En Pappa.

Nu hände det otroliga!.

Ja skulle inte ha någon ny tjej, allt har bara varit ett helvette i det förra förhållandet, krasch efter krasch, det har lovats att det aldrig ska hända mera o.s.v, o.s.v, så ja gjorde slut, bröt mig ur, detta va ett tag sedan, men ja har ju heller inte skrivit här på ett tag, nu kom en tjej igenom bekanskapen in i mitt liv, vi lärde känna varandra lite bättre, ringde, träffades, käka god mat, sen blev det vi två, helt otroligt, ja mår som en prins, hon har gjort mitt liv till en himmel, trampar runt på vita moln nu, =) Tack för att du finns sötis!...

J A G  Ä R  L Y C K L I G ! ! ! . . .

// J

Ja, det är det nu, jag mår bra, jag kan göra saker utan att tänka tillbaka på allt tjafs, jag kan umgås med mina vänner utan att sitta tyst, Jag är glad igen som en vän sa till mig, jag har gått vidare igen, GÖTT!... Och mina barn ser lyckliga ut igen, värst ont gjorde det att se dom lessna, men är jag glad så ser dom det, då blir dom också glada...  

Men jag har lärt mig en sak, jag är jag, jag ska inte behöva ändra på mig helt och hållet för att passa en annan person, då är det ju inte jag som är där till slut ändå, eller hur?.

Farsan mår också jättebra, han har ny dam (som ja tidigare skrivit om) han träffar, han är pigg, inget dricka, inget ljuga, härligt att se farsgubben sån... Det har jag längtat efter, och nu får jag se det....

Nu har ja äntligen sett min pappa förändras, det är ju jätteskönt kan jag säga, han har träffat en tjej i sin ålder, och verkar ha funderat på livet efter sin fars bortgång, han har förändrats ganska mycket tycker jag, han dricker framför allt inte nu, vad jag har sett är det bäst att tillägga, inte hört honom sluddra i våra telefonkontakter, han har varit ganska glad ändå, trots det inträffade, men det kanske kan va tjejen som glädjer honom, jag är så glad för hans skull nu, det känns så mycket bättre för mig med när jag vet vad han har nu, jag hoppas att det löser sig för honom nu, jag vill det, jag vill se honom så som jag ser honom nu, GLAD...

Själv har jag det lite tungt nu, det funderas mer än vad som behövs, bara att släppa skiten och gå vidare säger en kompis till mig, men det är inte alltid så lätt inte, det kommer och går med tiden, men det släpper snart, det vet jag, så ja tar mitt gamla citat  =)  så ja ska bara försöka andas och gå samtidigt!...  (Ut-tjatat snart)

Ja, hon va hemma härom dagen, ville bli familj, ville bo tillsammans, för att allt skulle bli så bra, jag önska henne lycka till att hitta den killen som vill allt detta med henne, för jag vill inte!, men hon ville inte fatta, men ja stod på mig, hon önska mig lycka till att hitta en tjej som är allt det jag önskar mig, jag bara tacka för lyckönskningen, så nu kanske hon förstår, fattar att det verkligen är över, att jag inte vill mer nu, orkar inte prova mer, det förhållandet är dödsförklarat!, vill hon inte skärpa sig, och jag ska leva efter hennes premisser, det hon har bestämt, säg mig, hur ska det funka?, nu ska ja va ensamen, mina barn ska inte må skit, det gjorde dom, vi bråka och stod i, minst varannan dag, nu ska dom få det lungt, inte behöva oroa sig, när minstingen sa så här när han åkte till sin mamma: pappa, ska du och hon bråka hela tiden vi är hos mamma nu, då är det bäst att du sover hemma hos oss,,, då fattar man hur dom upplevt det!, nej, nu ska jag bara försöka andas och gå samtidigt, det måtte jag väl klara av i alla fall, eller?.

         Tack för allt farfar!.

Nu farfar, har du fått gått mot ljuset,
Nu har du fått slippa dina krämpor,
Nu har du fått slippa din onda kropp,
Du har nu fått lugn o ro i din själ,
Vet att du mår bättre där du är nu,
Vi saknar dig, farmor saknar dig,
Men vi vet att du slipper lida ont nu,
Din kropp slipper ta emot mediciner,
Du har inte ont längre, du slipper det,
Du behöver inte hålla humöret uppe,
Du slipper tvinga dig vaken för oss,
Du var oftast trött, du kan vila nu,
Jag såg att du var sliten med det onda,
Jag ville hjälpa dig med din sjukdom,
Men jag stod handlös bredvid dig,
Inget kunde hjälpa dig, det visste du,
Men du fick inte panik, du var stark,
Du såg kanske fram emot att få vila,
Att få slippa allt med sjukhusena,
Det va jobbigt att se dig så medtagen,
Jobbigt att lämna dig efter besökena,
Men nu vet jag att du fått lugn o ro,
Men vi saknar dig in i våra djupaste,
Vi har dig i våra hjärtan, i själen,
I våra minnen, som bara är fina,
Du var aldrig arg på oss, kan ej minnas,
Du va jämt den som var glad o positiv,
Aldrig några problem, dom fanns ej,
Du skämtade om allt in i det sista,
Ditt humör höll oss andra uppe,
Du var farfar, fast vi såg att du led,
Du ville inte visa oss att det va jobbigt,
Men vi såg ändå, men vi såg hur du led,
Älskade farfar, ja saknar dig, så mycket,
Men du va gammal, levat länge nu,
Men, ja ville inte att du skulle gå bort,
Fast jag bestämmer inte, kanske han,
Kanske han du är hos nu bestämmer,
Älskar dig oerhört farfar, stor saknad,
Hoppas du får vila i frid, där uppe,
Där du kan se på oss, tack farfar!.

