En Personalchefs betraktelser

Enligt en finsk undersökning är lönen för kvinnor med övervikt ca 10 % mindre än för sina normalviktiga kollegor. Dessutom löper feta kvinnor dubbelt så hög risk att bli av med jobbet.

Även för männen är vikt en grund för diskriminering men inte alls i så stor grad som för kvinnorna.

Läs gärna artikeln i SvD HÄR

Dessutom vet vi att rekryterare (o)medvetet sållar bort ansökningshandlingar på personer som på bild visar att de är överviktiga, trots att deras meriter är bättre eller jämförbara med andra som ser mer normalviktiga ut. Det här är bara en del i alla (o)medvetna handlingar som styr vårt agerande vid rekryteringar som många gånger inte har någon som helst relevans till arbetet. Sedan undrar jag varför det är mer ok för männen att vara överviktiga än för kvinnorna?

Läste ledarskribenten i SvD Patrick Krasséns artikel om att företaget Befor har tagit fram en modell för att räkna ut kostnaderna för psykosocial spilltid. Befor har kommit fram till att mellan 8-12 procent av arbetstiden kan gå åt för "skitsnack"(om chefen) anställda emellan, vilket kostar företagen miljarder anser Befor.

Det är inte snacket vid fikarasterna som företaget är ute efter utan det är det icke-konstruktiva pratet om åsiktsskillnader kring problem på arbetsplatsen.  Befor anser att det här kostar företagen miljarder varje år genom utebliven arbetstid, men att det måste finnas lite utrymme för att prata skit om chefen men det ska begränsas till endast 1-3 procent. Läs gärna artikeln HÄR

Men förlorar verkligen företagen miljarder på att strypa skitsnacket om cheferna? Är det inte viktigare att se vad personerna åstadkommer på företaget än att lägga sig i vad de pratar om. Huvudsaken måste väl rimligen vara att personerna presterar och levererar rätt saker i rätt tid, sedan måste det finnas en ventil att kunna prata. Resulterar "skitsnacket" i negativ stämning, eller förhindrar utveckling med mera så får man ta tag i problemet då.

Ska bli intressant att se hur HR-avdelningarna kommer att tackla Befors metoder

Åklagaren vid den Internationella brottmålsdomstolen Luis Moreno-Ocampo har själv handlat i blåsväder, efter misstänkt våldtäkt och uppsägning av den svensk som anmälde händelsen.

Enligt anmälan ska åklagaren ha tagit bildnycklarna från en sydafrikansk journalist och sagt att hon inte skulle få tillbaka dem om hon inte gick med på sexuellt umgänge. Christian Palme som anmälde händelsen fick sparken, men disciplinnämnden fastställde att uppsägningen av Palme var felaktig och tilldömdes skadestånd på 1,7 miljoner kr. Läs gärna artikeln HÄR

I min värld att bara uttrycka sig som Luis Moreno.Ocampo gjorde både könskränkande och en sexuell kränkning så bara ordvalet borde ge sparken. I synnerhet på en person som sitter på en sådan förtroendepost.

Men hur har vi det hemma då? Hur många anmälningar går till rättslig prövning? Vet vi ens hur mycket sexuella trakasserier som förekommer på arbetsplatsen? Hur många chefer har fått sparken pga sexuella trakasserier? Inte är det många i förhållande till vad som sker. VI har långt kvar till nolltolerans vilket är beklagligt. Jag har sett undersökningar som visar att 10% av personalen har upplevt sexuella trakasserier under de senaste två åren, vet du hur det ser ut där du jobbar? (För ordningens skull är det naturligtvis inte enbart chefer som trakasserar utan både kunder och andra medarbetare finns med bland de tio procenten).

Nu har det fastslagits i en ny studie gjord av Henrietta Huzell, doktor i arbetsvetenskap i Karlstads universitet att snygga personer inte ger mer klirr i kassan enligt en notis i dagens SvD.

Det står vidare att ”ändå bryr sig arbetsgivaren mycket om utseendet på sin personal. Framförallt i hotell- och restaurangbranschen.

Jag vill nog påstå att utseendet har mer betydelse än så. Vid rekrytering har forskning visat att där man bifogar kort på sig i ansökningshandlingarna har man funnit att de personer som ser snygga ut enligt någon stereotyp modell oftare blir kallad på intervju, jämfört med samma person med manipulerad bild där personen har blivit t ex kraftigt överviktig.

Rekryterande chefer och HR-personer faller ofta för personer som liknar dom själva, (som dom är eller vill vara) eller sin omgivning. Vore det inte bättre att utbilda dom i hur fördomar påverkar deras beslutsfattande och val, framför att skapa snabba rekryteringsprocesser. Jag tror nämligen att deras agerande idag är mer skadligt för företaget och mer angeläget än att hitta några tidsbesparande minuter med en Lean Production process.

Men visst är det trevligt att vara omgiven av snygga personer, men det kan väl inte vara avgörande! Kompetensen framför allt.

Benjamin Franklin sa "Jag har inte misslyckats. Jag har haft tiotusen idéer som inte har fungerat."

