Stumpilurv

Nu har jag beställt ett armband och ett bälte från Maria Montazami!

Har redan en väska som är superfin!

Ack ja, har blivit tagen av köpdjävulen! Asch, nån gång ska jag unna mej!!!

Jag har fått noja på tofsar sedan jag börjat följa Maria Montassanis liv och leverne på TV och i bloggvärlden!

Vilken härlig människa!

Ska rota fram ett par tofsar jag hade som gardinomtag förut! De kan jag hänga på bokhyllan nu och säga som Maria: Oh, look vad fina dom gör sej mot böckerna!

Det ska bli spännande att följa hennes blogg!

På klubben är vi ett par som håller på att bygga ihop varsin kortvågsrigg. Det är lite pyssel och knåp, lödning och lindning som jag ska börja med idag. Gäller att komma ihåg hur många varv man lindat så det blir rätt.

Sen är det fika i vanlig ordning och allmänt glam!

Kika gärna förbi om du har vägarna hitåt!

Jag lägger inte in nån musik, ni ska läsa texten innan ni kikar in på youtube och lyssnarpå Sarah Dawn Finer

Var inte rädd

jag går bredvid dej

Kom ta min hand

jag håller i dej

Här i min famn

kan du våga tro

Sänk dina murar

jag ger dej ro

För att jag älskar dej

så som du är

och jag vill ge dej allting jag har

och låt mej få bära dej när du är svag

för du betyder allting för mej

Var inte rädd

jag går bredvid dej

nu är jag din

och nu kan jag andas

här blir jag kvar

för här vill jag stanna

se på oss nu

livet är vårt

ser du den framtid som vi, vi kommer få

ja jag ska älska dej precis som du är

och jag vill ge dej allting jag har

och låt mej få bära dej när du är svag

för du betyder allting för mej

ja jag ska älska dej så som du är

och jag vill ge dej allting jag har

och låt mej få bära dej när hoppet sviker

du betyder allting för mej

var inte rädd

jag står bredvid dej

du betyder allt för mej

En tidig morgon i vintras när det var så mycket snö hade jag pulsat mej iväg till jobbet, halv sex stod jag och larmade av och gick in i den gamla skolan. Det var så mörkt så jag såg knappt handen framför mej. Tände upp i trappen och drog av mej mössa, vantar och jackan och hängde in i min skrubb.

Då hör jag en dörr som öppnas högst upp i huset.

Dörrarna är försedda med kraftiga dörrstängare för att dom inte ska stå öppna pga OM det skulle börja brinna så sprids den inte lika fort.

Jag gick fram till trappen och kikade upp med huvudet lite på sne genom trappräckena. Jodå, jag såg en dörr som stod öppen däruppe knarrade lite när den rörde sej.

Hallå! ropade jag och började gå uppåt. När jag kommit en bit upp så slog den igen med väldig kraft.

Började ana oråd! Skulle jag våga mej upp och titta? Hade det kommit in en gangster? Men skolan är larmad överallt och OM man lyckas ta sej in så går det inte att röra sej förrän larmet är av, den känner av minsta rörelse, eleverna får inte ha sk mobiler snurra i fönstren för då går larmet direkt på kvällen.

Asch, jag beväpnade mej med ett kvastskaft och fortsatte upp. Öppnade dörren och kom in i ett kapprum till eleverna som har de två salarna där. Fortsatte in och tände naturligtvis, tittade in i båda klassrummen.

Inte en levande varelse fanns det.

Det var en helt vanlig dag med solsken och torrt väder. Jag skulle sopa en trappa i bakre delen av huset där inga elever går så mycket, det är en rätt lite använd nödutgång kan man säga. Förr var det trappen upp till vaktmästarbostaden men hans lägenhet är numera klassrum för specialundervisning.

Nåväl, jag sopade mej neråt , fick ihop lite smått grus och damm. Trappen svänger hela tiden, ungefär som en trappa inuti en fyr om ni förstår. Längst ner öppnar jag dörren och kastar ut allt grus, vänder mej om och SER:

Blöta fotspår på väg uppåt i trappan, blöta barnfötter!

Då var det nästan så att jag fick hjärtat i näven kan jag säga.

Det var en vanlig höstdag och jag var först på plats i skolan så jag larmade av och låste upp. Idag skulle alla elever och lärare göra en utflykt så jag skulle vara helt själv på skolan.Det passar mej utmärkt, tomt=fritt fram överallt. När de packat in sej i bussarna och åkte så gick jag ner till bottenvåningen och låste igen. Dammade ordentligt på lysrör och i fönster och torkade bänkar och golv.

