Vardagsfilosofi 2.0

Jag skulle förstås kunna ta en paus. Men jag gillar mer definitiva lösningar.

Förmodligen kommer jag tillbaka i någon form, men Bror Cievo har gjort sitt. Passa på att läsa gamla inlägg, om du känner för det, innan jag tar bort bloggen.

Take care!

(Dejten gick bra, vi ska ses igen.)

[Tillägg 14:26] - Tack till er som läst min blogg!

Skickat 21.00: "Hej! Lust att träffas och göra något opretentiöst (eller pretentiöst, om det känns roligare) någon dag?"

Mottaget 22.49: "Klart jag vill! Ring mig."

Uppenbarligen har jag gjort någonting rätt.

Om inte "en liten skit är också en skit" sedan tidigare är ett existerande ordspråk så borde det ta mig tusan bli det.

Eller finns det kanske redan något liknande?

   "Vad dricker du?" frågade hon.
   "Jag vet inte", svarade jag, "tror det kan vara Falcon."
Hon hade ställt sig mellan mig och min kamrat. Hon såg bra ut. Några år äldre än jag. Förmodligen minst tio år äldre. Hon hade vackra blå ögon, som log mot mig.
   "Jag har bara druckit Carlsberg Extra. Det är den enda ölen jag smakat."
Hur är det möjligt, tänkte jag och frågade henne: "Hur är det möjligt?"
   "Jag dricker mest vin", svarade hon och försökte få den kvinnliga bartenderns uppmärksamhet genom att sträcka lite på sig. Vilket hon egentligen inte hade behövt göra då hon var en bra bit över en och åttiofem i sina klackar. Men jag antar att det inte direkt skadar att försöka göra sig än mer synlig när man vill beställa.

Yada, yada, yada... (en timmes samtalande)

Sen dansade vi lite. Därefter bytte vi nummer. Och nu sitter jag här.

Under vår konversation kom jag fram till att hon förmodligen är ytterligare några år äldre än de tio som jag först funderade kring. Hon har nämligen en 15-årig dotter. Jag ville inte fråga om hur gammal hon var, då jag lärt mig att det är ohyfsat att fråga om sånt.

Vad som händer härnäst? Jag vet inte - time will tell.

(Detta kan nog vara det mest privata inlägg jag skrivit hittills, utan att egentligen avslöja någonting.)

Om vissa människor säger man att de är som tickande bomber - närsomhelst kan de explodera.

Jag känner mig precis tvärtom, hur nu det är möjligt; som en otickande bomb - närsomhelst händer förmodligen ingenting.

Sprängkraften finns där, men de färgglada små kablarna saknas.

Just nu: Äter en alldeles för varm soppa och tittar på hockey.

Soppan ätes alldeles för varm för att jag är alldeles för hungrig för att vänta på att den ska svalna. Hockeyn som tittas på är JVM-semifinalen mellan Sverige och Ryssland. Och nu gjorde Ryssland precis mål. Helvete!

Åter till sysslorna. Nu med en marginellt mindre varm soppa.

"Mårtenssons poängsnitt och ledningen i poängligan har fått de flesta experter att fnissa av förtjusning när Mårtensson är på isen", står det att läsa i en Sportbladetartikel om hockeyspelaren Tony Mårtensson.

Fnissa av förtjusning... Fnissa. Åt en idrottsman, en elitidrottare. Fnissa av förtjusning när man ser honom spela hockey?

Le förnöjsamt kan jag köpa. Men fnissa - gör de verkligen det, experterna?

Om Mårtensson mot förmodan skulle lyckas slå Loobs poängrekord kanske vi får bevittna experterna ta nästa steg på beundringsstegen - och fnittra av hänfördhet.

Jag avgav inget nyårslöfte under nyårsaftonen. Det var nämligen inte förrän någon gång på eftermiddagen efterföljande dag - känd under namnet nyårsdagen - jag lyckades formulera mitt löfte i ord.

Det är möjligt att det inte gills som nyårslöfte då, jag vet inte riktigt hur reglerna kring det där ser ut. Tillsvidare kommer jag hursomhelst att kalla det för nyårslöfte. Eller löften, rättare sagt. För det är flera. Tre närmare bestämt.

Jag har för vana att aldrig lova något överhuvudtaget. Löften är så starkt besläktade med måsten, och sådana tycker jag inte om. Men genom att formulera mina nyårslöften på hyfsat diffust vis lyckas jag nog smyga mig förbi måstebarriären.

Jag lovar att jag under år 2008 ska:
Njuta mer
Oroa mig mindre
Bli mer ihärdig

De två första punkterna blir egentligen bara en fortsättning på något jag arbetat aktivt för i ungefär ett och ett halvt år. Målet är nått när jag finner njutning i alla situationer och aldrig oroar mig, så än finns det mycket att jobba på även om jag kommit en bra bit på vägen.

Tredje punkten blir inte särskilt svår att klara av, då jag inte behöver vara särskilt ihärdig överhuvudtaget för att överträffa mitt 2007-jag. Mitt första ihärdighetstest får bli Guitar Hero 2, där jag banne mig ska få fem stjärnor på alla låtarna på easy-nivån.