Thomas Edison sa. "Varenda en av de tvåhundra glödlamporna som inte fungerade gav mig något som jag hade nytta av vid nästa försök."

Teaterdirektören Joan Littlewood sa. "Om vi inte går vilse kan vi aldrig hitta en ny väg."

Alla tre förstod att misslyckanden och motgång är en förutsättning för att lyckas. (hämtat från boken "inte hur bra du är utan hur bra du vill bli" av Paul Arden).

Min fråga är hur tillåtande är vi i våra svenska företag? tolereras misstag i verksamheten? Jag tycker mig se att vi gärna ser ut syndabockar och säger upp alternativt fryser ut personer som misslyckats. Paul Arden skriver vidare att "På mitt förra jobb fick man inte sparken om man har gjort fel, man fick sparken om man saknade initiativförmåga."

Så egentligen borde rekryteraren på om de sökande hade misslyckats eller lyckats i sitt arbete. De som ligger mellan dessa grupper är då relativt ointressanta och saknar förmodligen initiativförmåga, engagemang, idéer och kreativitet. Men vi i mellanmjölkens land ser nog gärna den i mitten som inte sticker ut.

Vägverket vill införa att man ska mäta hastigheten mellan fartkamrorna för att kunna bötfälla de som kör för fort bland annat av trafiksäkerhetsskäl. Tänk på alla sega omkörningar som kommer att bli resultatet när folk även för en kort stund inte vågar överskrida hastighetsbegränsningen. Vore det inte ett bättre förslag att satsa de pengarna på att alla bilar förseddes med alkolås så vi slipper de uppemot 20 000 bilister som kör rattonyktra

Outsourcing en trend som håller i sig, men är det verkligen lönsamt? Är det inte ett sätt att frånhända sig kontrollen och utvecklingen inom ett specifikt område och hamna i olika entreprenörers våld. Inom personalområdet så pågår det en outsourcing våg, allt för att få en mer slimmad och effektiv organisation. Men glömmer vi inte människan som finns där i närheten med den kontakt och kunskap om organisationen som den har?

Hur bra är det att ersätta växeltelefonister med en talsvarsrobot som inte klarar av gotländska eller en invandrare som bryter?  Hur väl känner sig kunderna omhändertagna när de får artikulera tydligt namnet på den personen de söker om man nu vet hur namnet ska uttalas.  

Lönekontoret är oftast ett av de första offren, när vi pratar outsourcing inom HR-sidan.  Men tänk på den personkännedom som de har byggt på sig under åren som löneassistenter och vilka rutiner som än existerar, så finns det alltid personer som glömmer och gör fel som de rätar upp på grund av sin personkännedom. Det är ju lättare att prata med en person som sitter i samma hus än att ringa ett telefonsamtal 20 mil bort till en helt anonym person.

Hur många är det inte som fått ett obehagligt uppvaknande av en outsourcing?  För hur väl man än skriver en upphandling, går det inte att täcka in alla aspekter som kan hända i framtiden och det kan bli väldigt dyrt.

MITSloan  Management Review har en artikel som heter "Seven Myths About Outsourcing". Läs den och se om din organisation har gått på dem alla, följ länken: Sju myter om outsourcing

Den beskriver allt från orealistiska antaganden till dåligt formulerade kontrakt samt underskattad riskanalys. Vidare tar den upp myterna och hur man ska åtgärda dem.

Läs och begrunda då outsourcing ofta bygger på att man enkelt ska komma ner i antalet anställda i företaget istället för affärsnytta och besparingar.

Ett signalement på en person som är i 15-16 års ålder och är maskerad och runt 180 cm samt kör EU-moped. Vilka ungdomar skulle inte åka dit på det. I alla fall om hjälmen räknas som maskering.

Killen som åkte fast som jag tror och hoppas är oskyldig är en snäll fin idrottskille som inte verkar kunna göra en fluga förnär. Han hade sovit över hos pappan och var på väg hem till mamma. Han hade köpt en ny moped igår som var trimmad och gjorde dumheten att inte stanna på polisens tecken då han blev rädd. Signalementet stämde (ålder och integralhjäm samt runt 180 cm lång) sånär som att det inte var en EU moped. Alla resurser går på för att fånga in 15-åringen som man till slut prejar så han ramlar med mopeden och för säkerhetsskull så drar man sina vapen mot honom.

Föräldrarna får tydligen inte veta något av polisen då de oroligt börjar ringa runt till bekanta för att höra varför sonen inte kom hem. Han får sitta sex timmar i ett litet häkte, om polisen som jag hoppas och tror har gjort fel i sitt gripande lär nog få jobba på sin image för att få hans förtroende igen.

Tänk att man har så mycket resurser här efter ett misslyckat inbrottsförsök på en bank, när ibland pågående villainbrott inte alls kan få några resurser.

Tur att han har bra lagkamrater som kan stötta honom, tänk dom som är helt utsatta.

Länk;http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=667326

Nu är det återigen dags för kriget om talangerna konstataerar Magnus Tegborg Vd på ALumni. Det är talangernas marknad och organisationerna måste göra allt för att attrahera och behålla sina talanger.

