Bär vi på en mask? @@

Dom flesta människor har nog en mask över sitt riktiga JAGET! Man bär på en hemlighet, hemsk, jobbig, ledsam, sorglig eller vad det kan vara för nån typ av hemlighet. Vi visar inte egentligen VEM vi i verkligheten är, utan sätter upp ett ansikte utåt som folk tror är VI. Visst är det så att man många gånger bär på en fasad utåt och inte visar vad man egentligen känner! Eller vem man egentligen är - det är bara dom allra närmaste som vet vem JAG är. Inom sig kan det koka av ilska eller så känner man sig djupt förtvivlad! Men man håller masken och det är bara dom allra närmaste som känner en så väl som kan genomskåda en och se att man inte riktigt mår bra. Mår man bra och är glad, så är man sig själv, för då behöver man inte hålla masken! Visst är det konstigt att man är så?? Mår man dåligt - då kanske man sätter upp en mask … man vill inte visa hur man egentligen mår … Men varför kan man inte bara kunna vara JAG - att kunna vara sig SJÄLV! Alltid och överallt och inför alla! Varför har det blivit så att man sätter upp denna masken framför sitt ansikte och uppträder och är som en helt annan person - än den som egentligen finns inombords? Vem vill man skona, sig själv eller andra. Varför VÅGAR MAN INTE VARA SIG SJÄLV? Men man vill ju inte vara den där deppiga, ledsna … arga … det gör ju andra bara nedstämda, så man håller masken! Kan det vara så enkelt … Går jag till mig själv så ligger det nog mycket i det där! Jag är en glad och positiv människa - med massor av glädje och humor i mig - men jag är ju också en människa som upplevt både sorg och sånt som ett barn inte skall behöva uppleva - incest! Visst mår jag dåligt ibland - men varför visar jag det aldrig - det är bara dom allra närmaste som vet när jag gör det. Jag har mycket värk i min kropp - i alla mina leder och ibland gör varje steg som jag tar ont - men det visar jag sällan eller aldrig. På jobbet brukar mina arbetskamrater säga - när dom hör hur ont jag har ibland - du klagar ju aldrig, du är alltid på så bra humör, så man kan aldrig tro att du har så ont! Nämen säger jag … det blir ju inte direkt bättre - min värk - om jag klagar och det är ju inte trevligt vare sig för dig eller mig om jag bara gnäller. Sån är jag - men ibland så kanske man inte borde bära på denna masken - utan verkligen lägga den åt sidan och visa att jag mår dåligt - jag är inte glad idag - jag vill gråta - jag vill skrika - jag vill bara få sova och vara ifred!!!!! Jag orkar inte jobba, jag orkar inte vara trevlig och glad, jag orkar inte med människor omkring mig … Men det är ju bara JAG själv som kan bestämma att inte bära på masken! Att bara vara mig själv, att bara vara JAG! Många människor runt omkring i ens omgivning, bryr sig helt enkelt inte om hur andra människor mår! De uppskattar ju oftast en glad människa, men en som inte är glad är ju egentligen bara jobbig, känns besvärande att vara i närheten av, man kan ju behöva fråga hur den andra mår … och då kan man ju faktiskt få ett svar också som är ännu jobbigare … vad svarar man då - hur tacklar man det då! Hur skall man vara som medmänniska om en annan säger att hon eller han mår skitdåligt! Är vi beredda att lyssna, är vi beredda att hjälpa och stötta denna personen - är vi beredda att verkligen BRY OSS om den personen? Eller de där människor som frågar … “Hur mår du egentligen?” eller “Är du ledsen?” som egentligen inte är intresserade av ett svar för de lyssnar inte på svaren för de bryr sig egentligen inte … dom frågar bara för frågandets skull - inte för att dom bryr sig om människan … det finns faktiskt “såna” människor … Varför frågar man när man inte är intresserad av svaret och skulle bli chockade om den andre svarade - jag mår inte så bra — för vad skall dom då säga??? Bär man masken för att man inte orkar eller vill förklara sig — man kanske mår ännu sämre att börja prata om det som gör att man mår dåligt … eller så tycker man kanske att det inte angår någon annan … man lär sig ganska snabbt vilka de är … det finns många av dem och många av dem mycket närmare än vad man tror…… du har säkert nån i din omgivning…. jag har det …

Lever vi våra liv bakom en mask, där vi hela tiden gömmer oss bakom? Som ett skydd för omgivningen ... för att inte bli sårade, för att slippa visa upp vem och hur vi är för någon annan! Eller är vi helt "osminkade" för omgivningen jämt? Tror faktiskt inte det. Vi sätter nog upp våran mask någon gång och inför olika situationer och människor och vid vissa tillfällen. Vi visar inte alltid vårat "rätta JAG" ... en del får nog heller aldrig se detta rätta jaget. Vi gömmer oss, för att inte visa oss svaga, vi vill visa att vi är någon annan än den vi egentligen är. Vi vill inte vara sårbara ... hur ser din egen mask ut? Jag kanske visar upp ett glatt leende ibland, när jag gråter inombords, jag mår dåligt av olika orsaker, jag har så ont i kroppen kanske. Jag vill inte visa hur jag egentligen mår ... jag vill inte visa mig svag och eländig. Jag vill inte vara någon annan människa till last ... jag vill inte klaga ... jag vill bara visa upp att "jag är glad". Men inne i mitt innersta gråter jag ... det är bara vissa som får se mitt JAG - inför dessa är jag alltid ärlig! Då bär jag ingen mask för mitt ansikte!

Men det här med att "bära på en mask" - är det mest för att skydda sig själv eller lura andra???