Svårt nu.

Nu är livet vänt till den sorgsna sidan igen, stolt över min pappa, har varit nykter ett tag nu, men i går ringde en av hans bröder, och han hade något sorgligt att berätta, att deras far låg på sjukhus, och va mycket sjuk, kanske inte klarar sig ur detta, eller han KOMMER inte att klara sig ur detta, en sjukdom som bara leder en väg när den sprider sig i kroppen, det var försent att göra något, va i kontakt med pappa hela dagen i går, och han sa, oroa dig inte ”J”, ja ska inte ta till spriten, men jag är ju jätterädd att han gör det ju, en sån tråkig nyhet gör vem som helst sårbar, och lätt tar den min pappa, pratade med honom på morgonen, han gråt bara, men hörde att han inte va onykter, blev glad, att han va nykter, men va jobbigt att höra honom så grymt ledsen, vi grät tillsammans, men vi åker dit nu, vi stannar inte hemma och väntar på något besked, vi vill se honom en sista gång, min pappas far, min farfar, bor långt ifrån oss, så vi får sitta hela natten i bilen, jag kör, jag är nog starkast just nu, hela pappas syskonskara ska dit, dom är många, systrar och bröder, jobbigt att träffa farmor nu, som vet att hon kommer att bli ensamen, tänker på dom hela tiden, sitter ständigt med gråten i halsen, för att inte visa någon min inombords sorg, mycket jobbigt nu, att veta att en av mina släktingar ska försvinna.

”J”

Nu har jag börjat umgås med mitt ex, vi har ju ganska kul ihop ändå, men hur länge?, tills hon kommer på att det var ju någon annan som var kuligare än mig, allt började med att hon sov över en natt under en helg, vi gjorde inget, jag ville inte det, jag funkar inte så, känns så märkligt allt just nu, lever i en värld just nu som jag inte vet vad jag gör, hon säger att hon älskar mig mer än någonsin nu, hur vet jag att det är rätt, hur vet jag att det stämmer det hon säger?, hur ska jag svara på det då?, har sagt att vi kan umgås och va vänner, så får vi se vart det tar vägen, men jag känner troligen inte likadant som henne, har hänt lite för mycket mellan oss, och sånt sätter spår, jag lovar. Så jag vet inte vad som är rätt eller fel nu, det jag vet är att jag kan inte lova henne något när jag mår som jag gör, trivs bra med henne ändå, men borde inte umgås så ändå, för tänk om jag kommer på att det inte var det här jag ville, jag är inte säker, jag ville ju inte ha med henne att göra för ett litet tag sedan, och nu umgås vi?, fattar ingenting, är det ensamheten som börjar göra sig påmind för mig, att jag inte har någon att prata med, kramas i soffan vid dumburken, se någon djupt i ögonen och kyssa henne godnatt, vakna med morgon kram och tala om vad mycket jag älskar den bredvid, umgås med, ja, vad vet jag egentligen?, jag är en vel pelle just nu, märks väl i skrivandet med, inte sammanhängande för fem öre, mina barn har inte sagt något än, jag har dom och tänka på också, står och trampar luft och försöker bara att andas igen, får se hur allt löser sig?.

//J

Jag struntade helt och hållet att i och gå ut igår, fixade lite med min sport istället som bjöd på några roliga stunder :) som behövdes igår, känns lite bättre inombords av att göra något kul, nyttigt, aktivt, istället för att kuta ut och sätta sig i en bar och prata massa strunt, känns så just nu i alla fall.

Jag hoppas farsan mår bra, har inte hört av honom på ett tag nu igen, han va hemma en sväng, sa att han skulle ha semester, det skulle bli så skönt, och helt plötsligt så va han borta, tecken på att han sätt sig och åkt dom 45 milena fanns där, han hade gjort allt han gör hemma innan han drar iväg, så nu är han i gänget igen, där han känner sig hemma, men varför kan han inte tala om när han sticker, är han rädd, ja det är han, konfrontations rädd!, rädd att jag ska klaga, skälla, tala om vad fel han gör, men jag har slutat med sånt för jag vet att det inte hjälper, så va inte rädd pappa!...