Stackars den offentliga sektorn som mer  satsat på strategien "lean and mean" istället för kreativitet och utveckling. Får man då sina toppkrafter som ska ta över 40-talisterna nu när de går i pension?

Fyra av tio chefer är inte intresserade av en högre befattning visar årets chefsbarometer enligt Privata Affärer.

43 % svarade att de inte var intresserade av att klättra yrkesmässigt. De som ratar karriär är därmed fler än de som vill avancera, som uppgår till 37 %.

Hur säkerställer vi då att vi får de rätta cheferna att gå vidare och inte tvärtom?  Jag tär nämligen på en känsla, som jag har fått bekräftat ett antal gånger att ju högre upp du kommer i hierarkin desto mer och större avsteg från chefsprofilen tolererar man, om man nu har en framtagen chefsprofil. De mjuka värdena försvinner i förhållande till hårda. Ledare som visar stora brister inom områdena som empati och tillit kan nå riktigt långt.  Kan det vara något sådant som gör att förnuftiga mellanchefer inte vill göra karriär, de ser avarterna och de vill inte bli en del av det.

Men som sagt. Får vi då rätt chefer enligt chefsprofilen?

Se länk  chefer ratar karriärstegen

Fyra av tio chefer är inte intresserade av en högre befattning visar årets chefsbarometer enligt Privata Affärer.

43 % svarade att de inte var intresserade av att klättra yrkesmässigt. De som ratar karriär är därmed fler än de som vill avancera, som uppgår till 37 %.

Hur säkerställer vi då att vi får de rätta cheferna att gå vidare och inte tvärtom?  Jag tär nämligen på en känsla, som jag har fått bekräftat ett antal gånger att ju högre upp du kommer i hierarkin desto mer och större avsteg från chefsprofilen tolererar man, om man nu har en framtagen chefsprofil. De mjuka värdena försvinner i förhållande till hårda. Ledare som visar stora brister inom områdena som empati och tillit kan nå riktigt långt.  Kan det vara något sådant som gör att förnuftiga mellanchefer inte vill göra karriär, de ser avarterna och de vill inte bli en del av det.

Läs artikeln: chefer ratar karriärstegen

Enligt V24 så är det sådan efterfrågan på aktiemäklare i Norge att de betalar 3 miljoner fast du endast har ett års erfarenhet. De riktigt erfarna byter gärna jobb för en övergångssumma på 25 Nkr, motsvarar ca 30 miljoner svenska kronor.

Alla går att köpa för pengar säger en luttrad arbetsgivare.

Klart för 30 miljoner skulle jag lätt byta jobb, men det förståss, jag är ju ingen aktiemäklare heller

Se länk: Byt jobb och få 30 miljoner

Undrar när och om vi får den trenden i Sverige?

Inom staten finns en regel att kompetens alltid ska gå i första hand. Därför blir man lite förvånad av den utnämningspolitik som finns där inte alltid den mest kompetenta får jobbet, utan kanske främst de som har en politisk förankring.

Jag är övertygad att det vore mycket bättre om staten gör som alla andra försöker göra, nämligen se till kompetensen i första hand och strunta i partiboken. Det vore bra för Sverige och för oss vanliga medborgares förtroende. Det här borde inte vara speciellt svårt så Mats Odell kom med de nya riktlinjerna.

Se länk http://www.svd.se/dynamiskt/blogg/did_14626525.asp?id=4160

Att köra miljövänligt har sitt pris.

Under de senaste tre åren har 19 sockerrörsarbetare i Brasilien dött under slavliknande former på sockerrörsodlingarna.

Den ökade efterfrågan på etanol  har försämrat arbetsvillkoren för landets hundratusentals sockerrörsarbetare. Man jämför med kolonialtiden då plantageägarna bättre tog hand om sina slavar för de var en investering som måste hålla hela vägen ut.  I genomsnitt överlevde en slav 20 år på fältet. Idag på 2000-talet klarar en sockerrörsarbetare max 12 år innan han/hon är utsliten. Man kan väl kallt konstatera att all utveckling inte är av godo.

Läs artikeln slavar riskerar livet för miljön i tidningen ATL

Artikeln hittade jag på www.noden.se VSG (veckan som gick)

Tänk att ha en liten Botox shop runt hörnet, som har drop in och ut kommer man efter 30 minuter med ett slätt och marknadsanpassat ansikte.

Kan kanske vara något innan man går in på den där anställning intervjun så att man ser lite yngre ut då det är speciellt viktigt i Sverige som inte har godkänt reglerna mot åldersdiskriminering ännu. (sist i Europa)

Det här är verklighet nu i New York där man nu håller på att öppna en sådan. Allt enligt New York Times. Se länk  New York Times Botox shop

När får vi se det i Sverige?

Artikeln hittade jag på www.noden.se VSG (veckan som gick)

Jag tycker att det känns rätt ok när avgångsvederlagen är satta till två årslöner. Visst Igel har en rätt så hög månadslön, men vi som kommer ihåg vad som hände för kanske mer än 10 år sedan minns avgångsvederlag som sträckte sig fram till pensionsålder mm.