Jag är väldigt dålig på att somna, men mycket bra på att sova.

Tror jag ska ta och äta min frukost nu, så jag slipper ödsla tid på det imorgon (senare idag efter intag av sömn). Limpmackor med leverpastej och gurka blir det. Om jag haft mjölk hade jag druckit det till, men jag får nöja mig med vatten. Det är inte fy skam det heller. På många ställen i världen skulle man nog se det som en lyx att ha rent drickbart vatten i en kran i hemmet.

Jag råkar även vara ganska dålig på att gå och lägga mig, men är en hejare på att ligga*.

* Fri tolkning.

Jag har trott att det hetat "åldersdigen". Jag tänkte att det handlade om att någon uppnått en diger ålder. Men det var visst inte riktigt rätt. "Ålderstigen" ska det tydligen vara. Det rör sig alltså helt enkelt bara om att någon stigit i ålder.

Lite besviken är jag allt. Jag tyckte det var finare som jag tänkt.

Vid flertalet tillfällen har jag hört om hur man ska lyssna till de äldre och dra lärdom av deras visdom. De har levt länge och har mycket att förtälja om livet.

Jag gjorde ett försök och lyssnade intresserat på vad morfar hade att säga.

Ganska snabbt kom jag fram till att han nog inte hör till den skara av äldre som folk syftar på. Han pratade mest om hemtjänsten, knäckebröd och aprikoser.

Hur länge kan man vänta med att svara på ett mejl utan att det är ohyfsat? Undra om det är gott att äta OLW:s stjärnor med dipp. Hur stor del av Sveriges befolkning kan inte stava till överens? När dammsög jag senast? Jag kan inte minnas att jag någonsin ätit selleri. Kan man vänta flera dagar med att svara på ett sms? Varför kan inte folk ringa istället?! Kanske är dags att bädda rent. Orkar jag göra det idag? Tveksamt.

Dessa är tankar, som tänkts i princip samtidigt. En, två... sju separata tankar räknar jag till. Sms-tanken hör visserligen ihop med mejl-tanken, men kan nog ändå anses vara en relativt egen tanke. Övriga tankar har, såvitt jag kan se, ingenting gemensamt med varandra.

Tankarna far fram på olika vägar (tankegångar?). Fyra vägar är vad jag ser framför mig, som om jag tittade på dem genom en kameralins. Vägarna korsar varandra, men inte på samma nivå. Det är alltså inte som en traditionell vägkorsning, utan snarare som om vägarna går över och under varandra. Jag kan zooma in på en väg och på så vis fokusera på en tanke. Men trafikbruset från de andra vägarna hörs fortfarande.

Undra hur andras tankar fungerar...

Igår tänkte jag ägna kvällen åt att titta på film. Strax innan klockan nio stoppade jag i skivan i DVD-spelaren och tryckte på play. Bara för att några minuter senare göra ett litet uppehåll i filmkvällen. Min halvdöva granne skulle nämligen se Aktuellt då. Och när han tittar på TV dånar det i hela huset, vilket ger mig två alternativ: Fortsätta med det jag gör och vara väldigt irriterad, eller helt enkelt sätta på samma kanal som han tittar på och bara vara någorlunda irriterad.

Efter Aktuellt tittade vi på Regionala nyheter, följt av Sportnytt och Dans: Christmas Cup innan han stängde av TV:n, och jag kunde fortsätta titta på min film i lugn och ro.

Först tänkte jag skriva om hur mycket jag avskyr min granne för att han har sån där gamlingshörsel, och därför har omänskligt hög volym på TV:n. Jag tänkte fortsätta med att gnälla om hur han alltid skramlar högljutt med sina nycklar innan han låser upp dörren till sin lägenhet. Och om hur han med en barbars hänsynslöshet sedan smäller igen dörren efter sig.

Men jag tror jag låter bli.

Jag väljer att istället uttrycka min tacksamhet för att han inte tittar på TV särskilt ofta - tack! Så länge han fortsätter med det kan han få skramla med nycklarna och smälla igen sin dörr så mycket han bara önskar.

Allt och inget. Allting. Och ingenting. Både ock, på samma gång. Två ord som står i direkt motsats till varandra. Allt är den ena polariteten, inget den andra.

Men funkar det verkligen?

Om allt verkligen är allt borde det ju även innefatta inget. Annars skulle ju allt vara allt utom inget, och således inte längre vara allt.

Å andra sidan kan inte allt existera om inget inte finns. Inget måste finnas, för att allt ska kunna finnas. Precis som vänster behöver höger och upp behöver ned för att man ska förstå det.

Intressant, och enerverande, tycker jag.

Ungefär fem timmar har jag på mig, sen är det mer eller mindre kört. Jag måste komma på vad jag ska ge min 25-åriga syster i julklapp. Ångesten stiger. Jag borde ju veta på ett ungefär vad hon kan tänkas vilja ha, men jag har verkligen ingen aning.