I dag kommer barnen hem till sin pappa igen, dags för fartfylld helg igen, då vi ska utöva minstingens sport, lite av min, och så för vi se vad den store vill, brukar bara vilja va med kompisar, helt okej för mig om det är så, har försökt aktiver den äldste i lite allt möjligt, men vill inte hålla på med någonting, och jag tvingar ingen heller, vill dom inte så är det bara så, i helgen ska jag bara slappa annars tror jag, har varit en hård vecka annars, men slappa, jo jag vet vad det blir av det jag, full fräs ändå, orkar inte va still...

//J

Funderat på att gå ut i kväll, finns festival öppen, kanske gå dit och träffa folk i kväll, barnen är hos sin mamma i kväll, hon va ledig i morgon, känns lite som jag behöver komma ut på något, släppa allt hemmifrån för en stund, har varit lite jobbigt i min hjärna ett tag nu, vi får se, jag är ensamen och gör vad jag vill i alla fall, ska duscha, kolla garderoben, så får vi se vad det är för känsla som kommer upp.

//J

Nu har det kört ihop sig ganska rejält igen, mitt ex har talat om för mig hur himla mycket hon älskar mig, jag har hört det förut, ignorerat henne, i helgen så sov hon över, nu har jag fått reda på att det finns mer med i bilden, vad kan jag inte skriva om här, men det var som ett knyt nävs slag rätt över näsan, hur inni norden kan hon säga att hon älskar mig när hon gjort så mot mig, nu står jag och bara försöker andas luft, fattar nada, inget, nothing, hur funkar en människa som gör så, hur funkar jag som tror gott om alla, hur funkar världen, vet knappt snart hur man ska leva, kan någon vänlig skäl vägleda mig?, för henne vill jag ännu mindre leva med nu, och hon undra om det fanns någon chans för oss två, öööhh va?, hur löd frågan, öööhh, vänta min hjärna har fastnat, kan inte ta in det du just sa, inom mig sa det ett stort NEJ, vi får alla en gång en chans, du har fått väldigt många, nu räcker det, vill inte mer, absolut inte nu, hur kan du, hur kunde du, nej, jag vill ha mitt liv åter, och så ska förbli, ska inte luras mer!.

//J

I går gjorde jag något som man inte ska göra i värmen märkte jag. :) Städade huset som är lite för stort att bo ensamen med barnen, men det är skönt med svängrum, barnen trivs där jag bor, så jag vill inte flytta på mig för deras skull heller, deras mamma bor på annan ort, så det skulle bara bli ännu längre undan om jag skulle flytta dit jag vill, nej det gör jag inte, jag stannar här tills dom blir större, gått lite högre i skolan, har lite själva att säga till om, vart dom vill bo o.s.v, o.s.v. Om man träffar någon längre fram i livet, så får man hoppas att hon/dom vill bo hos mig?, inte av egostiska skäl, men annars kanske man kan vara särbo?, jag vet inte, ett nytt husköp så det passar alla kanske?, det vore ju något också, för i en lägenhet sätter jag mig inte, aldrig igen, annars får jag kanske leva som jag gör, det är ok för mig, bara mina barn mår bra och trivs med livet, jag börjar trivas med livet igen, exet hör av sig lite då och då, men hon vet nog innerst inne att jag inte vill ha med henne att göra, men hör av sig ändå, "han kanske ändrar sig, för det har han gjort förut", men se den gubben gick inte igen!. Inte efter den besvikelsen hon gav mig, slut disskuterat om det säger jag, jag ska leva "mitt" liv nu, det har jag bestämt mig för, var så lugn, så mitt hjärta har börjat leva igen, och det känns så underbart bra allt just nu, umgås med min vänner igen som man ska göra, inte låsa in sig för att någon annan vill ha koll på en, jag tar mina barn och åker vart jag vill, älskar nämligen att köra bil, kan sitta dygnsvis bakom ratten om så behövs, inga problem. Men se solen tränger sig igenom molnen, båt tur med en vän ligger nära nu, barn som ska plaska och bada, fika som ska ätas, se ungarna lyckliga, det är livet det!.

Har inte hört något från min far i dag eller igår, hoppas han har det bra, men vet nästan att han håller på att sova ruset av sig nu, om han inte vaknat och tagit första för att inte känna va någon baksmälla, sen en till för att det hjälpte, kanske ytterligare en för att det kändes så bra, sen är allt som det ska igen, tycker han. Men det är så tråkigt att jag inte va hemma i söndags, då hade barnen fått sett sin farfar som han bara är när han är nykter, har slutat att åka till honom när jag har barnen, en del vuxna tror att det inte syns på dom att dom tagit sig sprit eller öl, men barn ser det med en gång, därför får han inga besök av mig och barnen, jag vill inte att dom ska se sin farfar så, det räcker med att jag sett honom sån i min uppväxt.

Nej, nu ska jag sluta beklaga mig och packa lite fika, göra något lättvindigt till lunch som kan tas med ut på färden, så får vi se hur dagen bliver. :)

//J