En VD omfattas inte av lagen om anställningsskydd, därför är det vanligt att man när man skriver ett anställningsavtal i den sk. Frikretsen att man reglerar vad som ska hända när och om man vill att personen ska sluta. Dock ska inte avgångsvederlag som ibland görs utbetalas när en sådan person har begått oegentligheter.

Att man nu även räknar in pensionskostnad tycker jag är fel. Normalt är avgångsvederlag inte pensionsgrundade och den kostnaden skulle TeliaSonera ändå haft som nu trillar ut efter 60 år. Sen vet vi inte om det finns en avräkningsklausul om han får ett annat jobb. En sådan borde finnas och vore i annat fall en större skandal tycker jag.

Jag tycker att man mycket väl kan sätta detta i jämförelse med vad vanliga löntagare får i avgångsvederlag när man vill bli av med dom och de hamnar ofta på 32 månadslöner.

Se artikeln: DI. Igels avgångsvederlag

Nu när det är strålande tider för att byta jobb ser många chefer om sitt hus och tittar ”runt knuten” om det finns något lukrativt jobb som man kan försöka få. Pratade med en headhunter idag som påstod att marknaden aldrig har varit så lukrativ som nu, men bra chefsämnen på toppositioner är svårt att hitta.

Så det finns många medarbetare ute i landet som får en ny chef eller ny VD, för ska det bytas så ska man passa på nu. Därför kommer Dagens Industri med en artikel ”Har du en ny chef? Så överlever du!

Se artikel: Dagens Industri Ny chef?

De ger råd som att visa framfötterna, visa välvilja, förstå din VD:s situation mm.

Jag tror att man kommer långt genom att vara positiv och ärlig. Det man absolut inte ska göra är att sätta sig på ”balkongen” och se hur han/hon ska fixa detta.  Det har jag sett ett antal gånger och det slutar i regel med katastrof. Sedan en annan sak. Då det är högkonjunktur och jag inte gillar den nya chefen så gör jag som så många andra söker ett nytt jobb istället för att vantrivas.

Vi har så stark högkonjunktur så att andelen invandrare som fått arbete har ökat, enligt Privata affärer.

Den största förklaringen som man ser är att den svenska ekonomin går på högvarv och nu vill arbetsgivarna nå maximalt resursutnyttjande och då får grupper som annars står längre från arbetsmarknaden jobb.

Nu har 65.7 procent av utrikes födda jobb, mot 81,7 procent av infödda.

Den absolut vanligaste branschen för invandrarkvinnor är vård och omsorg, medan invandrade män arbetar inom handeln.

Vidare konstaterar man att vistelsetiden är viktig. Men inte ens personer som varit i Sverige i över 20 år har lika hög sysselsättningsgrad som infödda.

Luktar inte det diskriminering? Vi har tur att invandrarkvinnorna kommer in i vård och omsorg som har såna problem med personalomsättningar och dylikt. För vem ska annars ta hand om den allt större skaran av pensionärer.

Läst artikeln: http://www.privataaffarer.se/newsText.asp?s=pa&a=21323

Jo ni läste rätt. I Japan har man nu börjat att producera reklambudskap på äggen. Är det så att vi är extra mottagliga på morgonen för reklam eller vad. I alla fall tycker reklamproducenterna att det är bra. Varför då inte köra igång med äpplen också, där finns det oftast en retlig klisteretikett redan.

kanske renderar det till att äggen blir billigare i slutändan i så fall kanske man kan stå ut.

Läs artikeln nedan

http://web-japan.org/trends/business/bus070327.html

Bemanningsföretagen skriker efter folk. Bland annat talas det om att de förgäves har sökt efter en VD assistent och som enda krav att personen kunde word. Undrar hur deras sökförfarande då ser ut. Jag misstänker att det finns en rad personer som vill jobba som VD-assistent som kan word.

'se artikel E24.http://www.e24.se/dynamiskt/tipsikarriaren/did_15730754.asp

I övrigt så är det byggsektorn och hantverken runt denna som det är störst brist, men även nära lierade företag som transportsektorn söker folk. Det är främst tjänstesektorn som vill ha mer folk, den offentliga sektorn har lägst efterfrågan utom på äldreomsorgen som har så stor personalomsättning att de ständigt behöver nya medarbetare. Då undrar jag hur de ska klara sig i framtiden när det blir ännu större arbetskraftbrist. För vem vill jobba där det slutar en massa folk?

'Dags att den offentliga sektorn ser över sin rekryteringsstrategi

Såg på Tv nu när Götheborg anlöper Sverige.

Vad jag förstår så har byggandet av fartyget gjort att många timmermän ,snickare och andra hantverkare återfått sin yrkesstolthet. Något som idag försvinner i allt prefabricerat som vi har. Det är kanske så att Götheborg visar vägen även här.  Kanske något dyrare men mer mänskligt. För visst är det viktigt med att känna en yrkesstolthet och hur bevarar och skapar vi den i framtiden.

Ha en solig och skön dag.

Allt fler brancher ropar på personal. Verkar främst för tillfället inom bygg och IT. Men även verkstad söker och är man förskollärare så lär arbetsmarknaden vara vidöppen.

