Pruttar som vanligt iväg i morse med modell miniskruttbil...
Kommer till en korsning och hela bilen bara dör!
TVÄRDÖR!
Jag kliver ut och öppnar motorhuven ( typ där tar mina bilkunskaper slut )
Ingenting ryker iaf, alltid ngt tänker jag...
Det tar nästan tio minuter innan någon stannar ( jag börjar VERKLIGEN bli gammal! *S*)
och denne hjälpsamma grabb frågar om jag har startkablar...
Och tänka sig att det har jag! ( vuxenpoäng till mig )
Öppnar bagageluckan och Sivan hoppar ut med en hastighet som liknar en galen noshörning!
Siv är en väldigt snäll och trevlig hund, ganska ordentligt lydig tillochmed, men bullterrier är bullterrier... Hon börjar rusa omkring i diket, totalt lycklig över situationen, och ignorerar mina inkallningsövningar...
Då börjar jag bli en aning stressad...
1) Bilen har hastigt avlidit
2) Jag har en galen gris i diket
3) Jag står mitt i en korsning ( lite trafik tack och lov )
Tillslut vrålar jag till Siv med en röst som skulle göra Pavarotti stel av skräck:
-LIIIIGG!
Sivan stannar upp och blir tvärsur, men lägger sig bland colaburkar och Mc Donaldsskräp och blänger argt på mig...
Grabben får dock inte igång liket, varken med startkablar eller rynkad panna, men han är dock snäll och bogserar hem mig och Siv...
Pank och pajad bil... Livet är bra härligt!