Efter ett tag tyckte jag att jag hörde fötter som sprang och bollar som studsade på våningen över. -Typiskt tänkte jag, säkert hemspråkselever som missat utflykten. Jag gjorde färdigt det jag höll på med och gick ut i den gamla trappan som leder upp. Skolan är från 1907 och trapporna är av sliten kalksten med ortoceratiter här och där.

Jag tittade in där jag hört dunsarna men det var ingen där, jag knallade runt på hela den våningen utan att se en levande människa. Märkligt! Jag gick ner och fortsatte städningen och då började det helt plötsligt igen! Jag kunde inte låta bli att le. Ja lek ni stackars osaliga barn, mej gör det inget!

Jaha, då har skolavslutningen varit då. Det blev kaffe och tårta och en massa prat. Ska jobba en dryg vecka till sedan är det ledigt i minst 6 veckor.

Jag tänker på vännen Janne som råkade ut för en stroke men som verkar vara på bättringsvägen efter en vecka på sjukhus, det kunde ha gått mycket värre! Livet kan ändra sej fort och det kanske aldrig blir som förr...

Efter midsommar bär det iväg till Roslagens famn, ska hjälpa till i en sommarstuga med allt möjligt ett par dagar. Sedan ska vi till Öland några dagar och syssla med fågelskådning mm.

I slutet på juli ska vi åka ner till Höllviken vid Skanör/Falsterbo på en radiokurs från söndag till torsdag, hoppas det blir fint väder för jag ska gotta mej på stranden när sambon sitter i skolan!

I slutet av augusti ska vi åka med Reumatikerföreningen till Åland på en tre dagars utflykt. Vinprovning utlovas!

Däremellan ska vi gotta oss ute vid torpet och ha det bra samt göra lite dagsutflykter till slott och annat kulturiskt.

Det nya jobbet börjar i augusti, har inte fått något startdatum ännu men det kommer. Känns konstigt att lämna sin gamla trogna skola och alla kompisarna för en annan skola med nya människor. Det blir en ny upplevelse med andra arbetsuppgifter också.

Nu ska jag fortsätta kolla lite på fotbollen igen, imorgon bär det av till Stockholm!

Nu vet jag att jag inte kommer att bli arbetslös efter sommaren. Ska börja som vaktmästare på en skola här i stan, det känns riktigt bra! Jag ser framtiden an med tillförsikt. Skulle kännas konstigt att bli arbetslös, det har jag bara varit en månad sen jag slutade gymnasiet och det var i början på 80-talet.

Just nu ligger katten i soffan och har det bra. Vädret är inte så tokigt, det är mest solsken och bara lite moln. Hoppas det kan bli fint till helgen för då ska vi nog ut till torpet igen och dona i trädgården.

Det känns att semestern närmar sej. Om bara 14 dar så börjar sommarlovet. Eleverna har redan börjat tröttna, det märker man.

Tyvärr så missade jag grodornas konsert i år. Det är något som jag alltid brukar se till att få höra, samma sak med luciafirande och majbrasor. Måste ses antingen på TV eller på "riktigt". Men inga grodor i år...

Idag har vi varit i torpet och städat inne samt klippt gräset för första gången detta år. Förra året gjorde vi det redan 1 maj så allt är lite senare i år.

Några grodor har jag inte hört ännu, hoppas att de kommer igång nu när värmen kommer. Jag vill inte missa deras orkester för allt i världen!

Tyvärr missade vi dom förra året, hoppas de inte har flyttat ifrån vår lilla sjö...

Imorgon ska vi ut igen och pyssla vidare, ska köpa med mej några löjtnanshjärta. Vi har två som verkar trivas där de sitter skuggigt och de vill nog ha sällskap.

Jord under naglarna är härligt!!!

Jag tänkte sätta igång med att göra en duk med myrgång och hålsöm. Vet inte om det räknas som broderi men vad heter det annars?

Ikväll ska det dukas upp med chips, dip och läsk och sen blir det TV för hela slanten. Om vi ledsnar på Melodifestival och OS så får det bli någon film istället, kanske en ruggig rysare...?

Det blev några nya fiskar till akvariet också, en eldstjärt, siamesisk algätare och en jättefin blå kampfiskhane. Två små pansarmalar blev det också.

Idag var vi iväg till vår zoologaffär och tittade vad som fanns. Jag hade en storrengöring av vårt akvarium i veckan så det behövdes lite nya växter samt lite fler fiskar.

Det blev tre fina växter varav två var sk Anubis arter, de kan faktiskt blomma om man har tur. Det blir som en liten kolv, samma som på Kallaväxterna vi har i blomkruka.

Fiskbeståndet hade krympt så jag gick länge och kollade vad jag skulle inköpa. Det finns så många fina men det blir till att ta lite i omgångar. Ivarjefall så köpte jag några Platy och Black Molly.

Framöver ska jag införskaffa en eldstjärt och några siamesisk algätare. De är duktiga på att hålla rent.