Se artikel i E24.http://www.e24.se/dynamiskt/sverige/did_15639287.asp

Nu börjar det pratas om internutbilodningar, intensifierade rekryteringar men även att man kanske måste åka ut i Europa för att jaga arbetskraft.

Ska vi då jaga hem de igen som vi tidigare har skrämt från Sverige då de inte har fått jobb eller! Tänk även på att hela Europa skriker efter folk och så som vi har behandlat invandrade akademiker som i bästa fall får köra taxi i Malmö så varför skulle de vilja komma hit igen och kanske lämna ett kvalificerat jobb där de bor nu?

Nej se till att den kompetens som redan nu kommer in och finns kan tas tillvara och att vi börjar bedömma kompetens och inte använda urvalet genom att sortera bort folkgrupper som inte är sedan generationer svenskar.

Visst är det positivt. och härligt.Solen skiner och arbetslösheten sjunker. Nu börjar det bli läge att vara en attraktiv arbetsgivare så sök nytt jobb nu ni alla som vantrivs på era arbetsplatser eller är trötta på monster till chefer.

Tag ett nytt kliv till ett nytt liv

I all vår strävan att få en så effektiv och lönsam verksamhet som möjlig så försvinner den personliga kontakten. Personer som förr satt inne med en personkännedom och kunskap om olika individer ersätts med en talsvarsroobot.

Ringde SAS växel och där låter en automatröst meddela att man skal säga tydligt vem man söker, när man sagt namnet och hoppas att man har uttalat det rätt upprepar automatrösten vad man sagt om stämmer det får man säga ja, eller nej om det blir fel.

För mig känns det väldit opersonlig och hur är det med de som bryter på vårt språl och som tycker namnen är svåra att uttala, hur klarar de sig. Missänker att de drar sig för att ringa. Nej så tacka för en växeltelefonist som känner sin personal och man kan föra ett samtal med.

Jag samtalade med en kollega som utbrast att headhunters är som fastighetsmäklare i storstaden. Tar hutlöst betalt för nästan ett obefintligt arbete, ett arvode på 180000 kr är normalt, eller 6 månadlöner, men vad har de egentligen gjort som förtjänar den summan.

Vilka nätverk har de som de söker folk i, tänker även på alla gånger då headhunter ringt till mig för att få tips på bra kandidater. Hur väl hänger de med utvecklingen och de nya förmågorna som dyker upp? hur väl känner de den branch de rekryterar inom eller det yrket?

Själv tycker jag att jag har upplevt både bra och dålig men även trötta. Bland annat satt jag vid en intervjuv med en headhunter som började sabla ner en arbetsgivare som han hade uppdrag från till förmån för en annan. Hur kul vore det för den arbetsgivaren att veta vad headhuntern gjorde som de får betala dyrt för- Har det blivit en branch för lycksökare för snabba lätta pengar?

Egentligen så borde man göra upp en lista på vilka (som vi som är drabbade på ena eller andra hållet) är bra och seriösa eller som vi betraktar som oseriösa.

Maila eller skriv här gärna om era erfarenheter, bra som dåliga.

Se bara till att den inte blir lean and mean production. För känner jag ekonomerna och teknikerna i Sverige rätt så räknar de snabbt ut vad som kan vara personalbesparande och skapar därmed instängda, avpersonifierade arbetsplatser där minsta avsteg synns och där personalen står i snörläta led och väntar på instruktion. Nu har man även inkluderat "lean produktutveckling" i konceptet och då faller min tanke in hur hittar då innovationerna fram?

Rätt använd kan det dock vara bra, men då tror jag att de ska använda alla punkterna som Liker och Morgan har satt upp

Liker och Morgans 13 principer för "lean" produktutveckling
(i fri översättning)
1. Definiera det som har ett värde för kunden och skilj ut det som är värdeskapande.
2. Gå igenom alternativa tekniska lösningar noga medan det finns maximalt utrymme för design och konstruktion.
3. Se till att utvecklingsprocessen bedrivs som ett flöde i flera nivåer.
4. Standardisera så mycket det går.
5. Inför chefsingenjörer för att integrera utvecklingen från start till mål
6. Skapa balans mellan experter och generalister i organisationen.
7. Stegra kompetensen hos alla ingenjörer.
8. Integrera underleverantörerna i produktutvecklingen.
9. Bygg in lärande och ständiga förbättringar.
10. Skapa en kultur som uppmuntrar excellens och kunskap.
11. Utnyttja teknik som passar människor och processer.
12. Håll reda i organisationen med hjälp av rak och synlig kommunikation
13. Använd kraftfulla verktyg för standardisering och kunskapsinhämtning.

Men se till att standardiseringen inte hämmar kreativiteten och skapar ett "groupthink" som kan vara förödande.

Läs mera här: http://www.nyteknik.se/art/50838

Dom 30% måste väl vara nöjda idag då vi ser att invandrare har mycket svårare att få jobb än svenskar och har de jobb så tjänar de i regel sämre än svenskarna. När det gäller boendet så är vi väldigt segregerade i Sverige. Invandrarna bor i sina områden och svenskar i sina så långt ifrån de har råd med.

