JK Göran Lambertz

är en man som jag beundrar. För första gången har vi fått en JK som vågar kritisera och ifrågasätta både rättsvädendet och polisen på områden där det finns brister. Det är ovanligt. Göran Lambertz har kritiserat polisen för att skydda varandra och domstolarna för att ibland ha en viss slapphet i bevisföreningen. Det är för de allra flesta självklarheter. Det finns oskyldigt dömda och det finns exempel på poliser som inte sagt hela sannigen för att skydda en kollega. Men att kritisera den bransch han är tillsatt för att granska är inte oproblemtiskt. Många både inom polis och rättsväsende har förklarat krig med Göran Lambertz. Han stämplas, som oseriös, populistisk och mediagalen. Det är lätt att länna igen ett mönster i denna kritik. När folk inte tål att bli ifrågasatta och inte har några starka motargument då kommer personpåhoppen som ett brev på posten. Senast var det några domare som i DN hoppade på Lambertz. De hävdar förstås att Lambertz kritik är grundlös och hans slutsatser förhastade. Sedan kommer bottennappet i deras sk sakkritik; "När JK tjänstgjorde i domstol för 30 år sedan kunde man med fog tala om slapphet i bevisprövningen. Så icke i dag." Så skriver justitierådet Anna Skarhed tillsammans med hovrättslagman Staffan Levén och lagman Barbro Thorblad på DN-debatt. De borde skämmas tycker jag