Om man får in snäckor i sitt akvarium (som kan följa med växterna) så är en praktbotia ett bra inköp. De är duktiga snäckätare!

Senare idag ska vi äta på Kinarestaurangen här i stan. Det ska bli gott!

I morse åkte jag till jobbet strax före halv sex, det hade börjat snöa kraftigt då jag gav mej iväg men det var inga problem med att ta sej fram. Sen har det bara fortsatt hela dagen med detta snöande och blåsande. Det gav mej en del problem med hemfärden och jag var glad då jag äntligen kunde parkera hemma. Usch vad obehagligt det var att bana sej fram på dessa oplogade och moddiga vägar!

Jag har inte stuckit näsan utanför dörren sedan jag kom lyckligt hem, jag bävar för morgondagen när jag ska iväg så tidigt igen... Hoppas Snösvängen har fått bort det mesta men det lär nog bli en del problem är jag rädd för.

Nu börjar mörkret sänka sej utanför, det ska snart ätas Lasagne och sedan blir det lite läsning och lite TV om det är nåt att se.

Det har varit lugnt på amatörradion idag. Inget prat men det kanske blir lite senare framåt kvällen.

För tredje året i rad tycker matte det är konstigt att hennes vackra hund utses till världens fulaste hund vid den tävling i Santa Barbara, Kalifornien, där hon icke desto mindre ser till att jycken deltager står det att läsa i DN idag.

Mycket till bikini får man inte om man köper den dyraste som just blivit gjord av några diamanter och smaragder och betingar ett pris av drygt 200 miljoner kronor...

Det var ett tag sedan jag var här och skrev. Det har hänt en hel del sedan sist...

I höstas fick jag så ont i alla mina leder så jag knappt kunde ta mej ur sängen, jag fick kravla mej baklänges nerför trappen för att kunna ta mej ut till bilen. att vrida om startnyckeln var ett helt äventyr bara det. Att jag kunde sköta mitt jobb är för mej en gåta med facit i hand.

Som tur var så hade jag en tid till Reumatologen i E-tuna i november. När jag tagit mej dit så blev jag sjukskriven direkt och blev inskriven som dagpatient. Jag fick påbörja en cellgiftskur och äta kortison.

Som dagpatient fick jag sköna paraffinbad för mina onda händer, sjukgymnastik, vattengympa, Qi-Gong och hjälp av både sjukgymnast och arbetsterapeut.

Jag svarade bra på behandlingen och värken är inte alls lika ihållande idag. Det var trevliga dagar på Reumatologen trots att vi alla var dåliga av värk. Vi var ett glatt gäng som skojade med varann i all bedrövelse. Jag kan sakna tiden där med alla vänner jag fick.

Min sjukskrivning gick ut sista januari, jag jobbar halvtid nu och får gå upp på heltid när jag känner att jag orkar.

Jag hade tur som fick hjälp så snabbt och att jag fick den rätta medicinen. En heder till Reumatologen i E-tuna!

Det var en man som hade bekymmer med sin långa snopp. Den mätte 50 cm och han försökte få hjälp hos läkare för att få till en operation som skulle göra den kortare.

- Nej tyvärr kan vi inte hjälpa dej, sa läkaren. Vi kan bara göra förlängningar.

Modlös vandrade mannen hemåt. Då fick han syn på byns lokala "häxa". En läkekunnig kvinna.

- Jag ska fråga henne, tänkte mannen.

- Nja, sa kvinnan, det finns ett sätt men det är ganska riskabelt.

- Jag tar alla chanser! svarade mannen.

- Ok. du ska gå in i skogen och leta rätt på en padda. Henne ska du fråga om hon vill gifta sej med dej. Svarar hon nej så krymper snoppen en decimeter MEN svarar hon ja så växer den en decimeter.

-Vad bra, sa mannen. Det får bära eller brista.

Han gick ut i skogen och letade rätt på en padda. - Vill du gifta dej med mej? frågade mannen.

- Nej, det vill jag inte sa paddan.

När mannen kom hem kontrollerade han om det hade hänt nåt. Jodå, snoppen hade krympt en decimeter!

Överlycklig gick mannen ut i skogen dagen efter igen och letade upp paddan.

- Vill du gifta dej med mej? frågade han igen. - Nej det vill jag inte, svarade paddan.

När mannen kommit hem kollade han resultatet och den hade krympt en decimeter till. Nu var den 30 cm lång och mannen tänkte att en decimeter kortare skulle den vara sedan var han nöjd.

Han gick som vanligt ut i skogen dagen därpå, sökte upp paddan och frågade en tredje gång: - Vill du gifta dej med mej?

- Det var då ett jäkla tjat, sa paddan. Hör du inte vad jag säger: NEJ, NEJ, NEJ!