Undrar hur de tänkte som svarade, vill de att det ska vara ännu sämre?

Artikeln i DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=655915

Enligt DN idag så visar den nya Integrationsbarometern att tre av tio svenskar systematiskt vill diskriminera invandrare när det gäller jobb, bostäder och bidrag.

se bilaga:http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=655915

Tänk att jordens befolkning består av 6 miljarder människor, 99,84% av dem är inte svenskar så vad gör att vi ska vara först, ha de bästa jobben osv. Tänk också vad som händer nu när vi redan idag har brist på folk inom vissa sektorer som IT t ex och det kommer fler områden nu framöver. Ta bara inom äldreomsorgen nu inför de stora pensionsavgångarna då behöver vi verkligen folk som kan komma hit och jobba, men då har vi konkurrens från resten av Europa som har samma problem med åldersstrukturen som vi har. Vilka tror vi då vill komma hit till ett främlingsfientligt land där vi i bästa fall låter invandrade akademiker arbeta som taxichauförer

Vi verkar gå mot en allt hårdare arbetsmarknad, varför förstår jag inte riktigt. Det borde vara tvärtom då det börjar bli ont om bra medarbetare och det kommer inte att bli lättare med tiden.

Det senaste tecknet på hårdare arbetsklimat kom idag då enligt DN, men även på nyhetssändningen i morse pratades det om Pågens som vill sänka lönerna med 3000 kr i månaden för säljarna.

Först hade företaget varslat alla 400 säljare om uppsägning för att skriva nya anställningsavtal. Facket hotade då med strejk varför Pågens backade, men nu skriver de individuella avtal och de som inte skriver på sägs då upp. En kortsiktig och kanske smart tillvägagångssätt för arbetsgivaren, men långsiktigt kan det bli en katastrof, för vem vill komma till ett företag som är känd för att försämra arbetsvillkoren samt sänka lönerna. Ett normalt beteende för säljarna där vore nu att se sig om efter andra jobb, eller vad säger ni?

Läste på nättidnen i Aftonbladet om städerskorna på ett sjukhus som fått en massa direktiv om vad de inte får göra på arbetstid. se artikel

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1064476,00.html

Det här är den nya tiden som börjar smyga på oss, där empati och tillit inte får plats i ett allt mer avpersonifierat tänkande. Det optimala vore om det fanns ett givande och tagande från båda sidor, att alla jobbade för att det ska bli så bra för samtliga parter. Det blir så mycket trevligare då att både jobba och att vara arbetsgivare.

Sedan är det väl ett fenomen som finns i Sveriga att om en missbrukar ett förtroende så inför man regler som drabbar alla. Det är fegt tycker jag att inte konfrontera dem som missbrukar ett förtroende utan ska "straffa" alla.

Först så klagar PPM om att vi "sparare" inte är tillräckligt aktiva. Nu föreslår de att de ska ta ut en avgift på de som byter fonder inom tre månader. Precis som bankerna som lockar oss att sköta affärerna på nätet för att sedan kunna ta avgift för det. Dubbelvinst för dem, de sparar personal och arbete och de kan ta betalt för det.

PPM lockar oss att vara mer aktiva för att sedan kunna plocka oss på våra pensionspengar.

Läste att Solnas "borgmästare" vill ha större/bättre polisinsatser när AIK spelar på Råsunda som skydd för alla hulliganer som hänger med som en svans till fotbollen.

Som skattebetalare undrar jag varför jag ska betala för detta? Borde inte idrottslagen som har denna hulligansvans få stå för den högre kostnaden som dom bidrar till. Då kanske det blir ordning till slut.

Jag kan inte heller annat än tycka synd om Solnaborna som vid matchdagar har ett centrum som är halvt i kaos och värre lär det bli när nya nationalarenan byggs. Tänk på all förstörelse som sker på parkerade bilar, barn som inte vågar gå ut mm.

Hela 30% av de utländska medborgarna som lever i Sverige har universitetsutbildning. Trots att vi har en asylpolitik som nästan uteslutande tillåter asylinvandring, till skillnad från de stora invandrarländerna som USA, Kanada och Irland som mer aktivt rekryterar välutbildade invandrare.

Men när vi studerar hur väl som vi tar hand om våra välutbildade invandrare visas en skrämmande bild upp, Sverige ligger i det internationella bottenskiktet när det gäller att sysselsätta utrikes födda arbetstagare med högre utbildning. I botten har Sverige sällskap av Frankrike och Finland medan den sista föga ärevördiga platsen innehas av Danmark . Topplaceringarna innehas av Portugal, Schweiz, Kanada och USA. Där sysselsättningen är i stort sett lika hög när det gäller infödda eller invandrade medborgare.

Snacka om att vi har en stor begåvningsreserv på omkring 30 000 individer, men man kan lika gärna kalla det för resursslöseri på 100-tals miljoner.

Hörde på TV i fm en psykolog uttala sig om att "toterare måste ha en empatisk förmåga" Förmodligen för att de ska kunna sätta in stöten där det gör mest ont.

