den även kan finnas för mig.
Tyvärr har jag än så länge inte lärt mig att putta bort de negativa.
Jag bryr mig alldeles för lätt i det som är utanför den "sfär" som jag bör vara i.
Tar mig utanför alldeles för ofta och låter mig påverkas av det som jag inte borde påverkas av.

Det får vara slut med det nu.
Jag ska försöka åter igen att hålla mig kvar där jag varit den senaste tiden och bara fokusera på det positiva.

Ska klara det och jag vet att jag kommer göra det för jag är starkare än så.

 
Tog några beslut igår kväll när jag lagt mig.

Nu får vi se om jag kan hålla de eller inte.