Hur lyckas andra människor egentligen? Jag "behöver" bara köpa en enda julklapp, vissa har kanske fem, tio, femton personer att hitta på något till.

Jag vet inte riktigt hur mycket det är tänkt att klappen ska kosta, men skulle tro att det inte rör sig om mer än 300 kronor iallafall. Ett presentkort känns inte särskilt roligt att ge bort, men hellre det än något skräp som hon egentligen inte vill ha. Fast jag vill helst undvika presentkortet, det känns så opersonligt.

Scheisse! Varför har jag inte lagt ned mer tid på det här tidigare?!

Jag tar tacksamt emot tips, på vad som helst. Hjälp mig!

Drömde igår natt att jag skulle spela rollspel - sånt där med tärningar och rollformulär - med Robert De Niro och Jake Gyllenhaal.

När jag klev in i rummet och såg De Niro sken jag upp och utbrast "Tjuren från Bronx". Med ett leende på läpparna inväntade jag en respons. De Niro lutade sig tillbaka i sin fåtölj och tittade finurligt mot Gyllenhaal. Så riktade även jag blicken åt Jakes håll. Han skrattade lätt och sa "Precis som Birro sa".

Då slog det mig att det var lite underligt att han pratade svenska. En aning knepigt var det också att han tydligen var bekant med Marcus Birro. Eller kanske var det Peter, jag frågade inte.

Att vi skulle spela rollspel - jag, De Niro och Gyllenhaal - var däremot inte alls konstigt.

Orden ligger där, som ett opusslat 5000-bitarspussel. Jag får inte till det. Det går bara inte. Försöken avlöser varandra, men med samma oangenäma resultat gång på gång. De vill inte passa ihop. Orden finns där och jag vet att om jag bara är tillräckligt ihärdig så lyckas jag. Men jag har aldrig varit särskilt ihärdig. Så ej heller denna gång.

En mening kan jag få ihop. Kanske två. Sen faller det. Jag hittar inte bitarna som ska läggas därnäst, i det pussel som till slut ska bli en hel text. Och jag ger upp, som vanligt.

Önskelista julen 2007
1. Ihärdighet
2. Acceptans för egen ofullkomlighet
3. Samhällsanpassad dygnsrytm

Såg en herre försöka dricka en brinnande sambuca med sugrör igår. Det gick, som väntat, inte så bra. Det roliga var att se hur förvånad han blev när sugröret av plast smälte. Dumjävel.

Jag känner mig lite förbannad nu. Med förbannad menar jag egentligen fundersam och nyfiken. Men det går säkert över så småningom. Jag blir inte riktigt klok på en skrivteknisk detalj. Ska titta lite i någon vettig bok imorgon så det blir ordning på detta en gång för alla.

Det rör sig om repliker. När det i en text ska framgå att någon säger något används ofta citattecken. I vissa fall används talstreck. Jag föredrar modellen med citattecken och vill således själv använda mig av den, för att jag tycker det ser snyggare (och proffsigare) ut. Problemet är bara det att jag inte vet riktigt hur jag ska göra.

Låt oss säga att jag ska återberätta en dialog. Två personer som samtalar. Om jag använde mig av talstrecksmodellen skulle det kunna se ut så här:

- Hej! Jag heter Kalle, sa Kalle.
- Hej Kalle! Jag heter också Kalle, sa Kalle och sträckte fram sin hand mot Kalle.
Kalle tog tag i Kalles hand. Den var kall. Kanske kändes den något kallare än den egentligen var, med tanke på att Kalle just kommit ut ur bastun.
- Så varm du är om handen, log Kalle och tittade lurigt på Kalle.
- Nej, det är du som är kall, svarade Kalle och lät sin hand lämna Kalles med ett hastigt ryck.
- Ja, kanske det. Jag tvättade nyss händerna i kallvatten.

Inga större problem. Förutom möjligen att det är något förvirrande att båda heter Kalle. Men det kan jag inte göra mycket åt, de heter nämligen så. Men om jag istället använder mig av citattecken i deras fortsatta dialog stöter jag på problem.

Kalle tittade ned mot Kalles händer och skakade på huvudet. "Varför använde du inte varmvatten?" (Redan nu har jag besvär med hur jag ska fortsätta. Jag vet inte om jag måste starta på en ny rad eller om jag kan skriva Kalles respons direkt på samma rad. Skriver jag vidare på samma rad tycker jag det ser lite dumt ut, med "citattecken-mellanrum-citattecken". Men skulle jag däremot lägga till "frågade Kalle" efter det Kalle sa har jag ingenting emot att därefter, på samma rad, skriva vad Kalle svarar.)

Äsch. Jag får kolla upp det där, som sagt.

Samtalet fortsätter med att Kalle kallar Kalle kallhamrad och ger honom kalla handen. Sen går han och badar. Kalle går hem och gråter.

Kan vad som helst betraktas som en kaka?

Är en tårta en kaka? Måste en kaka bakas för att kunna kallas kaka? Kan en kaka vara liten som ett gruskorn och ändå fortfarande kallas kaka? Kan en kaka vara stor som hela Irland? Kan en hink med grus vara en kaka?