Jag som alltid har hävdat att i dagens ledarskap så saknas det empati, tusan behöver jag omvärdera detta, vill ju inte att cheferna ska gå från att inte ha någon empati till att bli presumtiva torterare. Från askan i elden, eller är det samma sak, dåliga chefer fungerar som torterare ! Jag blir rådvill

Sverige har bland världens mest välutbildade invandrare. Men vi är i bottenskiktet när det gäller att ta tillvara på deras kompetens.

Hela 30% av de utländska medborgaran som lever i Sverige har universitetsutbildning. Trots att vi har en asylpolitik som nästan uteslutande tillåter asylinvandring, till skillnad från de stora invandrarländerna som USA, Kanada och Irland som mer aktivt rekryterar välutbildade invandrare.

Men när vi studerar hur väl som vi tar hand om våra välutbildade invandrare visas en skrämmande bild upp, Sverige ligger i det internationella bottenskiktet när det gäller att sysselsätta utrikes födda arbetstagare med högre utbildning. I botten har Sverige sälskap av Frankrike och Finland medan den sista föga ärovörda platsen innehas av Danmark . Topplaceingarna innehas av Portugal, Schweiz, Kanada och USA. Där sysselsättningen är i stort sett lika hög när det gäler infödda eller invandrade medborgare.

Snacka om att vi har en stor begåvningsreserv på tiotusentals individer, men man kan lika gärna kalla det för resursslöseri på 100-tals miljoner.

National Demokraterna vill öppna etniskt dagis där enbart svenska barn får gå. Liknar nazisternas kindergarten där enbart rena ariska barn välkomnades. Hur kan någon förnufig människa ta detta parti på allvar. se artikel.http://www.aftonbladet.se/vss/uppsala/story/0,2789,1057308,00.html

Det är väl bevisat genom all forskning att mångfald ökar kreativitet och därmed välstånd, vad ND vill göra är att ta oss tillbaka till bondesamhället.

Vill vi ha välstånd och utveckling se till att acceptera alla och därmed möjliggör utveckling istället för att stänga in oss och inte ta intryck från andra. Tänk på att 99,84% av jordens 6 miljarder människor inte är svenskar. Vad gör att ND tycker att vi svenskar ska stå över alla andra.

AIK:s P-91 vann finalen mot Tullinge med 3-2 i Sankt Eriks cupen i innebandy. En skitmatch men de vann. Men det krävs nog bättre tag nästa år att de spelar som ett lag och inte som individualister och att de kör med alla tre femmor från start för att sedan toppa.

men idag får vi glädjas över en seger

Läste en notis i "skriv i DN"

"Fyra av tio är beredda att sänka standarden för miljön, och de övriga får nog göra de ändå."

Tyvärr nog så sant

Enligt DI så tillhör vi svenskar de folk i världen som stannar hemma mest från jobbet utan någon riktig anledning. Vi stanar olovligen hemma i genomsnitt 7,67 dagar endast Indien slog oss med 8,64 dagar, Trea från botten var ett stort steg till USA som hade 3,07 dagar.

Läs artikeln.http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2007%255c04%255c23%255c230333

Ser vi på den totala frånvaron i analet frånvarodagar där är vi i alla fall "bäst" där Sverige leder överlägset med i genomsnitt 17,31 dagar före Indiens 15,49 och USA:s futtiga 5,24 frånvarodagar.

Utslaget på de ledigheter som vi har i Sverige så arbetar vi minst antal timmar i Europa och denna statistik förbättrar ju inte direkt bilden.

Och vi vuxna som bråkar på om ungarna skolkar från skolan, hur bra föredömmen är vi egentligen?

Läste en bilannons i dagens tidning om Peugeot Expert. Där stod " Ny styrning, hjulupphängning och fjädring ger dessutom bilen köregenskaper.

Gick det inte att köra bilen förut ? vad hade man den då till undrar jag.

Jag ska nog inte satsa på en peugeot.

Fick i går göra en sk. självskattningstest inför besöket hos headhunen nu på fm. Får ni en chans så se till att få göra en sådan test själva. Den radar upp superlativer om en starka områden och man känner sig riktigt stärkt och självförtroenden kommer smygande tillbaka. "Du kanske inte är så illa i alla fall"

Han vill i alla fall gå vidare med mig, känns spännande.

har funderingar att sätta upp en rankinglista på dåliga arbetsgivare när man har sökt arbete samt även ranka headhuntingfimor. Denna firma var bra, men den som ringde mig förra gången var en ren katastro, borde varna koleger att använda den.

Jag kan konstatera att allt oftare vid tillsättande av nya personalchefer anställer personer som strävar efter att vara "duktig flicka, ok även duktig pojke" gentemot överordnad.

De försöker utan reflektion att uppfylla överordnads tankar och mål, hur sneda de än kan vara ur ett personalperspektiv.. En bra personalchef är inte kompis med sin chef, se artikel ang gurun i området GE:s personaldirektör Bill Conaty.

http://www.businessweek.com/magazine/content/07_15/b4029074.htm?chan=top+news_top+news+index_careers

Vad är det för mening om man har en yrkesprofession att utan reflektion och eftertanke göra som överordnad gör. Det måste finnas en egen vision och vilja. Är det därför enligt en underökning där det framkom att personalchefernas vikigaste fråga i framtiden är anpassningsbarhet. Skrämmande enligt mig.

