Det var en vanlig höstdag och jag var först på plats i skolan så jag larmade av och låste upp. Idag skulle alla elever och lärare göra en utflykt så jag skulle vara helt själv på skolan.Det passar mej utmärkt, tomt=fritt fram överallt. När de packat in sej i bussarna och åkte så gick jag ner till bottenvåningen och låste igen. Dammade ordentligt på lysrör och i fönster och torkade bänkar och golv.
Efter ett tag tyckte jag att jag hörde fötter som sprang och bollar som studsade på våningen över. -Typiskt tänkte jag, säkert hemspråkselever som missat utflykten. Jag gjorde färdigt det jag höll på med och gick ut i den gamla trappan som leder upp. Skolan är från 1907 och trapporna är av sliten kalksten med ortoceratiter här och där.
Jag tittade in där jag hört dunsarna men det var ingen där, jag knallade runt på hela den våningen utan att se en levande människa. Märkligt! Jag gick ner och fortsatte städningen och då började det helt plötsligt igen! Jag kunde inte låta bli att le. Ja lek ni stackars osaliga barn, mej gör det inget!