När det gäller "duktig flicka" så beror det på at på PA-programmet på Universitetet så är det minst 70% tjejer och en enkönad inriktning är aldrig bra för yrket. Fram för mer blandning.

Tänkte idag när jag läste bilagan i dagens DN där en kommun presenterar sig som Sveriges stoltaste stad. En bilaga som alla kommuner med självaktning vill göra.

Man är stolt över att man bygger så mycket, att man får en nationalarena, har många industrier och kontor, lägst skatt,att man är företagsvänligast mm. Men inte ett ord om personalen som jobbar. När får vi se en annons om en kommun som går ut och säger att de är stolta över sina medarbetare? Det är ju de anställda som möjliggör den låga skatten, utvecklingen mm.

Tror inte att det håller i det långa loppet, för vad händer när det blir trångt, det går inte att komma fram med bilen, hittar inga parkeringsplatser, vid matchdagar så är det knöfullt och ofta väldigt hotfull atmosfär av den negativa svansen inom fotboll de sk. fotbollshulliganerna. Under tiden hinner personalen sluta då de inte känner sig uppskatade utan enbart utnyttjade och den inre strukturen krackelerar kanske likväl som den yttre. Så kommunplitiker se till att se på helheten inklusive era anställda för en hållbar utveckling.

Läste en artikel i konkurrentidningen där de kommenterar Sverker Olofssons semester med att  det blir tydligt hur länge han har stått där och bängt på oss i sin kommunalrådsfrisyr.

Så nu är det inte bara de fotriktiga sandalerna utan också genom frisyren som vi känner igen en kommunanställd.

Alla bloggare.

Jag håller på att skriva en bok om mångfald och fördomar. Ett avsnitt som är under uppbyggnad har jag tänkt att beskriva de sju svenska dödssynderna som man inte får bryta. Ett exempel kan vara att passa tiden. Har ni några tankar vad som kan vara specifikt svenska dödssynder så pls nämn dom för mig så kommer de med i boken.

Nu när jag som bäst håller på att starta mitt företag, slutat mitt föregående jobb och skriver på en bok så ringer en headhunter och frågar om man är inresserad av att gå in i en ny personalchefsroll på ett större företag.

Vad gör man, man står som åsnan mellan två hötappar, ska jag verkligen gå in i ett nytt företag och skrota min affärsidé innan man knappt kommit igång. Ska man välja säkerhet framför osäkerheten och krånglet med ett eget föreag. I och för sig så ger ett eget företag en frihet som jag har saknat länge.

Jag anmäler nog mitt intresse och ser vad de har att bjuda på, för att se om de fortfarande är intresserad av mig efter det att de har träffat mig.

För det är klart att man blir smickrad när en headhunter ringer.

Förslaget att förbjuda obehöriga lärare är ett slag i luften. Vad vill man åstadkomma mer än att flirta med lärarkåren.

Det är inte behörigheten det sitter i utan vilken förmaåga de har att kommunicera och lära ut till eleverna som måste vara det viktigaste. Inför prov på detta och endas de som har förmåga till detta får vara lärare. Då höjer vi statusen och vi kanske får den respekt för yrket som de vill ha och då förtjänar,  Inte genom förbud. 

Som det är idag så finns det aldeles för många behöriga lärare som är katastrofala, så lyft fram de som åstadkommer något och behandla inte alla som ett kollektiv.

Jag förstår mig inte på våra sk. nya partier National och Sverige demokrater. De längtar till det gamla brukssamhället och vill värna svenskar mot influenser utifrån och mångfald.

Ska Sverige bli som amish sekten i USA som lever kvar i det gamla och vägrar att påverkas av yttre saker.

Nej världen består av 6 miljarder människor och 99,84% av dem är inte svenskar.

Vi varken bör eller ska stänga ute alla andra, då stannar utvecklingen och välfärden försvinner. För att inte tala om hur tråkigt det blir.

Enligt tidningen Chefs undersökning har personer som blivit chef fått ett mycket sämre sexliv. http://www.chef.se/dynamisk/index.php/ur_chef/senaste_numret_details/cheferna_jobbar_ihjael_sitt_sexliv/

För pressad för att sova, för trött för att älska och för upptagen för att ens hinna inleda en relation. Det är ingen munter bild svenska chefer ger av kärlekslivet. - Sju av tio chefer under 35 år har svårt att hinna träffa någon att inleda en relation med.

- Varannan yngre chef uppger att sexlivet påverkas negativt av jobbet

- Sju av tio chefer under 35 år har svårt att hinna träffa någon att inleda en relation med.

Samtidigt anser nio av tio att ett fungerande sexliv är viktigt

Inte undra på att 80-talisterna numera i allt lägre grad vill bli chefer. Bland yngre akademiker var det enbart 16% aom vill bli chefer. En avsevär minskning från föregående undersökning. Det harväl spritt sig till de yngre potentiella cheferna att det är svårförenligt med chefsskap och ett aktivt sexliv